Ett filosoferande inlägg. Och lite roligt.
Det var en gång en gång…
Vad kan man säga annat än att våren står i blom och att sommaren närmar sig? Det var en gång en vår. Snart blev den en sommar, liksom. Livet lunkar på. Jag går med, än så länge. Men mina steg blir allt tröttare. Lite tomgång, kan jag känna.
Dagens roligaste kom som ett brev på posten från en klok vän vars humor jag tilltalas av.
Dagens näst roligaste 2 var att Elisabeth Ohlson Wallin uppmanade mig att kontakta hennes förlag för ett recensionsexemplar av hennes nya bok Ack Sverige, du sköna! Nu har jag fått svar och boken är på väg!
”…slickar alla skålar…” Uppäten chicken vindalo.
Dagens nästnäst roligaste var en lunch på en indisk restaurang. Jag går ju inte till den kinesiska Fyra Små Råttor längre sen jag blev ombedd att byta plats sist. Idag var jag riktigt modig och beställde en chicken vindalo. En sån har jag inte ätit sen… kvällen vi hade avtackning för en kollega som numera är chef vid ett statligt verk. På natten blev jag fruktansvärt dålig. Inte för att det var nåt fel på maten, men den var alldeles för stark. Dagens vindalo var perfekt tillagad! Kycklingen var mör och såsen alldeles lagom stark. (Jag tål ganska stark mat.) Jag åt faktiskt upp allt, bland annat med hjälp av naan.
Grusade drömmar?
Så jag försöker se glädjeämnen. Livet är inte helt svart. Men största utmaningen just nu är framtiden. Grusade drömmar får förbli grusade. Jag kan inte göra nånting åt det som har varit och det som inte kan bli. Jag kan välja att ta en annan gångstig i stället. Om jag orkar. Om jag bara får lite roligt. Också.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 