Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘frukostmacka’

Ett självutlämnande inlägg.


 

Serien Tofflan talar ut kan tyckas ha inletts för många år sen, men utan nån titel. Från och med idag har den fått en titel och jag ska härmed bjucka på mina tillkortakommanden och sånt som jag har svårt för. Jag har så många gånger fått höra hur dålig jag är och hur många fel jag har att jag känner att jag måste ta bladet från munnen och själv bekänna en del av dessa. För jag tycker att det har gått lite för långt när man till och med attackerar min mormor, som har varit död i 43 år. Så den här bekännelsen, mormor Svea, är till dig:

Jag gillar inte att öppna vissa saker!!!

Det handlar främst om saker i hem och hushåll. Till exempel… att öppna en ny påse kaffe, vilket i och för sig doftar underbart. Men att fylla på kaffe i kaffeburken… UFF! Kaffekornen kommer ju överallt utom i burken och sen krasmar det äckligt under tofflan när Tofflan hasar sig fram i köket.

Eller att öppna en mjölpåse och göra liknande! Det slår väl aldrig fel att hälften av mjölet hamnar på mig och större delen av den andra halvan på golvet. Som bonus får jag svårt att andas också, eftersom jag lyckas dra ner mjölet i luftrören.

För att inte tala om att öppna alla refillförpackningar i mjukplast, typ flytande tvål och dito tvättmedel. Det är ju baske mig omöjligt att hälla över skiten tvålen och tvättmedlet i tvålpump respektive flaska i hårdplast! När man har hällt i en minut inser man att precis allting har runnit utanför…

Men… det värsta av allt… och nu hörs väl en rejäl trumvirvel… det är att…

öppna en ny ost!

Fy f***n på ren svenska! Idag är nämligen många ostar plastfilmade så tajt att ingen luft finns mellan förpackning och ost. Bara att hitta ett ställe att sticka in kniven för att få upp den fastsvetsade plasten kan ta en bra stund. Sen ska man sticka och skära och ta med händerna på osten, som vid det här laget har blivit SVETTIG! Nog för att jag gillar ost, men jag vill helst äta den, inte ta i den!!! Fast hantera ostbiten måste man ju, för att bland annat skära av en del av duk och vax som sitter på bakkanten. Då smular man ner överallt också – särskilt som jag gillar långlagrade ostar som i sig är smuliga. Vid min hantering blir de dessutom svettsmuliga.

Men problem och svårigheter är till för att övervinnas. Eftersom jag inte har ett jobb och kan köpa terapi, som jag har blivit rekommenderad eftersom det är så många och stora fel på mig enligt en del sagofigurer, får jag helt enkelt KBT:a mig själv: jag utsätter mig! 

Och si! Varde ljus – och det vart det! Nu ska jag avnjuta min Västerbottenost på en frukostmacka, lagom till lunch.

Ost

En öppnad ost, redo att skivas.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påminnande inlägg som även det är tidsinställt.


Glöm inte bort att ha lite roligt
– även om du är vuxen. Så här roligt hade jag i morse med frukostmackan:

Glad macka

En bra grej med att man är vuxen är att man själv bestämmer om man vill leka med maten. Jag leker med maten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om utomhus och inombords.


Kylan har trängt sig in.
Hur jag än gör hittar den mina innersta vrår. Att gråta hjälper inte. Det gör bara ont när tårarna fryser på kinderna. Jag suger i mig värmen från min älskade och från dem som vill mig väl. Men jag är så rädd att jag ska ta deras krafter också. Bli en energislukare. Bättre då att dra sig undan lite, hålla sig på sin kant.

Natten var fylld av märkliga drömmar. I en av dem var Anna och jag på min förra arbetsplats. Jag skulle sluta och hade massor att avsluta; Anna var där för att hjälpa till. Men jag blev så ledsen när jag inte hittade alla dem jag ville säga hej då till. Faktum är att jag blev så ledsen att jag hoppade upp ur sängen och ställde mig på golvet – och grät. Även i sömnen.

Det var skönt att få sova lite längre idag också. Mitt personliga batteri visar på low och jag gör vad som helst för att ladda det. Äter till och med grönsaker. Men just mackan på bilden nedan är Annas frukostmacka!

Macka med mycket tomat

Macka med mycket tomat…


Ljus och sol och frisk luft
är också bra för att ladda batterierna och få mer energi. Vi gick ut i den halvfrusna oktobersöndagen.

Eklöv

Eklöven har antagit en orange ton.


Det är ännu vackert ute.
Det är fortfarande liv. Men frosten äter sig in i buskar, gräs och löv.

Frostnupna gröna små blad

Frostnupna gröna små blad.


Om det är nånting vi alla måste
så är det att dö. Döden kan vara en befriare, den kan vara vacker.

Frostnupet brunt löv och gräs

Det är dött. Men vackert.


Vi gick till kolonilotterna.
Nån hade eldat där. Inte en människa fanns där. Frosten låg som ett vitt täcke.

Frostiga små gröna blad

Frosten låg som ett vitt täcke.


Till och med vattnet
 i pölarna hade stillat sig.

Frusen vattenpöl

Stillat vatten.


Vi gick mot kvarnen,
men det går inte längre att gå fram till bron och fallet. Husen är uthyrda. Närmaste ladan, dock, har blivit hunddagis. En alldeles lysande idé! Verkligen fin natur för hundarna! Så du som finns på Fejan, hoppa in och gilla Hunderbart Dagis!

 Hunderbart Dagis

Hunderbart Dagis.


På väg tillbaka
mötte jag en före detta kollega, upptagen med nån banderoll. Jag fanns inte för honom, han fanns inte för mig. Jag bara noterade.

Marken var full av fallna löv, fallna hjältar. De har fullgjort sitt uppdrag, nu behövs de inte mer.

Bruna löv på marken

De behövs inte mer.


Kaffe och äppelkaka
efter över fyra kilometers trampade satt fint! Lite inköp av mat och så hem till stan för min del. Här är som igår.

Gul björk

Björken är kvar.


I morgon har jag städdag.
På tisdag ska jag på en mässa, inte för att jag vill, bara för att jag borde. Om jag inte har frusit helt och hållet till is innan dess. Det finns en viss risk. För varje kallt ord fryser en kubikmilliliter av jag. Snart känner jag ingenting, för det går undan.


Livet är kort. Vi måste alla leva ett tag innan vi kan dö.

Read Full Post »

Ett inlägg om en lyckad shoppingtur.


Lite trist var det allt att lämna Fästmön
vid äldreboendet strax före klockan tolv. Men samtidigt vet vi ju att hon inte blir kvar där för alltid utan bara till klockan 21 i kväll.

Elias och jag åkte till Stormarknaden för att kolla in mobilskal till våra iPhoner. Efter besök i några affärer fastnade vi för var sitt som vi hittade hos Teknikmagasinet.

Elias o mitt nya mobilskal

Elias och mitt nya mobilskal. Elias ser ut som ett däck och mitt går i regnbågsfärger.


Det var lite svårt
att få en bra bild av Elias skal, men här är ett nytt försök:

Elias mobilskal

Elias mobilskal  har ganska bra mönsterdjup.


Nu sitter båda skalen
på respektive mobil och vi är mycket nöjda båda två. Jag har ju tidigare bara haft ett enfärgat tjockis-svart. Kände mig lite wild ‘n crazy när jag valde ett med mååånga färger på. Att det sen är färgerna i MIN flagga gör det ju inte sämre! Den största skillnaden är att det nya skalet är glatt, medan det gamla var gummiartat. Vi får hoppas att iPhonen inte glider mig ur händerna…

Vi stack in på ICA Kvantum och körde stridsvagn varuvagn bland tanterna och farbröderna och barnen – alla stod i vägen. Men vi skulle ju ha lördagsgodis och det är viktiga grejor, det! Elias valde smågodis, jag en choklad.

Shoppingpåse

En påse med godis och lite tillbehör till kvällens middag följde med oss hem.


Sen köpte vi faktiskt nåt gott
till eftermiddagsfikat också. Jag har bestämt att vi ska fika halv tre, men Nån är väldigt sugen just nu och försöker lura mig att klockan är fikadags…  Den lilla maggen är inte helt tom, för där finns korv med bröd som avnjöts mellan två affärer och möjligen nåt spår av morgonens frukostmackor. Elias har för övrigt varit såå duktig att han har tagit över min mammas rum, det som hon brukar ha när hon kommer hit. Där har han sin dator och där sover han. När jag nyssens telefonerade med min mamma blev hon nästan lite putt på att nån tagit över hennes rum, men sen när hon hörde att det var Elias så var det helt OK.

Idag på förmiddagen fick jag ett nej på ett av de mest intressanta jobben jag har sökt. Man skulle kunna tro att jag blev väldigt nedslagen av beskedet, men faktiskt inte. Förutom att det var snabb rekryteringstid fick jag fick ett personligt mejl från Jonas på Kaplan. Han sparar dessutom mina papper för framtiden. När man får ett sånt nej-mejl känner i alla fall jag att där vill jag verkligen jobba… Då går det inte att deppa ihop, heller, utan ta nya tag! Vem vet när det yppar sig ett tillfälle…

Tror jag måste kolla hur man blandar till saft snart nu… En mugg java står redo att värmas också.


Livet är kort. Idag är det gott.

Read Full Post »

Den senaste i raden krämpor är att jag har fått nån märklig allergi. Först trodde jag att det berodde på att jag hade gullat för mycket med mina porslinsblommor – jag klippte ju ner dem lite i söndags eftersom jag var tvungen att ta bort dem och deras upphängningsanordningar på gardinstängerna. Det kliade i ögonen och näsan. Men det har inte blivit bättre alls. Igår trodde jag att jag håller på att bli förkyld, men så känns det inte heller. Bara klådan och en näsa som av och till rinner. Synnerligen ofräscht… Jag lärde mig häromkvällen att man ska peta näsan för att bli av med bakterier. Fast min näsa är inte petbar just nu – den är bara kliig och rinnig.

Så här skulle jag vilja ligga, men se det går inte!


Jag skulle helst vilja stanna i sängen
och klia mig, men se det går inte. Just nu håller jag på att förbereda ett pressmeddelande och det ska både skickas ut och läggas ut här och var. Det gäller att ha tungan rätt i mun…

Igår när jag kom hem efter jobbet var jag så trött och slut att jag glömde kolla postboxen. Det fick jag göra i morse. Noterade då att där låg tre räkningar. Jättekul. Nån plast har däremot inte anlänt till trapphuset. Eller också är det nåt pucko som har lagt beslag på rullen. Det skulle finnas plast en vecka innan de börjar med fönstren – hos mig börjar de på måndag – men ingen plast hittills, alltså. Det hade varit så bra att kunna plasta in möbler och prylar tillsammans med Fästmön de här dagarna. Både idag och i morgon jobbar vi i kors, det vill säga jag jobbar dag, Anna kväll. Och i kväll åker Anna ut till Himlen och sover kvar där för att kunna handla på torsdag förmiddag inför barnens ankomst på fredag. Så tyvärr får jag kanske plasta det jag kan på egen hand. Men Anna är en snäll fästmö och har lovat att vi kan flytta de sista möblerna tillsammans på lördag. Det handlar om sängar och matsalsbord, framför allt, som jag inte orkar flytta själv.

Min uppfattning är att vi samarbetar ganska bra när vi gör nånting ihop. Det kändes lite märkligt att titta på ett annat par igår kväll på SvT1, Par i terapi, som hade problem, framför allt med kommunikationen. Jag skulle aldrig sitta och prata om såna privata saker på TV! Det var många känslor och en hel del gråt när Åsa och Johanna, som paret heter, satt i terapin! Nog för att jag skriver en del väldigt personliga och privata saker här på bloggen, men se terapeuta min relation skulle jag inte göra varken här eller på TV! Även om jag irriterar mig på vuxna kvinnor som har pippilotter – barnfrisyr! – blev jag och Anna också lite inspirerade av det vi sett.Vi är ju väldigt olika som personer. Anna är lugn och sansad och blyg, medan jag är hetsig och kan vara impulsiv i det jag säger och tycker, men också blyg och osäker ibland. Det vi pratade om när vi hade gått och lagt oss stannar emellertid oss emellan och är inget jag tänker skriva om här. Det var ett bra samtal, helt enkelt, med det var bara för oss.

Idag måste jag nog tanka på vägen hem. Håret är jätteskitigt, så det blir en dusch när jag har kommit innanför dörren. Ska också ringa mamma, som jag visserligen pratade med både i lördags och i söndags, men ändå. Jag vet att hon vill veta hur jag har det och jag vet också att hon är lite risig.

Men innan dess ska jag försöka åstadkomma lite arbete. Pressmeddelandet har första prio, men också det webinar jag ska delta i på lunchen. Trist nog missade jag att köpa nånting som jag kan äta framför datorn. Jag får nog spara frukostmackan och försöka roffa åt mig en banan när frukten kommer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det lördag. Vi har larvat oss och asgarvat vid frukostbuffén så nu är vi nog ökända. Anna vinkade som en hel trafikpolis varpå jag fick att skrattanfall. Problemet var att vi befann oss på tio meters avstånd. Då är det PINSAMT att asgarva ensam.

Anna åt trista mackor idag och dessutom tyckte hon att äggröran var för krämig.


En av Annas trista frukostmackor.

                                                                                                                                                Jag njöt av äggröran och tyckte den var lagom, även om Anna föredrar en FASTARE variant… Men det var efter jag hade räckt saltet till våra brittiska bordsgrannar – när de bad om peppar… Har jag bott i England?F*n trot…


Krämig scrambled eggs gled ner fint på mig.

                                                                                                                                                     På väg upp till rummet för dagens dusch lekte Anna med ismaskinen. Då blev hon på bra humör igen.

Idag blir det en tur in till stan och kanske Hallwylska. Nu måste jag sätta fart!

Read Full Post »