Försök till förnyelse

Ett inte särskilt omvälvande inlägg.

---

 

O, jag vill så gärna tillhöra den där gruppen människor som förnyar sig! Som vågar tänka i nya banor, prova nya saker eller kanske göra gamla saker på nya sätt. Därför har jag bestämt mig för att försöka börja förnya mig. Lite grann, i alla fall. Små steg. Du får ju tänka på att jag befinner mig i aftonen av min levnad! Det är svårt att lära gamla hundar sitta – även om man är sin egen matte eller husse!..

I aftonen av min levnad… (Fast bilden tog jag igår, den 6 februari 2015.)

Lördagsmorgon. Ingen tid att passa. Sovmorgonsläge. Vad händer? Jag sover lätt och blir väckt av mobilens svaga bzzande från vän som är vaken och vill ha min uppmärksamhet. Somna om? Glöm det! Jag gör en FEM, det vill säga ligger kvar i sängen och försöker läsa min tegelsten på gång. Boken är fasligt tung, bindningen helt fel för omfånget – jag orkar läsa 20 sidor, sen är mjölksyran i armarna ett faktum.

Kaffe vore gott. Jag trycker på min redan förberedda och laddade perkolator. DET måste jag ändra och förnya: jag kan inte förbereda kaffe kvällen innan som värsta gamlingen! Eller? Är det inte egentligen… rätt smart..?

Jag skriver ett surt blogginlägg och delar ut en svart bak. (Note to self: måste bli positivare!). Kommer på att jag är sugen på knäckemackor med ost som doppas i kaffe – så där som pappa och jag brukade frukostera tillsammans ibland när jag var liten och hade en vit kopp med blå rand. Min allra första, egna kaffekopp… (Vi har alltid haft personliga kaffekoppar eller muggar i min familj. Nåde den som försökte ”låna” nån annans! En sann kränkning!)

Knäckemackor och kaffe till frukost, i vardagsrummet, framför #nymo. Wow, vilken förnyelse!

Fixar mackor och häller upp kaffe – och sätter mig i vardagsrummet (nytt! bra!) och slår på TV:n. (?) Ja, jag vill frukostera framför Nyhetsmorgon, #nymo, som alla twittrar om var och varannan morgon (man behöver inte titta egentligen, man kan kolla sitt Twitterflöde).

Hur länge står jag ut? Knappt den tiden det tar att äta upp mina tre små knäckemackor! Det SKRIKS (vad hände med vanlig samtalston?), det visas sportresultat (ointressant för mig), jag ser vädret – TVÅ gånger på tio minuter. Och så rappare… Nä, jag gillar inte rapmusik. Det är inte musik i mina öron, det är prat. Mera prat… En smått manisk person dyker upp på skärmen och pratar världspolitik. När det börjar bli lite intressant kommer reklam. Det kommer reklam i TV4 tamejtusan var tionde minut! Jag skojar inte!

Nä, nu har jag försökt förnya mig tillräckligt för idag! Jag går och sätter mig vid datorn och skriver lite. I morgon är en ny dag och då kan jag göra nya försök till förnyelse. På måndag börjar en ny vecka. Då kan jag… till exempel städa, för det brukar jag sällan göra på måndagar.

Vad gör DU när DU förnyar dig???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så går jag och lägger mig igen, jag som har så mycket att göra…

Fem minuter över sju i morse låg jag i goa, sköna sängen igen. Då hade jag kommit hem igen efter att ha skjutsat Fästmön till jobbet. Och det var ju så kallt och mörkt och halt att jag bara ville krypa ner en stund. Somna? Nehej, inte jag inte. Fast… Joho, det var just vad jag gjorde. Sov ända till klockan halv nio när jag vaknade av att nån i huset MEGAFONERADE*.

Det är väl ”trevligt” att folk kommunicerar men måste somliga använda sin megafonröst varje gång det ska telefoneras???

                                                                                                                                                           Idag har jag rätt mycket att hinna med att fixa innan jag hämtar Anna klockan 16. Här hemma är det naturligtvis det vanliga – bädda, frukostera, diska, vattna krukväxter. Och så måste jag klura ut en ny fråga till nästa vecka. En fråga som förhoppningsvis är lite mer intressant än den här veckans har varit med tanken på det låga antalet svar. Lustigt nog står det INTE i paritet med besöksstatistiken – den senare är högre än nånsin…

Undras om läsarna har varit däckade den här veckan eller om min fråga om vinterdäck inte var intressant. Bilden visar för övrigt ett vinterdäck med bra mönsterdjup. Bara så du vet.

                                                                                                                                                        Jag måste packa lite också. Det mesta är väl nerpackat, men eftersom vädret känns lite så där… överraskande är det väl bäst att packa både hängslen och livrem, så att säga. Framför allt ett par kraftigare skor ifall att. Det påminner mig om att jag BORDE ha bytt till vintertofflor på Clark**, men…

Ska sen till Stormarknaden och härliga (NOT!) ICA Kvantum. (Det var ju där Anna såg mig första gången, när jag for fram med stridsvagnen varuvagnen och VERKLIGEN såg ut som en som verkligen hatade barn, vilket jag enligt SOMLIGA ska göra… Hmmm, hmmm…) Ser för övrigt på Stormarknades hemsida att man kan vaccinera sig mot säsongens influensa där, idag, bland annat, men även andra dagar. Det står inte så mycket mer än tider, inte vad det kostar eller så. Kan inte hjälpa att fundera över hur det var med en viss influensa förra året och vilka märkliga kriterier som skapade en sorts gräddfil, typ:

Jag är småbarnsförälder…

Har väl aldrig varit nåt särskilt tungt vägande skäl förut??? Och varför somliga i den ”klubben” skulle vaccinera sig kändes ju rätt onödigt eftersom de hellre är nån annanstans än på sina jobb. (De skulle alltså vaccinera sig så att de inte blev smittade av sina smittsamma småbarn så att de kunde jobba och barnen vara på dagis.) Själv vaccinerade jag mig inte, har ALDRIG vaccinerat mig mot nån sorts influensa. Ändå BORDE jag vara en priogrupp med tanke på mitt ”tillstånd” som gör mig infektionskänslig, men det skiter jag i. Jag kan ju alltid göra en film där jag självömkar och lägga ut den på YouTube och bloggen så känns det genast bättre (jag har haft många tittare). Funderade ett tag på att göra en film om min onda mage, men magar känns på nåt sätt inte lika glamouröst som snor och hosta.

Men jisses vad jag sitter här och svamlar! Nu blir det en stund med lokalblaskan och så ska jag bädda GENAST så jag inte faller ner i sängen igen. Sen måste jag klura ut en fråga till bloggen innan jag sticker och handlar… Kanske får ringa Elias, åtta år (jag som inte gillar barn, hmmm, hmmm…), han brukar ha koll på vad som är aktuellt…

                                                                                                                                                 *Megafonera = tala med überhög röst i telefonen
**Clark = Clark Kent, min lille bil

Read Full Post »