Stamtavlor

Ett inlägg om en bok.

---

 

I ett rätt stort grönt paket utan vita snören trillade det för några veckor sen in en hel hög med härliga böcker från vännen FEM. Ytterligare en bok i den högen har nu blivit läst av mig, Dilsa Demirbag-Stens bok Stamtavlor. Så sent som igår på en av loppisarna träffade jag en bekant som är kurd. Det är en annorlunda och spännande kultur jämfört med min svenska och eftersom jag just har en del kurdiska bekanta kändes det extra roligt att jag fick den här boken. Tack!

Författaren kom till Sverige som sexåring. Då hade hennes mamma rest ensam med fyra små barn från en bergsby i Turkiet. Målet var att återförenas med maken/pappan som rest till Sverige och ordnat jobb och bostad. Mest intressant är det förstås att läsa den här första delen om Dilsa Demirbag-Stens resa till sitt nya hemland. Men boken i övrigt är fylld av intressanta porträtt av män och kvinnor i det gamla hemlandet. Mest förtjust blir jag förstås i mormor, som är väldigt frispråkig – nej, grov i munnen men full av kärlek till sitt barnbarn.

Sen finns det förstås mindre roliga glimtar från kurdisk kultur att läsa om i boken. Som tvångsäktenskap, till exempel, där bruden ofta är ett barn, och om kvinnans ställning. En kvinna är ingenting utan en man.

Jag läser gärna fler böcker av den här typen, för jag tror att det är bra för mig att få veta hur andra har haft det innan de kom till mitt land. Landet jag är född i. Landet där så mycket, trots allt, är så bra.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför ska det vara så jävla roligt jämt?

Ett inlägg om att skämta bort saker och ting.

 

Är allt verkligen roligt jämt?

Det pågår en viss musiktävling i Sverige just nu och i flera länder i Europa. Senare i vår ska representanter från de olika länderna samlas för att tävla. Jag orkar inte med skiten i år. Det främsta skälet är att det alltid ska vara så jävla roligt. Varför? Varför ska program ledas av komiker? Varför, varför? Varför får manusförfattare i uppdrag att skriva skämtsamma manus? Varför? Noterat är ju att ingen skrattar och att många tycker att det är rent av pinsamt…

Ovanstående tävling är emellertid av det lättsammare slaget. Därför tar jag mig för min panna på riktigt när jag läser att yttrandefriheten ska diskuteras på en föreläsning den här veckan i Uppsala. Det är projektet Fredsåret 2014 som arrangerar nåt man kallar öppet samtal, så när jag skriver föreläsning är det ju fel uppfattat av mig. I pressmeddelandet står bland annat

[…] Yttrandefrihet är ett ständigt aktuellt ämne. Det finns många exempel på hur yttrandefriheten begränsas eller till och med stryps runt om i världen. Samtidigt är vi i Sverige extremt frispråkiga, speciellt på webben, vilket inte alltid är till fördel. Men det är självklart att vi ska beakta vår yttrandefrihet. Under seminariet kommer vi fördjupa oss i vad yttrandefrihet innebär men också hur den är kopplat till fred, […]

Hon som säger detta heter Sofie Blomgren och är projektledare för Fredsåret 2014. Riktigt kloka ord, tycker jag. (Notera också att det nu har blivit ett seminarium som ska gå av stapeln, varken föreläsning eller öppet samtal, IJENKLIEN, alltså.) Därför går jag i taket när jag läser vidare att bland de medverkande finns en journalist, en ledamot av ICORN (International Cities of Refuge Network) och så en… stå upp-komiker. Men hallå! Varför ska det skämtas nu igen? Varför ska det vara så jävla roligt jämt? 

Den som kan svara på min fråga får gärna göra det i en kommentar här nedan. Och även om du inte kan svara får du gärna skriva vad du tycker.

Livet är kort. Allt är inte skämt och trams.

Read Full Post »

Dagens Lisbeth den 22 november 2012

Idag lunchade jag med Lisbeth, hon som egentligen heter nånting heeelt annat. Nån mer klarsynt person känner jag inte till! Jag får riktig Lisbeth-abstinens när jag inte träffar henne på länge! Naturligtvis avhandlar vi vad som har hänt sist, men det blir också en del prat om gångna tider. Idag fick jag till exempel höra historien om hur Lisbeth och hennes man blev stalkade av en motorcykelförsäljare…

Och så omdömet om en gemensam bekant:

Det är ju nånting som fattas där

underförstått empati, kanske, om en person som gärna grottar ner sig i detaljer i stället för att fokusera på helheten.

Eller kommentaren om den ökända Råttan:

Råttan talar i klyschor, h*n kan bara inte tala på normalt sätt.

Bäst av allt var nog minen när jag fick senaste nytt om PUS* (inte pus, för pus betyder var, typ innehållet i en finne). Den går inte att beskriva – ens med 38 pennor…

Själva är vi förstås ofelbara – NOT! Både Lisbeth och jag har blivit frispråkiga i olika sammanhang. För Lisbeths del är det nog jättebra, för min del är läget ett annat och jag borde lära mig att hålla tand för tunga. Fel gör jag varje dag. Fet är jag varje dag. Och ful. Och elak. Och knäpp. Dessutom haltar jag.

Men jag lyssnar på Lisbeth, den klarsynta, det gör jag…

*PUS = Personen Utan Självinsikt

Livet är kort.

Read Full Post »

Lönesamtal, jobb, lite delikatesser och klädinköp

Två lönesamtal har jag haft nu (ett igår och ett idag) och inte en spänn har jag begärt eller fått. Äh, jag skojar lite. Det är sant med lönesamtalen, men när det gäller lönen är det lite svårt att veta hur det blir. Det är ju trots allt så att jag bara har anställning här året ut. Jag har i vart fall fått veta vilka intentioner som finns från två håll. Vidare har jag presenterat mitt erbjudande åt ett håll där man uppenbarligen inte riktigt kände till vad som finns att få och fråga efter. Båda samtalen var annars bra…(eh… tänk, jag höll på att skriva SAMLAG och det får ju inte jag ha förrän på måndag, sägs det!), men det blev också så att de omfattade en del jobbprat. Och, som sagt, intentioner kan man inte leva på, lika lite som man kan leva på luft.

Inte en spänn, men en guldpeng..?

För institution 1 är nu sagt att jag ska prioritera kommunikationsplanens slutversion och därefter tag tag i forskningssidorna på webben. Hela strukturen måste göras om och sidorna ska uppdateras med nya inledande texter och aktuella projekt. Frågan är om jag hinner göra detta klart före årsskiftet på 20 procents arbetstid (en dag/veckan). Bara att få in underlag kräver att man står med piskan beredd i princip hela tiden. Jag har emellertid hunnit göra en skiss och tagit fram ett lagom antal frågor som underlag till sidorna om projekten. Alltid något!

På instituton 2 är det disputation idag, men jag känner att jag inte hinner delta. Jag behöver sitta och tänka och även planera den lilla utbildning jag ska hålla i på onsdag i nästa vecka. Jag funderar på att höra om flera är intresserade så vi får ihop ett gäng om högst sex personer, det brukar vara lagom. Strax efter lunch kom en person inflygande i mitt rum, nämligen, och ville att jag på studs skulle visa hur man skapar en sida på intranätet. Och det är inte det lättaste att lära ut på två minuter…

Idag är jag så trött och mår illa, men jag hade kaffe med mig hemifrån som jag hällde i mig här tidigt i morse. I kväll blir det Fästmöns och min sista kväll tillsammans bara vi två på ett tag, så vi tänkte fira med att plocka ihop lite delikatesser till middag och kanske skölja ner med ett glas rött. Sen somnar vi väl före klockan 20 i kväll. Igår gick vi och la oss strax efter 21. Det går bara inte att hålla ögonen öppna om kvällarna! Inte när alarmet går igång kvart i sex om morgnarna.

Om jag finge önska nåt mer just nu än ett fast jobb, vore det att jag hade lite mer tid att köpa kläder. Det enda jag har gott om är jeans, men jag måste ju ha nånting under och nånting på överkroppen också. Tyvärr är jag ju ingen klädmänniska. (När det gäller utseendet lägger jag ner mest pengar på linser och frissan!) Därför blir det gissningsvis så att jag inhandlar nåt i panik – i allra sista stund… Jag har i alla fall fått sms från Anna att hon har inhandlat strumpor på jobbet åt mig idag. Strumpor är en STOR bristvara just nu. De jag har lyckats rädda från Strumpmonstret är antingen trasiga eller har uttjänt resår.

Strumpmonstret tog dess make/a!

En av ”mina” forskare var på TV igår och pratade om ett projekt som pågår tillsammans med bland annat Tokerian. Och idag vid fikat avslöjade jag att jag kallar just den affären Tokerian i min blogg. Det kanske inte var det smartaste avslöjandet jag har gjort, men lite kul var det allt att försöka besvara allas frågor om varför. Nu hoppas jag innerligt att folk på jobbet inte letar efter min blogg eller börjar följa den, det skulle vara lite… retligt och genant. Tror jag. Jag är ju ganska frispråkig här. Och så skryter jag så mycket om mina duktiga kollegor så de kan ju råka tro att de är det de är – skitduktiga!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev rätt gott…

Tillbringade eftermiddagen vid datorn, men också med boken på gång. Den är mycket läsvärd – och det trodde jag inte. Inte för att den är skriven av Carolina Gynning utan för mamma, som köpte den, och jag inte alls har samma litterära smak. Jag ringde för resten upp mamma och pratade en stund, men vågade inte ta upp det här med boken, Carolina Gynning är väldigt frispråkig (!..) och mamma sa när hon läste boken att hon verkligen bjuder på sig själv… Men att prata om sex och sånt med mamma, nej, det gör jag INTE! Sen blev det lite Cornelisdokumentär på TV, men jag hann inte kolla klart för det var dags att åka och hämta Älskling från jobbet. Tur att SvT Play finns! 😛

Anna och jag tog svängen om ICA Heidan för att handla tomater – och lite lördagsgodis, förstås. Vännen CL hörde av sig per sms och grattade till dagens citat i lokalblaskan. Men vi har faktiskt inte rört våra påsar än! Jag försökte ta väldigt lite godis, fast Anna tog ännu mindre, så min påse blev störst som vanligt. 😳 Maten blev rätt god – kolla särskilt in tomaterna, de blev i alla fall snyggt skurna 😉

Snyggt skurna tomater – och rätt god lördagsmiddag.

                                                                                                                                                             Lite senare i kväll blir det Onda cirklar på SvT1, men kanske kikar vi på nån episod av Snobbar som jobbar innan. Det var ett tag sen sist och det är ju rätt gott att glo på gubbsen medan man gräver i sin lördagsgodispåse…

Read Full Post »