Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘friidrott’

Så går ytterligare en dag i våra liv och kommer aldrig mer igen

Ett inlägg om en torsdag i Metropolen Byhålan.


 

Idag har vi gått och gått och gått. Ja det vill säga, mamma ville åka bil upp till stan. Det är lika långt att gå från parkeringen i stan sen till de ställen vi skulle till som att gå hemifrån mamma till stan. Men nu fick hon bestämma och jag bara körde. Rollator i och ur min lilla bil i baksätet på golvet är inte omtyckt av min rygg. Men, som sagt, idag bestämde mamma.

Doro Phone Easy 624

En Doro Phone Easy 624 blev det, men mamma får den först på födelsedagen.

Det var så roligt att se hur mamma levde upp när hon fick gå i lite affärer och shoppa en del. Mitt huvudsyfte var ju att köpa en seniormobil till mamma i 80-årspresent från mig och Fästmön. Men jag ville ju att mamma skulle vara med i affären och titta själv, få lite demonstrerat. Vi hittade en till hyfsat pris. Mamma ville ha en röd och sen rollade hon iväg för att köpa smink. Jag ordnade köpet och säljaren flyttade över sim-kortet från gamla mobilen till nya. Tyvärr fanns ingen röd hemma, så det blev en svart. Mamma blev lite besviken, tror jag, men alternativet var att vänta nån vecka på att affären skulle få hem en i rätt färg – och då är ju jag inte kvar här. Hon ville INTE ha mobilen idag utan på lördag och på söndag ska vi försöka greja med den så att hon lär sig använda den – det vill säga ringa. När jag talade om för henne att den har en kamera också tror jag hon blev glatt överraskad.

Vi skulle lite kors och tvärs i centrum. När vi kom ut från apoteket hade regnet tilltagit. Vi styrde stegen mot stans bokhandel (äntligen!). Och som vi gick där och småpratade hörde jag nån som ropade ”hej!”. På mig?! Jag kunde knappt tro att det vara sant, men det var det. Jag har inte så många vänner kvar här i stan. FEM är dock den allra äldsta av dem och det var hon, sambon och yngste sonen som kom traskande nerför gatan jag har glömt namnet på, ropandes hälsningsfraser. Det var så roligt att få en pratstund.

Skyltfönster Skafferiet

I Skafferiet finns mycket smått och gott.

Inne på bokhandeln sen blev jag så glad när vi hittade hela fem böcker till mamma, varav fyra av hennes favoritförfattare Nora RobertsYtterligare en bok får mamma i ett paket på lördag också, så sen har hon en härlig att läsa-hög. För även om vi inte alls har samma litterära smak glädjer det mig att mamma läser böcker fortfarande och inte bara glor på TV.

Efter bokhandeln fick jag äran att bjuda min mamma på konditori i stan, Ubbes. Det finns två Ubbes i den här lilla stan, men jag måste nog säga att vi föredrar det som inte ligger i centrum. Fast trots allt var det skönt att få sitta ner en stund. EN klädaffär fick mamma med mig in i och det var ingen större upplevelse för nån av oss. Innan jag gick efter bilen slank vi in på Skafferiet. Mamma valde ut två ostar, ett hårt olivbröd och en burk fikonmarmelad som hon köpte för oss att festa på nån dag. Jag har testat Skafferiets ostar och chillilaktrits en gång tidigare och blev mycket imponerad. Så är du i Metropolen nån tisdag – lördag, rekommenderar jag dig varmt att försöka hitta Kungsgatan mitt emot Systemet – där ligger Skafferiet! OBS! Vissa tisdagar nu på sommaren kan det vara stängt!

Kycklingburgare o strips

Kycklingburgare och strips blev det för min del.

Mamma har varit mycket trött nu i kväll. Jag tror inte att hon har gått så här mycket på länge, knappt jag själv heller. Jag lagade mat lite senare, det vill säga åkte till en korvkiosk. Som du märker äter mamma och jag bara skräpmat, men jag vet att hon längtar efter pommes frites och pizza som hon aldrig äter annars – stället där hon hämtar sina matlådor har mer fokus på husmanskost.

Resten av kvällen har mamma glott på fyra vädersändningar (nej, inte väderspänningar!) och friidrott. Jag själv satt i bästefåtöljen och försökte läsa min bok på gång. Lite svårt med koncentrationen där när mobilen blippade och bloppade och mamma kommenterade det mesta i TV-rutan.

Bästefåtölj hos mamma

Även hos mamma har jag en bästefåtölj!

Jag är så glad att jag har en bästefåtölj hos min mamma. Stolen är handgjord till min farfars 40-årsdag den 18 februari 1940. Sen dess har den blivit omklädd några gånger. För tillfället är den klädd i guldgul sammet, men det har varit både röd och grön. Jag har emellertid noterat att det nog är dags för en omklädsel igen. Oavsett, det är en härlig och bekväm öronlappsfåtölj och jag lägger beslag på den när jag kommer till mamma på besök!

Medan jag satt där och läste, svarade på sms och spelade Wordfeud hörde en annan lokal vän (tänk, jag har bevisligen TVÅ vänner!) av sig. Och kan du tänka dig lite till – vi ska träffas inne i Metropolen i morgon, om jag hittar busscentralen och ta en fika! Mamma har lämnat 200 kronor till detta, dessutom. Lilla mor själv ska under tiden få sitt hår fixat av Tant Blå.

Jag har också funderat på en kommande, litterär utflykt med Anna, som kan bli verklighet tack vare herr Jonsson, som egentligen heter nånting helt annat. Plötsligt har jag saker att se fram emot och längta efter! Anna har ju dessutom bokat en helg, lördag – måndag, i Stockholm i augusti – en alldeles gratis hotellvistelse. Hon har tur som en tokig ibland!

Så går ytterligare en dag i våra liv och kommer aldrig mer igen…

Jag hoppas att DU hade en bra torsdag. Skriver du några rader i en kommentar nedan blir jag glad!

Bokuppslag

Läsning av min bok på gång. Rekommenderas!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En studie som ännu är opublicerad men som tydligen lyckats komma i TT:s händer visar att stress ökar risken för tinnitus. Det behöver alltså inte vara buller som är boven.

Karolinska Institutet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet har genomfört studien.

Svenska Dagbladet har en mer utförlig artikel om studien och har även haft en chatt om tinnitus igång vid lunchtid idag. Totalt har 348 deltagare varit med i studien. De har fått svara på frågor om sin hälsa, sömn, arbetsmiljö, anställningstrygghet med mera samt gjort hörseltest. Och resultatet var entydigt: stress snarare än buller orsakade tinnitus. Det var också vanligare bland män. Intressant att läsa var även att oro över anställningstrygghet och rädsla för förflyttning mot sin vilja var bakomliggande faktorer. Inte så konstigt då att KBT verkar ge goda resultat på patienter som har tinnitus. Ljudstress, alltså… Att man också ofta gnisslar tänder eller har ont i nacken påverkar också uppkomsten av tinnitus, ska tilläggas – men detta är ju i sig stressymtom.


Kan en sån här vid örat vara symtom på stress eller utmattning?

                                                                                                                                                                                                                                                    Tar mig en funderare och går till mig själv. Jag blir otroligt ljudkänslig när jag känner mig stressad eller mycket trött. Men tinnitus har jag – tack och lov! – inte drabbats av ännu. Min mamma, däremot, är en person som ofta drabbas av märkliga och overkliga åkommor. Den senaste är att det låter som en väckarklocka vid ena örat. Hmm… kan det vara tinnitus på grund av stress eller utmattning, månntro? Lilla mamma är för tillfället ganska okontaktbar eftersom det är friidrott på TV. Igår ringde jag och störde. Kan tänka mig att det är högt tryck på adrenalinet i kroppen när hon ser på sport… Tänka mig, kan jag alltså. Inte förstå. För sport är totalt ointressant för mig… Kanske är det det som har räddat mig från tinnitus? Kan tinnitus rentav vara en idrottsskada??? 😉

 

Read Full Post »

Jag har ALDRIG varit nån sportfåne – inte av nåt slag. Varken en sån som utövar nån sorts sport eller som tittar på nån sport på TV. Nej fyyyy, jag minns alla tråkiga helgeftermiddagar och kvällar när jag var barn och de vuxna jag umgicks mest med – mamma, pappa och morfar – satt klistrade framför TV:n för att det var tennis, ishockey, fotboll eller nåt annat liknande.

Som du kanske förstår var jag också urkass på gympan i skolan. Jag tyckte att bollspel var rätt OK och jag VAR nog hyfsat bra på vissa spel – men mest för att det var så roligt att reta dem som verkligen var fanatiska. I en parallellklass till min på gymnasiet fanns det en tjej som hette Anita och hon var en sån sportfåne. Det var extra kul då att ”hugga” henne lite hårdare än nån annan med innebandyklubban eller tackla henne lite tuffare på handbollen. Hon hade nämligen otur att tvingas ha gympa med mig under tre år. Det gillade hon INTE. Jag gillade INTE basket för där var det svårt att tjuvnypas – jag blev foulad tämligen omgående…

I kväll var det både fotboll och friidrott på TV. Även i närområdet finns sportfånar – och det hördes. Och då är inte ens Sverige MED i fotbolls… eh, EM? VM? Ja, det tävlingen där det är final i morgon.

Men i kväll insåg jag också att det var en fördel med att det var sport på TV, för mamma ville självklart titta. Och då kunde jag göra nåt som jag tyckte var betydligt roligare: läsa en bra bok, äta godis (men först sen solen gått ner) och ringa till Den Mest Älskade!


Sport? Nej tack! Jag föredrar en rejäl godispåse och en bok!

                                                                                                                                                      Fast boken jag läser just nu är definitivt inget litterärt mästerverk, godiset var kletigt och när jag pratade med Anna hördes… SPORT! Dock inte från TV utan från ett gäng östeuropéer som spelade badminton i hettan på Annas innergård! Galningar, sägar jag! Men här har också funnits två gäng som har spelat tennis på tennisbanan under dan. Hur pallar de???

Det jag har insett är att sportfånar utövar sina laster oavsett väder och vind. En normal människa kanske inte skulle ge sig ut på värsta löpturen när termometern visar mellan 30 och 35 grader, men se det gör sportfånen!

Nåt jag ofta har undrat över varför just den allra, allra smalaste tjejen måste ut och spatsera när den allra, allra fetaste Tofflan gör det? Det är INTE roligt att möta denna vältränade sak och känna sig som ett fetto… Och då ska du veta att jag äter inte mycket godis som jag skulle kunna! I kväll blev det faktiskt bara några bitar – ögat ville nog ha mer än munnen.

Det är alltså INTE sant det Elias har sagt till sin pappa att

Tofflan, hon köper en Marabou Polka VARJE DAG.

Neeej, varannan, men inte varje! Äh, skämt åsido, periodvis blir det lite mycket godis, främst choklad, men däremellan betydligt mindre.

EN sak är emellertid sann – och det säger Elias ofta – det är att

Tofflan, hon GILLAR INTE sport!

Och så brukar han retas genom att rabbla alla kanalers sportevenemang den aktuella dan… Hmmm… Tror pojken att han ska få nån födelsedagspresent när han fyller åtta om ett par veckor..? 😉

Read Full Post »