Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘frigörelse’

Ett inlägg om min yngsta bonusdotter.


 

Du ska veta att jag tvekade länge med att skriva det här inlägget. Jag älskar alla mina fyra bonusbarn, men jag är inte deras förälder och lägger mig inte i deras liv om de inte ber om det. Alla fyra barnen har en mamma och en pappa som i mina ögon gör ett gott arbete som föräldrar. Sen snart sju år tillbaka finns jag i deras liv som extra vuxen. Det har nog inte alltid varit så lätt.

Mina bonusbarn 2009

Mina bonusbarn 2009


Tre av bonusbarnen
var i tonåren när vi träffades första gången. En jobbig tid för alla, tonåren. Det händer ju så mycket saker både i och utanför kroppen! Kompisar är viktigare än familjen. Frigörelsen från mamma och pappa är ett faktum.

Frida på skolavslutningen 2009

Frida på skolavslutningen 2009.

Frida var nyss fyllda 13 år när vi sågs den där första gången. Jag var livrädd. Killarna hade jag träffat först och Johan, som var äldst, var helt OK med att jag kom på besök. Elias, som var minst, tyckte att jag var en rolig lektant som kom då och då för att främst umgås med honom. Och fika. Men tjejerna… Det var riktigt, riktigt tufft – för oss alla. Särskilt som vissa personer hade spridit rykten och förtal om min person till deras pappa – som givetvis undrade vad det var för människa som nu plötsligt skulle börja umgås med hans barn.

Men i min nya familj finns inga korkade personer. Alla är tänkande individer och som sådana väljer de att ha egna åsikter och fatta egna beslut. Äldsta bonusdottern Linn och jag hade ett bra samtal och dessutom lyckades jag få bort några besvärliga fläckar från hennes favoritbyxor. Sen var vi kompisar! Ungefär. (Riktigt så enkelt var det inte, men…)

Frida då? Yngsta bonusdottern. Vem var hon? Det slog mig tämligen omgående vilken klipsk tjej hon var! Vilken otroligt rolig humor hon hade! Bara det att hon körde med sina ironiska, torra och ganska råa skämt… Som en vuxen, som på min nivå.

Sen fanns det sidor hos Frida som var… annorlunda. Fast det visste jag inte nåt om och jag kunde inte se det själv. Hon var som vilken tjurig tonårstjej som helst. Men hon gick i särskola, fick jag veta. Jag fattade… ingenting.

Så småningom, när jag kom in i familjen, såg jag de där annorlunda sidorna. Det var sidor som inte var så annorlunda i mina ögon. Jag har alltid upplevt Frida som en person med extremt hög integritet. Hon har aldrig varit särskilt fysisk. Jag är likadan. Är det konstigt, det? Men det jag framför allt såg var att Frida inte mådde bra. Under de två sista åren i grundskolan var det tufft. Vi pratade en del då, jag och Frida, och jag fick känslan av att hon inte trivdes. Hon läste engelska i en ”vanlig” klass och var bäst i den. Men eleverna i den klassen var inte särskilt snälla mot Frida.

Frida rätt nöjd student

Frida tog studenten den 5 juni 2013. Men hon fick inte betyg i alla ämnen.

Under vårterminen i nian mådde Frida dåligt. En skolpsykolog kopplades in. Först då, när hennes skolgång var så gott som klar, fick vi alla svart på vitt att Frida inte alls hörde hemma i särskolan. Hon gjorde tester som visade att hon var normal-begåvad, men också tester som visade annor-lunda resultat inom vissa områden. Hon fick dia-gnosen Asperger. Utveck-lingsstörd var hon inte.

Nio år i grundsärskola gjorde att Frida inte var behörig att söka vanligt gymnasium. Hon började så småningom Sisyfosarbetet med att försöka läsa in grundskolekompetens i de huvudämnen hon behövde för att kunna läsa vidare. Det var oerhört kämpigt. Inte underlättade det heller att reglerna ändrades under resans gång. I stället för att läsa in sex eller åtta ämnen var det plötsligt tolv som gällde. Och det var ju faktiskt övermäktigt.

Hur Fridas föräldrar känner är en annan sida av myntet. Säkerligen är det många tankar som far igenom dem. Tankar om de hade kunnat agera på något annat sätt än de gjorde. Men de valde att tro på skolan som inte ville utreda Frida senare, när hon gått i särskolan ett tag. För det var ju i skolan de så kallade experterna fanns. Eller..?

Jag vet inte vad Frida vill, ska och kan göra med sitt liv. Hon är otroligt modig som har anmält sin skola till Skolinspektionen. Att få igen grundskolan och det skollivet går naturligtvis inte. Att få kompetens till att söka högre utbildningar verkar också svårt.

Men hon kan få upprättelse. Hon kan få svart på vitt även från skolan att hon har varit felplacerad. Hon kan få en ursäkt. Jag tror – fast jag vet förstås inte! – att det är främst det Frida vill ha. Sen får vi som finns runt omkring henne stötta henne vidare i sitt unga vuxenliv.


Frida har inte läst den här texten, men hon har gett sitt medgivande att jag skriver om henne och hennes anmälan till Skolinspektionen.

 

Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Fridas anmälan till Skolinspektionen.

Här kan du lyssna på Frida när hon själv berättar för Radio Uppland om sin anmälan.

Här kan du läsa vad SvT Uppland skriver på nätet om Frida.

Här kan du läsa vad Upsala Nya Tidning skriver på nätet om Frida.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag håller andan… Klockan har passerat lunchtid och ännu har inget tråkigt eller dåligt hänt idag. Jag är så rädd att det ska hända nåt att jag kramar mina ”amuletter” som jag bär runt halsen…


Dessa ”amuletter” hänger runt min hals!

                                                                                                                                                            Jag har ett läderband och två guldkedjor runt halsen. I alla tre hänger mina ”amuletter” som jag hoppas ska skydda mig och ge mig tur. Samtidigt är en del av dem minnen av människor som stått eller står mig nära. Min gudinna i lera bär jag i läderbandet som en hyllning till kvinnan. I den långa guldkedjan bär jag pappas släta förlovnings-/vigselring, farfars mönstrade dito samt ett kors med ryska bokstäverna INRI på. I den korta kedjan bär jag ett kinesiskt tecken för kärlek som jag fick i 40-årspresent av en av mina allra äldsta vänner, ett lambdatecken som är en symbol för homosexuell frigörelse, ett hjärta med en liten diamant som jag fått av Fästmön samt ett U för första bokstaven i mitt namn. (Ja, jag heter ju liksom inte Tofflan, dårå…) På så vis har jag mina nära och kära med mig alltid – fast det i vissa fall är helt omöjligt.

Dagen började med avsked med Elias. Idag gick det lite bättre, för när han kom till skolan var en kompis där och började prata, så tårarna var snäppet längre bort än vid förra fredagsbytet. Jag körde hem Anna innan åkte hem till mig med våra väskor och datorer. Hann slänga i mig lite fil och müsli innan jag åkte ner till förträffliga M, hon som tar hand om mitt huvud. Dagen till ära skulle hon även ta hand om Annas huvud – det var liksom min huvudfödelsedagspresent (!) till Anna. Snälla och duktiga M gav mig dessutom rabatt så i kväll ska vi använda Påskkärringens peng samt det som blev över på klippningarna till en thaimiddag. Vi har alltså uppgraderat från pizza och öl till thaimat. TACK snälla ni som bidrar till detta!

Anna kom just innanför dörren och såg fin ut i håret hon också. Dessutom hade hon en fin nyhet – hon har fått semester lördag och söndag! Det ger oss äntligen en ledig helg tillsammans, nåt vi aldrig har om inte Anna ansöker om och får semester. Vi ska inte göra nåt särskilt utan bara vara. Vädret ser lovande ut så gissningsvis blir det en och annan promenad i solen!

GLÄDJE!!!

Read Full Post »