Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fredlig’

Ett juligt inlägg.


 

Julgran

Världens finaste gran!

Dan före dopparedan… Ja, den började ju inte så bra med enorm trötthet och diverse krämpor. Sen, i detta Landet Lagom, uttryckte jag en åsikt som uppenbarligen inte var comme il faut i Metropolen Byhålan av alla ställen. Då fick jag höra att jag var en ordbajsare. Men så för bövelen, läs inte det jag skriver då! Jag tvingar ingen till det, men jag har all rätt att ha åsikter och jag har all rätt att uttrycka dem. Det är faktiskt så att vi inte kan älska alla, varken jag eller nån annan, vilket vi båda bevisade.

Arbetsdagen började i ett hetsigt tempo, men framåt eftermiddagen nådde jag målet för dagen och då ville jag mest gå hem. Både NK* och jag är emellertid plikttrogna och stannade tills vår arbetsdag var slut, det vill säga klockan 16.30. Då tog vi julledigt. NK skulle ha Lilla Julafton med svägerskor, svärmor med flera hemma och jag skulle hem och gå ut med sopor och… klä granen! Som alla år blev den förstås Världens finaste gröngöling gran när den var utspökad klädd.

Men som du kanske kan ana på bilden finns där ännu inga klappar under granen. Jag fick min julklapp från min uppdragsgivare hemlevererad idag – en fin grillpanna i gjutjärn. Samtidigt läste jag om min arbetsgivares policy för julklappar. I stället för att ge kunder och konsulter klappar väljer företaget att skänka pengar, en del av sin vinst, till sitt skolprojekt i Zambia. I år går pengarna till ett datorcenter med nya möbler och luftkonditionering samt en extra lärare. Vidare bjuds ett hundratal barn i byar kring Livingstone på en julfest där det bland annat ska delas ut skolböcker. Det tycker jag känns verkligen bra! Här kan du läsa mer och se en liten film!

Här i New Village har vi provsmakat lite på vår jul, mamma och jag. Efter granklädningen blev det julknäcke med kalkon på. Mamma griljerade en kalkon i stället för en skinka, eftersom jag inte äter griskött. Till dessert blev det kaffe och ytterligare en provsmakning – av julgodis. Fästmöns knäck och kola blev med beröm godkända. Och jag slog på stort och tog en konjak ur flaskan som var min pappas. Ja jisses så jag super! Pappa gick bort sommaren 2006 och det finns flera flaskor med alkoholhaltiga drycker kvar som har varit hans.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och medan jag har ordbajsat/skrivit detta 
har det faktiskt blivit julafton. Jag hör just nu att tomten är utanför min sovrumsdörr och jag tror att h*n har lämnat en strumpa med klappar. Så jag är bortskämd. Jag får julklappar även i år. I eftermiddags kom dessutom NK med ett litet spännande paket som jag misstänker inte innehåller parfym. Nån som vill gissa på innehållet???

Julklapp från NK

En julklapp från NK.


Nu är det dags att sussa lite 
så jag orkar upp till julfreden i Åbo som utlyses på SvT klockan 10.55. Den borde en och annan titta på, förutom jag själv, dårå…

Jag önskar dig en riktigt god jul! En fredlig sådan, förstås.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program om deckarförfattare i Norden.


Ett franskt program,
skulle det vara, om alla bra deckarförfattare i Norden. Och så var det en brittisk berättarröst! Nåja, intressant var det, även om inte så mycket var nytt för mig. Fästmön och jag bänkade oss och glodde på Det nordiska deckarundret på TV4.

Änglamakerskanlåt den rätte komma inDen farliga lekenHuvudjägarna
Nordiska deckarunder?


Så många nordiska deckarunder
var det väl inte, snarare svenska och norska. Författare som Stieg Larsson nämndes och andra, nu levande, fick uttala sig, till exempel Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, John Ajvide Lindqvist med flera.

Vad är det då som skapar den här framgången i två så fredliga länder som Sverige och Norge? Någon av författarna tror bland annat att det beror på mörkret vi lever i här uppe. Att här är ganska folktomt och öde och som gjort för läskigheter.

Samhällskritik finns i nordiska deckare sen Sjöwall-Wahlöös tid. Innan dess hade deckarna mest varit parodier på amerikanska hårdkokta detektivromaner eller Agatha Christies pusseldeckare. De senare är emellertid en stor inspirationskälla för Camilla Läckberg, avslöjade hon.

Händelser som mordet på Olof Palme och hemskheterna i Oslo och på Utöya 2011 gjorde att vår oskuld försvann, konstaterades det. Och det ligger mycket i det! Vi här uppe har tidigare varit ganska skonade från sådana mord. Detta har också påverkat författarna och deras sätt att skriva deckare.

Ett intressant TV-program som inte gav så mycket nyheter, utan snarare bekräftade det jag redan visste.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse skrattade jag lite åt en TT-artikel som jag läste i lokalblaskan. (Dessa TT-artiklar, för resten… Är de seriösa och grundade på research? Är de överhuvudtaget skrivna av journalister? Man kan nämligen undra… Det tycks vara väldigt lätt att köpa dem i alla fall. Ett sätt att lösa brist på egen kompetens – eller dölja det faktum att man gör sig av med en massa fast anställda journalister? Man kan ju undra…)

Hur som helst, artikeln jag skrattade åt handlade om färger och bilar. Det är väl ingen direkt nyhet att vi gillar vissa färger och avskyr vissa andra nyanser. Men artikelskribenten menar att färgerna påverkar oss. Hur då, framgår inte. Där emot kan jag till viss del gå med på att valet av färg på bilen säger en del om vem förararen är. Skälet är ju enkelt, vi förknippar färger med vissa saker och känslor. Färger fungerar också som signaler.

Elegans, förfining, auktoritet och vishet. Men också kontrollerad och omärklig.


Gult
är ju, som bekant, fult.
Och det är det bland annat för att det för mig signalerar fara – och infektion. Rött signalerar också fara för mig, men även kärlek och lusta.

Enligt artikelskribenten är vi flockdjur i Sverige. Den vanligaste färgen på personbil är silver. Och detta uttalande styrks av den kliniska undersökning jag och en ur den yngre gjorde tidigare i höstas när bilfärger ingick i matematikläxan. Silver, som ju är Clark Kents* färg, står enligt artikeln för elegans och förfining, auktoritet och vishet. Jajamens! Men också för kontrollerad och omärklig. Hmpfff…

Gladast är jag att jag inte har en svart bil. För svart står för makt och prestige, visserligen även allvar, styrka och elegans, men också ondska och död, grymhet och sorg. Eller en vit bil, för den representerar renhet och oskuldsfullhet, fredlig och tydlig, samtidigt kylig och klinisk. Fast ärligt talat… hur länge är en vit bil vit? En vit bil blir ju skitig som snart man har kört en meter! (Det blir väl alla andra bilar också, men det är ju bara på vita bilar det syns.)

Men åter till bilfärger. Det fastslås i artikeln att de färger som är minst populära hos bilhandlarna, gult och ljusbrunt, också är de bilar som är säkrast! Jag gissar att det handlar om att bilar med dessa färger mest sällan är inblandade i olyckor – kanske för att de syns bra i trafiken? I alla fall gör ju gula bilar det, det finns ju till och med en Gul bil-lek!..

Vad har du för färg på din bil??? Och var färgen avgörande när du köpte din bil???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »