Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fransk’

Fredag idag, ifall nån har missat det. Och efter att ha hämtat mitt nya leg (presskortet), där jag ser ännu mer ihoptryckt ut på bilden än det föregående halkade jag vidare till Feskarn i Saluhallen för att hämta Fredagsmys på påse. Därefter hämtade jag Fästmön i Förorten och sen bullade vi upp…

Fredagsmys från Feskarn

Veckans Fredagsmys från Feskarn.


Varje vecka innehåller Fredagsmyspåsen
från Feskarn (usch, det där ordet… det är lika gräsligt som Onepiece…) olika saker. Denna fredag fanns följande i påsen:

  • färska Smögenräkor
  • aioli
  • laxmousse i tunnbrödstimbal
  • ceviche med hummer, helgeflundra och pilgrimsmusslor
  • bröd
  • smulpaj med hallon och mörk choklad

Priset per person är 185 kronor,  så det blev 30 kronor över på presentkortet jag utnyttjade, det jag hade fått i födelsdagspresent av vännen Rippe. I stället för att efterskänka det kompletterade jag påsen med två bitar laxrulle.

Drycken till maten hade vi köpt sen tidigare. Det var en fransman som hade legat på kylning länge och väl. Den passade utmärkt till maten!

Muscadet sèvre et main

Muscadet sèvre et main. 


Vad tyckte vi då?
Båda gillade vi Smögenräkorna. De var mindre än de räkor vi vanligen köper och mörkare till färgen samt smakade saltare. Dessutom var de stickiga! Väldigt stickiga!

Aiolin var underbart god och nu stinker vi vitlök så det måste vara ett moln över New Village!

Laxmoussen var mäktig, tyckte Anna, bara jättegod, tyckte jag.

Cevichen var INTE god. Ingen av oss gillade den. Den hade alldeles för konstiga smakblandningar.

Laxrullarna var också mäktiga, tyckte Anna, och goda, tyckte jag. Irriterande nog var de väldigt olika i storlek – och två så olika bitar stoppar man väl inte med i en påse till en och samma kund?! Jo det gjorde Feskarn.

Brödet var jättegott och behövdes – för det var sannerligen inte mycket mat. En storätare skulle inte bli mätt på Fredagsmys från Feskarn.

Smulpajen levererades i portionsglas och liksom laxrullarna skilde det rejält på portionerna. Dåligt!  Min paj var torr och bestod inte av många hallon. Tur att jag hade vin kvar att skölja ner den med!

Smulpaj m hallon o mörk choklad

Jag fick hälla på extra mycket chokladkaviar på min paj för att den skulle bli lika stor som Annas. 


Till pajen medföljde
en burk chokladkaviar och den var riktigt rolig!

Chokladkaviar

Chokladkaviar!


Trots att jag är mannen i huset
(jag kör bil och jag har inte mens) var jag för klen för att öppna burken. Tur att min älskling är så stark och vältränad! (Man undrar om hon tar i med hårdhandskarna på äldreboendet eller om hon är lika snäll som hon är hemma… DET DÄR VAR ETT SKÄMT! Anna är nog väldigt omtyckt och jag vet att hon har varsamma händer när man är krasslig. Jag vet.)

Chokladkaviarkulor

Kulorna såg ut som torkad råttskit. Men de smakade inte skit!


Vårt sammantagna omdöme
om Fredagsmys från Feskarn blev… sisådär. Vi blev inte särskilt upphetsade. Det var små portioner och cevichen var en riktig besvikelse. Räkorna köper jag gärna igen liksom laxmoussen!

Slutbetyget blev medel och då känner jag att vi är lite snälla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nu ska vi komma ihåg
att innehållet i Fredagsmyspåsarna skiljer sig åt från vecka till vecka. Kanske är det nånting som vi gillar bättre nån annan gång. Fast nu dröjer det ett tag innan vi provar igen. För det kostar ju trots allt en del och kvällens påse kunde vi som sagt köpa tack vare Rippe! Det var roligt att testa!


Livet är kort.

Read Full Post »

Franska filmer är inte nåt jag brukar bry mig om. Men Mysteriet på Moulin Rouge (2011) lockade mig lite. Fästmön och jag slöglodde på de cancandansande kickorna och myste lite…

mysterietpamoulinrouge

Diane kommer till Paris inte enbart för att dansa cancan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Diane kommer till Paris
för att leta efter sin syster. Det är år 1892. Cancan är innedansen, innestället är Moulin Rouge. Dianes syster Marie är emellertid inte den enda av cancandansöserna som försvinner. Bara det att de andra dyker upp, mördade och våldtagna efter döden…

Nja, det här var väl en ganska oläskig historia, trots morden. Ett litet HBTQ-tema gör det hela roligare. Men spännande? Njae, inte särskilt.

Medelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är ett citat ur en fransk bok – som jag läste på engelska. Författaren är Patrick Cauvin och boken heter på engelska A little romance.

Panic! I’m thinking, the wheels are turning, I’ve got to say something she’ll remember, something that’ll sum up all we’ve been, that’s really us, only the two of us, that combines both our outsize brains and our too-big hearts, something that’ll express, well, I don’t quite know, somtething that’s both Einstein and Racine at the same time. Einstein and Racine!
Then suddenly I lean over the balustrade, my hands around my mouth like a megaphone, and shout:
e = mc², my love.


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen bara försvann! Hann jag klart det jag skulle på jobbet? Ja, jag tror det. Nu återstår bara att se om det duger. Om jag räcker ända fram…

Jag var och handlade lite förnödenheter på hemvägen. Blev tvungen att stanna vid Stormarknaden, men jag överlevde besöket på ICA Kvantum – jag körde ju stridsvagnen varuvagnen själv. Fästmön är nämligen mycket snällare och vänligare mot medhandlare än jag – jag visar ingen pardon. Men så går det också fortare när jag handlar.  Fast det blir ju några kunder minus för affären där jag har farit fram… Hur som helst, jag kom hem med en kvartett bajsostar, som Elias skulle ha benämnt dem. Och ärligt talat, det luktar i kylen…

En cambozola, en chèvre, en grönmögelost av fransk typ och en kittost, också den fransk. Fundera över våra andedräkter sen…


Tänkte att Anna och jag
skulle smaska lite i helgen om hon nu kommer hit. Hon ska jobba fredag, lördag och söndag till klockan 21 och då blir det för sent med middag, men alldeles lagom med ost och kex och ett glas rött. Gissningsvis får vi härliga andedräkter av ostarna ovan, nåt för dig att fundera över…

En välbehövlig dusch och hårtvätt har jag hunnit med. Fick därefter påbörja en ny handlingslapp eftersom jag hade glömde köpa diverse hygienartiklar. Tröttsamt!.. Men – rita nu kors i taket! – jag kom ihåg att ta min medicin i kväll!!!

Så har jag släpat fram Annas paket och nu ska jag strax ringa och kolla lite grann kring logistiken i morgon. Det visar sig att hela ”barnaskaran” ska med och käka och alla får inte plats i bilen, med paket får inte mer än två unga, en mamma och en Toffla plats… Och nu är det ju fyra unga… Svårt fall, doktorn grät.

OCH NEJ, INNAN DU FRÅGAR…
JAG HAR INTE RINGT DOKTORN IDAG.
JAG HAR INTE HUNNIT.

Har fört över några foton som jag strax ska sortera. Därefter blir det troligen TV, för i kväll är det femte delen av Så levde de lyckliga klockan 20 i SvT 1 samt Desperate Housewives klockan 21 på Kanal 5. Sånt kan jag inte missa!

Read Full Post »

Det börjar gå utför – redan vid 45… Skrämmande läsning, men franska och brittiska forskare har nu kommit med nya rön baserade på en studie av 7 000 pers.

Forskarna har gjort studier på folk i åldrarna 45 – 70. Under en period på tio år såg de tydligt att flera funktioner började försämrades redan hos 45-åring. Slutledningsförmågan, till exempel…


Den här Tofflan är visst alldeles slutledd, tror jag.


Forskarna testade också
 minne, vokabulär, syn och hörselförmåga tre gånger under en tioårsperiod. Inom alla dessa områden påvisades försämringar – utom vokabulären. Ju äldre deltagare desto snabbare försämring, men redan bland dem i åldrarna 45 – 49 bast var försämringen av slutförmågan 3,6 procent.

Tja det är väl bara att anmäla sitt intresse för ättestupan, dårå. Jag kan ju inte ta in på äldreboende än, jag är ju ”bara” 49 ett tag till… Men jag börjar nog bli väldigt tjatig… Det är det där med vokabulären…

Read Full Post »

Att det inte alltid är ordning i vår värld kan vi säkert alla skriva under på. Men nu går det nästan för långt i fantasivärlden också! För ett tag sen läste jag på nåns blogg om en Barbie-docka som dragits tillbaka från leksaksaffärerna – den var av anorexiatyp. Och det är väl inte alls nåt bra föredöme för de små barn som leker med dockan Barbie. Nästa grej är att Mattel har tillverkat en Barbie med tatueringar. Lite mer girl power där, eller hur? Den tatuerade Barbie har förstås väckt reaktioner, men Mattel menar att den inte är tillverkad för barn utan för vuxna. Fråga: finns det vuxna som leker med Barbie?


Den tatuerade Barbie!

                                                                                                                                                                            Nästa rubbade ordning i fantasivärlden är Sjöwall – Wahlöös deckarbok Den skrattande polisen. Den har nu blivit… fransk seriebok.


Tecknad, skrattande polis.

                                                                                                                                                                             Nej, jag säger då det, det är ingen ordning numera. Men den tecknade, skrattande polisen blir jag onekligen lite nyfiken på. Dockor har jag aldrig brytt mig om nåt särskilt.

Read Full Post »

Ja det är bara att inse att hur jag än letar, hittar jag inga författare i mina hyllor på Ä  eller Å. Så vi skuttar till Z!

Z

Helena von Zweigberg har jag en bok av, Kärleken skär djupa sår. Det är en sorts psykologisk thriller som utspelar sig inne på ett kvinnofängelse och mellan den unga internen Tanja och fängelseprästen Ingrid.

Bland mina franska författare måste jag ju lyfta fram naturalisten Émile Zola! Jag har flera böcker av honom: Thérèse Raquin, Damernas paradis, Den stora gruvstrejken och Hallarna. Jag gillar dessa böcker som alla är tegelstenar – med undantaget Thérèse Raquin, som är ganska tunn. Mest gillar jag nog just den boken och Hallarna. Jag älskar beskrivningarna av det som saluförs i Hallarna! Och Thérese Raquin är en kärlekshistoria och en samtidshistoria på samma gång.

Read Full Post »

Paris 1889. Eiffeltornet och Världsutställningen invigs – och så dör en kvinna av ett bistick. Eller? Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner är nåt så ovanligt som en historisk fransk deckare.


En historisk fransk deckare.

                                                                                                                                                                Det vimlar av folk i den här boken. Och det är ju för att alla vill se Eiffeltornet, det nybyggda och i vissa kretsar avskydda meccanomonstret. Mitt i vimlet dör en kvinna. Man misstänker att hon har avlidit av ett bistick. Men så kommer bokhandlaren Victor Legris på att det skett fler liknande dödsfall. Och alla kan väl inte ha avlidit av bistick? Victor Legris leker detektiv och finner sig snart ha en mängd misstänkta. Vem är vän och vem är fiende?

Det här är en söt liten bok som också ger historiska glimtar från ett Paris under Världsutställningen. Jag tycker emellertid att den är lite omständigt skriven – på nåt sätt alltför många bokstäver, precis som i franska ord. Bokstavsgraden i pocketutgåven är liten och jag hade svårt att läsa kvällstid. Annars är detta en bok i genren mysdeckare. För den här blir det medelbetyg.

                                                                                                                                                              PS Claude Izner är en pseudonym. Bakom den finns två systrar som är bokhandlare…

Read Full Post »

En riktigt disig dag, denna! I morse for vi som i mjölk genom landskapet, först till fritids/skolan, sen till Fästmöns arbete. Bensinmätaren tickar stadigt neråt och jag inser att jag måste tanka om bensinen ska räcka till ett antal arbetsresor i slutet av veckan.

En annan insikt jag har gjort idag på morgonen är att det är den sista tisdagen på länge som jag kan sitta i linne och shorts/mjukisbralla från Nike. Det passar sig inte riktigt när man ska arbeta på kontor. För det är det jag ska göra. Snart. Jag är spänd, nervös och förväntansfull! Jag ska infinna mig klockan åtta på torsdag – för att sen smita iväg en stund under förmiddagen för att gå på begravning. Det blir tufft att åka tillbaka, men samtidigt är det nog bra att få mycket att göra så man slipper tänka, känna och gråta. Jag lär väl också träffa ett antal personer från mitt förra liv. En del tycker jag fortfarande mycket om, andra har med sin tystnad och sitt bakom-ryggen-snack kvalificerat sig till gruppen Föredettingar-att hälsa-på-men-inget-mer.

På tal om att hälsa och visa hyfs kunde jag knappt hålla mig för skratt i morse när jag gick från bilen. Först kom en person som slutade hälsa på mig för över två år sen – h*n är för övrigt känd för att plötsligt sluta hälsa på folk. Sen kom en person jag utbytte en glad hälsning med och som jag äntligen känner igen – tack vara mina nya linser som gör att jag ser… Ja ja, en del går visst alltid i en dimma, medan andra kommer ut ur den. Nån gång. Det är inte lätt att vara varken impopulär eller populär…


Nu har dimman lättat här och kvar är bara en grå och trist himmel.

                                                                                                                                                              Dagens planer är att softa lite här hemma under förmiddagen. Kontemplera. Jag försöker lägga några pusselbitar då och då, men skam till sägandes är strandpusslet inte ens lagt till hälften… 😳  Jag ska också läsa lite i den ovanliga lilla franska deckare jag läser just nu, en pocket jag köpte för att ha nåt att läsa i nödfall. Den är riktigt bra! Inte så spännande än. Den påminner lite om Jacqueline Winspears böcker som utspelar sig i London något senare i tiden, men ändå.

Jag har provat kläder till torsdag och det största problemet är som vanligt skor. Men det löser sig. Varken skor eller kläder är viktiga. Det viktiga är att jag får gå dit och vara en sista stund. Jag tror inte Gunilla skulle bry sig om jag så kom i paltor – vilket jag förstås inte tänker göra.


En ros och mina tankar.

Read Full Post »

Kvällens Antikrundan gick från Örebro – igen. Jag tittade på en inspelad version av programmet i efterhand tillsammans med Fästmön. Vi är båda mycket undrande över varför man återvänder till samma platser. Det finns ju liksom flera städer i Sverige…

En lite lugnare ”Runda” blev det i afton, men gissningsvis var sms-trafiken tät klockan 20 – 21 mellan öst och väst… 😛

Här är några av föremålen och värderingarna:

  • En gul kinesisk vas från sent 1800-tal värderades till mellan 5 000 och 10 000 kronor.
  • En rysk emaljbägare som tagits fram till den siste tsarens kröning värderades till 2 000 kronor. Knut Knutson levererade också en läskig historia kring den.
  • En saltstol från S:t Petersburg, troligen 1900-tal, värderades till 7 500 kronor.
  • En skål av Picasso, inköpt i Frankrike för cirka 50 kronor, värderades till mellan 4 000 och 6 000 kronor.
  • En rätt ful ampellampa fick ett värde av 12 000 – 15 000 kronor.
  • En lättklädd rosa dam på en porslinstavla hade en rysk sginatur och värderades till mellan 20 000 och 30 000 kronor.
  • En skev och ganska hemsk vas från Orrefors betingade ett värde mellan 5 000 och 7 000 kronor.
  • Cajsa Warghs kokbok, en sjundeupplaga från 1780, värderades till        2 000 kronor.
  • En konstig fransk lampa värderades till mellan 8 000 och 12 000 kronor.
  • En otroligt vacker iransk matta, inköpt på 1970-talet för 300 kronor, värderades till mellan 20 000 och 40 000 kronor.
  • En minibyrå, kanske för smycken, gjord på 1780-talet värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
  • En annorlunda smidesljusstake för fem ljus inklusive stump värderades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.

Under programmet gjordes också ett besök på Carl-Jan Granqvists kokboksmuseum. Vilka böcker och vilka värden!

Nästa vecka sänds Antikrundan från Sigtuna.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »