Ett inlägg i kvarten: Månpocketsläpp i februari

Månpockets nyhetsbrev hittade in i inboxen idag. Naturligtvis kastade jag mig över det för att se vad jag kan hitta för pocketböcker i Månpocketstället nästa gång jag går och köper mjölk. Här är ett urval av de titlar jag tycker känns intressanta:

Havsmannen av Carl Johan Wallgren
Falkenberg i början av 1980-talet. Den unga Nella har vuxit upp i samhällets utkant. Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut. Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt. En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek – och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.

Jag lever, pappa av Erik H Sønstelie och Siri Marie Seim Sønstelie
Siri är på sitt första AUF-läger på Utøya sommaren 2011. För Siri är ön precis det som statsministern Jens Stoltenberg kallat den, ett paradis. Ända tills en man klädd i falsk polisuniform går i land och börjar skjuta. Det är början på en sjuttio minuter lång mardröm för de 560 ungdomarna på ön. Paradiset förvandlas till ett helvete och Siri flyr för sitt liv över hala bergshällar och vassa klippor i jakten på ett gömställe. Hon blir beskjuten – men överlever. På land finns pappa Erik som slits mellan hopp och förtvivlan. Kommer dottern att överleva dramat som utspelar sig på ön mitt i Tyrilfjorden?

Ögonblicket av Douglas Kennedy
En vintermorgon anländer det, paketet som vänder upp och ner på Thomas Nesbitts värld. Thomas är en medelålders författare som dragit sig undan till det lantliga Maine för att finna sig själv efter ett långt äktenskap. Paketet är från en kvinna vid namn Petra Dussmann –­ en kvinna han hade ett passionerat förhållande med i kalla krigets Berlin på 1980-talet. Då Thomas öppnar paketet är det början på en resa in i det förflutna, till en tid då allt ställdes på sin spets när han träffade den undersköna Petra som var på flykt från diktaturens DDR. Ögonblicket är en kärleksroman med episka proportioner fylld av intensiv passion och mörka hemligheter.

Laglöst land av Håkan Östlundh
Viktor och Rafael har snart nått sitt mål: två miljoner kronor på ett konto i ett land långt borta där ingen ställer några frågor. Det är dags att lämna Sverige och Gotland för alltid. Men när mannen som har smugglat in det estniska amfetaminet som de har sålt på nätet hittas död, förvandlas drömmen om ett nytt liv till en kamp för livet på ett novemberkallt Gotland. Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen kallas in för att lösa mordet. Spåren efter den hänsynslöse mördaren blir allt tydligare. Ändå tycks de hela tiden ligga steget efter.

Så gott som död av Mark Billingham
Kommissarie Tom Thorne för en kamp mot klockan när en kollega tas som gisslan. Polisinspektören Helen Weeks är på väg till jobbet och stannar som alltid till hos den lokala tidnings- och tobakshandlaren. Innehavaren Akhtar som alltid brukar bjuda på ett vänligt leende och lite småprat är inte sig lik. Han låser plötsligt dörren, drar ner jalusierna och Helen Weeks och en annan kund blir kvar innanför. Han tar fram en pistol som han riktar mot dem och skriker ”Shut up or I will fucking kill you!”
Den desperate mannen är utom sig av sorg och vrede. Hans son, Amin, som satt inne för dråp, har hittats död i fängelset några veckor tidigare. Akhtar kräver nu att kommissarie Tom Thorne ska ta reda på vad som verkligen har hänt sonen, annars dödar han gisslan.

Livet är kort.

Read Full Post »

The Changeling

En TV-film på SvT1 härom kvällen. Bra eller? Ja. JA! The Changeling (2008) var bland det bästa jag har lyckats spela in på DVD:n på länge.

Angelina är mamma.

En dag försvinner pojken Walter från sin mamma medan mamman jobbar extra. Mardröm, eller? Än värre blir det när polisen inte tror mamman. Och dessutom för en helt främmande pojke till henne. Är mamman galen eller?

Den här filmen är baserad på en sann historia. Dessutom har Clintan himself regisserat. Angelina Jolie är på topp som mamman. Vi (jag och…. somliga…) satt fängslade i ungefär två och en halv timma. Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »

Det är ju en ljus och färggrann dag…

En fruktansvärt kall, men solig dag är det idag! Och för att ära gårdagens Orange-expert har jag gjort dagen just orange! Å vilken härlig FÄRG det är, man blir så GLAD av den! Inte alls som när man ser turkost, som ju inte är nån färg, eller gult, som ju är fult.

När vi skulle gå och lägga oss igår höll jag på att trilla baklänges, för i sovrummet hängde… en orange fleecejacka! Man kan ju undra hur högt antikexperterna skulle värdera detta… ehum… vintageplagg! Jag messade över en bild på jackan till Orange-experten, men av nån konstig anledning har jag inte fått nåt svar. Gissar att hon blev alldeles chockad och fruktansvärt avundsjuk. Du som läser ska också få sen den. Stolt ägarinna är min Fästmö!

Ett riktigt vintageplagg finns i min Annas ägo!

                                                                                                                                                         Jag har landat hemma hos mig och hällt upp dagens första mugg java. Här hemma blir jag till eftermiddagen nån gång. Har några saker som måste fixas, bland annat ska jag skriva ihop en ansökan på ett spännande jobb som den vänliga S tipsade om. Vidare har jag fortfarande oläst post från veckan – läste ungefär hälften igår – och så är det några andra småsaker jag måste fixa. Tvätt och städning lämnar jag till måndag, har jag bestämt, för då kan jag göra det fram tills jag ska hämta Anna från jobbet klockan 13.30.

Elias mår sisådär, han är hemma från skolan idag också, men knappast febrig, mest snorig. I morse hade han upptäckt en eksemfläck på sitt ena ben och varit så duktig och smörjt in sig själv, berättade han stolt när jag skulle åka. Och så kom han och visade flaskan med salva! Själv har jag rätt ont i magen idag igen, men det beror antagligen på att jag skippade middagen igår – och lunch, dårå som vanligt. Vi skulle ju fika på stan och jag tog en gigantisk räkmacka. Till kvällen åt de andra korv med bröd, men ICA Solen hade ingen kycklingkorv. Jag köpte en burk makrill att ha på macka i stället. Bara det att burken var försvunnen vid 21.30-tiden igår kväll när jag skulle ”laga mat”. Så det blev bara fyra rostade mackor med ost, inget smör eller nåt för lättmargarin äter jag inte. Kanske inte så konstigt att magen är lite bråkig då… Anna har lovat nåt riktigt smaskens till middag i kväll som kompensation, men det var ju inte hennes fel att min middag försvann!

Vi har en liten fundering om att åka in till stan i morgon eller på söndag för att se resten av isskulpturerna – se inlägget om Blondie, där finns ett par bilder! Skulpturerna står bara kvar till och med söndag. Men jag kände igår att det inte var nån höjdare att vistas i stan. Den känns… främmande. Människorna känns främmande… Atmosfären känns som nånting helt annat än den jag befinner mig i där jag sitter i min lilla bubbla och betraktar saker och ting. Hmmm…

På tal om Blondie messade Birgitta i morse när jag höll på att skrapa bilrutor. Gårdagkvällens tåg till Stockholm hade varit inställt precis som jag hade gissat och förvarnat henne om, så troligen har hon precis landat i Stockholm ganska nyligen för vidare färd till sitt hem. Tur att hon har snälla vänner så att hon fick en varm och trygg plats att sova på i natt. Det är inte alla som har det – varken vänner eller en varm och trygg plats att sova på. Tänk på det ibland och fundera över om just DU kan göra nåt! För det kanske du kan.

Nu ska jag sätta fart med jobbsökeri, jobbleteri och läsning av lokalblaska och post. Sen blir det återfär till Himlen där Frida ska skjutsas till sin pappa för att vara där i helgen och få lite lugn och ro. När vi alla är tillsammans på ett ställe är det nämligen aaaningen brist på just lugn-och-ro-varan och om man inte känner sig helt piggelin är det skönt att kunna dra sig undan. Åtminstone EN fördel med att ha skilda föräldrar, kanske..?

Read Full Post »

Annika Östberg – enda sommarprataren utan titel

Igår sommarpratade Annika Östberg i radions P1. Hon är den enda i den långa listan med namn som inte har nån titel. För vad skulle det stå bakom ett namn på en kvinna som suttit i fängelse i USA i 28 år?

Annika Östberg, sommarpratare utan titel. Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida.

                                                                                                                                                      Annika Östberg inleder med att berätta om tillfället när hon fick beskedet om att hon skulle få fortsätta avtjäna sitt straff i Sverige. Hemma. Som ett hårt slag i magen, beskriver hon händelsen. Hela hennes tillvaro förändras i ett slag – efter alla dessa år. Och ”hemma” är ett huvudtema i Annika Östbergs sommarprogram. Liksom utanförskapet.

Att komma som barn till ett främmande land, med ett främmande språk och en styvpappa… Förutsättningarna att inte känna sig utanför blev lika med noll för Annika Östberg. Och när drogerna sen kom in i henens liv blev utanförskapet totalt. Inte ens sonen Sven kunde hindra henne från den slutgiltiga kraschen.

Naket och rakt på sak berättar Annika Östberg om händelserna som ledde till hennes långa fängelsevistelse. Hon förskönar inget, hon skyller inte ifrån sig. Hon talar lugnt och konstaterande, på en mycket god svenska. Bara det… Att efter 28 år i USA prata så bra svenska… Hon talar också om sin skuld. Skulden som alltid kommer att finnas där. Det är djupt.

Behåll aldrig nåt som du håller av. Det kommer bara att skada dig.

Det är läxan Annika Östberg lär sig efter en av de många visitationerna i fängelset.

Det här sommarprogrammet handlar mest om fängelse, straff, skuld, tja inga roliga saker. Men Annika Östberg har ju inget annat liv att berätta om. Hon bjuder på det hon har. Trots allt andas hennes program hopp, förtröstan, glädje – och kanske framför allt tacksamhet. Det har varit en väl tillbringad en och en halv timme vid datorn (eftersom jag lyssnade i efterhand på programmet).

Read Full Post »