Jag ska erkänna att jag hade lite svårt att somna igår kväll. Tankarna snurrar kring det jag förväntas leverera för institution 1 före årsskiftet och hur jag ska hinna med det. Allting blev ju till exempel väldigt försenat i fredag när den nya servern plötsligt inte hittade min profil. Det var med hjärtat i halsgropen jag startade jobbdatorn i morse – och fann en svart skärm. Då gäller det att ha lite is i magen och starta om. Det är ungefär vad jag kan göra. Och se:
Varde ljus!
Mitt vackra gula höstträd och alla mappar och filer dök upp på skärmen!
Finns på mitt skrivbord på datorn.
Så idag på morgonen tänkte jag inleda med att se över de ändringar jag gjorde i slutversionen av min kommunikationsplan, det dokument jag jobbade i när servern plötsligt stängde sig för mig. Dokumentet ligger överst i en av högarna på mitt skrivbord. Men jag hann inte öppna det på datorn. Jag skulle bara kolla lite mejl och så först…
Det ena ledde till det andra. På onsdag morgon var det tänkt att jag skulle lära ut hur man gör personliga hemsidor för två av institution 2:s postdoktorer. Men så tyckte jag att två lät lite lite och
the more, the merrier
så jag slängde iväg en förfrågan om det fanns fler intresserade. Det fanns det. Uj uj uj… Därför blir det nu plötsligt så att jag ska leda en kurs för sex deltagare på onsdag i stället för att instruera två. En rolig vändning, tycker jag.
Samtidigt fick jag besök av en av professorerna som sitter i samma korridor som jag. Han satt just och skulle jobba med sin personliga hemsida och behövde lite coachning. Det svåraste, tyckte han, var att hitta sidan i strukturen i redigeraläge. En instruktion om detta vore bra, tyckte han. Efter att handgripligen ha hjälpt herr Professor vidare satte jag mig vid datorn… inte för att skriva klart kommunikationsplanen till institution 1 utan… skriva instruktioner till institution 2 hur man hittar till sin sida i strukturen…
Jag vet att många har kritiserat mig för att inte vara tillräckligt flexibel, varken privat eller i jobbet. Med denna lilla anekdot från verkliga livet den här morgonen vill jag härmed bevisa motsatsen. Att jag dessutom fann nöje i att mina planer blev omkullkastade torde sticka somliga ännu mer i ögonen. HA! Där fick ni! (Tyvärr ser ni det inte om ni inte fortfarande läser den här bloggen, förstås! Men det är väl ointressant nu när det går lite bra för mig…)
Nu ska jag lägga sista handen vid instruktionerna och sen översätta sidan till engelska och publicera båda sidorna. SEN ska jag ta tag i kommunikationsplanen! För idag borde den bli klar att skickas till prefekten på institution 1 för vidare befordran till ledningsgruppen där.
Har din dag tagit några roliga vändningar idag???
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 