Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fosterfamilj’

Ett inlägg om en TV-dokumentär.


 

Alla i vårt land har säkerligen hört talas om Astrid Lindgren. Vi är många som har nån sorts förhållande till henne. För mig är hon en del av min barndom. De underbara böckerna om barnen i Bullerbyn, Karlsson på taket, Emil och Pippi fick jag till livs som barn. Berättelserna är med mig än. I kväll var det därför en extra speciell stund när jag slog mig ner i bästefåtöljen för att titta på första delen av tre av Kristina Lindströms dokumentär om Astrid Lindgren, kort och gott kallad Astrid.

Astrid Lindgren

Astrid Lindgren som ung. (Bilden är privat och lånad från SvT:s webbplats.)


Astrid Lindgren växte upp
i Näs utanför Vimmerby. Hon bodde granne med min mormor, som var fyra år yngre än Astrid. Astrid var dotter till den djupt religiöse kyrkvärden Samuel August och hans hustru Hanna. Men Astrid hade tidigt myror i brallan, om man får tro min mormor. Och det bar sig inte bättre än att hon blev med barn med sin förste chef, chefredaktören Reinhold Blomberg på Vimmerby Tidning. Astrid var då fortfarande tonåring medan chefredaktören var 50 bast och redan sjubarnsfar. Skandalen var ett faktum. Och det är detta och sonen Lasse som denna den första delen handlar om mest.

Som ogift mor – för Astrid ville inte gifta sig med Blomberg – tvingades hon lämna bort sonen. Lasses tre första levnadsår tillbringade han i fosterfamilj i Danmark. Men sen blev Astrid tvungen att ta hem sin son till Stockholm, dit hon flyttat. Lasse blev sjuk och äntligen kom lite hjälp från morföräldrarna. Så småningom träffade Astrid Sture, också han ursprungligen hennes chef och gift med en annan kvinna. Men de två blev ett par och Lasse fick komma till dem för att år 1934 bli storebror till Karin.

Barnen Lasse och Karin har till stor del varit en grund i Astrid Lindgrens författarskap. Där vimlar av små ensamma, föräldralösa barn, särskilt pojkar, men också tuffa flickor. Astrid Lindgren var ovanlig för sin tid och ganska okonventionell. Lite lustigt i sammanhanget att dokumentären om henne föregåtts av bråk mellan dokumentärfilmmakare.

Den här första delen om en av Sveriges största barnboksförfattare var riktigt stark och intressant. Jag ser med spänning fram emot del två som visas på söndag i SvT 1.

Toffelomdömet om del ett blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

För en stund sen damp Månpockets nyhetsbrev ner i min inbox. Lite magert tycker jag nog att junisläppet är, men här kommer några titlar:

De redan döda av Robert Karjel
Thailand, januari 2005. På ett ödsligt strandhotell möts några överlevare efter tsunamin, var och en med egna skäl att förbli ”saknad”. Det är N., eller Svensken, Mary med en katt tatuerad i svanken, den vapenkunnige Vladislav och den bittre pakistaniern Reza. Samt amerikanen Adderloy. Den senare verkar inte bara ha obegränsade ekonomiska resurser, han övertalar också gruppen att medverka vid ett bankrån i Kansas för att finansiera sina nya liv. De tar sig in i USA, förbereder sig minutiöst, men när första skottet faller havererar planen och deras tillvaro övergår i en flykt på liv och död.

Kriget är slut av Morgan Alling
Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.

Misstro av Ian Rankin
Detta är den första romanen i en ny Ian Rankin-serie. Polisen Jamie Breck misstänks för att sprida barnpornografi på internet. Malcolm Fox får i uppdrag att undersöka om det ligger någonting i anklagelserna. Den som informerar honom är Annie Inglis på avdelningen för brott mot barn.
Handlingen utspelar sig i ett vinterkallt Edinburgh. Miljöer och stämningar känns ofta igen från Ian Rankins många tidigare böcker.

Read Full Post »

En spökhistoria för barn som är nästan två och en halv timma lång. Det är vad tant Tofflan har glott på i eftermiddag efter avslutade projekt (nåja, en del, i alla fall). Och ärligt talat njöt jag av timmarna framför filmen! Agnes Cecilia är en spännande film om gamla spöken – och familjers lik i garderoberna.


Nora har hittat nåt spännande, ett smycke som är som en tår…

                                                                                                                                                        När Nora är liten dör hennes föräldrar i en bilolycka. Hon vistas en tid hos mormor och morfar, men kommer sen hem till jämnårige Dag och hans föräldrar. Som tonåring flyttar Nora med sin fosterfamilj till en ny våning och där händer det märkliga saker. Det börjar med att familjen hittar några övertapetserade skåp med saker inuti. Så småningom kommer Nora sanningen på spåren – och historien är närmare henne själv än hon först anar.

Den här filmen är gjord 1991 och är baserad på Maria Gripes bok med samma titel. Boken kom ut 1981. Naturligtvis märker man att filmen har en del år på nacken. Jag fnissar lite åt Noras tubsockar och modell på jeansen och så skymtar man nåt gammalt Bregott-paket med en layout som inte längre finns. Men förutom dessa små detaljer står sig filmen myckte bra 20 år efter produktionen. Den är spännande och i många delar riktigt kuslig. Tanken är att mellanstadiebarn ska få ut nånting av den. Jag kan meddela att 48-åriga Tofflor definitivt får det, men att jag har liiite svårt att tänka mig att allt för unga barn vågar se den – i vart fall inte utan vuxet sällskap.

Högt betyg!

Read Full Post »