Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘foster’

Ett inlägg där Tofflan spånar om blottare, bloggare och andra socialt medieaktiva.


Googles styrelseordförande Eric Schmidt tycker att våra unga (alltså är jag undantagen!) blottar sig för mycket på nätet
. På en festival och bokmässa i Wales i lördags deklarerade han att det finns situationer i livet när det är bäst att vi inte finns på nätet. Risken finns ju att man ångrar allt man blottat om sig själv i ungdomen när man blir äldre.

Visserligen var Eric Schmidt på mässan för att marknadsföra sin nya bok, The New Digital Age. Boken granskar den tekniska utvecklingens innebörd för framtiden. Men han hann också kritisera oss för att lägga ut våra ungdomssynder i text och bild. Denna dokumentation av det förflutna går ju inte att glömma. Att lägga ut ultraljudsbilder på foster är ett exempel på att vi har gått för långt.

Det är intressant att fundera över detta, tycker jag. Jag vet en del som menar att man inte behöver blotta allt i sitt liv bara för att man har en blogg. Jag vet andra som tror sig känna bloggare som mig själv bara för att de följer min blogg, för att jag skriver personliga inlägg och för att jag skriver många personliga inlägg. Jag vet till och med en och annan som blev stött när jag backade från personens uppmärksamhet – vilket jag gjorde när personen avslöjade att h*n ville fortsätta (!) tillhöra min familj. H*n har aldrig tillhört min familj och om h*n skrev in sig i min familj börjar man ju undra om personens verklighetsuppfattning…

Nej, jag skriver inte allt i min blogg, men de skäl till att jag en gång startade bloggen finns kvar:

  • jag var/är rädd att tappa min ord och vill/e upprätthålla – och helst utveckla – mitt skrivande
  • jag vill/e skriva av mig om jobbiga saker i livet
  • jag vill/e att presumtiva arbetsgivare/uppdragsgivare skulle/ska fastna för mitt sätt att skriva och engagera mig (ja, jag behöver en inkomst)
  • jag vill/e lämna nånting ”efter mig”, ett dokument om och över mitt liv

Det blir fortfarande många personliga inlägg, men de skildrar långt ifrån mitt dygns alla 24 timmar. Igår var det nån, som jag uppskattar väldigt mycket, som sa att jag har förmågan att skriva personligt, men ändå ha en enormt hög integritet.

maskerad
Hög integritet..?


Förutom har på bloggen finns jag på Twitter.
Twitter använder jag främst för att puffa för nypublicerade blogginlägg och för att få nyheter till livs snabbt. Vidare har jag knutit flera värdefulla jobbkontakter där. Bara lite, lite grann chattar jag. Jag gillar egentligen inte att umgås med människor på det sättet, jag föredrar att ses! Bloggen ser jag egentligen inte som främst en kommunikationskanal utan en kanal för mitt skrivande. Skrivandet är verkligen det viktiga för mig! Samtidigt har jag tack vare bloggen fått både vänner och fiender för livet!..

Facebook finns jag INTE på, just av det skälet att jag inte gillar att umgås genom att chatta. De mina når jag per sms när detta av naturliga skäl är smidigaste kommunikationssättet. Via sms får jag fram mitt budskap, min fråga. Och så får jag svar (förhoppningsvis…) när den jag kontaktar har tid att svara. Mejl är ju lite grann också på det viset. Men mejl i tjänsten är nånting helt annorlunda och ska besvaras så snart det går, anser jag. Det anser många andra inte, så detta är ett av kommunikationsproblemenvi ofta diskuterar på mitt arbete.

I förra veckan började jag testa Foursquare. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta än, jag har inte sett så stor nytta av att tala om – och att få veta – var i världen jag – och mina Foursquare-vänner befinner sig. Jag återkommer i frågan.

Hur mycket och var syns du på nätet??? Vilka sociala medier använder du och hur använder du dem??? Jag frågar för att jag vill veta och du får gärna lämna ditt svar i en kommentar här!


Livet är kort.

Read Full Post »

En rubrik på Dagens Nyheters hemsida fångar mitt intresse: Downs syndrom på väg bort i Danmark.  Intresserad vill jag läsa hur detta kan komma sig, om man har hittat en lösning på kromosomgåtan eller ett botemedel. Sen kommer jag alldeles av mig. För skälet till att det föds allt färre barn med Downs syndrom i Danmark – från år 2031 enligt beräkningarna inte enda barn – är att det görs aborter av dessa foster när det genom fosterdiagnostik upptäcks att de har Downs syndrom.


Dvärgen Toker, Dopey, är tecknad som en man med Downs syndrom. Vad jag förstår hade han ett bra liv, även om det bara var i sagans värld.

                                                                                                                                                            Danmark började tillåta kontroller från år 2004. Antalet barn födda med Downs syndrom har sen dess sjunkit med 13 procent. Men vad blir nästa steg? Att man aborterar foster med kroniska sjukdomar som diabetes och MS? Frågan debatteras sedan 2009 i Danmarks etiska råd. Och det är ingen enkel fråga, med ett enkelt svar. Klart man inte vill ha ett barn som är mycket sjukt, men var går gränsen? Ett barn som föds med Downs syndrom kan ha ett bra liv, det kan ett barn som föds med en kronisk sjukdom som diabetes också ha. Men hur svårt sjuk ska ett foster vara för att abort ska vara OK? Ska vi BARA tillåta hundra procent friska barn att födas? DET tycker jag känns rätt… sjukt… Vad tycker du???

Read Full Post »

Det är längden på pekfingret och ringfingret som kan avslöja ditt livs hemlighet. Faktum är att forskare länge har hittat kopplingar mellan sjukdomar och skillnader i längd mellan de två fingrarna. Men nu anser de att skillnaderna i längd mellan högerhandens pekfinger och ringfinger kan ge mer information om en människa.


Pekfingret på min högerhand är längre än ringfingret. Men det stämmer inte…

                                                                                                                                                              Men hur har forskarna kommit fram till detta? Egentligen handlar det inte om längskillnader mellan fingrar utan om hur mycket testosteron du utsattes för när du låg i livmodern. Och ju mer testosteron ett foster får desto längre blir ringfingret jämfört med pekfingret och personen får fler drag traditionellt manliga drag. Men varför är just ringfingret längre hos dem som får mer testosteron? Enligt forskarna är ett långt ringfinger en förutsättning för att kunna pricka rätt när man kastar ett föremål. Och för stenåldersmännen var detta väsentligt eftersom de på så vis kunde fånga fler djur och äta bättre – nåt som gjorde dem attraktiva som partners. Eftersom män med längre ringfinger fick fler partners levde de långfingrade männen vidare.

Sant eller falskt? Tja man kan undra…

Följande sägs gälla om den som har längre pekfinger:

  • Risken att drabbas av bröstcancer är större om du är kvinna
  • Troligen har du större intresse för män än kvinnor, oavsett vilket kön du själv är.
  • Du drabbas lättare av eksem, allergier och feber.
  • Du har större chans att behålla ett jobb och bli rik.
  • Du har större chans att bli gammal.

                                                                                                                                                        Och följande ska gälla för den som har ett längre ringfinger:

  • Du har lättare att bli aggressiv.
  • Om du är man löper du ökad risk att utveckla prostatacancer.
  • Risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar är större.
  • Du löper ökad risk att hamna i fängelse, bli mördad eller bli beroende av droger.
  • Du har större chanser att lyckas i yrken som militär, ingenjör, filosof och schackspelare.
  • Troligen har du ett större intresse för kvinnor än män, oavsett ditt eget kön.
  • Det är lättare för dig att bli duktig på att spela ett musikinstrument.
  • Du har lättare att utöva fysisk aktivitet och bygga muskler.

Mitt högre pekfinger är 7,5 centimeter långt och mitt högra ringfinger är sju centimeter. Detta motbevisar en del av ovanstående. Hur är dina fingrar???

Read Full Post »