Burkar, burkar!

Ett inlägg om fina burkar. Inte burkor.

Både Fästmön och jag är väldigt förtjusta i gamla burkar. Du vet såna i metall, med vackra mönster på. Det kan vara gamla teburkar eller kaffeburkar, kanske kexburkar eller burkar som det har varit fin choklad i.

Igår på loppisen såg vi ju en burk som redan står hemma hos mig – jag fick den av mamma i somras. Intill den fanns en burk som Anna blev väldigt förtjust i. Botten är röd och på locket är det rosor. Burken som jag fick av mamma är likadan som den som orange pil pekar på. Burken som Anna gillade är vid grön pil.

Min burk vid orange pil, den som Anna ville ha vid grön.

Men nu vill det sig inte bättre än att mamma faktiskt har just en sån där röd burk med rosor på locket också! Jag ska nog baske mig fråga om jag får knycka den nästa gång jag åker ner. För vi var ju så dumma igår att vi inte ens frågade vad hon som sålde den skulle ha för den… Efterkloka… Tills vidare får vi njuta av den fina med blommor på hela burken.

Den fina burken med blommor på som jag fick av mamma i somras.

Men faktum är att jag har en burk hemma som jag tycker är ännu finare! Den har varit min farmors.

En fin burk med ett barn som håller en hund på. Den har varit min farmors.

Det som är extra fint med den är att det brukar finnas nåt gott i den. Och det gör det även idag – ballerinkex rule!!! (Fråga FEM, får de höra!)

Ballerinakex – det finaste med burken?

Livet är kort. Gamla burkar är fina!

Read Full Post »

Stick eller stryk!

Igår var det Halloween. När jag kom hem i mörkret, samtidigt som en av grannarna, hörde vi båda två ett gäng ungar som skrek

Bus eller godis!

(Nej, det var inget frågetecken, det var ett utropstecken de skrek.)

Vi skyndade oss in i samma port för att slippa undan ungjävlarna barnen. Gissar att min granne är likadan som jag – h*n vill ha sitt godis för sig själv! Förresten, innan du anklagar mig för att vara barnahatare ska du veta att min granne har två barn och jag har fyra bonus”barn” och vi kommer rätt bra överens i familjerna. Det är ANDRAS ungar jag inte är förtjust i.

Jag kan förstå att en del tycker att det är mysigt att spöka ut sig och springa omkring ute i oktobermörkret och tigga godis. Och det är OK att de gör det – den 31 oktober och inte hos mig! Helgen som kommer är det nämligen Allhelgona helg. Då tänder jag ett ljus för pappa och K och alla andra nära och kära som inte längre finns bland oss. Det är MIN tradition.

Denne Jack O’Lantern träffade jag igår kväll.

Nu tror jag inte att det blir nån barnarusning till Den Elaka Tant Tofflans ytterdörr – den som hon, till skillnad från samtliga (?) grannar (även den som vill ha sitt godis själv) i portuppgången, aldrig smäller igen efter sig, varken tidigt eller sent. Men för säkerhets skull har jag laddat med lite godis. Lite äckligt godis. Det vill säga mörk choklad som jag har fått av nån som jag har slutat tycka om. En choklad inköpt från en av alla fantastiska resor denna person varit på. Själv har jag inte varit utomlands sen 1996. Så… JA! CHOKLADEN SMAKAR SÄKERT EXTRA BITTERT! Men det måste ha varit roligt att skicka små saker från utflykterna ute i världen medan somliga fick sitta hemma och möjligen fantisera om att åka de sju milen till Stockholm eller ner till mamma i Östergyllen. JA, CHOKLADEN SMAKAR HELT SÄKERT ÜBERBITTERT!!!!

OM det nu, efter att alla överkänsliga och humorbefriade föräldrar har läst detta inlägg, skulle råka vara så, att ett barn plingar på min ytterdörr i helgen, lovar jag, att innan ungen hinner haspla ur sig sitt

Bus eller godis!

förekomma den med att vråla

Stick eller stryk!

Det läste jag nämligen på Twitter igår att Gert Fylking skulle säga. Det är väl det bästa han har sagt hittills! Eller snarare, det enda braiga…

När jag sen surt men försiktigt har stängt igen min dörr ska jag sätta mig ner i mörkret och tända ett ljus. Tagga ner, tänka lite godare tankar och minnas pappa, K med flera. För livet, bästa läsare, det är kort. Det finns två saker du med säkerhet vet:

1. Du själv är den enda du säkert vet att du ska tillbringa hela livet med. (Det har jag sagt sen 1999 när jag skilde mig!)
2. Du – och alla andra – ska dö.

Var rädd om dig! Köp ditt eget godis och tänd ett ljus! (Byrån för Oombedda råd)

Livet är kort.

Read Full Post »