Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘försvaret’

Ett inlägg om en bok.


 

Rött kortNy vecka, nya böcker att läsa.  I måndags seglade det in en storpocket – ett format jag inte är förtjust i – av en Uppsalaförfattare i min postbox. Pseudonymen Viktor Kant hade sänt mig sin bok Rött kort, vars baksidestext var helt omöjlig att se för mig (svart text på röd botten är otroligt svårläst), i förhoppningen att jag ville läsa och tycka nåt om boken. Nu vet vi ju alla att vi snabbt och oftast dömer saker och ting efter utseendet. Så bedömer även jag en bok efter dess omslag. Kort sagt var jag inte så imponerad och inte så sugen på att läsa boken. Sen öppnade jag den, trots allt och började läsa. Och vad fann jag?

Bokens jag är läraren Lars Marten. Han har en bakgrund inom försvaret, men han är också änkoman efter att ha förlorat fru och liten dotter i en olycka. Lars Marten isolerar sig gärna, det är enklast så. Ändå lyckas hans gamle vän André få honom att nappa på att jobba som ledare på ett fotbollsläger för ryska pojkar. Där träffar han pojken Dima och inser att allt inte är som det ser ut att vara – inte människor heller. I sin jakt på sanningen, driven av en önskan att ställa tillrätta, blir Lars Marten själv misstänkt – för det värsta.

Den här boken inleds med en riktigt obehaglig scen. Nästa kapitel skildrar pojkarnas verklighet. De som tigger, sniffar, säljer sig själva till vuxna för att överleva. En dag kommer räddaren, frälsaren, i form av en doktor. Trots att han gör det han gör får läsaren en viss sympati för doktorn. Doktorn tillhör ju De Snälla, enligt pojken Sasha, som blir hans älskare. Doktorn har, precis som Lars, en vän, Mischa, som han stridit tillsammans med. Lojaliteten männen emellan är orubblig, även om doktorn reagerar på vissa saker.

Doktorn protesterar så småningom också mot delar av sitt uppdrag, om än lamt:

[…] – Jag är faktiskt läkare och inte någon jäkla taxichaufför! […]

Kanske är doktorn bokens Viktor Kant, en figur som jag hittar i en roman från 1938 av Gurli Hertzman-Ericson. Denne Viktor Kants solidaritet prövas, framför allt när han inleder en vänskap med en mördare.

Den här boken är en thriller som handlar om trafficking och pedofili, men den tar också upp den allt mer brännande debatten om yttrandefrihet till vilket pris som helst. Behovet av krypterad information och att få vara anonym på nätet ställs mot demokrati och säkerhet. Vilka de typiska användarna är slås i boken fast av en kryptoexpert från Uppsala universitet:

[…] Vanliga användare som är rädda om sin anonymitet. […] Förespråkare för demokrati. Journalister. Ambassader. Vissa militärförband. Polisens utredare […] Kan inte Odin missbrukas för brottsliga ändamål? Jo, naturligtvis. Men det är ett lågt pris att betala jämfört med dess fördelar för demokrati och säkerhet. […] Allt gott kan missbrukas, det är priset vi betalar för friheten. […]

Rött kort är en sån fruktansvärt realistisk bok och det går inte att lägga den ifrån sig trots att vardagslivet ibland kommer emellan. Karaktärerna, främst pojkarna, är mycket trovärdigt skildrade. Kvinnorna, däremot, når inte lika långt fram till mig – trots att det är kvinnorna som faktiskt gör de slutliga ingripandena.

Men det spelar ingen större roll, jag läser och läser och läser och motvilligt inser jag att boken har tagit slut. Det finns troligen en och annan som är riktigt avundsjuk på mig eftersom jag ”får” läsa så bra böcker hela tiden. Det är rätt. Den här boken är så bra att högsta omdöme, fem tofflor, inte räcker till. Det blir det dubbla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS 
Sluta var avundsjuk och köp boken i stället! Och det är ingen större hemlighet att bakom pseudonymen står Mattias Lönnebo.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

När jag vaknar tidigt på morgonen brukar jag ligga och lyssna på bruset från trafiken på E4:an. Tro det eller ej, men jag tycker att det är ett rogivande ljud. Lite liknande det jag vill höra från TV:n när jag ska somna om natten. Trafikbruset är liv för mig, ett ljud jag tycker om.

En väg utan ljud är inget liv.


Däremot uppskattar jag mindre
när man släpper ut sina småttingar på gården en semestermorgon klockan 7.05. Eller när en omkringboendes förälder (?) först klipper gräset, sen kör med entonig trimmer nån timme senare. Har folk ingen känsla för ljud och oljud?

I morse låg jag vaken en timme i sängen och kände hur min kropp deltog i en kamp som personen Jag inte kände mig delaktig i. Jag var liksom bredvid kampen, jag låg och betraktade den. Hur kampen slutade? Ja, än lever Emil i Lönneberga Tofflan. Tyvärr, enligt många. Men tänk så fattiga deras liv skulle vara om de inte hade mig att reta upp sig på?! Snacka om o-liv! Att inte få reta sig på detta ego som är jag. Eh, ja just det, för ego betyder ju jag. Latin, vet du, har jag läst i två år. Hur många år har du studerat det språket?

I morse läste jag en bra debattartikel i lokalblaskan, signerad Christoffer Aav, Fria Moderata Studentförbundet. Det är inte alltför ofta jag tycker att nån moderat skriver nåt bra, men så var fallet den här gången. Debattartikeln handlar om Priderörelsen och hur viktigt det är att den håller ihop. Christoffer Aav beskriver vad Pride har varit för honom:

[…] Pride har alltid varit ett oerhört öppet forum. Alla har varit välkomna, alla har varit glada och arga tillsammans och diskussionen har ofta präglats av högt i tak. […] Begreppet Pride, för mig och säkert en generation unga bögar och flator med mig, är liktydigt med en blandning av öppenhet och skoj, politik och fest. Och även just stolthet – stolthet över att vara den man är, att kämpa för rätten att vara den man är och över att vi håller ihop. Även om vi kan vara aldrig så oense om sakpolitiska frågor. […]

Jag nickar instämmande när jag läser Christoffer Aavs rader, för det är som om han har tagit mina tankar kring Pride och vad Pride är för mig och satt ord på dem i den här debattartikeln.

Christoffer Aav fortsätter med att tala om att han skäms. Han skäms när en grupp

[…] hånade och trakasserade enskilda företrädare för försvaret på Stockholm Pride 2011. […] och jag oroas över utvecklingen. […] när Anarchopride, på sin hemsida, anklagar Stockholm Pride för att ha glömt kravallerna vid Stonewall i New York. […] 

Däremot är Christoffer Aav stolt över

[…] dem i polisen och i försvaret, som lägger ner stor energi för att göra dessa myndigheter öppnare och till bättre arbetsgivare. […] att  israeliska bögar och flator vågar,och orkar, försöka göra Israel till ett bättre och öppnare land […] att fortsätta det arbete som så många har kämpat för så länge, att vara en fortsättning på en lång rad äldre syskon bakom mig, från Berlin på 20-talet, Stonewall-upproret, bögskräcken och hiv-paniken, ockupationen av socialdepartementet. […]

Tänk, så denne skribent klär mina tankar i ord! Det är precis så här jag känner. Och det är precis därför jag deltar i Pride, likaväl som jag deltog i dess föregångare, Homosexuella Frigörelseveckan. Jag har deltagit så många år jag har kunnat, med undantag för två år när jag hade privata tråkigheter. För jag känner precis som Christoffer Aav rundar av sin artikel:

[…] Jag fortsätter på mitt blygsamma vis. Jag älskar friheten och kommer fortsätta kämpa för den. […]

Nej kamrater, vi ska inte söndra Priderörelsen, vi ska hålla ihop. Tillsammans är vi starka.


Livet är kort.

Read Full Post »

Länge sen jag plockade fram några knäppa nyheter, men här kommer några färska:

  • Hånas över hela nätet. Rebecca Blacks föräldrar bekostade en inspelning av henne med låten Friday. Nu hånas hon av bloggare och twittrare. Ursäkta mig, men… Jag har då hört betydligt värre!!! Det här är en trettonårig tjej som sjunger, so what? Låten har för övrigt dragit in en miljon dollar. Och det är väl inte dåligt???
  • Debbie Harry – aka Blondie – skriver ingen biografi. Skälet: Hon kommer inte ihåg nånting… Debbie Harry har emellertid jobbat med sin biografi av och till, men har nu kommit fram till att det är svårt att minnas 1970- och 1980-talen. Tja, på den tiden fanns ju inte bloggar och dagboksskrivande var uppenbarligen inte frk Harrys grej…
  • Hjärna stulen av rymdvarelser. En som däremot skrivit sin självbiografi är Sammy Hagar, sångar i Van Halen. Och enligt honom stal rymdvarelser hans hjärna. Eller rättare sagt, laddade ner nånting från hans hjärna. Det torde ju, med tanke på vad han tror, ha gått ganska snabbt.
  • Religion på väg att försvinna? En amerikansk studie visar att religion kan försvinna i nio länder. Forskarna har kommit fram till detta… genom en matematisk modell. Och jag som trodde att de flesta krigen i världen handlar om… religion…
  • Försvaret betalade 86 miljoner fel. Försvarets rutiner vad gäller det ekonomiska torde kräva en översyn. Eller vad sägs om att en utbetalning på 15 000 kronor blev genom ett skanningsfel en faktura på 86 miljoner kronor – och lite till…
  • Brudar ska hetsas mot varandra. TV 4:s program Fyra bröllop, som startar i april i år, gör att brudarna känner prestationsångest. Men… var är brudgummarna? Det är det jag alltid har sagt, vad ska man med karlar till?! 😉 Låt brudarna hetsas mot varandra, det kan ju bli riktigt spännande TV… PS Den som sig i leken ger etc etc gäller väl fortfarande???
  • Ny Iphone-app ska bota homosexuella. Äntligen! Apple har godkänt en app som med hjälp av Jesus ska göra homosexuella heterosexuella. Vilken tur! Då måste jag ju genast ut och köpa en Iphone – NOT!!! 😈 (På sajten sajten Change.org kan man skriva på ett upprop som kräver att appen tas bort.)

Ja, som du ser finns det en hel del tokerier. För övrigt skulle detta inlägg ha publicerats igår kväll, men då hade en av WordPress servrar pajar. Nu gör vi ett nytt försök!

Read Full Post »

En stor undersökning visar att svensken tror att det är ljusare tider på gång. Totalt svarade 9 000 personer på en årlig undersökning, SOM-undersökningen, som forskare vid Göteborgs universitet genomför.

Enligt undersökningsresultatet anser svensken att de viktigaste frågorna är sysselsättning, sjukvård, miljö och utbildning. Minst viktiga är frågor om EU, jordbruket, offentlig sektor och energifrågor.

Det politiska intresset och själva den politiska övertygelsen stiger när det är valår, visar undersökningen. Men sen sjunker intresset när politikerna drar sig undan, menar forskarna.

Resultaten visar också att de samhällsinstitutioner som svensken har mest förtroende för är sjukvården, universitet/högskolor, polisen, Riksbanken och radio/TV. Minst är förtroendet för Europaparlamentet, facken, de politiska partierna och försvaret.


Svensken gör tummen upp.

                                                                                                                                                          Att sjukvården hamnar i topp när det gäller förtroende har jag lite svårt för när jag bara så där fluktar igenom dagens lokalblaska… Där läser jag bland annat om en ung flicka som fått fel medicin – starrmedicin i stället för allegimedicin – utskriven och varken läkare eller apotekspersonal reagerar. Jag menar, hur vanligt är det att en 13-åring har grå starr?

Sjukvården vill tvätta, men inte här utan i Dalarna. Samordningen ska spara 13 miljoner. Men det som inte framkommer är hur mycket den nya nämnden för tvättfrågor som måste skapas kostar liksom den utrustning som man måste vara med och investera i.


Här tvättar en dam i vitt…

                                                                                                                                                      Nästa artikel handlar om att det är slut med levertransplantationer i Uppsala. Skälet är att Sahlgrenska och Huddinge har fått uppdraget av Rikssjukvårdsnämnden att vara de enda sjukhus i Sverige som utför levertransplantationer. Ansvariga chefer här är förstås förbaskade och tycker att de lokala politikerna har gjort alldeles för lite för att försöka behålla dessa transplantationer. Man menar också att det finns risk för att väntetiderna för patienter från Uppsala län blir längre. Men hallå! Är det inte en nationell gemensam kö? Eller är det faktiskt så FUSKIGT att Uppsala har gett sina egna länsinvånare förtur till levertransplantationer??? Är det inte behoven som ska styra och inte var man bor???

Och så läser jag om Ove som gick till tingsrätten för att han anser sig ha blivit felmedicinerad under många år och för att han inte fick ordentlig information om alla de mediciner som skrevs ut och deras biverkningar. I stället för skadestånd får han nu betala rättegångskostnaderna för motparten (en koloss i offentlig verksamhet), runt 100 000 pix. Att Ove inte har fått nån diagnos som ligger till grund för alla de mediciner han fått utskrivna, att rätten litar på läkare som inte ens har träffat Ove med mera det hade ingen som helst betydelse tydligen för utgången.


Piller är lätt att skriva ut, diagnoser är svårare att ställa – för experterna i sjukvården.

                                                                                                                                                          Men det är inte bara sjukvården som har svenskens förtroende. Även Riksbanken har det. Det är till exempel Riksbankens sex (6) direktörer som avgör hur hög styrräntan ska vara enligt principen att den höjs när ekonomin är på väg in i högkonjunktur. Syftet är att höjningen ska hindra inflationen att stiga. Men räntehöjningar oroar få svenskar – i vårt län är det bara 38 procent av dem som äger bostäder som ser höjda bolåneräntor som ett hot mot sin ekonomi.

Och polisen har svensken också högt förtroende för! Jaaa, utan att på förhand döma nån säger jag bara

förre polischefen i Uppsala län

Han har hittills erkänt att han köpt sex ett trettiotal gånger – trots att han säger att han var medveten om att det är juridiskt fel att köpa sex.

Försvaret… Tja, där kan jag faktiskt delvis förstå att svenskens förtroende är lågt. Nu tas ju allmän värnplikt bort och då kan man fråga sig om vi får bättre soldater – bara de som VILL söker värnplikt – eller sämre soldater – det är GALNINGARNA som älskar att slåss och döda som vill bli militärer..?

Kontentan blir att jag undrar om svensken totalt dum i huvet eller om är det värmen som påverkar omdömet. Eller vad 17 är det? Eller är man helt omvärldsfrånvänd bara för att det är juni? Eller vad? Kan nån svara?

Read Full Post »

President Obama har försökt driva igenom en lagändring som ska hindra att homosexuella öppet hindras att tjänstgöra inom USA:s försvar. Ett av hans vallöften var att ta bort militärens rätt att avskeda anställda som visar sig vara homosexuella eller personal som själv medger det. Tyvärr har han stött på patrull (!) på hög nivå i form av chefen för marinkåren, James Conway.

Conway menar att om lagen ska ändras måste man diskutera om det

[…]verkligen främjar marinkårens militära kapacitet att tillåta öppet homosexuella soldater […]

Tyvärr verkar Conways åsikter vara lika bland övriga i den militära ledningen. Chefen för armén och chefen för flygvapnet har också ifrågasatt om lagen ska ändras.

Conway har dessutom varit tydlig med att han är emot att häva förbudet som tvingar homosexuella soldater att tiga om sin sexuella läggning om de inte vill få sparken. Totalt motsatt åsikt har försvarschefen, amiral Mike Mullen, som sagt att lagen bör ändras.

President Obama fick ett brev från den förra kvinnliga löjtnanten Sandy Tsao i vilket hon påminde honom om hans löfte. Obama svarade löjtnanten att han ämnar hålla sitt löfte men att det kan ta tid. Men redan Bill Clinton försökte ändra lagen i början av 1990-talet. Han tvingades till en kompromiss som skojsigt brukar kallas

Don’t ask, don’t tell!

Kompromisslagen innebär att inga befäl får fråga om sina militärers sexuella läggning. Homosexuella militärer får motsvarande inte heller tala om sin läggning. Sen den lagen kom till har ungefär 12 500 anställda inom det amerikanska försvaret avskedats, en del på grund av ”tjallare”. (Hallå! Är det nåt så kallat öststatsland eller nåt naziland vi talar om???)

USA försvar har idag cirka två miljoner anställda. Av dem beräknas 65 000 vara homosexuella.

Alltså, detta ger en hur tydlig bild som helst av dubbelmoralens USA! Detta att finnas, men inte synas eller höras. Så länge du utövar din HOMOsexualitet i det tysta är det OK, men när du vill stå för vem du är, då får du sparken.

Jag blir ytterligt besviken på Barack Obama om han INTE håller sitt vallöfte!!!

Läs merDagens Nyheter och Dagens Nyheter igen. (Tycks vara den enda svenska dagstidning som är intresserad av ämnet…)

Läs mer vad bloggare som Trollhare, HobbyFilosofen, Queer as in fuck off, Helds HBT-nyheter, Stefan Nilsson, Awickedone, Andreas, Rasmus, Tyrannosaurus Rex, Irmeli Krans, Fahlstedts betraktelser och  Amerikanska nyhetsanalyser tycker!

Read Full Post »