Sophies historia

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hur bra blir det egentligen om man i en och samma bok blandar dåtid med nutid? Enligt mina erfarenheter är det ett ganska svårt grepp och alla författare klarar inte av det. Innehållsmässigt blir det hattigt och textmässigt ofta inte trovärdigt eftersom språket, oavsett tidsepok, är detsamma. Jojo Moyes använder greppet med två parallella berättelser från olika tider i boken Sophies historia. Men de två berättelserna förblir inte parallella utan går så småningom in i varandra, vilket ju ofta är syftet. Jag har just slagit ihop pärmarna till denna den andra bok jag fick av kollegorna vid Sigtuna kommun när jag slutade där den 30 juni i år. Tack! Boken stod på min inköpslista så den var önskad. Men frågan är om den höll måttet i mina ögon…

Det är krig, det första världskriget. Året är 1916 och författaren har tagit oss till Frankrike. Där driver Sophie ett hotell tillsammans med sin syster – allt medan hon väntar på makens återkomst från fronten. Tyskarna har emellertid ockuperat stan. Och när den tyske kommendanten får syn på porträttet av Sophie, målat av hennes make, blir han helt betagen. Allt Sophie vill är att få tillbaka sin man. Men är hon beredd att göra vad som helst för detta?

I den parallella berättelsen är året 2006. Porträttet av Sophie hänger i Glashuset, det fantastiska hus som Livs man, arkitekten David, har ritat åt dem. Tavlan köpte han som gåva till sin hustru. Men en dag dör han och Liv tvingas kämpa för att få tillvaron att gå ihop. Det blir inte bättre av att de förra ägarna kräver tillbaka porträttet som de anser är ett krigsbyte.

Det här är en bok om starka passioner, men också om den där rena och totala kärleken. Den kärleken, som vi, om vi har tur, upplever bara en gång i livet. Men den skildrar också grymhet och hur människor påverkas av det de tror är sant så till den milda grad att de vill göra andra ont. Det behöver liksom inte vara krigstider för det…

Jojo Moyes är en berättare av rang. Hon får till bra historier som håller fullt ut och hon kan konsten att berätta dem. Även om kärleksromaner egentligen inte tillhör mina förstahandsval när det gäller böcker jag vill läsa, är den här boken bara så rätt för mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vilken färg har din bil?

Färger är signaler om olika saker. Kanske spelar de roll när man väljer bil. Den gångna veckan undrade i alla fall Tofflan vilken färg din bil har.

Så här fördelade sig de 33 inkomna svaren:

24,24 procent (åtta personer) svarade: Jag har ingen bil. 
18,18 procent (sex personer) svarade: Silver/grå. 
15,15 procent (fem personer) svarade: Svart. 
12,12 procent (fyra personer) svarade: Vit. 
6,06 procent (två personer) svarade: Blå. 
6,06 procent (två personer) svarade: Grön.
6,06 procent (två personer) svarade: Annan färg.
3,o3 procent (en person) svarade: Brun. 
3,03 procent (en person) svarade: Guld.
3,03 procent (en person) svarade: Beige.
3,03 procent (en person) svarade: Röd.
Ingen svarade Gul eller Orange.

Simstar kommenterade:

En svart bil, inte förstahandsvalet eftersom den oftast ser smutsig ut men köper man av svärfar har man inte mycket val

Tofflan kommenterade:

Ja, svart är som vit – all smuts syns direkt. Men ärligt talat, när jag köpte Clark Kent (= min lille bil-man) tänkte jag, när det gällde färgen, att den inte skulle vara vit eller svart. Och silver har visat sig vara fantastiskt bra att dölja skit med!.. 😉 Jag köpte för övrigt Clark av en gammal kompis från tonårens fru!..

Stort TACK till dig som klickade ett svar och/eller kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!

Livet är kort.

Read Full Post »