Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förståelse’

En sån där dag har det varit idag. Ungefär som dagen efter. Allt som hopade sig igår blev nästan för mycket. Det blev nästan så att jag började tokskratta mitt i allt elände. Droppen (!) var ju översvämningen. Du skulle ha sett mig in action, ösandes, spritt språngandes, med håret på ända och ändan… ja, den var i vädret… Stackars Fästmön som jag använde som hantlangare efter propplösaren fick sig nog en rejäl chock, för hennes förkylning bröt ut ordentligt igår. Anna är emellertid lika tapper som vissa andra och har även idag pinat sig iväg trots att hon är ganska sjuk.

Nej, min ända utan jeans får du inte se! Håll tillgodo med den med jeans.


Sanslöst mycket
är det på jobbet just nu! Jag hade ett möte på institution 1 på förmiddagen, innan dess publicerade jag lite saker på webb och intranät. Klockan elva var det dags för möte med prefekten på institution 2. Det blev ett mycket långt och givande möte! När man väl får tid med honom är han bra att prata med. Men det är svårt att få den tiden. Vi har bokat ett uppföljningsmöte om över en månad, till exempel. Och då vet jag ju inte om jag är i tjänst eller sjukskriven…

I morgon ska jag träffa vännen Rippe för lunch! Det var alldeles för länge sen vi sågs och nu höll det på att gå ytterligare tid eftersom vi båda ska opereras. Det är märkligt det här vi kallar livet… Rippe påminde mig i alla fall om att jag borde ordna med vinterdäck på bilen. Därför ringde jag verkstan och bokade tid för service och tid för däckbyte hjulskifte samtidigt. Det blir redan den 16 oktober, för säkerhets skull. Eftersom jag kör dubbfritt är det ju inga problem och rätt som det är slår vädret om och det blir halt på morgnarna.

Clark Kent* ska snart få på sig vintertofflorna**.


Jag hade rådgjort lite
per sms med min ”coach” M igår huruvida jag skulle berätta om saker och ting för prefekten. Nu blev det så att jag inledde med en lägesbeskrivning och den var han nog inte beredd på. Det kändes både skönt och rätt att säga som det var – eller säga det jag i skrivande stund faktiskt vet. Och beskriva lite av den oro jag känner. Ärlighet varar längst och man får en viss förståelse från människor. Alla är nämligen inte onda och elaka, även om jag får för mig det ibland på grund av det jag har varit med om… (Funderar parallellt på om bajskorvarna har börjat flyta upp hos vissa puckon…)

Nu börjar jag känna av lite irritation i halsen och i näsan. Huvudet och nacken värker lite. Det kan i och för sig bero på att jag inte fick lunch förrän vid 13-tiden, men mer troligt är att jag verkligen har en förkylning på gång. Undras om virus går ihop med narkos..?

Det är inte mycket kvar av arbetsdagen och jag undrar hur läget är hemma. Är de gamla fönstren bortforslade från ballen*** och är mina rör spolade så att vi kan duscha normalt igen och inte leka pool i duschrummet, tro???

På torsdag får jag gå och hämta ut min nya mobil på vår telesektion. Jag ska bli med Ajfån…


*Clark Kent = min lille bilman

** vintertofflor = vinterdäck
***ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag orkar inte med folk. Det är så här att jag börjar isolera mig igen. Jag pallar inte att bonda med folk som jag sen inte ska umgås med. Det blir för jobbigt. Nu låter det som om jag har förhållanden till höger och vänster. Det har jag förstås inte. Men när man vill tillhöra ett sammanhang och inte får det blir det jobbigt.

All kraft går fortfarande åt till att ta mig ur sängen om morgnarna. Att försöka fungera ”normalt”. Att inte bryta ihop var eller ens varannan sekund. Autopiloten är inkopplad. Den är känslolös. Fast i morse blev jag lite upprörd när typsnitten fortfarande inte var installerade på min dator.


Snurrigt med typsnitten.

                                                                                                                                                                 Att bli ilsken kanske är ett tecken på att jag trots allt lever. Likaså den molande magvärken. Så nog känner jag lite. Och nog har jag svårt att låta bli att inte framföra åsikter, tankar och idéer i vissa sammanhang.

På jobbet försöker jag nu febrilt få till ett nyhetsbrev innan jag ska ha semester för jul. Jag blir konstant avbruten av folk som tycker att jag ska ta hand om just deras ”bebisar”. Förståelsen för tidspressen jag arbetar under är obefintlig.

I helgen köpte jag en julklapp för många hundralappar. Blev något förbannad när Fästmön messade från stan att samma julklapp finns i en affär där, men tvåhundra spänn billigare. Detta innebär att vi ska åka och byta julklapp nummer ett i kväll. Jag åker från jobbet och hem och hämtar Anna och julklapp och sen halvvägs tillbaka till jobbet igen. Tvåhundra spänn är för mycket pengar.

Nej, jag är inte särskilt sprudlande idag. Jag var jättelåg igår och sken upp först framåt kvällen när jag fick hämta Anna från jobbet. Hon kan till och med få mig att skratta när jag gråter!


Ingen kraft att interagera ens med en vänlig människa. 

                                                                                                                                                           Jag skulle ha lämnat tillbaka ett pussel igår. Det ligger i bagaget på min bil fortfarande. Jag hittade inte kraften att interagera ens med en vänlig människa. Förlåt.

Read Full Post »

Söndag. Vi sov ganska länge. Skönt! Men sen blir man orolig i kroppen. När vi hade gått och lagt oss i natt sa jag till Fästmön att jag kunde känna allt brus från hennes tankar – det gick som en direktledning till mina öron. Vi har var och en saker att fundera på och grubbla över. Den som sa att livet enbart var solsken och den som glider igenom det på ett bananskal kan inte vara annat än fel ute! Ibland blir bördorna nästan övermäktiga. Att vädja till omvärlden om förståelse, kanske till och med hjälp eller diskretion känns verkningslöst ibland. Livet är en Sisyfos-tillvaro just nu och all småsten som läggs på gör att bördan ökar dag för dag. Vi är emellertid två och vi delar varandras bördor mentalt. Det löser inga problem, men det lättar att få känna sig älskad och att älskas.


Icke-tack för alla stenar som läggs på bördan.

                                                                                                                                                          Vi försöker skapa söndagsro, men barnen är oroliga och Elias har spring i benen. Vi får se hur många av dem vi får med oss ut på en söndagspromenad. Det var så gott att vara ute och gå igår, trots den kalla vinden! Jag riktigt kände hur livsandarna fick sig en rejäl omruskning!

I kväll ska barnen vara kvar, för det är ju fredag som är ”bytesdag” numera. Den här veckan passar det perfekt, framför allt för att deras mamma fyller är i morgon. Jag har fixat beställt en tårta som ska hämtas i morgon eftermiddag, men Anna ska nog baka en kaka eller två idag. Förhoppningsvis med hjälp från nån av de tre äldsta ätteläggen. Att de kan baka har vi ju mestadels bara HÖRT talas om, nu är det upp-till-bevis-läge! 😛

Anna själv är inte bara mamma, bagerska och födelsedagsbarn (i morgon, dårå, vad gäller det sista). Just nu agerar hon rörmokare. Mindre najs, men sånt som måste göras när tre i familjen har långt hår. Jag behöver väl inte gå ner på detaljnivå..?

Nu ska jag leta fram jeansen och sen blir det en tur i söndagssolen!

Read Full Post »

Ur En liten bok om ondska av Ann Heberlein:

[…] Varje steg vi tar mot en förståelse av ondskans motiv är ett steg mot en bättre värld, en värld med mindre ondska. Att förstå och förklara är inte detsamma som att ursäkta […] men först då vi förstår ondskan kan vi göra något åt den. […]

Tuffa ord, men visst ligger det nånting i att det är viktigare att kunna göra nåt åt ondskan i stället för att ursäkta varför en människa eller en handling är ond??? Eller???

Read Full Post »

« Newer Posts