Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘första världskriget’

Ett inlägg om en deckardrottning.


 

Den 15 september är det Agatha Christies födelsedag. I år är det 125 år sen hon föddes och detta har föranlett ett årslångt firande, arrangerat av författarens dödsbo. Bland annat har hennes bästa deckare utsetts av hennes fans. Det blev…

Och så var de bara en

Den boken kom ut 1939 och varken Hercule Poirot eller miss Marple är med i den. På svenska hade den ursprungligen en annan titel, men vid utgivningen 2007 ändrades titeln och blev mer lik den amerikanska.

De flesta av oss har säkert läst nån av Agatha Christies böcker. Hon är nämligen en av världens bäst säljande författare och slås bara av William Shakespeare. Totalt sålde hon 2,5 miljarder böcker på engelska och 1,5 miljarder böcker på 103 andra språk. Inte svårt att bli impad där, inte… Utöver sina 80nånting deckare gav hon också ut romaner under pseudonymen Mary Westmacott. Och så skrev hon pjäser, bland annat långköraren The Mousetrap. Det är en lustig lite pjäs och i slutet fick vi åskådare lova skådespelarna att inte avslöja mördarens identitet. Många av Agatha Christies böcker har filmats, framför allt för TV.

Agatha Christie

Agatha Christie bland travar av böcker.


Agatha Christie hette som ogift
 Agatha Mary Clarissa Miller. Hennes mamma var engelska och pappan amerikan, men hon växte upp i England. Under första världskriget jobbade hon på sjukhus och det sägs ha varit där hon fick sina kunskaper om gifter, ett mordvapen hon ofta använde i sina deckare. Och att hon började skriva böcker var egentligen en tillfällighet och handlade om en utmaning från hennes syster.

The Agatha Christie Mystery

The Agatha Christie Mystery, en roman om Agatha Christies försvinnande i december 1926.

Agatha gifte sig Christie, men det blev ett olyckligt och kort äktenskap. Agatha och Archibald fick dottern Rosalind tillsammans. Archibald hade varit otrogen mot Agatha, vilket han erkände i slutet av 1926. I december samma år försvann Agatha Christie under elva dar. Hon själv sa att hon hade tappat minnet. Kanske handlade det om att hon bröt ihop, kanske var det ett publicitetstrick. Men det skrevs i alla fall en bok om det, romanen The Agatha Christie Mystery (1978) av Kathleen Tynan (finns i min ägo) och det gjordes även en film 1979 med titeln Agatha, baserad på Kathleen Tynans bok.

Sen blev livet lite ljusare när hon träffade arkeologen sir Max Mallowan. De gifte sig 1930 och varade livet ut. År 1971 blev Agatha adlad. Fem år senare, den 12 januari 1976, avled dame Agatha Christie i sviterna av en förkylning. Dottern Rosalind gick bort i oktober 2004. Dottersonen Mathew Pritchard är hennes enda barnbarn och han lever ännu.

I min samling Agatha Christie-böcker finns, förutom romanen av Kathleen Tynan och programbladet från The Mousetrap, endast ett tiotal böcker. Några av dem hamnade i min ägo tidigare i år tack vare vännen Agneta. Men jag har nog läst de flesta – och även sett en del på filmatiseringar. Nån klar och tydlig favoritbok har jag inte, fast miss Marple är den karaktär jag är mest förtjust i.


Ja, det här inlägget publicerades första gången för nån vecka sen, men jag tyckte att det skulle lyftas fram idag på födelsedagen, så jag publicerade om det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Det röda fältet

Rosalie, Kitty och Flora – tre unga volontärer i första världskriget. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions webbplats. Foto: Todd Antony/Endemol.)

Premiär i kväll för Det blodröda fältet, en brittisk dramaserie i sex delar och det enda sevärda på svensk TV en lördagskväll. Tja, krigsromantik… Är man mer än lovligt desperat då eller tittar man för att det är brittiskt och bra rent dramaturgiskt?

Tre unga kvinnliga volontärer – och senare även en utbildad sjuksköterska – kommer till ett brittiskt fältsjukhus för att hjälpa till. De har alla sina skäl att vara där, men de kastas in i en värld som de nog inte kunde föreställa sig. Inte nog med att en av dem hittar amputerade fingrar bland förbandstrasorna. Många av soldaterna lider av psykiska skador som tar sig hemska uttryck. Och inte hjälper det att en av översköterskorna är en riktig bitter hagga.

Tittarna kastas rakt in i fältsjukhusets värld, en liten hierarki i sig. Där finns mänskliga människor, omänskliga människor och väldigt, väldigt skadade människor. Det är bra, det känns realistiskt. Oona Chaplin är heller ingen besvikelse – dessutom är hon väldigt lik sin morfar i kroppsspråket även om detta inte är fars. För det är krigsromantik. Och det är väl lite det jag har svårt för.

Toffelomdömet blir emellertid högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Sophies historiaHur bra blir det egentligen om man i en och samma bok blandar dåtid med nutid? Enligt mina erfarenheter är det ett ganska svårt grepp och alla författare klarar inte av det. Innehållsmässigt blir det hattigt och textmässigt ofta inte trovärdigt eftersom språket, oavsett tidsepok, är detsamma. Jojo Moyes använder greppet med två parallella berättelser från olika tider i boken Sophies historia. Men de två berättelserna förblir inte parallella utan går så småningom in i varandra, vilket ju ofta är syftet. Jag har just slagit ihop pärmarna till denna den andra bok jag fick av kollegorna vid Sigtuna kommun när jag slutade där den 30 juni i år. Tack! Boken stod på min inköpslista så den var önskad. Men frågan är om den höll måttet i mina ögon…

Det är krig, det första världskriget. Året är 1916 och författaren har tagit oss till Frankrike. Där driver Sophie ett hotell tillsammans med sin syster – allt medan hon väntar på makens återkomst från fronten. Tyskarna har emellertid ockuperat stan. Och när den tyske kommendanten får syn på porträttet av Sophie, målat av hennes make, blir han helt betagen. Allt Sophie vill är att få tillbaka sin man. Men är hon beredd att göra vad som helst för detta?

I den parallella berättelsen är året 2006. Porträttet av Sophie hänger i Glashuset, det fantastiska hus som Livs man, arkitekten David, har ritat åt dem. Tavlan köpte han som gåva till sin hustru. Men en dag dör han och Liv tvingas kämpa för att få tillvaron att gå ihop. Det blir inte bättre av att de förra ägarna kräver tillbaka porträttet som de anser är ett krigsbyte.

Det här är en bok om starka passioner, men också om den där rena och totala kärleken. Den kärleken, som vi, om vi har tur, upplever bara en gång i livet. Men den skildrar också grymhet och hur människor påverkas av det de tror är sant så till den milda grad att de vill göra andra ont. Det behöver liksom inte vara krigstider för det…

Jojo Moyes är en berättare av rang. Hon får till bra historier som håller fullt ut och hon kan konsten att berätta dem. Även om kärleksromaner egentligen inte tillhör mina förstahandsval när det gäller böcker jag vill läsa, är den här boken bara så rätt för mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har rundan svängt neråt landet igen. Det fjärde programmet den här säsongen av Antikrundan gick från Södertälje. Fästmön och jag bänkade oss, redo att glo på alla läckra prylar.

antikrundan Björn Borgs garageportar

Björn Borgs berömda garagedörrar dök upp i kvällens Antikrundan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Bland kvällens föremål
noterade jag bland annat dessa:

  • En kvinna kom med ett par skumma tennljusstakar där tillverkarens namn var bortraderat. De värderades till mellan 3 000 och 4 000 kronor.
  • En kvinna med tjockt halsband kom med en ring och en historia om en rysk prins. Men ringen visade sig vara norsk och från 1780-talet. Värdet blev mellan 10 000 och 12 000 kronor.
  • En man kom med en leksaks-mc i plåt samt kartong. Motorcykeln kostade tio kronor när den köptes. Nu blev värdet 12 000 – 15 000 kronor.
  • En annan man kom med sin morfars klocksamling. Tyvärr inget högt värde, men en fin samling.
  • Ytterligare en mansperson hade kommit till Rundan med en Mingvas i blått. Värdet blev minst 50 000 kronor.
  • Två systrar, en pratade och den andra höll käft, kom med en lustig boksamling. Hela samlingen värderades till mellan 30 000 och 50 000 kronor.
  • En kvinna medförde två bokstödshundar i brons. En släkting hade en gång i tiden köpte dem för nånstans mellan 15 000 och 17 000 kronor. Värdet idag var ungefär lika högt.
  • En kvinna kom med två sena Jenny Nyströmtavlor. Den ena tavlan, av en bro, värderades till mellan 15 000 0ch 20 000 kronor; den andra, ett porträtt, till mellan 30 000 och 35 000 kronor.
  • En man kom med en engelsk krigsmedalj från första världskriget. Den betingade inget större värde eftersom miljoner sådana medaljer hade delast ut.
  • Och så var det Björn Borgs garagedörrar… Memorabilia inom sport betingar ett högt värde, framför allt utomlands. Dörrarna värderades till mellan 100 000 och 150 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Sollefteå.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det säsongsstart på SvT 1 för den brittiska serien Downton Abbey, ett typiskt brittiskt kostymdrama som utspelar sig i början av 1900-talet. Detta är den tredje säsongen av serien och antalet avsnitt denna gång är åtta. Fästmön och jag avnjöt starten tillsammans i Himlen.

Äldsta dottern Mary ska stå brud i säsongens första avsnitt. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


När serien startade
handlade första avsnittet om Titanics undergång. Nu har första världskriget passerat i serien och äntligen har Matt och Mary fått varandra. Säsongsstartens avsnitt handlar om deras bröllop. Om det nu blir av…

Jag tycker att det här är en helt underbar serie! Den skildrar såväl tiden som det brittiska klassamhället, där såväl fattiga som rika visste sina platser – även om några gör… avsteg från sin klass. Serien har allt – ett visst mått av spänning och drama, kärlek, humor (gamla Aristokrat-Farmor (spelad av Dame Maggie Smith– vilket underbart namn på en dam som är adlig i verkligheten också!–  är min favorit), historia, samhällskunskap. Äntligen är det nåt att se på under lördagskvällar på TV igen! Högsta Toffel-betyg, förstås!


Livet är kort.

Read Full Post »

För ett par år sen blev det ett himla hallå i litteraturkretsar kring boken Strindbergs stjärna av Jan Wallentin. Om jag inte minns fel handlade det om att boken förhandsåldes internationellt till massor av länder. Författaren fick ett stort förskott för boken. Själv hittade jag boken i somras, på årets första semesterdag, på antikvariat, för 50 kronor. Frågan är om den var värd pengarna…

Var den här boken värd 50 kronor?


Boken inleds
med att en dykare hittar ett gammalt lik i en gruvgång. Och därmed inleds jakten på att försöka sammanför Strindbergs stjärna och kors. Strindberg som i Nils Strindberg, inte August. Nils, som var med på Andrées expedition. Den börjar nästan som en deckare med ett mord – och fortsätter sen ut i vida världen, bland nazister, judar, första världskriget, argentinare, ryssar och så… tillbaka till de norra delarna av världen. Och så ett litet HBTQ-tema insmuget också.

Alltså, jag blir inte klok på den här boken! Den är som en blandning av Da Vinci-koden, men också lite som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Fast när det gäller Strindbergs stjärna får jag inget grepp om själva storyn. Inget grepp alls. För den har också lite TV-serien Lost i sig – och sånt blir jag smått galen på.

Nej, det här var ingen bok som tillhör mina favoriter alls. Den är alldeles för snurrig, det är alltför många trådar att försöka hålla ihop – och reda ut. Och det är för absurt. Lågt Toffelbetyg!

Read Full Post »

Även idag ramlade det in ett antal julhälsningar. En del kommer via mejl, till exempel från Lisa, en av mina vänligaste läsare, medan andra kommer via snigelpost. Dessa tre var några av de senare. Tack snälla alla – Lisa, Maria, Sister of Pain och Fästmön!


Maria har scrappat det vackra till vänster, det översta fina julfotot är från Sister of Pain och det söta med tomten och gullegrisarna är från Anna och barnen.

                                                                                                                                                            En flukt i TV-tidningen visade ett fåtal ljuspunkter, men ändå några riktigt lysande såna. Säsongsavslut är det för Downton Abbey på fredag, liksom för Anno 1790 på måndag, annandagen. Båda två är historiska serier, Downton brittisk och utspelar sig kring första världskriget, Anno utstpelar sig i Stockholm år 1790. Båda spännande på sitt sätt!

Mer spänning blir det på juldagen när en ny omgång Stjärnorna på Slottet kör igång klockan 20 på  SvT 1 och därpå det första av fyra nya avsnitt av Morden i Midsomer! Och så ytterligare spänning i två delar när SvT 1 också kör Arne Dahls Misterioso i två delar, den första delen sänds på tisdag, den 27:e.

För övrigt roar jag mig med att tvätta. Jag har matat husdjur, hämtat familjen Snälls post och letat efter en vattenkanna utan framgång. Strax ska jag duka fram lite ost och kex och vin till mig och mamma – mamma har fått en flaska alkoholfritt rött, medan jag har ett hemtrampat rödvin på luftning.

Read Full Post »

Older Posts »