Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘försova sig’

Ett inlägg om en bok.


 

De sju urens mysteriumFör nästan på dagen 28 år sen köpte Siv Agatha Christies deckare De sju urens mysterium. Det var en mulen fredag, har hon skrivit på bokens försättsblad. Så är det även nu, fast det är ju bara onsdag idag. Boken hittade jag i den generösa bokskatt som Sivs dotter förärade mig i mars i år. Stort TACK, Agneta!

Handlingen tar sin början på lord Caterhams herrgård. Ett antal gäster är där och bland dem den unge Gerry Wade, ökänd för att han alltid försover sig. Därför bestämmer sig några av de övriga gästerna att skoja med Gerry. De ställer in åtta väckarklockor som det sätter alarm på i hans rum. Fast Gerry vaknar aldrig – han har blivit mördad. Och de åtta klockorna har plötsligt blivit sju. Bundle, egentligen lady Eileen, börjar snoka i dödsfallet. Men det stannar inte vid ett mord. Snart sker ytterligare ett – mitt framför näsan – eller kylaren!  – på Bundle. Bundle kommer en hemlig klubb på spåren, De sju uren, och undrar om klubben är ansvarig för morden.

Den här boken är på sätt och vis en fortsättning på Hemligheten på Chimneys (1925) för att den har samma karaktärer. Förutom det är det två olika berättelser. De sju urens mysterium kom ut 1929 och översattes och gavs ut redan året därpå på svenska. Det är alltså fortfarande en tidig Christie och författaren har ännu inte bestämt sig för hur hennes hjälte eller hjältinna ska vara. Därför känns boken ganska trevande och den tillhör inte författarens bästa.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskvällen var seg. För att prata klarspråk blöder jag som en gris och hade gjort så hela dan på jobbet. Det var därför en tämligen trött Toffla som tofflade runt på Tokerian för att handla fredagsmiddag. Först hade jag tänkt hämtmat, typ pizza, men jag vet att varken Fästmön eller jag mår så bra av det av olika skäl. Så det fick bli traditionell fredagsmat – tacos. Och det verkade de flesta andra handla på Tokerian också. Därför kom jag hem med två inte helt

ultimata avocadosar.

Anna vet precis vad jag menar med uttrycket och hon kan vara mycket kritisk, tro inte alltid att denna varelse är så snäll och vän. För övrigt älskar jag ALLA sidor av Anna, även de bitska. Det enda jag inte riktigt gillar med Anna är hennes ullstrumpor, tror jag. Men jag försöker åtminstone fördra dem. Ullstrumporna, alltså. Gå på i ullstrumporna när det gäller Annas ullstrumpor, alltså.

Jag försöker verkligen gå på i ullstrumporna när det gäller Annas ullstrumpor.


Anna påstår att min lägenhet är kall.
Själv har hon minst 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Det är inte roligt på sommaren. Men då är det faktiskt varmt hos mig också…

Jag tvingar alltid mina gäster att hjälpa till, så Anna fick äran att göra guacamolen på två icke ultimata avocadosar. Men trots att det såg ut som barnbajs blev det mer än ätbart. Efter maten tvingade jag Anna att diska medan jag plockade undan och gjorde iordning en matlåda åt arbeterskan som ska arbeta på Äldreboendet lördag och söndag, tråkmånsan.

Sen tog Tofflan slut. Anna fick ont i magen och efter att ha vilat ut en stund ovanpå sängen beslutade vi oss helt enkelt för att borsta tänderna och gå och lägga oss i sängen. Halv tio igår kväll låg vi i sängen med täckena upp till hakorna och lyssnade till nån deckare på Kanal 5. Och – HEPP! – så slocknade vi. Tur att vi är likadana!

I morse vaknade jag 6.38 (jag hade varit uppe ett antal gånger på natten också, som den stuckna gris jag känner mig…) och undrade om Anna hade försovit sig eftersom det var så tyst. Men det hade inte Anna. Hon hade hasat iväg till bussen och gett mig sovmorgon för att hon såg att jag var så slut igår. Gullhöna! Nästa gång jag vaknade var väl klockan nästan halv nio…

Men vilket bakslag! Jag tittade ut genom fönstret och plötsligt har vi vinter igen! Det snöar och snöar och snöar och är i skrivande stund alldeles vitt på marken. Gissa om jag är glad att det inte var idag jag skulle åka långfärd till mamma och att jag inte heller har slängt om till sommardäck! Jag tror nämligen inte att det är möjligt att köra på sommardäck idag…

Vinter igen! Den här bilden tog jag vid 8.30-tiden i morse.


Jag hoppas att blödningarna avtar i styrka idag.
Igår blev jag helt matt och slut, mitt ansikte var kritvitt, tyckte jag. Och faktum är att jag börjar bli bekymrad. Om jag inte hör nåt från doktorn nästa vecka tänker jag ringa mottagningen efter påsk. Jag kan nästan inte jobba när jag mår så här. Igår var det, som sagt, jättetufft att ens försöka hålla sig på benen.

Delar av dagens middag ligger på tining – jag tänkte steka kyckling och servera klyftor, hot béarnaisesås och färska grönsaker till. Enkelt och gott. Men först ska förstås Anna jobba klart – hon har 7 – 16-pass både idag och i morgon. Jag ska hämta henne och i morgon bitti skjutsar jag henne också. Det var bara enormt skönt att få sovmorgon idag!.. Lördagsgodis av nåt slag fixar vi på vägen hem.

Tyvärr ska min kära hem till sitt redan måndag morgon, men det beror ju på att hon är mamma och tycker att Elias ska få ha påsklov som alla andra skolbarn även om han är hos sin pappa. Pappa kan inte ta semester från sitt jobb, så Elias får några extra dar hos mamma i nästa vecka. Och jag åker ju själv ner till min mamma på onsdag efter jobbet. Jag hoppas verkligen på vårväder då!!! Jag hade sett framför mig hur vi skulle ta promenader längs sjön och så…

Jag har rivit ut lakanen ur sängarna och slängt dem i tvättmaskinen som nu ska få jobba en stund medan jag läser lokalblaskan. Sen ska jag förstås bädda rent och så kanske det blir lite strykning. Eller så lämnar jag det senare till i morgon. Jag känner att jag behöver ta det lite piano idag… Då passar det utmärkt att säkerhetskopiera filer och att rensa bland mobilens över tusen foton… Lagom ansträngande… Och nånstans däremellan ska jag förstås ringa mamma.

Det var min helg. Vad gör du med din???

Read Full Post »

Sjusovaredagen är en av dessa gamla ”högtidsdagar” som man knappt inte längre minns. Men faktum är att den infaller på onsdag, den 27 juli. Och då gäller det att inte sova för länge. Den som gör det blir nämligen sömnig och försover sig resten av året!..


En del somnar på väg ner i sängen…

                                                                                                                                                       Sjusovaredagen var faktiskt en helgondag, men den togs bort 1900. Enligt traditionen firas den till minne av sju kristna män som gömde sig i en grotta för att undkomma kejsare Decius förföljelse under 200-talet. Fast inne i grottan somnade männen. Och sov i nästan 200 år…

Enligt traditionen är sjusovaredagen också en dag för att spå väder. Om det regnar den dan lär det regna de kommande sju veckorna…


Måtte det inte regna på onsdag! Då blir det regn i sju veckor till, enligt traditionen.

 

Read Full Post »

Jahapp så var det söndagskväll! Dagen bara svischade förbi, det blir lätt så när man försover sig. Ändå hann ju Fästmön i tid till jobbet, men en lite tokig start på dagen blev det allt!

Och plötsligt sitter jag här alldeles ensam i stan. Förmiddagen gick snabbt. Jag fick en hel del gjort – både i hemmet och vad gäller jobbsökeri. Anna och jag tog en mugg java när hon slutat jobbet. Innan vi åkte ut till Himlen stannade vi till vid Tokerian för att handla lite färskvaror. Vi hade ju mest handlat torrvaror och städgrejor i fredags när Anna fick lön, så nu blev det mjölk och korv och sånt. Jag tror att vi släpade in sex matkassar plus Annas dator och ryggsäck när vi landat i Himlen… Våra armar var långa som aparmar och axlarna värkte. Vi borde helt klart ha kleptat med oss en varuvagn som vi kunde transportera alla kassar i från bilen till hissen…


En sån här hade vi behövt!..

                                                                                                                                                    Hemmet i Himlen såg rätt OK ut, men Anna tog ett varv med dammsugaren medan jag fixade lite käk till oss och Slaktar-Pojken. När Husmor Tofflan Slår Till vid spisen blir det allt som oftast… korv och pommes frites. Enkelt och gott, men inte så nyttigt…

Vi hann mysa en stund efter maten innan det var dags att tuffa över till pappa Jerry på Morgonen och hämta trion. Och sen släppte jag av dem alla i Himlen innan jag for hem igen. Nu sitter jag här i min ensamhet och hamrar på datorns tangentbord. Jag sitter väl här en stund till innan jag slänger mig i fåtöljen och läser innan det är dags för den brittiske kommissarien i Italien. Kvällens avsnitt har undertitel Kabal – vilket inte säger mig ett smack… Och inte blir jag mindre förvirrad när jag googlar på ordet för det kan antingen betyda fort (alltså en sorts byggnad) i öknen eller en krigare. Kanske att kommissarie Zen gör ordet klarare för mig sen (ha ha, nu var jag lite ordvitsig).

Har förberett en del inför morgondagens eftermiddagsmöte. Jag känner mig emellertid inte så hoppfull, eftersom jag inte ens tycks ha rättigheten att få en annan handläggare. Men det blir väl som det blir. Jag tänker i alla fall gå dit och göra mitt bästa. Och försöka tänka på den kära Birgittas omdöme om mig

Att du var SÅ karismatisk, det trodde jag inte!..

Nu ska jag inte sväva bland molnen för länge utan flaxa ner på jorden och kolla om det har hänt nåt i världen.

Read Full Post »

Idag är det så ofantastiskt smutsgrått och trist ute att jag valde en riktigt skarp bakgrundsfärg för att uppväga det hela. Inte konstigt att folk råkar in i depressioner så här års, dagarna är ju bara för tråkiga i sina färger och sitt ljus. Den här vintern har varit aptråkig över huvud taget. Det har inte varit många dagar när jag har känt för att fota med min tejpade mobilkamera! Och förra vintern, som ju också var lång, var så ljus och solig, men kall. Många bilder blev det då…

Uppdatering: Immanuel bloggar om nånting som jag tycks ha föregått, Rosa dagen! Den infaller den 7 mars.

Nästa vecka vänder vi blad i kalendern. I min fotoalmanacka har jag den här bilden som symboliserar mars. Vi får hoppas att det börjar droppa lite här och var nu från taken.


Bara inte 13 är ett olyckstal på riktigt, så att nån får en istapp i huvudet…

                                                                                                                                                        Dagen började emellertid olyckligt. Fästmöns arbete startade klockan 7.30, men tio i sju låg vi kvar och snarkade. Jag flög upp tre minuter senare och undrade om hon inte skulle gå upp… Paniken var aldrig nära, vi hann tvätta oss (sisådär, i alla fall vad gäller mig) och Anna fick ner en skål yoghurt innan vi sprang ut till bilen. Jag tror vi var på hennes jobb i MER ÄN god tid. Hon behöver ungefär tio minuter för att klä om, så jag bör släppa av henne tjugo över sju om hon börjar halv åtta. Idag var klockan bara kvart över när jag sladdade in utanför hennes jobb…

Förmiddagen ska jag ägna åt diverse plock här hemma. Har en tvätt att vika och lägga i strykhög och kanske borde jag köra en maskin också. Det ska bäddas och soporna stinker så jag måste gå ut med dem. Tidningskorgen svämmar över… Tja, en husmors liv är sällan tomt på göromål…

Mamma ringde jag till igår, så det behöver inte göras idag. I stället lovade jag att slå en pling i morgon kväll efter mötet jag ska på under måndagseftermiddagen. Därför blir det så att jag bara skjutsar ut Anna och hämtar barnen i kväll och sen åker jag hem till mig. Behöver förbereda en del papper och sånt som ska med eftersom de som jobbar på myndigheten jag ska till inte vet hur man använder USB-stickor. Och jag tänker inte göra deras jobb och visa en gång till.


Ett gäng papper ska med, för myndigheten jag ska till vet inte hur man använder USB-stickor och jag orkar inte visa en gång till.

                                                                                                                                                         En ensam kväll hemma, sen alltså. Gissar att jag slö-glor på Kommissarie Zen (ska ge kommissarien en chans till innan jag dömer ut honom helt) eller kanske läser. För äntligen läser jag en spännande pocketbok!

Till Himlen åker jag troligen tisdag eftermiddag. På torsdag kväll ska jag vara ansvarig vuxen, för Anna ska på en jobbaktivitet. Fredagen ser jag fram emot – då är det åter dags att lägga mitt huvud i M:s händer. Just nu fäller jag jättemycket hår och det känns livlöst och trist. M brukar göra underverk! 😀

Read Full Post »