Det skyddande regnet

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den som läser min blogg vet att jag älskar regn. I vart fall föredrar jag regn före stekhet sol. Regn och rusk gör det nämligen tillåtet att kura inomhus och läsa en bra bok. En sån som jag just har avslutat är Jojo Moyes Det skyddande regnet. TACK, FEM, för boken som du köpte mig den helgen du var här!!!

Den här berättelsen börjar i Hongkong 1953. Elizabeth ska krönas till drottning och detta firas i kolonin Hongkong. Vi får följa Joy, då en ung flicka, från den förälskelse hon drabbas av under festen fram till nutid, på Irland, där hon är både mamma och mormor. För ungefär 40 år efter drottningens kröning kommer tonåriga dotterdottern Sabine till sin mormor medan mamma Kate återigen ska separera från en man. Sabine tycker först att det är pest och pina – bara det att det inte finns nån dator, internetuppkoppling och knappt TV gör att hon längtar hem till London. Men så händer det saker med den unga flickan och hon blir kvar hos sin mormor och sin sjuka morfar. Sen kommer Kate på besök och då kommer gamla familjehemligheter i dagen samtidigt som uppgörelserna kanske leder till en försoning. En liten flicka föds och en gammal man dör.

Jojo Moyes har ett helt underbart språk. Dessutom kan hon konsten att berätta. Helst av allt vill jag läsa hennes böcker non stop, men det går ju inte eftersom livet och vissa plikter kommer emellan. Den här boken handlar till stor del om plikter och om livsval. Det jag tar till mig är känslorna av att aldrig duga som dotter. Känslor man kan känna när man inte vet hela sanningen…

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Natten som var: Bzzzzz… och PIIIIIIP!

På natten ska man sova. Jag går och lägger mig ganska tidigt eftersom jag ju måste kliva upp tidigt också. På kvällarna är jag trött. Vissa kvällar dimper jag ner i sängen redan vid 21-tiden. Det beror inte enbart på vanlig kvällströtthet, utan det är ju nånting som härjar i kroppen, som en del av er vet. Men snart ska det inte härjas mer.

Kvällstrött.

Jag brukar somna snabbt. Läser nåt kapitel, sätter på sovrums-TV:n på lagom tyst ljudnivå. Just när jag är på väg att somna stänger jag av TV:n med fjärrkan.

Igår var inget större undantag. Först. Jag gick och la mig vid 22-tiden, somnade snart – bara för att vakna vid midnatt. De sedvanliga kramperna satte in, framför allt i vänsterbenet. Händerna var avdomnade, som varje natt. Jag slocknade igen. För att vakna vid tvåtiden – av att Ajfånene bzzzzzade. Jag måste nog sätta den på tvärtyst över natten hädanefter. Den bzzzzzar nämligen på mig så snart jag får mejl eller nån kommentarer på bloggen eller det twittras om mig eller så. Vissa nätter sover jag väldigt lätt och då vaknar jag av bzzzzzet. Dumt av mig.

Men jag somnade om. För att vakna nån timme senare, strax efter klockan tre, av att det pep nånstans i lägenheten. Nej, det var inte brandlarmet, utan ett annat larm – det som sitter under diskbänken och som ska varna för vattenläckor. Tjolahopp, liksom, klockan tre på natten… Det var bara att masa sig upp igen och kolla om det fanns nån läcka. Naturligtvis fanns det inte det – det var som vanligt batteriet som hade tagit slut! Varför tar alltid alla såna där larmbatterier slut mitt i natten? Turligt nog hade jag ett nytt batteri i kylen som jag plockade fram. Sen fick jag riva ut alla sophinkar, ta loss vattenlarmet, byta batteri och koppla in igen. Det tog väl nån kvart – och sen var jag förstås klarvaken. Då var klockan närmare halv fyra och 6.10 skulle harpan på Ajfånen väcka mig. Så nej. Idag är jag inte pigg efter en natt med bzzzzz och piiiiip…

Som grädde på moset har jag en längre tid dragits med ett irriterande kontakteksem. Troligen är det min förlovningsring jag är allergisk emot. Jag har varit röd på fingret av och till, men den här gången har det röda samt klådan och svedan tagit mitt finger i besittning sen i somras. Trots kortisonsalva på recept vill det inte läka.

Det syns dåligt på foto, men eksemet sitter på ringfingret, där jag har förlovningsringen.

 

Man tror inte att man kan vara allergisk mot guld och jag skrattade lite tyst för mig själv när mamma hävdade att hon har även den åkomman. Hon har ju liksom allt och guldallergi hade jag inte hört talas om! Men så googlade jag och fann att man visst kan vara guldallergisk. Fast det är ju inte guldet i sig man är överkänslig emot utan andra ämnen i smyckena som gör dem mindre rena. Min förlovningsring är i 18 karat guld, som säkert är uppblandat med nickel och allt möjligt. Om ringen hade varit i 24 karat kanske jag hade varit symtomfri. Ett synnerligen tiny problem, kan tyckas, men till saken hör att jag ju faktiskt vill vara förlovad med Fästmön. Hur jag gör nu vet jag inte riktigt. Tidigare har eksemen försvunnit efter några dagars behandling med kortisonsalvan, nu tycks de inte vilja ge med sig.

Och nu blir det djupt! Avslutningsvis, några frågor som du gärna får kommentera:

1. Om två eller flera träter, är det då möjligt att det kan vara bara ens fel?
2. Är det OK att ventilera en konflikt med personer som den man har en konflikt med känner, men inte med den man har en konflikt med?
3. Om jag inte kan bli förlåten, är det ändå möjligt att jag kan förlåta? (Den här frågan är synnerligen viktig för mig!)
4. Är en skuld evig eller kan allting leda till försoning?
5. Mår en människa bättre av att fortsätta hata den som har gjort henne illa än att försöka försonas?
6. Är man en bättre människa om man kan välja mellan hat och försoning och man väljer att fortsätta hata?
7. Vad är meningen med livet?

Tack på förhand för dina kommentarer! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Nervvrak men med fina fönster

I skrivande stund är jag ett nervvrak. Kanske är jag inne hos doktorn när du läser det här. Riktigt orolig har jag inte varit på ett tag, inte förrän idag.

När jag skulle åka till jobbet möttes jag först av en liten fågel som hade lyckats flyga in i trappuppgången, antagligen under fönsterbytet igår. Och nu kom den inte ut! Så när Dalkarlarna, varav flera pratar värmländska, inte bara en, kom bad jag dem vara försiktiga och inte göra fågeln illa. En ung man lovade att släppa ut den. Det var en sparv. Undrar hur mycket den väger? Kanske 21 gram som en själ. Hur jag vet att en själ väger så mycket? Därför att det sägs att en kropp blir 21 gram lättare när man dör. Ska jag se fågeln som ett tecken?

Sparven kanske var en själ eller en vit ängel..? Till skillnad från den jag är.

Vid garaget mötte jag en person från ett annat liv som önskade mig lycka till. Märkligt, för några år sen skulle vi möjligen hälsa, inget mer. Jag vill tro på försoning även om det är svårt och även om jag ganska ofta är långsint. (Nej, jag är ingen bra människa och det har jag inte påstått heller.)

Nu ska jag gå och leta efter en utskrift. Min sjukresechaufför anlände just. Jag är nervös. Ett vrak. Men jag har i alla fall fått fina fönster.

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Månpocketsläpp i maj

Idag trillade senaste nyhetsbrevet från Månpocket in i inboxen. Här kommer därför ett urval av böcker som jag skulle välja – om jag nu inte hade läste dem redan eller bara för att jag vill läsa dem!

Alkemins eviga eld av Anna Jansson
I sökandet efter den världsberömde glaskonstnären Justus Hartman lämnar Maria Wern Gotland och beger sig till Kosta Boda Art Hotel. Där gör hon ett makabert fynd – ett lik ligger nedsänkt under vatten i en utsökt glaskista. Hon inser att det finns en koppling mellan mordet och Justus försvinnande. Han var en av de sista alkemisterna, och nu vill någon ta del av den gamle mannens hemlighet innan han går i graven. Maria Wern och Visbypolisen för en kamp mot klockan i jakten på en mördare som fanatiskt följer alkemins principer.

Tretton timmar av Deon Meyer
Tidig morgon, en ung amerikansk turist rusar upp för sluttningen på Taffelberget, jagad som ett djur. Samtidigt väcks Bennie Griessel, den mest slitna snuten i hela Sydafrika, av meddelandet om ett mord på en annan kvinna. Innan dagen är slut ska ytterligare ett mord ha begåtts och Bennie själv ha fått ett skott i hjärtat. Tretton timmar i Kapstaden, Sydafrika.

Någonstans inom oss av Kajsa Ingemarsson
En sen höstkväll står en kvinna ensam på en klippa i Stockholm. Bakom sig har hon äktenskap, framgång och pengar, framför sig ett stup högt nog att krossa den som faller. Rebecka har bestämt sig, och i samma stund som hon släpper taget skulle historien kunna vara slut. I stället är det först då den börjar, och hon tvingas möta det hon gjort allt för att undvika.
Någonstans inom oss är en roman om liv och död, om försoning med det som varit och om kärlek för den som finner modet att släppa sin älskade fri.

Månens anförvant av Niklas Rådström
Den som för pennan i Niklas Rådströms Månens anförvant är Lorenzo Da Ponte, librettist till Mozarts tre mest kända operor, född jude, vigd katolsk präst, gift och sexbarnsfar, poet, spelare och äventyrare, vän med Giacomo Casanova, hovdiktare i Wien, teaterman och boktryckare i London, specerihandlare och vintillverkare i Philadelphia och den första professorn i italienska vid universitetet i New York.

Huset vid havets slut av Elly Griffiths
Ruth Galloway har precis börjat jobba igen efter föräldraledigheten och kämpar för att få ihop vardagen med arbete och barn. Och när man i det lilla samhället Broughton Sea’s End hittar benen efter sex döda män i en grotta på stranden, kallas Ruth omedelbart till platsen.
Huset vid havets slut är Elly Griffiths tredje bok i kriminalromanserien med arkeologen Ruth Galloway som huvudperson och som utspelar sig på den engelska Norfolk-kusten, med sina ödsliga saltängarna där Ruth Galloway valt att bo, och med de små vindpinade samhällena längs kusten som eroderar bort i allt högre hastighet.

Box 101 av Andy Mulligan
Tre gatubarn. Ett mystiskt chiffer. En jakt på liv och död. Raphael lever på en soptipp. Han tillbringar sina dagar vadande genom berg av stinkande avfall i hopp om att något värdefullt ska dyka upp. Så en dag förändras allt. Han hittar en mystisk påse och det dröjer inte länge innan han förstår att det är början på något mycket stort och farligt. Tillsammans med sina vänner tvingas han fly för sitt liv. Men kommer de att hinna lösa mysteriet innan de mäktiga krafter som bara är ett par steg efter dem hinner ikapp …

Read Full Post »

Naiv. Super

För andra gången har jag läst Erlend Loes bok Naiv. Super. Första gången (2007) skrev jag bland annat om boken

[…]En mycket annorlunda bok om en mycket annorlunda unga man. Bland annat skriver han olika sorters listor… […]

Idag är mitt omdöme att detta fortfarande är en mycket annorlunda bok om en dito ung man. Men också att det sätt den är skriven på påverker mig betydligt mer!

Påverkar mig mer nu än för fyra år sen.

                                                                                                                                                   Boken handlar om en 25-årig man som milt sagt verkar lite lost i tillvaron. När hans bror bestämmer sig för att resa utomlands en längre tid får han i uppdrag att se efter lägenheten, ja bo där, mot att han faxar över posten. (Boken kom ut före internet-revolutionen). Så här skriver han bland annat om internet:

[…] Jag tycker att det är ett övervärderat nät. I stort sett består det av information som jag klarar mig bättre utan. Det ger mig en känsla av att många har det lite som jag. Att de vet otroligt mycket, men inte riktigt vad de ska använda det till. Och inte riktigt vet skillnaden mellan vad som är ont och vad som är gott.

Jag har funnit skrämmande mängder av oanvändbar information därinne. […]

[…] Det är bara två bar saker med detta nät. Den första bra saken är att man kan bli överraskad, […] och så förändras dagen lite och man blir glad. […]

[…] Den andra bra saken är att man lätt kan komma i kontakt med folk över hela världen. […]

Medan han bor i broderns hem funderar den unge mannen över tillvaron, tiden och att behålla barnet i sig trots att man är vuxen. Jag tycker att han lyckas ganska bra. I slutet kommer till och med nån sorts försoning med tillvaron:

[…] Jag vet fortfarande inte om saker och tinger hänger samman, eller om det kommer att gå bra till slut. Men jag tror att något betyder något. Jag tror på själens rening genom skoj och lek. Jag tror också på kärleken. Och jag har flera goda vänner, och bara en dålig. Och min bror är minst lika sympatisk som jag. Nu sover han. […]

En kultroman när den kom ut i författarens hemland Norge 1996 – och två år senare på svenska. Tack Kick, för boken!

Högsta betyg. Fortfarande!

Read Full Post »