Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘försenat’

Ett rätt katastrofalt inlägg, men positivt ändå.


 

Det brukar sägas att 

när fan blir gammal blir han religiös.

Kanske händer det nåt med gamla Tofflor också när de blir äldre – de blir i vart fall sentimentala. Igår besökte jag ju Den Bästa Arbetsplatsen. Idag har jag promenerat i Minnenas Kvarter. Jag har konstaterat att Matteus och Arne är kvar, men den juckande taxen och hans matte huserar inte längre i affären vid busshållplatsen – där säljs numera serietidningar. Den kärleken jag hade då är sen länge slut, föremålet för min tidigare heta låga är lyckligt (hoppas jag!) nygift och hon bor inte kvar i kvarteret. Men det var en fördel för mig att hon hade bott där och det ska jag berätta lite om nu.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Låt oss emellertid börja i Uppsala.
Där stod jag i morse på perrongen och väntade och väntade och väntade på tåg som slutligen kom, mycket försenat. Under tiden roade jag mig med att studera en lyftkran. Jag kunde se kranföraren åka i nån sorts sele ut på själva kranarmen. Det var riktigt läskigt att titta på. En kan inte vara höjdrädd om en har ett sånt jobb. Tack och lov skedde det ingen katastrof med kranföraren – den inledande katastrofen var ju den nerrivna tågledningen igår på seneftermiddagen. Stackars alla människor som försökte ta sig till och från sina jobb! När ska det bli ordning med tågen i Sverige, ijenjklien???

Lyftkran

Denna kran och dess förare underhöll mig under en lång väntan.


Tåget kom, ja. 
Det gick i hyfsat normal hastighet bitvis, vissa sträckor kröp det fram och sen kom stunderna när det stod helt stilla. Jag försökte meddela mig med nån jag skulle träffa. Senare fick jag veta att mitt meddelande aldrig nådde fram.

Vid ankomsten flög jag fram till slutdestinationen. Och det var där detta med Minnenas Kvarter var bra, för jag hittade ju rätt på en gång. Behövde inte irra på tvärgator. Jag nådde mitt mål med åtta minuters marginal. Sen hann jag toalettera, tvätta av mig resdammet, dricka en bägare vatten och sitta ner i fyra minuter. I made it!

Vad som sen hände får du inte veta.

 Svamprisotto

Dagens lunch, svamprisotto med tillbehör, var suveränt god.

Efteråt strosade jag i lugnare takt upp till Odenplan där vännen Inger satt och väntade på mig. Vi besteg en smärre höjd, i krokar jag befann mig för typ en och en halv vecka sen senast. Fast upp till Observatorielunden… Det var nog… tio år sen (?) jag sist var där. Inger bjöd på underbart god vegetarisk lunch på Kafé Himlavalvet. En vänlig dam upplät sittplatser åt oss i skuggen, så vi kunde avnjuta lunchen utomhus. Och där satt vi väl en timme eller två och pratade om livet och döden och det däremellan. Ingen av oss skonas från nåt. Det är bara att inse. Likaså att den som gör andra illa ganska ofta får smaka på karma. Nån ängel har jag aldrig utgett mig för att vara, jag är människa, med fel och brister – och jag njuter när dumheter straffar sig. Sån är jag, det vill säga elak och snart straffad tillräckligt för egen del.

Tofflan och Inger

Dubbelhakorna är bara mina och Ingers pussar går till hennes barn. Grabbarna i bakgrunden er blot til lyst.

Stockholm var hett, Odenplan som en kokande gryta när vi kröp ner i underjorden för att fara hemåt. Jag kom i perfekt tid och tåget gick som det skulle (!). Det var först när jag startade datorn här hemma som jag upptäckte att där jag nyss hade farit fram kommunalt, där hade det skett en krock… För andra gången på fyra dar klarar jag mig från inblandning. Himmelsk intervention eller ren och skär tur för min del..? Jag hoppas att skadorna blev minimala för de tre inblandade fordonen, de fyra personerna och den som fördes till sjukhus.

Spänningen har släppt, stressen och rädslan att inte komma fram i tid är borta. Kvar är en svag huvudvärk. Därför ska jag strax ge mig ut och införskaffa kvällsmat – Mariekexen är ju slut (de blev gårdagens middag).

Ett stort TACK till alla inblandade i min dag idag, till dem som höll tummar, för att jag klarade mig ifrån katastrofer och krockar, blev involverad i spännande samtal och fick en god lunch av och en dito pratstund med goa vännen Inger!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tidsfördrivande inlägg.


 

Flirtande uggla

Ugglan vet hur man fördriver tiden en söndagseftermiddag!

Idag skulle familjens yngste medlem på kalas. Eller kalas och kalas… Det går man ju inte på när man är typ elva, tolv år. Det skulle åkas gokart. Nu är vår yngste kanske inte den mest kaxige av grabbar, men jag tyckte att det var roligt att han var på och ville prova. Gokartbanan ligger emellertid i Uppsala och nån samåkning hade inte diskuterats mellan de deltagande grabbarnas föräldrar. Så jag ville vara lite snäll – ja, jag tränar ju på att vara det! – och erbjöd mig att skjutsa pojke och mamma, vänta på pojke med mamma och slutligen skjutsa hem pojke och mamma till Himlen i Förorten. Själv bor jag ju i New Village i Uppsala, ifall nån nu har missat det. Och det finns det FÖLK som har gjort. Så för tydlighetens skull: jag bor i Uppsala, Anna och barnen bor i Himlen i Förorten. Utom äldsta bonusdottern, som numera bor i norra Sverige. Frågor på det? Nähä. Bra. Då kanske vi kan komma vidare i dagens berättelse.

Det var lite oklart när gokartgänget skulle samlas. Först talades det om klockan 17, men efterforskningar visade att det faktiskt stod klockan 16 på inbjudan. Själva gokartandet skulle pågå en timme. Det var väl ingen match, tänkte jag, att fördriva en timme med Anna. När pojken avlämnades var det dock klockan 17.30 som gällde för återhämtning.

OK, fine. Anna och jag tuffade iväg i Clark Kent* till ÖoB, som ligger nästgårds. Det var inget särskilt vi skulle handla där, men man vet ju hur det blir – alltid slinker det med något. Så även denna gång, men jag köpte inget för jag har ju inget att handla för. Anna var snäll och köpte var sin chokladbit åt oss. Jag hade som vanligt inte ätit nån lunch och när klockan började närma sig 17 kurrade det i min mage. Som tack för skjutsen erbjöd Anna sig också att bjuda mig på en kycklingburgare. Hon och Elias behövde ju äta nåt de med, men vi skulle äta tillsammans först efter gokarten.

Eftersom ÖoB stänger klockan 17 på söndagar satte vi oss i bilen på parkeringen och mumsade choklad. Sen visste vi inte vad vi skulle göra, så jag föreslog ett parti Wordfeud. Jag vann. HA! Sen fotade jag. Högt och lågt, bling bling och torn. Och så for vi ner till gokartbanans parkering och väntade. Och väntade och väntade och väntade. Det började regna. Bilrutorna immade igen. Ingen grabb.

Men Elias är smart. Han messade oss. Gokartkalaset drog ut på tiden för gänget före Elias gäng var försenat. Klockan var väl runt halv sju när vi äntligen ramlade in på Burger King på Stormarknaden. Då hade jag som inte äter rött kött kunnat äta en hel häst och hans sto. Jag var riktigt otrevlig mot den stackars flickan i kassan för att mjölken var slut. Ibland är jag så jäkla pinsam…

Pojke och mamma är nu återbördade till sitt hem. Jag spolades in i ösregnet för ett tag sen, packade upp, satt mig vid datorn och började skriva detta.

Sen fick jag ett samtal på mobilen som visar att det finns goda människor. Det finns riktigt goda människor! Men DET blir ett annat inlägg, när allt kring DEN historien är ”klart”. Tills vidare tackar jag Anders på förhand! TACK!

Och nu får du titta på några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille blöte bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan återigen klagar sin nöd – på sig själv.


Nej, det är inte roligt!
Det är själva… faaan! Ursäkta kraftuttrycket. Men jag är ledig idag och har möjlighet till sovmorgon. Vad händer? Jag vaknar tidigare än de dagar jag ska till jobbet! Igår morse, när jag skulle upp och iväg, var jag skittrött. Idag, när jag skulle ha kunnat ligga halva dan i sängen, vaknade jag före den tid väckarklockan går på när jag ska jobba…

trött
Trött på mig själv.


Igår kväll satt jag ute på ballen*
tills jag började frysa. Satt och läste och spelade Wordfeud. Gick sen in och skrev lite. Parkerade mig i soffan och insåg att jag redan hade missat halva Crime Night på Kanal 9 och att det bara var trista deckare kvar. Så till sist kröp jag väl i säng – varken för tidigt eller för sent. Men varför i h-e vaknar jag klockan sex en ledig dag??? Nån som kan svara mig på det???

Det har återigen regnat i natt, men nu strålar solen och det är bara några lätta moln på himlen som jag kan se härifrån. Det tycks blåsa lite, men termometern på solsidan visade 20 grader redan för en timme sen. På skuggsidan är det tolv grader.

Vad gör man en lördagsmorgon då när man inte kan sova och ”Lucille” har kommit hem så man inte har tillgång till nån papperstidning heller? Tja, jag har navelskådat lite, smort in mina eksem och fördelat medicin. Sen har jag suttit hos Storebror och förberett tre inlägg som är tidsinställda för publicering i morgon.

Av de ursprungliga fem skrivuppdragen jag lämnade intresseanmälan på har jag inte fått fyra och ett femte har jag inte fått besked om. Det trillade in ytterligare en förfrågan igår kväll som jag anmälde intresse för, så nu har jag två små uppdrag som jag kanske (inte) får. Annars är det rätt dött. Jag har inte sökt några jobb i veckan, men jag har hittat två intressanta lediga tjänster. I Stockholm, vilket inte är optimalt för mig. Pendeleländet har man ju hört talas om. Det där att pendeltågen inte går eller är mycket försenade, alltså. Det gör det svårt att jobba i Stockholm för mig, helt enkelt. Jag är ju en sån där som bara måste komma i tid.

Väntar på ytterligare en bok att recensera. Enligt författaren skulle förlaget ha skickat den för länge sen, men den har inte trillat in i min postbox. Och det är synd det, eftersom boken är färsk NU, inte sen.

Igår började jag läsa en bok vars författare jag inte kände till tidigare, spanjoren Carlos Ruiz Zafón. Jag la till och med ut ett citat ur boken. Jag har läst ungefär 60 sidor, men det är mikrostil i boken och jag har ju börjat se så förbaskat dåligt. Därför går det långsamt framåt. Enligt Wikipedia är författaren spanjor och bosatt i Barcelona – men också i Los Angeles, där han bland annat har arbetat som manusförfattare i Hollywood! Spännande typ, tycker jag, och tackar återigen vännen FEM för att ha introducerat oss.

vindens skugga
Så här disigt är omslaget på boken jag läser.


Vad händer idag då?
Tja, jag strök ett gäng rena kläder igår, så det slipper jag göra idag. Men jag måste gå ut med sopor. Har packat för korttidsbortavaro i Himlen och i eftermiddag åker jag och hämtar Fästmön från jobbet för vidare färd ut till Förorten.

Det finns så många saker jag borde ta itu med här hemma, men jag har ingen lust. Känner mig rastlös och trött i en märklig kombination.

Vad händer hos dig i helgen??? 


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag ska erkänna att jag hade lite svårt att somna igår kväll. Tankarna snurrar kring det jag förväntas leverera för institution 1 före årsskiftet och hur jag ska hinna med det. Allting blev ju till exempel väldigt försenat i fredag när den nya servern plötsligt inte hittade min profil. Det var med hjärtat i halsgropen jag startade jobbdatorn i morse – och fann en svart skärm. Då gäller det att ha lite is i magen och starta om. Det är ungefär vad jag kan göra. Och se:

Varde ljus!

Mitt vackra gula höstträd och alla mappar och filer dök upp på skärmen!

Finns på mitt skrivbord på datorn.


Så idag på morgonen
tänkte jag inleda med att se över de ändringar jag gjorde i slutversionen av min kommunikationsplan, det dokument jag jobbade i när servern plötsligt stängde sig för mig. Dokumentet ligger överst i en av högarna på mitt skrivbord. Men jag hann inte öppna det på datorn. Jag skulle bara kolla lite mejl och så först…

Det ena ledde till det andra. På onsdag morgon var det tänkt att jag skulle lära ut hur man gör personliga hemsidor för två av institution 2:s postdoktorer. Men så tyckte jag att två lät lite lite och

the more, the merrier

så jag slängde iväg en förfrågan om det fanns fler intresserade. Det fanns det. Uj uj uj… Därför blir det nu plötsligt så att jag ska leda en kurs för sex deltagare på onsdag i stället för att instruera två. En rolig vändning, tycker jag.

Samtidigt fick jag besök av en av professorerna som sitter i samma korridor som jag. Han satt just och skulle jobba med sin personliga hemsida och behövde lite coachning. Det svåraste, tyckte han, var att hitta sidan i strukturen i redigeraläge. En instruktion om detta vore bra, tyckte han. Efter att handgripligen ha hjälpt herr Professor vidare satte jag mig vid datorn… inte för att skriva klart kommunikationsplanen till institution 1 utan… skriva instruktioner till institution 2 hur man hittar till sin sida i strukturen…

Jag vet att många har kritiserat mig för att inte vara tillräckligt flexibel, varken privat eller i jobbet. Med denna lilla anekdot från verkliga livet den här morgonen vill jag härmed bevisa motsatsen. Att jag dessutom fann nöje i att mina planer blev omkullkastade torde sticka somliga ännu mer i ögonen. HA! Där fick ni! (Tyvärr ser ni det inte om ni inte fortfarande läser den här bloggen, förstås! Men det är väl ointressant nu när det går lite bra för mig…)

Nu ska jag lägga sista handen vid instruktionerna och sen översätta sidan till engelska och publicera båda sidorna. SEN ska jag ta tag i kommunikationsplanen! För idag borde den bli klar att skickas till prefekten på institution 1 för vidare befordran till ledningsgruppen där.

Har din dag tagit några roliga vändningar idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen sovmorgon! (Nej, än tänker jag inte klaga på mitt ”jobb” och säga ”Äntligen helg!”) På tionden dan fick jag sova ut – och jag sov ända till halv nio, ungefär. Sen låg jag och drog mig en kvart innan jag gick upp.

Fredagskvällen ägnade jag åt att försöka hålla ögonen öppna så att jag skulle orka se Tyst vittne. Jag satt vid datorn och jag satt och läste. Pratade med Fästmön i telefonen medan hon väntade på att Kalas-Killen hade kalasat färdigt och skulle hämtas. Hann knappt lägga på så ringde mamma. Det blev bara ett kort samtal för jag var så trött och jag tror att hon uppfattade det. I torsdags kväll, för resten, ringde Annas mamma också för att hör hur det går med ”jobbet”. Snälla mammor vi har! Men jag höll på att bli sen till att hämta Anna som slutade arbetet klockan 20…

Igår hade jag laddat med ett rör Pringles och Marabou mjölkchoklad. Ja, jag ville ha nåt smaskens att tugga på här i min ensamhet och till Tyst vittne. Det var förstås också ett sätt att hålla mig vaken.

+
Det blev ungefär ett sånt här rör, men det var bara 150 gram i det jag köpte, och så några rader mjölkchoklad.

                                                                                                                                                           Tyst vittne skulle börja klockan 22 och sluta 00.10, men var försenat. Jag kan meddela att det var en kamp att hålla ögonen på TV-skärmen och vara fokuserad. Men tack och lov är Tyst vitne en av de bra brittiska serierna. Ingen deckare i vanlig bemärkelse, även om rättspatologerna i serien är detektiver i sig och många gånger utför polisarbete. Tyvärr har Sam Ryan (Amanda Burton) lämnat serien och det är ett stort minus! Nu är det Leo och Harry som arbetar sida vid sida – inte helt friktionsfritt heller… Jag gillar Amanda Burton som skådis och hennes härliga, irländska accent som påminner mig om mrs T – som jag däremot inte gillade, men ändå. Accenten är härlig. Dessutom gillar jag karaktären Sam Ryan och ibland ser jag naturligtivs paralleller till mig själv och mitt eget yrkesliv.

— PLATS FÖR SUCKAR! —

Vid halv ett-tiden ramlade jag i säng. Läste två sidor i min bok, även den en brittisk deckartyp som tyvärr gör sig bättre som TV-serie än som litteratur och somnade som en sten. För att vakna vid två-tiden och behöva gå på toa. Slocknade igen och vaknade sen tjugo i tre med kramp i ena benet och det andra benets fot. Slocknade. Vaknade med kramp i benen. Utmattad och nästan med en känsla av bakfylla vaknade jag runt halv nio idag. Huvudet dunkar som om jag var på värsta festen igår – verkligheten var chips, choklad och en (1) starköl.

Jag packade lite grejor igår i min rygga, men det blir ju inte så mycket eftersom jag bara åker ut till Himlen idag mitt på dan och stannar till i morgon kväll. Det känns jättetrist, men det har flera orsaker. En är att jag behöver vara hemma på måndagmorgon när jag ska göra mig redo för ”jobbet”. Det blir för rörigt om vi ärkanske fyra personer som ska göra oss klara för avfärd ungefär samtidigt. Sen måste jag se till att ha bensin i bilen och snåla med den, så det är därför jag inte pendlar därifrån. Det blir för dyrt, helt enkelt, och det är pengar jag inte har. Man blir inte rik när man ”jobbar” gratis, om jag säger så.


Man blir inte rik när man ”jobbar” gratis. 

                                                                                                                                                              På tal om att jobba har jag mejlat en fråga till min a-kassa nu på morgonen. Jag kan ju inte ringa på vardagar eftersom a-kassan bara har öppet de tider jag sitter på kontoret – som jag ju delar med Carl. Inte så kul att låta honom ta del av ett privat samtal mellan mig och min a-kassa. En a-kassa som jag tycker har undermålig information på sin hemsida. Med utförligare och bättre information där skulle a-kassan ju nästan helt slippa prata med medlemmarna, nåt som de som jobbar där med telefonfrågor verkar avsky. Nio av tio är så snorkiga att man tar sig en rejäl funderare om man verkligen måste ringa dit i nåt ärende. Tyvärr måste man det ibland. Hemsidan, för resten. Den går ju inte att logga in på! På alla papper från dem står ett fyrsiffrigt lösenord angett – hur är det med sekretessen där egentligen? Breven är inte rekommenderade… Men på hemsidan krävs ett åttasiffrigt lösen. Hur går det ihop? Nog för att jag fläckvis lider av dyskalkyli, men fyra och åtta är ju inte samma antal. Två arbetsdagar har de angett att de behöver som svarstid på mejlfrågor, så tidigast onsdag kan jag räkna med svar på var jag ska sätta ett kryss på a-kassekortet och hur jag ska kunna logga in på deras hemsida. TVÅ ARBETSDAGAR! Ja, inte jobbar de ihjäl sig.


Hur många siffror ingår det i a-kassans lösen, egentligen? Fyra jag som står angivna på alla brev från dem eller åtta som efterfrågas på hemsidan?

                                                                                                                                                              Nu ska jag bläddra igenom lokalblaskan, bädda, fräscha till mig och klä på mig nåt. Räknar med att åka till Himlen runt lunchtid idag. Då har Anna fått sin sovmorgon och kanske hunnit rensa golvbrunnen i badrummet också – vilken härlig sysselsättning en lördagsförmiddag! UFF!

Leksaks-datorn följer med ut till Himlen, men om vi åker in på Kulturnatten blir det kanske inte så mycket bloggat. Vi får se. I skrivande stund är inget bestämt än mer än att båda tjejerna ska ut. Glad för deras skull att de har kompisar och gör roliga saker i stället för att frottera sig med mamma och Tofflan!

Read Full Post »