Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förneka’

Ett inlägg om andras liv och mitt.


 

Moln mot blå himmel

Jag har alldeles nyss läst att pappan som mördade sin dotter har fått sitt livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt straff. Örebro tingsrätt har ändrat livstid till 24 år. De personer detta handlar om är förstås Fadime och hennes pappa. Fadime sköts två gånger i huvudet i januari 2002 av sin pappa. Redan det första skottet var dödande. Hon hade tidigare också blivit misshandlad av pappan och sin bror. Under rättegången kom det fram att detta var ett så kallat hedersmord. Fadime hade vanhedrat sin familj genom att ha en svensk pojkvän.

Sedan Fadime sköts ihjäl har också brodern avlidit. Han sköts till döds av polisen i april förra året i samband med ett tumult här utanför huset intill mitt. Fadimes syster avled i november. Så när Örebro tingsrätt säger att det är låg återfallsrisk blir detta väldigt ironiskt för mig. Har pappan ens några fler barn att döda? Kanske det. Jag känner inte familjen, jag vet bara att den har drabbats hårt.

Pappan själv erkände först, senare i hovrätten förnekade han mordet och idag erkänner han igen att han har mördat sin dotter. Under tiden i fängelse har han gått i terapi och han säger att han är en ny människa som aldrig mer ska bruka våld mot sin familj, en familj han tänker att bo med när han blir fri.

Jag vill tro på förlåtelse. Men frågan är om det är möjligt och frågan är vad ett tidsbestämt straff för ett hedersmord ger för signaler till andra som tänker på detta sätt kring heder och vanheder.

 

Mamma

Lilla mamma, 80 bast. En kan inte tro’t, men bilden är från hennes födelsedag i somras…

I den lilla världen, bortom mord och död, men ändå… nära katastrof, har lilla mamma gjort en anmälan angående det som hände för ett par veckor sen. Jag är stolt över hennes mod. Själv tänkte hon på den som gjorde fel, oroade sig för att h*n skulle råka illa ut på grund av anmälan. Men vem var det som gjorde fel..? Jag tycker att det är viktigt att det som hände kommer fram så att det inte drabbar en person i sämre skick än min mamma. Det som hände, ja… Allt sånt borde få komma fram i ljuset, men handlar det om (halv)gamla icke-kändisar är det visst inte så intressant…

 

 

 

 

Jag har i alla fall en nyhet som är positiv för egen del: jag har gått vidare i en rekryteringsprocess och ska nu på en ”fysisk” intervju – den tidigare intervjun skedde per telefon. Företaget vill träffa mig direkt, utan att vänta på att jag intervjuas rekryteraren. Det låter som om mitt CV tilltalar dem. Och jag sträcker lite på mig – en stund. Sen måste jag sätta mig och läsa in ett och annat.

Jag lämnar dig med en rofylld bild av de två små, tagen i eftermiddags. De är tretton dar gamla…

Kattungarna 13 dar gamla

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok om Andreas Lundstedts liv. Och hiv.


Ibland är jag så fräck
att jag ger bort böcker som jag själv vill läsa – och sedan lånar jag böckerna och gör just det, läser dem Mitt positiva liv, som artisten Andreas Lundstedt har skrivit tillsammans med Cecilia Blankens, tillhör den kategorin. Fästmön fick den av mig i julklapp och nu, ett halvår senare, har jag lånat och läst den.

Mitt positiva liv

Andreas Lundstedts liv med hiv var inte alltid så positivt.


I den här boken får vi läsare
följa Andreas Lundstedts liv och karriär. Mycket öppenhjärtigt skriver han om sex, droger… och hiv-Stina. För det var tio år sen Andreas Lundstedt fick diagnosen. En diagnos han länge förnekade att han hade fått, även för sig själv. Men med det mediesamhälle vi lever i idag är det omöjligt för artister och offentliga personer att ha nån sorts privatliv. Det snackas. Till sist blev tillvaron ohållbar och med en intervju i gay-tidningen QX kom Andreas Lundstedt ut som hiv-positiv. Beslutet att göra detta har han nog inte ångrat, för livet blev mycket positivare efter detta – om jag tolkar boken rätt.

Även om livet blev lättare för Andreas Lundstedt tycker jag att det var modigt gjort att berätta. Förr eller senare hade det kommit fram ändå, för det finns, som bekant, alltid människor som vill en ont. Det krävs en inre kraft och styrka att klara av att prata om hiv, på ett helt annat sätt än att prata om nån annan sjukdom.

Trots att det är en frilansjournalist som har skrivit Andreas Lundstedts bok känns många delar av den som hans egna ord. Jag tycker att det är bra och tänkvärd bok och nånting att sätta i händerna på den som drabbas – antingen av av diagnosen eller som närstående.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

 

Read Full Post »

I kväll visade TV4 första delen av tre av den andra säsongen Morden i Sandhamn. En TV-serie som är baserad på Viveca Stens böcker. Säsong två är en filmatisering av den andra boken i Sandhamns-serien, I den innersta kretsen.

Nora o Henrik

Nora och Henrik Linde. (Bilden är lånad från TV4:s hemsida.)


Makarna Linde,
som ska skiljas, har gäster hemma i huset på Sandhamn. Det är final i seglingstävlingen Gotland runt. Noras man Henrik är med på båten som går segrande över målstrecket. När segern ska firas med champagne avfyras två skott. Det ena träffar champagneflaskan, det andra båtens kapten.

Det är märkligt att sitta och frysa iklädd flera lager kläder, morgonrock och en pläd och samtidigt titta på en seglingstävling. Men det funkar!

Jag gillar Viveca Stens böcker. Jag tycker att de är spännande och jag gillar personskildringarna. Flera av karaktärerna i böckerna görs väldigt bra av skådespelarna på TV, dessutom.

I det här första avsnittet händer emellertid inte så mycket mer än att kaptenen skjuts och Henrik förnekar för sin fru att de ska skiljas. Lite halvsegt, alltså. Så det blir medelbetyg. Del två kommer i morgon, vi får se om den hjälper upp mitt omdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag läser på nätet om ett stort näsbråk som har brutit ut. Kontrahenterna är… i ena ringhörnan Kissie, i den andra… Gina-Va-Hettere-Hon-I-Efternamn-Nu-Igen.

Kissie har anklagat (?) Gina- Va-Hettere… för att ha… nej, inte ljugit, snott nån kille eller varit full utan… opererat sin näsa. Gina-Va-Hettere förnekar upprörd eventuell plastikoperation på sin blogg:

[…] Min näsa är naturlig, jag fattar inte ens hur man kan tro att den är opererad. Den är ju inte direkt mini […]

Dessutom lägger hon till några goda råd, så världsvan som hon är, den 21-åriga fröken Va-Hettere:

[…] Till alla er som får höra att ni har stora näsor och allt det där skitet. Ni kommer växa och ansiktet kommer få en annorlunda form så allt kommer se bra ut. När mina kusiner var yngre så fick vissa jättestor näsa. Sen när de blev äldre så passade den in normalt med ansiktet. Samma med mig. Så no worries, Var nöjda med er själva och lyssna inte på skitsnacket […]

Jaa… själv tar jag mig för min rynkiga panna, smackar med tungan i gommen och så petar jag mig i min gigantiska snabel som definitivt är oopererad. Tänker att

flickor, flickor, nån gång blir ni också vuxna. Det lär dröja. Men faktum är… min gigantiska näsa har ännu inte passat in. Den sticker ut. Som fan.


Livet är kort.

Read Full Post »

En kvart försenad halkade jag in på SvT1 och Anklagad: Tracie’s story, en brittisk serie från i år. Sen satt jag klistrad och glodde de 45 minuter som var kvar av den.

Simon är också Tracie.


Anklagad består av
fyra timslånga program. Delarna är fristående och handlar om vanliga människor råkar ut för saker som gör att de anklagas för grova brott. I kvällens avsnitt får vi möta Simon som är engelskalärare. Men efter jobbet är han transvestitenTracie. Så småningom träffar Tracie en man som återvänder. Han återvänder kväll efter kväll och Tracie är på väg att bli kär. Tracie tror att han är gift, vilket han förnekar. Hans fru är död, säger han. Det tror Tracie på tills hon en dag får se paret.

Det här är en film som ömsom får mig att bli glad, ömsom får mig att förtvivla. Ungefär såsom Tracie torde känna sig. Den stora skillnaden är att jag som tittare inte blir anklagad för mord.

Filmen är oerhört gripande och jag är glad att jag hoppade in i den. För trots det hemska den handlar om är den positiv när den skildrar Tracies mod. Högsta betyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Orden i rubriken är inte mina utan sex av tio kommunalpolitikers/kommunala chefstjänstemän. Så många anser nämligen att det inte finns nåt klimathot, enligt en undersökning av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

FOI skickade en enkät till politiker och chefer i 63 kommuner. Knappt 2 400 personer svarade. Och som sagt, sex av tio på höga positioner eller beslutsfattare inom kommuner anser att det inte finns nåt klimathot. En av tio förnekar helt den globala uppvärmningen.

Annika Carlsson-Kanyama är forskningschef för klimat- och energifrågor på FOI och står bakom rapporten. Hon säger i en artikel i Dagens Nyheter:

Det är klart att det inte är bra. De här personerna känner ju att de inte behöver ta ansvar för miljöarbetet i sin kommun […]

Och det är väl en understatement, eller?.. Global uppvärmning kan nämligen vara ett stort säkerhetsproblem för vårt land. Om ingen planerar för till exempel översvämningar, vad händer när såna katastrofer sker? För att de sker vet vi ju.

Allvarligt är det också att så många tvivlar på forskningen på området. Men det finns alltså så kallade

klimatförnekare

i en del kommuner, ofta små och konservativa kommuner, enligt rapporten.

Men kanske är det mest allvarligt att både klimatförnekare och klimatövertygade ser mindre allvarligt än gemene man på utmaningarna för kommunerna. För vem vill ta itu med att minska utsläppen av koldioxid i sin kommun om man är skeptisk rent generellt till klimathot? Vem tar ansvar om kommunalpolitiker och höga kommunala tjänstemän inte gör det?

Read Full Post »