Bikinitajm

Småkyligt är det inte. Det är skitkallt, för att tala lätt svenska. Temperaturen sjönk redan igår kväll och i morse var det 16 grader kallt. När jag huttrande cirkulerade in genom dörrkarusellen på jobbet hörde jag nån på väg in i hissen fnissa:

Varmt och skönt idag, eller hur?

Och så stack JJ ut huvudet och skrattade. Jag svarade:

Dags att ta på sig bikini.

Men sånt dags blir det aldrig för min del. Nu när jag inte bara är fet och ful utan dessutom vanprydd av ett gigantiskt ärr blir det aldrig mer bikini – inte offentligt, i alla fall.

När dagen så småningom vaknade var det för att bli en solig dag igen. Härligt! Man blir mycket piggare! Jag vill ge mig ut och fota, men jag är tveksam till om såväl häl som iPhonekamera håller för det.

Idag jobbar jag på femte våningen. Jag berättade för B om att jag har fått en förhandsförfrågan om ett eventuellt uppdrag för en tredje institution. Men jag kan ju inte jobba mer än heltid… OM jag får ett erbjudande gäller det att tänka över saken ordentligt. Jag trivs bäst på institution 1, men jag har bara 20 procent (en dag i veckan) där. Om det gick att kombinera på nåt sätt… Ja ja, jag har inte fått nån formell förfrågan än, så…

Igår jobbade jag lite längre eftersom lunchen med Lisbeth blev lång. Det sista jag gjorde var att publicera en nyhet på externwebben för institution 2. När jag sen satt i bilen fick jag ett mail från fakulteten att jag i slutet av nyheten hade gått ut med förtida information om beslut som inte var tagna än. Jag blev självklart irriterad eftersom jag hade kollat uppgiften med berörd person. Hade några ärenden på vägen hem, men så snart jag fått igång min dator hemma mailade berörd för att kolla. Jo, det var rätt som fakulteten angett. Men på frågan vad jag skulle skriva i stället har jag fortfarande inte fått nåt svar. Fick därför klura ut nån passande formulering och vid halv sju-tiden igår publicerade jag detta hemifrån. Ibland är det underbart med modern teknik! Däremot gillar jag inte när det blir fel. Och gissningsvis är det som vanligt budbäraren som blir skjuten om nån nu, under den en och en halva timme ursprungstexten låg ute, skulle råka ha sett felaktigheten.

Hon var med mig i bilen i morse.

Irritationen flöt emellertid ut i morse, för i bilen hade jag sällskap av Sarah Dawn Finer. Hennes skiva går alldeles utmärkt att köra bil till också. Jag fick tillfälle att lyssna ordentligt på texterna och en del av dem går rätt in.

Idag är institutionsmötet inställt. Jag har i stället ägnat mig åt att försöka dra i en publikationshärva samt kollat upp läget med en nyhet om en spännande rapport, gett lite råd så där. Och så har jag haft besök på rummet av Johan, som fladdrade förbi här med en kartong till en av forskarna.

I eftermiddag blir det arbete med forskningssidorna på institution 1:s externwebb samt ett möten kring detta. Jag tror inte att jag har nåt problem att fylla resten av den här bikinitajmdan…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vardag igen

Tänk så fort det går att komma in i vardagen igen! Och så jag älskar den vardag jag har just nu, den som ersatte ett torftligt liv där jag var ömsom klängranka på Fästmön, ömsom ensamvarg med hårt stickad offerkofta (jag har väl berättat att jag kan sticka, men inte avsluta en stickning?..) Men jag ska erkänna, att jag kände mig lite som Bambi på hal is – eller som första skoldagen – när jag skulle börja jobba igen i måndags efter fyra veckors ledighet.

Bambi ville inte låta sig fotas, så håll tillgodo med denna harskrank som till viss del också påminner om mig själv i måndags.

Igår var det mest miljoner mejl att gå igenom. En del skulle besvaras, andra åtgärdas och några personer kontaktas för att boka in möten. Och så lite publicering både på webb och intranät. Det har emellertid gått bra och jag får mycket gjort, trots att jag känner mig lite vilsen igen. Inte har jag glömt HUR man GÖR saker och ting heller och idag lärde jag mig HUR man gör en viss sak, mycket nyttigt! Jag gillar att tro att jag är utvecklingsbar…

Trevlig arbetslunch blev det idag också. Jag gillar att träffa kollegor enskilt ibland, man kommer varandra närmare på det sättet. Nu menar jag inte att man ska bli bästis och bundis med ”alla”, men det är bra att skapa relationer som är lediga och lite informella – samtidigt som man visar att man också kan vara professionell nog att vara formell när det behövs. Om detta tänkte jag bland annat svamla när vi har institutionsdag i slutet av nästa månad. För ämnet för den är… kommunikation…

Glädjande nog har min onda häl känts bättre idag. Om det är den diagnos jag har ställt bör den självläka på mellan sex och nio månader. Det har nu gått cirka fyra månader. Vågar jag hoppas? Övriga krämpor är som tidigare och jag vill inte skriva om dem.

Värmen tycks ha kommit tillbaka, men inne på jobbet har vi AC, så där är svalt och skönt. Dammarna på framsidan lockar inte heller till att ta nåt dopp… Snacka om sunkigt vatten…

Sunkigt!

Efter jobbet var jag på Tokerian och inhandlade sedvanlig TV-tidning samt bytte in min Triss-vinst mot två nya lotter. Dessa ligger just nu till sig tillsammans med lott nummer två från i söndags. Inalles tre trisslotter, alltså. Tänk om jag vinner…

I kväll har jag tvättat en maskin tjockis-svart och betalat några räkningar. Jag har också beställt en hög böcker. Böcker är dyrt även om Bokus har bra priser och förmåner för den som är medlem, men jag tycker att jag kan unna mig just nu. Det var en lång period av mitt liv när jag inte tyckte att jag kunde unna mig – dels för att jag inte hade råd, dels för att jag inte var värd det. Och faktum är att jag skäms fortfarande när jag köper saker. Som att jag inte var just värd att få…

Just när jag skulle sätta mig och skriva ett inlägg om senaste boken jag har läst ringde mamma. Idag lät hon mycket piggare och klarare och det var skönt att höra.

Och… ja just det… Jag har lagat mat även i kväll… Under osten låg makrill, ovanpå pizzakrydda. Värsta Kock-Tofflan, eller hur?!

Jajamens, varma mackor till middag.

Nu hoppas jag strax få höra Annas röst genom telefonen. Tvätten är hängd och tystnaden har lägrat sig över New Village. Det är vardagskväll, skit på TV och jag har börjat på en ny bok…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt jobb med rätt färg?

Jag läser strålande nyheter i lokalblaskan: antalet lediga jobb är fler än nånsin i Uppsala län. Försöker få tips då hur jag ska bli erbjuden rätt jobb och kollar in råd om vilka färger på kläderna man ska ha på intervjun.

Gul
Gult är intellektets färg och passar bäst på intervjuer för kunskapsbaserade jobb. Lärare, arkivarier, jurister eller forskare klär sig med fördel i gult på jobbintervjun. Men använt gult med måtta, det kan ge vissa huvudvärk. Och gult är ju dessutom, som bekant, alltid fult.

Blå
Blått räknas som bank- och näringslivets färg. Konservativt marinblått och ljusblå skjortor brukar betraktas som säkra kort. Undersökningar visar till och med att det är lättare att få banklån om man kommer till mötet i marinblått. Hmmm… Blått är flott…

Röd
Rött signalerar kamp, mod och styrka. Inte nödvändigtvis egenskaper som alla chefer uppskattar hos sina anställda. Tänk efter en extra gång innan du klär dig i klarrött från topp till tå på jobbintervjun. Röd som bloood…

Orange
Kreativitet och humor. Orange är en färg som passar om du exempelvis söker jobb inom underhållnings- eller restaurangbranschen. Min favoritfärg! Jaså… humor… Underhållning eller restaurang… Kanske ska ställa mina ansökningar till helt andra branscher…

Grön
Grönt signalerar empati och omsorg. Passande för den som söker jobb inom ett omsorgsyrke. En person som på något sätt jobbar inom vården passar bra i grönt och grönt är dessutom den officiella miljöfärgen. Grönt är skönt, men är jag nån miljömupp..?

Turkos
Vill du verka fräsch och ungdomlig kan turkos vara färgen för dig. Färgen passar bra på intervjuer där hälsan och hygienen är viktig. Men undvik att överdosera, tipsar tidningen Shortcut. Just det! Undvik att överdosera!!! Ingen risk för min del, detta är ju ingen färg! Dessutom vill jag ju vara gammalmodig.

Rosa
Feminint rosa hör enligt många inte hemma på en jobbintervju, men det känns ganska förlegat. Viktigast är faktiskt att trivas i de kläder man väljer. Mja, rosa är väl inte min färg direkt…

Svart
Businesslike och elegant blir man med svart. Precis som med blått är det svårt att bli fel med svart. Den enda risken är att du framstår som slätstruken och opersonlig. Svart matchas därför med fördel med en färgrik detalj. Tjockis-svart är ju det som gäller för mig! Får väl ha en orange skjorta under svarta kavajen nästa gång…

Vit
Ett oskrivet blad? Sommarens modefärg vitt säger ytterst lite om din personlighet. När du söker jobb och helst vill sticka ut ur mängden kan det vara problematiskt. En vit skjorta är dock sällan fel om du vill signalera formalitet och att du tar intervjun på allvar. Men vit… Tråkigt…

Brun/beige
Bruna och beiga nyanser uttrycker trygghet och passar på intervjuer där du vill bli uppfattad som stabil och jordnära. Men kombinera med andra färger för annars kan en brun eller beige outfit kännas väl murrig och tråkig. Just det. Vem vill vara farbror Beige, liksom??? Eller tant Beige i mitt fall, dårå.

Grå
Tråkigare än tråkig. Grått är den mest intetsägande färgen av alla och får till och med vitt och marinblått att kännas som en färgsprakande prakt. Använd därför aldrig bara grått på en anställningsintervju. Verkligen tråååååååkigt…

Tipsen ovan kommer från karriärtidningen Shortcut – med undertexten

Magasin om arbetslivet och att välja de smarta vägarna i karriären. Vänder sig till de mellan 25 och 35 år med akademisk bakgrund.

Så jag får väl ta och läsa dem om och om och om igen för att hitta bästa färgen för mig och min karriär… Fast å andra sidan är jag ju inte mellan 25 och 35 och kan därför välja helt fritt, alltså…Lila, kanske???

Den som vill läsa mer om färger och hur de påverkar oss kan kolla in den norska författaren Tove Steinbos bok Fargene forteller.

En bok om hur färger påverkar oss.

Read Full Post »