När livet vänder: Erika

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Erika ställdes inför ett fruktansvärt val. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Jag har inga barn. Jag vet inte vad det vill säga att få ett barn eller att förlora ett barn. I kvällens När livet vänder pratade Anja Kontor med Erika om hur hon ställdes inför valet att kanske inte ens föda de barn hon bar i sin mage.

Erika och hennes man väntade tvillingar. Men nånting gick snett och ett av barnen i magen fick en hjärnblödning. Risken var stor att båda barnen skulle skadas. Erika måste akutopereras. Hon och maken fick en natt på sig att bestämma sig för hur de skulle göra: behålla ett barn, behålla två barn eller abortera båda barnen.

Jag tänker inte berätta hur Erika och hennes man valde eller vad som hände sen. När man lyssnar på Erikas berättelse blir jag emellertid inte förvånad över valet. Berättelsen är så fylld av både sorg och glädje.

Flera gånger under den knappa halvtimme som Anja Kontor och Erika pratar har Erika nära till gråten. Samtidigt slår det mig hur otroligt stark Erika är.

Hon säger, konstaterande, mot slutet av programmet, ungefär:

Det är viktigt att folk påminns om att livet inte följer nån mall.

Jag kan naturligtvis bara nicka och hålla med från min trygga TV-fåtölj.

Missade du programmet om Erika? Titta här på SvT Play!

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Johan

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Elise

Här kan du läsa vad jag skrev om När livet vänder: Lena

Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Änglamakerskan

Året är 1974 och en familj försvinner mitt under en påsklunch – förutom den minsta flickan. Det är grundhistorien i Camilla Läckbergs senaste deckare Änglamakerskan.

Om en familj som försvinner – och om dess änglamakerskor.

                                                                                                                                                            Det har gått många år och Ebba, den lilla flickan, nu vuxen, återvänder till sitt barndomshem med sin man Mårten. De sörjer sin lille son Vincent, som dött i en tragisk olycka, genom att renovera huset på ön Valö. Ön där Ebbas pappa drev en hård internatskola. Men så brinner huset och en dag är det nån som skjuter mot Ebba. Polisen Patrik står i centrum för utredningsarbetet tillsammans med Gösta, som en gång tillsammans med hustrun tog hand om den lilla föräldralösa flickan, Martin (märkligt nog med samma förnamn som författarens man) och så den mindre kompetente chefen Mellberg. Och så Erica, förstås, Patriks fru, som gärna lägger sig i polisarbetet. Hade jag varit Patrik så hade jag inte haft lika stort tålamod med detta, kan jag meddela.

Detta är en ganska typisk Läckberg-deckare. Det fikas, visst, men inte överdrivet mycket. Det dras paralleller till historiska händelser i världen och i närområdet, ett grepp Läckberg använt sig av i tidigare i framför allt Tyskungen. Dessutom handlar det delvis om liknande händelser som i den boken. Och den om att förlora ett barn har Läckberg också berättat.

Nej, det är inte mycket nytt hon kommer med den här gången, Camilla Läckberg. Ändå tycker jag att den här boken är spännande även om den bitvis känns seg och känslan av att jag har läst det här förut i nån av Camilla Läckbergs tidigare dyker upp ganska ofta. Medelbetyg, inte mer, blir det.

Read Full Post »