Får man skriva negativt om jobbet???

Nu har det hänt igen! Ett företag i Piteå har sagt upp två anställda efter att dessa skrivit negativa kommentarer om företaget på Fejan. Unionen driver ärendet till Arbetsdomstolen. Och kan man ju redan nu gissa utgången.

Är det värt att dra saker till Arbetsdomstolen? Nej, tycker jag.

Företaget står fast vid uppsägningarna. GoExcellent hade känt sig hotat av männen efter kommentarer på Fejan, skriver Svenska Dagbladet. Det började med en tidigare anställd som skrivit ett kritiskt inlägg på Fejan. Denne kände sig lurad av företaget. En av de två nu avskedade hade då i en kommentar skrivit att han skulle storma in till en kollega och

[…] Unleash the fucking fury. […]

Den andre mannen svarade bland annat:

[…] Jag säger inget så har jag inget sagt.. men man kan ju tänka en del fula ord […] As long as you shoot the fuckers and not the fuckees […]

En månad senare kallades männen in till chefen där de sas upp. Skälet var att de andra anställda inte kände sig trygga med männen.

Unionens förbundsjurist menar att det självklart inte är OK att hota, men att en av männen senare bjöds på en julfest med företaget. Och det hade knappast hänt om de öriga anställda hade känt sig hotade. Männen vill inte få tillbaka sina jobb, utan Unionen kräver 150 000 kronor var i skadestånd till de båda uppsagda.

Jag tycker att man ska få skriva både positivt och negativt om sitt jobb, men man får naturligtvis inte avslöja sekretessbelagda saker och affärshemligheter. Och man får aldrig hota. Men det kanske inte är så smart att skriva alltför negativt om jobbet heller. Det bästa att ta upp problemen med den det berör eller sin chef, öga mot öga.

Det männen skrev känns väldigt hotfullt. Det är, som sagt, en sak att skriva negativt typ

Jag har för mycket att göra och jag blir bara pådyvlad mer och mer utan avlastning.

eller

Min chef förstår mig inte!

Detta känns ganska harmlöst. Men att skriva att man ska skjuta folk är helt klart hot.

I inledningen skrev jag att man ju kan gissa utgången. Det känns som att allt som hamnar hos Arbetsdomstolen handlar om pengar och förlikning. Det är inte värt att dra vissa ärenden dit, för man får ändå aldrig upprättelse även om man är skuldfri. I det här fallet tycker jag emellertid att männen inte är skuldfria utan har uttalat hot.

Read Full Post »

Rullstolsburen får 80 papp av SJ

Nu är jag arg igen. Jag blev skitarg när jag läser om en rullstolsburen kille som skulle åka tåg mellan Stockholm och Uppsala till och från en fest. Det blev en dyr resa. För SJ. Den kostade dem 80 000 kronor. Jag är inte arg för att SJ ger pengarna till killen som kompensation. Jag blir arg för att SJ inte håller löften och för att rullstolsburna och andra personer med funktionshinder inte kan lita på SJ.

Killen hade assistent med sig på tåget. Det SJ skulle ställa upp med var personal som kunde sköta en rullstolslift så han kunde komma på och av tåget i sin rullstol. Men när killen skulle åka fanns varken handikappvagn (med särskilt gott om utrymme för rullstolar) eller nån tågvärd som var särskilt utbildad i att sköta rullstolsliften. Men vadå, liksom? Borde inte alla tågvärdar ha utbildning i att sköta en jävla lift? (Ja, jag är skitarg, det är därför jag svär!) Det är här diskrimineringen blommar, tycker jag. Borde inte den som är rullstolsburen kunna åka vilket tåg som helst, liksom?

Killen anmälde helt enkelt SJ till Diskrimineringsombudsmannen. Tillsammans med SJ träffade DO och killen en förlikning. Det vill säga SJ köper sig fri från en rättegång kring diskriminering. Och killen får säkert mer pengar genom att göra så här i stället för att driva det till domstol. Det är ett riktigt sjukt system vi har i det här landet, detta att företag – för att inte tala om arbetsgivare! – kan köpa sig fria och på så vis slippa rättegångar. Den enskilde får mer pengar om h*n lovar att nöja sig med pengar. Men nån annan upprättelse får h*n ju inte. Påminner mig om ett annat ”fall” där man kunde gått till arbetsdomstol och fått rätt – men lägre skadestånd än vid en typ av ”förlikning”. Upprättelse kring den egna personen fick den drabbade emellertid se sig i månen efter.

Det här fallet uppmärksammades emellertid i framför allt lokalblaskan och i DN. Och det är bra, tycker jag, även om media borde ha slagit på stora trumman och inte på lilla. Företag eller arbetsgivare som köper sig fria ska visas upp/hängas ut, de ska inte slippa undan bara för att de har råd att betala. Men det är också skrämmande att det ska ta två (2) år innan nåt händer. Killen var nämligen på väg till festen i Uppsala hösten 2009…

En självklar svart bak till SJ och för systemet vi har i vårt land där företag och arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegångar. Det är ju bara inte klokt!..

En svart bak till SJ och till det system vi har i vårt land där företag/arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegång.

Read Full Post »

Twitter i förlikning

Man ska tänka sig för vad man skriver om sitt jobb och sin arbetsgivare i sociala medier. Vi minns de anställda vid ett bemanningsföretag som jobbade hos en stor svensk biltillverkare och som skrev nåt på Fejan som kunde uppfattas som negativt om jobbet. Och själv har jag en bekanting som råkade skriva att h*n var trött för att det var mycket på jobbet. HEPP så var h*n arbetslös! Något överdrivna ”straff” i vissa fall, kan jag tycka.

Twitter som straff!

                                                                                                                                                                 Nu har Twitter också använts som straff. En man i Malaysia twittrade om att han tyckte att en gravid vän blivit illa behandlad på sin arbetsplats, en tidning. Arbetsgivaren tog illa upp och krävde kompensation för förtal genom pengar och via en ursäkt i landets stora tidningar. Men till slut blev det en kompromiss och mannen tvingades twittra en ursäkt 100 gånger i stället. Det var väl ett rätt OK straff, tycker jag, även om jag inte tycker att nåt brott är begånget!

Noteras i sammanhanget bör också att en ANNAN biltillverkare med svenskt ursprung i stället har ANSTÄLLT en bloggare. Rätt använda kan sociala medier vara rätt bra, alltså…

Read Full Post »

Önskedröm?

Varning för snusk!

Idag på förmiddagen skrev jag om min… mardröm i natt. Den där drömmen där alla mina böcker och bokhyllor var utbytta. Ja, bokhyllorna var utbytta också, det glömde jag nog att skriva, till nån sorts gammeldags saker med spotlights – klart och gräsligt stilbrott.

Det där med böckerna var ju förstås värst: all min litteratur från de gångna åren utbytt mot Kalle Anka-Pocketar och Tintin-böcker.

Tacka vet jag Tintin! Där är det minsann inget tafs… Men vad är detta? Vad GÖR di???

                                                                                                                                                                       Det sägs ju att en del av våra drömmar är sånt vi verkligen… drömmer om. Inte nog med att vi bearbetar saker i drömmar, vi drömmer ju liksom också om det vi önskar oss.

Så jag började skratta lite när jag läste senaste nytt om Snusk-Kalle Anka! Han gick nämligen omkring på Disneyworld och gosade med barn (ehum..?), blev fotad – och tafsade! I alla fall på en kvinna, en gång, för tre år sen. När kvinnan bad om en autograf – Men hallå! Hur blåst får man vara? En autograf av en seriefigur..? En seriefigur som inte har kalsonger? Fast han är ju faktiskt inte vissa andra… saker heller om man tittar närmare… – passade Snusk-Kalle Anka på att ta henne på bröstet. Den ofredade kvinnan anmälde så småningom tafserierna och begärde ett skadestånd på över       300 000 kronor. (Gick tutten sönder, eller?) Kvinnan menade att hon hade lidit av bestående skador efter händelsen, skador som gjort att hon inte hade kunnat jobba ordentligt. Detta innebar ekonomiska problem. Förutom då att hennes semester hade blivit förstörd, liksom hennes nerver. (Tror nog att de senare var liiite förstörda innan tafsandet!..)

Den här Kalle Ankan är helt oskyldig i sammanhanget och står på Lasse Åbergs museum i Bålsta. Fast det är ju tydligt att han inte har kalsonger på…

                                                                                                                                                            Häromdan ledde det hela till nån sorts förklikning. Jag vet inte vad, men… Det kanske blev kvinnan som betalade Kalle Anka? För alla kvinnor vill väl bli tagna på brösten? Jaså, inte… Hmmmm…

Vad vill jag säga med detta? Att det är en tramsnyhet! Hur mycket kostade inte rättegångslarvet, till exempel? Trött man blir…

Read Full Post »