Jag väljer livet!

Ett inlägg om tillvarons turbulens.

Idag har det varit… en rätt omtumlande dag. Den började som vanligt med jobbsökeri och bloggeri. På eftermiddagen åkte jag iväg till Gamla Uppsala där jag skulle träffa en intressant person att intervjua för en artikel för Uppsalanyheter. Posten hann precis levereras till min postbox hemma. Jag tog med den och öppnade den på en bänk, i skuggan under ett träd, medan jag väntade på mitt intervjuoffer. Det var en ganska lustig kombination, håll med om att den är lite… dökul…

Inte flera mord och ForLife… Dökul post, eller hur?

Även om jag mest läser och ser deckare på film, som ofta handlar om ond bråd död, väljer jag livet! Tro för 17 inget annat!!!

Intervjun gjordes på teckenspråk. Jag kände mig väldigt rostig, men upptäckte att många av tecknen fortfarande fanns kvar! Sen är mitt intervjuoffer en person som jag har jobbat med i många, många år. H*n är mycket förstående över mina fumliga tecken – och dessutom är h*n väldigt bra på att läsa på läpparna… Så du får inte heller tro att jag är totalt teckenspråkig – det är jag inte!!!

Det blev ett trevligt återseende och vi hade mycket att avhandla. Det har hänt ganska mycket i våra liv sen vi sist satt ner och pratade. Men intervjun var ju huvudorsaken till att vi skulle ses. Vi hade väl precis kommit igång när min mobil ringde. Jag bad om ursäkt och svarade. Det blev riktigt märkligt, för jag blev mitt i min intervju kallad till en EGEN intervju! En anställningsintervju, dock. I morgon, redan. Jisses, det är nog först nu som jag känner att jag är nervös…

Eftersom det är en ganska lång resväg blir jag därför borta större delen av dan. Och om jag skriver nåt om intervjun blir det viktigaste sagt under lösen. Det passar bra för det är verkligen dags att byta lösenord också! Ska bara komma på nåt lagom knepigt…

Ytterligare glädje blev det när jag noterade en utbetalning under morgondagen från a-kassan på nästan 5 000 kronor. Synnerligen välkomna pengar! Jag hoppas nämligen kunna bjuda ut Fästmön på försenad sex-år-sen-första-dejten-firande i helgen.

Ikväll har jag en snabb dejt med Anna vid 21-tiden när hon slutar. Jag har lovat att skjutsa hem henne från jobbet. Men innan dess hoppas jag kunna lägga in min artikel – kanske lägga ut också..? OCH förbereda mig inför morgondagens intervju. Jag har plockat fram intyg och en referenslista samt kontaktat referenter. Nu ska jag läsa in mig lite på ”företaget”. Jag ska bli intervjuad på två ställen, så det gäller att vara alert… Andra delen av Maria Wern får jag se… i natt..?

Livet är kort. Och jag väljer det. Livet, alltså.

Read Full Post »

ForLife – ett projekt för livet, mot cancer

Ett inlägg om ett projekt för livet. Och mot cancer.

De flesta av oss känner nån som har drabbats av cancer. Det kan handla om nån som har blivit sjuk eller nån närstående till nån som har blivit sjuk. Man kanske själv är drabbad, på ett eller annat sätt, antingen som sjuk eller som närstående. Ja, för även närstående drabbas ju av cancer.

Projektet ForLife startades av ett gäng personer som har drabbats av cancer som just närstående. De vill göra nånting aktivt för cancerforskningen. Genom att sälja enkla och användbara produkter drar projektet in pengar till Cancerfonden. Försäljningen sker främst via nätet, men även vid olika evenemang. Och alla intäkter går direkt till Cancerfonden. Här kan du följa ForLifes insamling! Och skänka en femtiolapp.

Än så länge finns det bara iPhoneskal att köpa i nätbutiken, men förhoppningsvis kommer det även andra vettiga varor snart. ForLife har också en blogg som är under uppbyggnad.

Ett sånt här ForLifeskal finns för iPhone 4, 4S och 5 och kostar bara 100 pix!

Och vet du… En annan bra grej med just där här projektet är att det drivs av ett företag som sysselsätter personer i den så kallade Fas 3. Jag menar ÄNTLIGEN ett vettigt projekt för personer som har varit långtidsarbetslösa eller långtidssjukrivna!!!

Det här kan bli nånting riktigt, riktigt bra! Var med och stöd projektet ForLife nu – antingen genom att köpa ett iPhoneskal eller skänka en halvsläng (50 kronor)! Det har till och med jag, som själv är arbetslös och befriad från mina tumörer, råd med!

Livet är kort.

Read Full Post »