Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förkyld’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett skrivande inlägg.


 

hand o tangentbord i färg

Det skrivs…

Oj vad det skrivs just nu – på många håll och kanter. Jag är inte den enda i familjen som gör det heller. Igår kväll stöttade jag yngsta bonusdottern när hon skulle skriva kommentarer till Uppsala kommuns yttrande. Det är viktigt att det blir rätt och bra. Senast i morgon, torsdag, ska hennes kommentarer vara inskickade, nämligen. Inte lätt när det är känslomässigt jobbigt – och dessutom väldigt förkylt. Men Frida är en envis tjej, modig dessutom. Jag tror att det går bra. Jag vill tro att det går bra och att kommunen tar sitt ansvar och hjälper henne. Om inte tjänstemännen gör det så borde politikerna gå in och kräva det – och inte bara komma med fagra vallöften som är luft..? Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Uppsala kommuns yttrande. Han är inte nådig…

Min morgon har inletts med att skriva två jobbansökningar. Fast först fick jag förstås leta annonser. Jag kan meddela att det har tunnats ut rejält den senaste månaden. Samtidigt är jag inte alltför orolig. Jag har verkligen sökt massor med jobb. Den här svängen, jämfört med förra året vid den här tiden, har jag inte fått så många nej heller. Kanske, kanske kan det där drömjobbet bli mitt. För när man söker många jobb är det ju ett och annat som man helst vill ha. För tillfället har jag två såna ansökningar inne och det är dessutom jobb som finns här i Uppsala… Annars finns de flesta jobb i Stockholm med omnejd. Det känns tufft att tänka på pendling, men om andra kan det så kan väl jag.

Regnbåge den 18 aug 2014

Finns drömjobbet vid regnbågens slut?

 

I morse fick jag lite sovmorgon. Fästmön klev upp och traskade iväg till jobbet med apostlahästarna. I gengäld har jag lovat att hämta henne idag när hon slutar, runt 16.30. Igår slutade hon klockan 16, men kom inte iväg från jobbet förrän 40 minuter senare. Det är väldigt kort om folk som arbetar där just nu. Däremot är det inte kort om folk som bor där och som behöver vård och omsorg. Anna har åtagit sig extrapass nästa vecka.

Idag händer inte så mycket annat här än vad som hände igår. Jag ska bädda och ta reda på torr och ren tvätt. Därefter tar jag itu med nästa halvår i mitt liv, hösten 2012. Det vill säga, jag skriver om det. Igår satt jag sex timmar och skrev om det första halvåret. Det tog en timme per månad. Totalt sett blev det en knapp sida per månad. Men, som sagt, underlaget är digert. Och texten på sidorna ska senare fyllas ut – om det behövs – och textstycken flyttas om. Totalt har jag nu skrivit 90nånting sidor – i ett utrymmessnålt typsnitt och inte med nåt extra radavstånd eller så. Överst på sidan jag ska påbörja strax ska det stå Kapitel femton.

Vi hörs senare idag, nån gång! Jag blir jätteglad för en liten hälsning i en kommentar här! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väldigt blandat inlägg.


 

Barnkrokar elefanter

Elefanter räknades och även om de var större än myror så var de inte fler.

Det var en rätt underlig dag igår. En fredag i långsam-hetens tecken som för min del avslutades med att jag fick veta att Brasse Brännström hade dött. Jisses vad det RIP:ades på Twitter!!! Bäste tweeten kom dock från Lena som skrev:

Sluta med det fåniga rip:andet! Visa respekt för våra stjärnor när de dör. Låt dem vila i frid på ren svenska. Ingen skulle väl säga v.i.f.

Många av oss har nån sorts av medierelation till Brasse tack vare Fem myror är fler än fyra elefanter. Jag kan inte påstå att programmet – eller Brasse – var med och lärde mig att läsa, jag var för stor då. Men FEM och jag brukade titta ibland och vi kunde de flesta klassikerna. FEM hade dessutom vinyl-LP:n från krogshowen Varning för barn. Min favorit var Svordomsvisan.

Nån djupare relation till Brasse har jag alltså inte. Men lite sorgligt är det när bara en av tre som gjorde ett roligt barnprogram på yngre stenåldern nu är i livet. Eva Remaeus var bara 42 när hon gick bort, Brasse bara 69.

Kvisttomater

Kvisttomater för tolv spänn.

Större delen av min fredag tillbringade jag i mitt hem. Jag läste mycket. Men jag gick ut en liten promme för att kolla om MM-butiken möjligen ville skänka bort en liten anslagstavla till mig (det ville den inte, de sålde inte ens anslagstavlor) och för att köpa mat på Tokerian. En stor kyckling som räcker till tre middagar, om jag har tur, samt en ask kvisttomater för 12 kronor köpte jag. Jag gör allt för att bättra på mitt skamfilade grönsaksrykte…

Vinglas och Pjoltas sorgliga på Spotify

Det blev ett glas rött till Pjoltas sorgliga lista på Spotify.

På eftermiddagen lyssnade jag igenom Pjoltas sorgliga lista på Spotify. Jag insåg hur mycket jag har saknat Spotify när jag laddade ner det både på datorn och som app i mobilen! Men jag har förstås en gratisversion och har väl inte riktigt fattat om det är några begränsningar i den. Väldigt mycket reklam är det i alla fall, men det står jag ut med.

Det verkar som om min ljudkänslighet är på väg att gå över, alltså. De cirka sju månaderna på förra jobbet satte sina spår. Man blir ganska trött av att dela kontor med fem andra personer… När klockan var nästan midnatt var det ett väldigt smällande i en ytterdörr. Flera gånger. Då är jag inte ljudöverkänslig när jag säger det. Hela huset skakade, nämligen. Man kan tycka att folk borde vara lite mer hänsynsfulla när det är så sent och vi är flera som bor i det här huset. Men det är bara att konstatera att vi är olika.

Kvällen tillbringade jag först vid matbordet och därefter med fötterna i bubbel- och massagemaskinen. Båda mina fötter gör väldigt ont just nu, men lätt massage lindrar en stund. Under tiden styrde Pe så att min intervju med Anja Kontor kom ut på UppsalaNyheter. Detta med anledning av att Anja på måndag startar arbetet med åtta nya program i serien När livet vänder. Lite marknadsföringshjälp, alltså. Anja sköter ju allt sånt själv OCKSÅ – förutom allt hon gör i själva produktionen.

Innan jag kröp till kojs såg jag en usel film och slösade bort över två timmar på den. Varför, vet jag inte. Ville väl se om den skulle bli lite bra nån gång. Det blev den inte. Den enda behållningen var Julia Roberts som var snygg att se på.

Den här helgen är det jobbarhelg för Fästmön. Men jag vet inte hur det går med jobbandet, för igår kände sig älsklingen förkyld och låg mest på soffan. Det kan nog bli tufft att orka med långpass från 13 till 21 idag och från sju till 16 i morgon om man inte är kurant. Inte är det bra att smitta personerna där hon jobbar heller. En förkylning kan få stora konsekvenser för dem. Jag ska kolla läget lite senare!

Linnsan.

Linnsan drar norrut idag.

Jag har haft sms-kontakt med äldsta bonusdottern idag på morgonen. Gissningsvis sitter hon i en bil på väg norrut nu. Ett Toffelhjärta är ganska oroligt då, för resan är lång. Men jag tror att nånting riktigt spännande väntar på Linn!

Yellow

Det går ju inte precis att sudda bort nio felaktiga år i särskolan…

Hur det går för yngsta bonusdottern med det hon har på gång just nu är också spännande, fast på ett annat sätt. I torsdags var sista dan för kommunen att lämna ett yttrande över hennes anmälan till Skolinspektionen. Hon har inte fått nåt besked än, men det tar väl tid innan Skolinspektionen sammanställer och säger sitt. En handläggare från kommunen har i alla fall ringt upp Frida för att höra vilken typ av kompensation hjälp hon vill ha. Personligen tror jag att Uppsala kommun är rädd att få skadeståndskrav på sig. Men samtidigt kan det vara så, att det faktiskt finns en vilja att hjälpa den unga vuxna, som felaktigt gått i särskola hela grundskolan, till en utbildning.

Det är en rätt grå och trist dag idag och jag behöver inte gå ut om jag inte måste. Därför tror jag att jag häckar här hemma. Jag har tagit lite sovmorgon, men ligger ett minus i mitt jobbsökeri, så nån ansträngning måste jag göra. Mamma ska få ett telefonsamtal också. Gårdagens tvätt är vikt och undanstoppad.

Nåt spännande liv har jag inte, men min summering av fredagen är att den var rätt underlig. Idag står det lördag i almanackan. Skriv gärna några rader och berätta vad du gör denna dag, så att jag får lite input, jag som inte får ge mig ut på andra resor än de i cyberspace!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sprattlande inlägg.


 

Även om vi ska bort i kväll måste vi ju fixa godis. Det är ju trots allt lördag. Det var inget att fundera nån längre stund över utan vi stegade iväg mot TokerianFästmön lättklädd i tischa och shorts, jag tungklädd i tjockis-svart tischa, en bandero runt halsen (Toffelhalsen kan ju bli förkyld!), mörka jeans och luvatröja.

Vi började med att titta in på nyöppnade MM-affären. Där fanns mycket smått och gott. Anna fastnade bland sminket, jag fastnade ingenstans. Smink, hygien, underkläder, sportkläder, badrumsgrejor, köksgrejor, mattor, lakan, kuddar, färg, chips, strumpor, godis och massor av andra prylar trängs nu i lokalerna där Kaj tidigare höll till.

På Tokerian var det som vanligt fullt av buron och vi var värst av dem alla. Vi är riktigt sprattliga, jag tror baske mig att det är nerver inför kvällens föreställning. Man kan rentav tro att vi ska upp på scenen och sprattla med benen tillsammans med Sarah. Men det tror jag inte blir verklighet – vi sprattlar bara på våra lokala affär…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och du… Innan vi sprattlar vidare… Glöm inte att kika in här i morgon, söndag, vid 18-tiden. Då ska du få en närmare titt på..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om aprilskämt.

 

Tofflan tittar in i evighetsspegeln

Ett aprilskämt tittar in i evighetsspegeln.

Mitt första inlägg idag, det om pumpsen, var förstås ett skämt. Det hoppas jag verkligen att du förstår. Jag är inte mycket för att skämta aprillo, för jag blir verkligen avskräckt när jag läser medias aprilskämt. Framför allt lokal medias. ASSÅ, KOM IGEN! Vem går på att man ska ta bort busshållplatser, ha robotar som turistguider och gigantiska hörsel- och synskydd för att slippa fridstörare? Eller att en gågata ska öppnas för biltrafik? Jag stööööönar. Högt. Och inte så mycket av smärta idag som av att jag skäms. Å andras vägnar.

Men på tal om smärta finns den förstås delvis kvar i rygghelvetet. Värst är det första halva av dan. Jag försöker stå och sitta omväxlande, men är rädd att mina hälsporrar ska aktiveras av för mycket stående. För att motverka dessa har jag skor med de äkta, avgjutna inläggen i.

Fästmön låter som en hel karl idag. Det handlar inte om att hon har bytt kön utan om att hon är sjuk. Förkyld, hes och hostig. Trist för henne att hon behövde vara hemma idag eftersom det var en utbildning hon skulle delta i idag (på sin annars lediga dag). Jag har beordrat allt från vila och näsdroppar till honung och hostmedicin. Och en och annan Ipren.

Det har snöat utanför kexfabriken. Jag har fått mitt p-tillstånd till bilen förlängt till och med den 31 maj och förvånades över inkonsekvensen. Men det var inget jag skulle lägga för stor vikt vid, sa chefen. Men en kylig dag som denna första april passar det bra att värma skogssvampssoppa till middag. Jag ska försöka att inte bränna vid några grytlappar eller annat idag.

Och ja just det. Om nån tycker att jag är humorbefriad då skulle du träffa en före detta granne till mig för att jag inte tycker att fyra tidningars aprilskämt var roliga, kan jag meddela att det största aprilskämtet av dem alla är jag. Jag är ju född i april.

För övrigt har jag idag lyckats med att få ihop tusen – 1000 – följare till jobbets Twitterkonto! Det är jag rätt nöjd med. Privat har jag bara 208… Och detta är inget aprilskämt!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om just det rubriken säger: saknad. Eller avsaknad av densamma.

 

shoppingmonster

Min sovpartner.

Det är måndag, som jag deklarerade tidigt i morse med dagens första inlägg. Jag klev upp strax före alarmet gick igång. Hade sovit ganska bra trots att jag sov ihop med ett morrande monster. Min fästmö är i vanliga fall varken morrande eller nåt monster, men nu är hon väldigt förkyld och låter därefter – även när hon sover. Efter tvagning och inkletning av antiinflammatorisk gel la jag mig på köksgolvet och gjorde rörelserna före frukost. Det gick hyfsat bra att köra bil till jobbet, med tanke på ryggen. Men ryggen har gjort väldigt ont av och till. Jag har försökt hitta bra arbetssställningar, men inte funnit nån som är optimal. Inte ens att stå går riktigt bra.

När jag anlände till jobbet uppstod ingen klang- och jubelmusik och ingen röd matta rullades ut. Det hade jag inte förväntat mig heller. Jag blev glad att åtminstone en av kollegorna frågade hur jag mår. En annan blev visst mest irriterad på att jag stönar av smärta då och då och föreslog framåt lunch att jag kanske skulle åka hem. Men nu när jag ändå är här jobbar jag på.

På skrivbordet låg ett kuvert vars innehåll jag blev lite besviken på. Men, men, man kan inte få allt och ytterligare en månadslön tackar jag inte nej till. Ett litet jourtillägg hade förstås inte skadat med tanke på att jag har fått förfrågningar om att jobba utanför ordinarie arbetstid, på kvällstid, helg, semester och när jag har ryggskott.

En av damerna i huset vinkade glatt åt mig och vänlige KÅ ropade att h*n tyckte det var roligt att se mig igen. Tänk att nån har märkt att man har varit borta och dessutom saknat mig! DET gjorde mig i alla fall glad!

blåtand till iPhone

Denna har jag saknat!

Nåt som jag har saknat sen jag började här är, förutom en del saker jag inte kan skriva helt öppet om, är en blåtand till tjänstemobilen. Just idag lämnar vi våra fasta telefoner och går över till en-bart mobiler på jobbet. Jag har dock bara haft mobil sen jag började här, men fasta telefonnumret är vidarekopplat till mobilen. En iPhone blir ganska snabbt varm när man pratar i den, så örat har känts smått kokande när jag har jobbtelefonerat ibland. Men med övergången idag kom ockås ett par tillbehör som jag blev glad över: dels en blåtand med liten mick, dels en laddningsdocka. Mycket saknade och användbara prylar!

Så klart att det har hänt en del i och omkring kexfabriken/besticklådan under veckan jag har varit borta. Den som är intresserad av det kan förstås läsa på företagets webbplats eller i lokal media. Jag har fixat ut tre nyheter och ett pressmeddelande idag samt fotat lite, läst inkommen e-post etc. Jobbets Twitterkonto har fått ytterligare följare den gångna veckan trots att jag var borta och ingen annan twittrade ut ett skit. Idag uppmuntrade jag ytterligare elva pers att följa, så antalet blir 1 000 jämnt. IT-teknikern har jag bestämt träff med i morgon eftermiddag strax innan jag går på möte. Han får greja bäst han vill med min dator som inte riktigt uppför sig. På fredag ser jag fram emot en spännande träff av ett annat slag. Sist den personen och jag träffades var på en 40-årsfest (inte min egen, dock).

I kväll ska jag fixa kycklingchorizo till min sjukling och fortsätta kurera min rygg med rörelser och gel. Naturligtvis glömde jag gelen hemma. En kollega på en annan avdelning rekommenderade naprapat, jag har ingen aning om vad en sån kan göra. Tycker att naprapati låter lite… läskigt… Inget jag har saknat förrän nu, kanske..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg om åkommor.


Tofflan har ju känt sig
lite väldigt mycket risig i några dar. Därför måste hon ju ställa frågan till dig: Har du varit förkyld än i år?

Som vanligt hittar du frågan med svarsalternativen här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… . Det är också inne i själva frågan du kan lämna en kommentar, inte här, vid det här inlägget.

Och som vanligt tackar jag på förhand för din medverkan! Ha en go söndag!


Livet är kort. Det finns annat än sport.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket skribenten verkligen odlar självömkans konst.


Uppdaterat inlägg:
Och dessutom har jag skrivit min första tweet på finska idag. Bara det, alltså…


Redan igår kväll
kände jag mig risig. Men jag är ju så där att jag ibland kan bota mig själv. Och kanske var det för att jag kände mig så ledsen igår kväll som jag inte lyckades kurera mig: i morse var jag definitivt förkyld och hade ont i halsen. Tackade chefen och kollegan K så mycket för det fina jag hade fått – deras förkylningar.

Det var en bra dag på arbetet idag. Jag gjorde inga fel, bara rätt, vad jag vet. Lite kvalitetssäkring gav vid handen att en och annan uttryckte sitt gillande med mig, typ

Du är den enda som är trevlig och som man får hjälp av.

Ja, nu skryter jag, men citatet är äkta. Det stoppar jag inuti och tar fram nästa gång det blir fel och bannor.

En flaska o ett glas öl o kuponger

Öl och kuponger från Agneta.

Miljöpartiet bjöd på banantårta (!) i morse, L bjöd på geléhjärtan och M och B bjöd på ost och kex idag. Så nån större nöd har det inte gått på mig. Men seg som jag känner mig åkte jag hem lite tidigare för att inhandla ett par saker på vägen hem.

Hemma i New Village är det ljuvligt tyst numera. Inga puckon som skriker. Jag börjar tro att jag behöver hörapparat, tror knappt mina öron. Men så är det. Och jag njuter nu så länge det går.

Whiskykaraff morgonrock prästostbågar

Toffliska sjuktillbehör.

Snälla vännen Agneta hade skickat ett kuvert med öl till mig och kuponger till Fästmön. TACK! Men jag tror inte att det blir nån öl för min del i afton. Jag sörplar just nu på lite uppvärmt kaffe som jag inte hann dricka upp i morse. Sen blir det nog te med honung från jobbet. Möjligen. Jag har ju också varit och handlat lite tillbehör som en Toffla kan behöva när hon känner sig risig: en påse prästostbågar och en ny morgonrock. Pengarna till den senare tar jag ur julklappssedlarna från mamma. Som komplement gjorde jag ett smärre fynd vid utgrävningarna av mitt barskåp. Jag fann en karaff med en liten, liten skvätt Laphroaig på botten. Kanske tar mig en hutt lite senare.

Tvättmaskinen kör lite handdukar och tröjor. Ska väl klara av att hänga den tvätten sen innan jag däckar. Självklart hade jag hellre varit hos min älskade på Alla hjärtans dag, men dels vill jag inte smittas och dels är jag för seg. Kanske, om jag vilar i kväll och gör allt för att mota infektionen, att jag kan hämta Anna efter jobbet i morgon eftermiddag och hänga med ut. Kanske. Man vet ju aldrig, för när en Toffla är förkyld, allra helst en fredag, då är hon verkligen sjuk. En gång, för typ tre år sen och lite till, gjorde hon till och med en filminspelning om detta och den bjuder jag på som avslutning:


Livet är kort. Just nu är jag lite over and out.

Read Full Post »

Ett listande inlägg.


Det är torsdag.
Då vet Vän af Ordning att det går att läsa om den gångna Tofflianska veckans toppar (fulkran) och dalar (fyllkran). Den här gången lite som pest eller kolera. Fulkran är i alla fall nåt man bara har och får lära sig att stå ut med. Men nu kör vi!

Fulkran


Fyllkran


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dag när Tofflan fick mycket gjort.


Den här dagen går mot kväll.
Och jag är ganska nöjd! Jag har gjort det mesta av det jag föresatte mig att göra – och en del till.

Städningen gick galant, även om den tog tid. Men så ringde jag ju tre samtal emellan och lite sånt. Årsskötseln på graven känns verkligen som rätt beslut!!

På eftermiddagen traskade jag över till Tokerian. Där hamnade lite mjölk, bröd, kanelbullar och jordgubbar med mera i kassen. Men jag kunde inte låta bli att tycka att det var liiite ofräscht med en sopborste och skyffel bland fikabrödet… Tokerian i ett nötskal, liksom!

Sopskyffel vid kex o bröd

Sopborste och skyffel bland fikabrödet… Är det fräscht, det..?


Som vanligt hade Tokerian extrapris
på kanelbullar, så jag köpte fyra stycken. Hade precis hällt upp en mugg java på ballen* och tagit ett bett i en av två bullar när mamma ringde igen. Jag hoppas att det inte fortsätter att bli flera samtal varje dag nu på semestern, för det orkar jag inte. Förlåt, men jag säger som det är!

Balkongfika en kvart

Balkongfika en kvart, varav tolv minuter med mamma i örat.


Pratade sen en liten snabbis
med min sylda och suka kicka i Himlen. Hon mådde varken sämre eller bättre idag, men riktigt OK är hon inte. Hoppas vi kan göra nåt i veckan, att hon orkar och vill…

Nästa grej att bocka av blev att jag satte vinsatsen jag inhandlade i Metropolen Byhålan. Nu väntar 25 flaskor gott, medelfylligt rött bli färdigt om sisådär tre månader, kanske. Man ska inte stressa en sån här vinsats, man ska låta den ta tid.

Jag bokade in en intervju med en riktig stjärna här i Uppsala nästa vecka för Uppsalanyheter.se, liksom en fika med en uppdragsgivare och tillika födelsedagsbarn.

Inemellan alltihop registrerade jag mig på LinkedIn. I skrivande stund har jag knutit fyra (4) fem (5) kontakter (på typ tre timmar). Jag har mest lagt in fakta om jobb och mig själv samt ett foto, än så länge. Det går lite trögt, jag är nybörjare i verktyget och har ingen att fråga om råd. Men registrerad är jag i alla fall!

Vidare har jag uppdaterat CV och uppgifter om mig själv hos ett företag som bland annat hyr ut kommunikationskonsulter. I morgon ska jag kontakta dem för att kolla hur och vad jag kan göra mig lite mer aktiv hos dem.

Middag intogs på ballen – tre stycken kycklingchorizos med bröd och lite räksallad som fortfarande levde vid kylskåpsutgrävningarna idag. Jag blev ganska mätt!

Middag

Chorizomiddag på ballen.


Som sista punkt på dagordningen
har jag varit och duttat färg och lack i repan, du vet den som blev till den där jävla skitdagen i Metropolen. Den som resulterade i det här:

Repa

Påbackad av gubbe.


Det blev inte alls perfekt,
men det blev bättre, i alla fall. Jag har polerat, putsat, duttat färg och lackat. Mer kan jag inte göra själv.

Målad o lackad repa

Polerat, duttat och lackat. Inte perfekt, men bättre.


Nu ska jag sätta mig en stund till
på ballen innan det blir alldeles för kallt. Senare i kväll väntar förstås Gengångare på SvT2. När det börjar bli mörkt ute…

Jag tycker nog att jag kan känna mig som en duktig kicka, typ, idag. I alla fall är jag rätt nöjd med allt jag har fixat. I morgon ska jag tvätta, för det hann jag inte idag, men det är det enda måstet!.. Semester, juh…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »