Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förföljelse’

Varje tisdag köper jag Expressens TV-tidning. Ja, det ska vara Expressens. Den är bäst, tycker jag. Den vidhängande kvällsblaskan har jag som sport att undvika köpa. Om man scannar sina varor brukar det gå bra att slippa undan.

Efter att ha försökt hålla mig upprätt i duschen (svårt att stå, hälen är synnerligen ond idag) i en kvart för tvagning, bänkade jag mig vid köksbordet med min middag: två rostade mackor med ost, cornflakes med mjölk och ett par skedar av mamma kusinen B:s fantastiska morellsylt. Torftigt? Inte alls. Morellsylten gör detta till en lyxmiddag, så det så. OCH NU VAR JAG INTE IRONISK!

Middag med TV-tidningen. Ifall måltiden skulle dra ut på tiden finns annan lektyr i närheten.


Så började jag sleva in
och bläddra OCH MARKERA. Jag gör nämligen som min far, jag markerar de program jag ska se eller spela in den kommande TV-veckan. Förresten, varför är inte TV-veckorna samma som de vanliga veckorna? I TV-tidningen börjar de på torsdagar. Konstigt.

Den kommande TV-veckan ser i alla fall verkligen lovande ut, för en gångs skull. Till och med i helgen finns det nåt att titta på. Helgerna den senaste månaden har varit ovanligt torftiga på TV-fronten. Jag slösar nämligen inte bort min tid med att slöglo på TV. Nej, det ska vara särskilda program. Till och med när TV:n agerar insomningstablett ska det helst vara nån serie om rättstekniker eller poliser fast jag inte tittar.

Vad ska jag då glo på som är så bra? Så här ser min kommande TV-vecka ut:

  • På torsdag klockan 21 – 22 är det Criminal minds på Kanal 5. Det är fjärde delen av 24 av avsnitt som är från nuvarande säsong. Inga repriser, alltså.
  • På lördag klockan 21.30 – 22.40 är det säsongsstart för Downton Abbey i SvT1. Åtta nya avsnitt blir det.
  • Efter Downton Abbey sitter jag kvar, för direkt efter, i samma kanal kommer det första av sju avsnitt av Friday Night Dinner. Den judiska familjen Goodman har fredagsmiddag och den som gillar brittisk humor får skratta nästan non stop i en halvtimma. Dessutom är programmet inte färdigskrattat, det vill säga det innehåller inga i förväg inspelade skrattsalvor.
  • På söndag klockan 21 – 22.30 på SvT1 är det dags för det första av två nya Arne Dahl-avsnitt, Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Jag vet inte varför jag tittar på denna Arne Dahl-serie, för jag tycker inte att Arne Dahl skriver spännande böcker. Dessutom är skådespeleriet rent uruselt i TV-serien. Allra sämst är Magnus Samuelsson vars breda östgötska gör sitt till att jag sitter och skäms. För det blir som att göra narr av det fina språket östgötska när det hoppar ut ur hans mun. Dessutom uppfattar jag inte hälften av vad han säger. En liten kurs i skådespeleri hade inte skadat där. Men ändå. Jag ska titta.
  • På onsdag klockan 21 ska jag försöka stå ut med reklam-TV, TV3,  och se på första delen av åtta av serien Stalkers. Programledare är det osannolika paret Hasse Aro och Sanna Lundell. Bara i vårt land är 150 000 personer utsatta för stalkning, eller förföljelse, som det heter på svenska, och trakasserier. Synnerligen angeläget ämne, alltså!

En ovanligt fullspäckad TV-vecka för min del, med andra ord. Inte troligt att jag sitter framför TV:n varje kväll det är nåt bra, jag har programmerat DVD-hårddisken, som alltid.

Vad ska du glo på i veckan som kommer???


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse, innan jag riktigt hade vaknat, låg jag och tänkte på födelsedagar. Anledningen till detta är naturligtvis inte min egen, den är passé för länge sen. Men idag fyller en gammal före detta vän år, jämna år. Och vi firar inte varandra längre. Det hela är så dumt, vi blev osams om en grej för typ fem år sen och sen dess har vi inte nån kontakt. Min version av det hela är att vi hade bestämt träff, vi skulle ses på stan och gå och titta på lokalblaskans första adventsfyrverkerier. Men så ringde vännen och avbokade i sista stund – därför att vännens barn hade aviserat ett besök. Jag blev skitsur – eftersom jag blev besviken – och kunde inte förstå hur man kunde sätta ett barn, ett vuxet barn, före en vän. Detta vuxna barn bodde för övrigt i Uppsala, så det var inte nåt långväga besök.

Hade varit vackert.


Sen bröts vår vänskap.
I ärlighetens namn kan man väl säga att den inte var mycket till vänskap om den inte stod pall för sånt här. Hur som helst, sen dess har jag lärt mig att det här med barn, det sägs ofta vara guld, men visar sig ibland vara… kråkguld…

Höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag halvt om halvt förväntade mig att läsa en hyllningsartikel om min vän i lokalblaskan – och i stället fann en dito artikel om en person som första gången var med om att förstöra mitt liv.  Men inte heller här var jag utan skuld, skulden var till 50 procent min och den får jag leva med resten av mitt liv. Däremot ägnade jag inte de närmast följande åren åt förföljelse av olika slag. Det gjorde jag faktiskt inte. Till skillnad från… somliga. Intressant nog fokuserade artikeln, skriven av den journalist som jag tycker – därmed behöver det inte vara sant! – har flest faktafel all times i i sina artiklar, på karriären. Och det är väl roligt att det har gått bra för vederbörande på nåt plan. Men lite missunnsam känner jag mig allt. Dessutom blev jag påmind om att jag glömt ta tillbaka en jobbansökan till den arbetsplats där jubilaren är chef. Touché, kan man säga, och jag ställer mig utanför IGEN och beskådar alla lyckade människor. Därmed inte sagt att alla dessa är lyckliga!!!

Och så kommer jag tillbaka till det här med barn. Barnen som sägs vara det viktigaste i livet, guldet… Hur kan man sätta dem till världen om man inte vill ta hand om dem eller medvetet ser till att man hamnar i en sån sits att man inte kan? Eller bråkar om vårdnaden, till och med tjafsar om vårdnaden kring ett barn som inte är av ens eget blod? Eller eller… ja, nu blir jag upprörd!… Varför skaffar man barn som man är totalt ointresserad av och låter barnet ifråga skrika och skrika och SKRIKA ARGT för att det inte får uppmärksamhet av nån av de så kallade föräldrarna – som är strängt upptagna med sina Ajfånar?.. Nej, det finns skäl till att jag inte har några barn och jag ska heller inga ha. (Däremot är jag sugen på att skaffa Ajfån, jag också, så jag kan gå omkring med en världsfrånvänd min och trycka på min mobil. Jag skrattade när jag läste Fatous lilla fånbus!)

Med en Ajfån skulle jag kunna köpa denna snigga Fånväska och göra tampongreklam…


Fredag var det igår
och jag var trött, trött, trött på kvällen efter en första arbetsvecka. Men blev lite uppiggad av ett samtal från Min Sister och Anna Ehns ungdomsbok som jag genast kastade mig över. Ja, jag kastade mig över boken, inte Min Sister eller Anna Ehn. Gissningsvis läser jag ut boken under dan idag, så räkna med ett inlägg om den till kvällen.

Fästmön, den tråkmånsan, jobbade till 21 igår och 12 till 21 både idag och i morgon. Men jag var och hämtade henne efter jobbet och vi fick

en mysig stund

med oståkexådruvoråvinåtändaljus innan det blev läggdags. Idag vaknade jag med huvudvärk, men det beror nog inte på vinet utan på sömnstrul. Strul som kommer sig av vissa krämpor som jag inte tänker skriva öppet om för då njuter somliga.

Det hade gått fem dar sen Anna letade skavanker på mig. Detta brukar hon ju ägna sig åt vid frukostbordet, men redan igår kväll hade hon svårt att hålla fingrarna i styr. Hon tog ett rejält tag om vad hon trodde var nåt ludd i en av mina halskedjor. Och så drog hon. Hårt. Jag skrek. Det var nämligen en brun prick som hon drog i. En brun, utstående prick som sitter alldeles fast på min hals. Eller… nu kanske den sitter alldeles löst…

Senare under kvällen fick jag se en intressant fotodokumentation också. Det var så jag baxnade över innehållet, särskilt de där bilderna som togs i smyg, på vissa av mina kroppsdelar som stack fram under täcket…

Idag är det lördag, det är det efter fredag, och jag har alla mina bruna prickar i behåll. Anna är skjutsad till jobbet. Framför mig ligger strykning och ett lååångt samtal med mamma – förutom bokläsning. Dammsugningen fixade jag igår kväll, vilket jag tycker är underbart idag!

Ha en bra lördag, hörru, och berätta gärna vad DU ska göra!


Livet är kort. Och knöligt ibland.

Read Full Post »

Månpockets månatliga nyhetsbrev damp ner i inboxen igår kväll. Som vanligt var det fullt av spännande pocketböcker som släpps i november. Här har jag gjort ett personligt urval bland dessa:

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye
Juristen Norah reser från sitt hem i Paris för att återförenas med sin egocentriske och maktfullkomlige far i Senegal, men möts av en nedbruten man som desperat behöver hennes hjälp. Fanta lämnar Dakar och sitt jobb som lärare och flyttar med sin son och man till Frankrike efter att maken blivit avstängd från sitt arbete. Den unga änkan Khady har efter sin mans död helt slutit sig inom sig själv. När familjen avvisar henne påbörjar hon en lång och plågsam resa över havet för att ta sig till Europa.

Skit i mössan av Åsa Erlandson
Hälften av värmen går ut genom huvudet! Gravida ska äta för två! Barn är ett skilsmässodike -hälften av alla separationer sker under barnets första år! Rätt eller fel? Sant eller falskt?
Dagens föräldrar rullar runt i en torktumlare av påståenden, larmrapporter, fakta och missförstånd. Träffsäkert och med mycket humor berättar journalisten Åsa Erlandson och illustratören Eva Thimgren om de 59 vanligaste myterna kring barn och föräldrar – några har valsat runt i 100 år, andra är nyfödda på internet.

Anckarström och kungamordet av Ernst Brunner
När Johan Jacob Anckarström halshöggs strax sydost om Skanstull i Stockholm en dag i april 1792 tog Sverige en ny vändning. Inom kort var gustavianerna bortstötta ur de ledande skikten, och snart bortglömda. Kungahuset Holstein-Gottorp var inom ett par årtionden utdött och ersattes av ätten Bernadotte. Långsamt demokratiserades Sverige, men samtidigt började Gustavs dagar alltmer framstå som en dröm i rosenrött i det allmänna medvetandet. En dröm med en svartmuskig skurk i kulisserna. Kungamördaren.

Bara någon att straffa av Kristofer Ahlström
En ung man återvänder till Gotland där han vuxit upp. Han ska begrava sin mamma som tagit livet av sig. Det sista hon gjorde var att mot sin vilja sälja den älskade familjegården på Fårö till en fastlänning.
Tillsammans med en manodepressiv flicka och en döende rättshaverist inleder han ett korståg för att återerövra det som en gång var. För att förena minnena med nuet.

Med slutna ögon av Gianrico Carofiglio
Försvarsadvokaten Guido Guerrieri får besök av en god vän. I sällskap har vännen en okänd kvinna, klädd i en sliten svart skinnjacka och urblekta jeans. Hon visar sig heta syster Claudia och förestå ett hem för misshandlade kvinnor. Ett av offren heter Martina. Hon har flytt från sin pojkvän som utsatt henne för grova övergrepp och förföljelse. Men ingen vågar ställa upp och vittna till Martinas fördel och den ena advokaten efter den andra vägrar att ta sig an hennes fall. Pojkvännen är en känd läkare och dessutom son till chefsdomaren i staden, en mäktig man som ingen vill stöta sig med.

Read Full Post »

En timmas amerikansk dokumentär. Tja, det var vad jag pallade i TV-väg i kväll. Och då föll valet på Min pappa är gravid som visades på TV4. Varför? Därför att jag vill förstå.

Scott och Thomas är ett par som lever tillsammans med sina två adoptivsöner Logan och Greg. Men familjen är mer annorlunda än så: både Scott och Thomas har bytt kön från kvinnor till män. Dessutom har Scott, i sitt nya kön, fött barn, Miles. Och det är även detta som skiljer sig från andra homosexuella par! Scott och Thomas kan få barn med en donator eftersom Scott har kvar de kvinnliga fortplantningsorganen och han är inte steriliserad. Här i Sverige är det ju fortfarande så att den som byter kön måste sterilisera sig. Varför då, liksom???

Den här familjen är ju ändå ovanlig. När Miles hade fötts började de stora problemen med förföljelse. Familjens hus brann ner och eftersom de inte hade nån försäkring blev de utblottade. Därför flyttade de hundra och nånting mil söderut. Men där finns nya problem.

Man kan tro att den här dokumentären bara handlar om problem. Men det gör den inte. Den handlar om mycket som är bra i familjens liv också. Det är en tuff familj som vågar leva på det sätt som den gör. Men som en av papporna säger

Jag skulle ju inte välja det här om jag kunde låta bli, för det är inte roligt att bli förföljd och ha det svårt. Men hade jag fortsatt leva som kvinna hade jag mått ännu sämre.

Citatet är ungefär andemeningen av den han sa. Och det är då först jag tycker att det här är helt OK. Varför ska inte Scott och Thomas få leva som de vill? Varför? Vem är jag – eller nån annan – att döma dem och att sätta upp regler för dem?

Det här var ett tankeväckande TV-program. Även om jag fortfarande tycker att det är

konstigt

med gravida män har jag fått mitt perspektiv vidgat. Det konstiga ligger inte hos de gravida männen utan hos mig som är så fast i mönstret att jag bara måste placera in folk i könsfack. Wake up, Tofflan!

Read Full Post »

Sjusovaredagen är en av dessa gamla ”högtidsdagar” som man knappt inte längre minns. Men faktum är att den infaller på onsdag, den 27 juli. Och då gäller det att inte sova för länge. Den som gör det blir nämligen sömnig och försover sig resten av året!..


En del somnar på väg ner i sängen…

                                                                                                                                                       Sjusovaredagen var faktiskt en helgondag, men den togs bort 1900. Enligt traditionen firas den till minne av sju kristna män som gömde sig i en grotta för att undkomma kejsare Decius förföljelse under 200-talet. Fast inne i grottan somnade männen. Och sov i nästan 200 år…

Enligt traditionen är sjusovaredagen också en dag för att spå väder. Om det regnar den dan lär det regna de kommande sju veckorna…


Måtte det inte regna på onsdag! Då blir det regn i sju veckor till, enligt traditionen.

 

Read Full Post »

Nästan som vanligt vaknade jag till kvart över sju av ett illvrål nånstans ifrån, men det var inte förrän vid åtta-tiden jag klev upp och jag på toa. Igår blev det tidigt sänggående, redan vid 23-tiden. Tror bestämt jag somnade till ljudet av sovrums-TV:n före halv tolv. Helt slut efter en städdag. Tänk, om jag hade ett jobb som gjorde mig så skönt trött att jag kunde sova gott en hel natt!..


Kudden var extra skön i natt!

                                                                                                                                                      Men att skutta upp ur sängen var faktiskt inget jag gjorde, för jag är stel som en pinne i kroppen idag – framför allt i ryggen. Träningsvärk, minsann! Jo, jo… Nu är det dags att börja röra på fläsket, baske mig!

Idag ska jag ta itu med en gigantisk strykhög och kanske blir det en eller två maskiner tvätt som får gå. Men kring lunchtid lägger jag ut veckans fråga här i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar, så håll utkik!

Belöningen idag blir ett telefonsamtal till en vän som ringde när mamma var här. Just då hade jag inte möjlighet att prata, men nu ska det bli snacka av! Naturligtvis ska jag slå en signal till Den Mest Älskade också. Tänk att jag drömde att vi skulle gifta oss i Domkyrkan.  Jag hörde introduktionsmusiken på orgel. Men så vaknade jag.


”Min” brud?

                                                                                                                                                        Tänk om jag i stället kunde vakna från den här mardrömmen jag lever i i vaket tillstånd? Men se det går ju inte… Skönt var det i alla fall att få drömma nåt härligt en stund.

Ringa min syssling måste jag också göra – eller mejla. Mamma hade fått tag i en viss annons när hon kom hem igår och där stod helt andra uppgifter än de vi såg här. Jag vet att det blev fel både här och där, men det hela är mycket förvirrande. Tid och plats för begravningen var emellertid korrekt i mammas tidning.

Strax dags att gå upp och tvätta sig, stoppa i ögonen (linserna), starta perkolatorn och ta in lokalblaskan. Jag vet inte hur länge till jag har råd att ha tidningen, prenumerationen går ut den här månaden eller i februari, tror jag. Dessvärre är 2 500 kronor för mycket för mig just nu. (Jag avskyr att prata pengar, men jag måste få pysa lite. Den som har nåt emot det behöver ju inte läsa här. På tal om att inte gilla det man läser. ”Ovälkomna besökare” som efter ett års tid fortsätter att besöka min blogg flera gånger om dan och natten, trots att jag bett dem att sluta… Det börjar likna förföljelser, stalking, och jag överväger att anmäla. Nu har jag ju expertis i familjen, så…)

Read Full Post »

Att bli utsatt för regelrätt förföljelse för sina åsikters skull var egentligen inget nytt för E. Men det kändes nog extra hårt när det kom från D:s håll. D, som sade sig velat hålla honom om ryggen.

Dessa tankar for genom mitt huvud när jag gick genom det höga gräset. Jag stannade för att betrakta huset. Det var en märklig byggnad, det ursprungliga huset, vill säga. Som en blandning av sommarstuga och kråkslott och omgärdat av högt staket och grindar med D:s initialer på. Bredvid det äldre huset hade D uppfört en modern lyxvilla. Ja, något annat kunde man inte kalla det. Ett riktigt skrytbygge som säkert finansierats delvis av skattemedel och delvis av vinsten från försäljningen av huset i skärgården. Den vinst D egentligen skulle ha delat med sin syster, rätteligen…

Trots att byggnaderna och staketet exteriört gav intryck av att vara svårgenomträngliga var det hur enkelt som helst att komma riktigt nära inpå. Jag stod länge utanför ett av fönstren till vardagsrummet och betraktade den fars som pågick där inne. Uppenbarligen var D mycket skärrad. Att dottern varit försvunnen i flera veckor och inte hörts av, tycktes han ha glömt bort. Allt fokus låg på nuet och hur hårt han ytterligare skulle kunna drabbas. Men som bekant var ju dottern redan död. Dödad av min hand rent fysiskt, men dödsdömd av sin faders hand genom hans handlingar. För synd går i arv och sådant måste straffas…

Read Full Post »