Inga nyårslöften, men delmål för året

Nej, några nyårslöften avger jag inte, det har jag aldrig gjort! Jag är till exempel tjock och tjock lär jag alltid vara – mer eller mindre – men röker gör jag inte. Så vad finns kvar? Att bli en bättre människa – men det låter ju hur patetiskt och grandiost som helst.

Men jag har några delmål för året. Och ett är att bli bättre på att tala om  för nära och kära hur viktiga de är, hur mycket jag tycker om dem och hur bra de är – när de förtjänar det. Det får inte bli sliskigt och falskt!

I kväll blev min tejpade mobil knäpp. Ja, jag vet, jag fick ju en likadan telefon i höstas så jag borde ha bytt ut den för länge sen. Men det tar ju liksom lite tid att plocka över alla prylar som inte ligger på sim-kortet och ladda ner inställningar. Och när mobilen lägger av och vägrar ladda närmare klockan 22.30 en nyårsafton, när det messas som 17, blir man rätt less och förbannar sig själv. Jag insåg att jag skulle få svårt att skicka vart och ett av ”barnen” ett nyårs-sms och att jag kanske inte skulle kunna ringa Fästmön vid tolvslaget! Men efter några svordomar och lite tankearbete testade jag att byta ut batteriet och bakstycket till dem på den bättre mobilen och försöka ladda igen. Till sist lyckades jag – tror jag. Och alla de stora barnen fick var sitt personligt nyårs-sms, som alltid och jag kunde ringa Anna, som var ute med Elias och Linn och tittade på raketer, vid tolvslaget. Lycka!

En gammal bild på kvartetten.

När det gäller ”barnen” skulle jag vilja berätta för ”ALLA” hur duktiga de är alla fyra – var och en på sitt sätt! Johan jobbar stenhårt för några futtiga kronor och förhoppningen är att han så småningom får en fast tjänst med riktig lön. Linn har fixat jobb på egen hand. Det verkar också ganska slitsamt, men hon sköter det lika bra och plikttroget som sin storebror. Frida har i rask takt tagit två betyg mot slutet av terminen och fortsätter hon på den vägen går det bara framåt så att hon slutligen kan välja det hon verkligen vill ägna sig åt. Och Elias, vars fröken åtskilliga gånger har sagt är ett författarämne, växer så det knakar och lär sig saker så fort att man inte hänger med. För tillfället är det engelska. Vilken kvartett, va?!

För övrigt är ett av mina andra delmål att bli mildare. Jag måste bli lika snäll som mina ögon lovar att jag är – det sa Magnus mamma när vi träffades. Jag måste sluta gå omkring och vara arg och bitter och besviken – för det ändrar ingenting. Därmed inte sagt att jag tänker bli mesig och undfallande – det blir jag aldrig!

På tal om snäll… Jag har nog bara nämnt att mammakusinen Barbro hade med sig urgott fikabröd och en amaryllis. Det jag inte berättade var att hon dessutom plockade upp blåbär, lingonsylt, morellsylt och en burk torkad svamp på min diskbänk. Tänk, så snäll vill jag också bli!

Nu är timmen sen – eller tidig – beroende lite på hur man ser det. Folk har bränt en massa pengar i afton på raketer, men nyårsraketerna tystnade nästan helt redan vid halv ett. Jag ska läsa några sidor ur Annika Östbergs bok, en bok som jag redan efter 13 sidor insåg att jag älskar! Hennes språk är vidunderligt – både vackert och så rakt på sak att man känner att man då och då måste sätta sig ner i tanken och försöka ta in det hon skriver. Till och med bokens formgivning är så tilltalande och så rätt att man blir alldeles, alldeles tagen! Vilken fin julklapp jag fick av min mamma!!!

Den här boken förändrar mitt liv!

Read Full Post »

Med scones i magen och i lånad bralla

Halv två var alldeles rätt tid att hämta Elias idag. Tyvärr busade en klasskompis med honom så att han slog sig i sitt huvud på vägen ut ur klassrummet. Otur, för han fick sånt beröm av sin fröken idag på vägen ut. Fröken sa till mig att Elias är

ett riktigt författarämne!

och det låter ju toppen!

Hemma i Himlen höll Fästmön på att baka scones åt oss alla. När vi klev in skulle hon busa med Elias och kramas med mjöliga händer. Då var det en vägg i vägen så Elias slog huvudet igen – fast ANDRA sidan. Sicken otursdag!

Men det var väldigt gott med nybakade scones och ännu godare smakade de när säljaren från OnOff i Uppsala ringde. Följ uppdateringarna kring hanteringen av Annas nya mobil i inlägget här. Jag lägger det här inlägget överst i bloggen varje dag tills det är utrett ordentligt! Det här är så illa skött av både Nokia och OnOff i Uppsala att alla som hittar till min blogg ska få möjlighet att läsa om hur de båda företagen inte direkt förbättrar sina varumärken, i mina ögon!.. 

Efter kaffet sprang jag och letade mjukisbrax, men söta Anna hade tvättat mina fläckiga. Och en blöt byxa kan man ju inte sätta på mig. Därför knyckte lånade jag ett par snigga bixor med revärer som hängde på en krok i sovrummet.

Snigg Adidas-bixa med revärer!

                                                                                                                                                     Elias är lite mammagosig just nu, så Anna och han gick och la sig ovanpå sängen för att läsa. Pojken verkar lite trött och hängig och jag hoppas verkligen inte att nån av systrarna har smittat honom med sina förkylningar. Men nu kom han uppskuttande och ska sitta med mig vid köksbordet och göra sin läxa. I morgon blir det nämligen inte så mycket tid för det, för Elias ska till tandläkaren klockan 16. Pappa följer med då eftersom mamma och jag ska träffa Birgitta inne i stan. Efter tandläkarbesöket går Elias med hem till pappa och så får killarna umgås en stund tills vi kommer och hämtar vid 18 – 18.30-tiden. Det är så skönt att vi kan samarbeta så bra och hjälpas åt med barnen. Vi är verkligen lyckligt lottade som har den familj vi har! Det verkar vara alltför vanligt i andra familjer att det är en massa tjafs mellan de vuxna som då drabbar tredje part, det vill säga barnen. I den här familjen försöker vi vara så ärliga och raka mot varandra som vi kan och det är nog en grundförutsättning för att vi ska ha fungerande relationer.

I kväll ska Anna tillaga kassler efter recepttips från Inna. Jag, som inte äter kött, ska få lax i stället. Anna och jag fick en bit lax av hennes mamma för ganska länge sen, men nu passar det perfekt att jag sätter tänderna i den.

Ni andra får sätta tänderna i denna idolbild av min sniggaste sida, baksidan. Bilden är tagen av mästerfotografen Linn!

Min sniggaste sida i Annas snigga bixor!

Read Full Post »