Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘föreställningar’

Hur gammal var du när du onanerade första gången?

Det var en av frågorna i intervjuerna med tusentals amerikanska män och kvinnor som professor Kinsey gjorde. Jag köpte en DVD-film med en dramatisering av Kinseys liv för länge sen. Igår kväll, mätta efter lördagsmiddagen, slog vi oss ner för att titta, Fästmön och jag, på Kinsey. Let’s talk about sex (2004).

En film om en sex-professor.


Professorn Kinsey forskade egentligen
på en viss insekt. Han växte upp i ett hem där fadern var fruktansvärt elak mot både fru och barn och naturen och studierna blev ett sätt för Kinsey att fly och att överleva. Han fick tidigt professorsgrad. Så småningom blev han mer och mer intresserad av människans sexualitet. Tiden var alltså 1940-talet och människans sexualitet var ett outforskat område. Det fanns till exempel fortfarande föreställningar om att oralsex minskade chanserna att bli gravid och att onani kunde göra en sinnessjuk.

Vi skrattade många gånger när vi såg filmen trots att den ju var allvarlig. Vi gissade dessutom att professorn måste ha haft nån sorts neuropsykiatrisk diagnos och han kan definitivt inte ha varit lätt att leva med. En del av sin forskning provade han inte bara i teorin och märkliga triangeldramor utspelade sig.

Filmen blev både Oscarsnominerad och Golden Globe-nominerad. När rapporten kom väckte den stor uppmärksamhet och förargade många. Men även när den här filmen kom, 2004,  blev den föremål för bojkotter och aktioner. Skådespeleriet i filmen är på topp och Liam Neeson, som spelar Kinsey, och Laura Linney, som spelar hans fru, gör otroligt fina prestationer.

Högsta betyg!

Read Full Post »

Läste just en artikel hos Svenska Dagbladet med rubriken Du är vad du heter – mer än du tror. Våra namn är inte bara olika kombinationer av bokstäver och ljud – de innebär också föreställningar om bäraren. Som exempel ges att Kennet är ett raggarnamn, studenten Louise pluggar juridik, Tovas föräldrar är miljöpartister etc.

Charlotte Hagström är etnolog vid Lunds universitet. Hon har bland annat skrivit boken Man är vad man heter – Namn och identitet. Intervjuer inför arbetet med boken visade bland annat att namn ger associationer. Många forskare går till och med så långt att de hävdar att namn fungerar som varumärken. Kulturella erfarenheter påverkar också vår uppfattning av namn.

Namn kan ge indikationer på vilken samhällsklass man kommer ifrån. Namn som slutar på y, till exempel Conny, Ronny, Johnny och liknande var vanliga under 1950- och 1960-talen i arbetarklassen. Idag klassas namn som Liam, Kevin, Robin, Britney och så vidare som så kallat ”white trash” eller underklass.

För ungefär tio år sen gjorde Statistiska Centralbyrån en sammanställning över de vanligaste namnen på barn i familjer med låga inkomster respektive barn i familjer med höga inkomster. Då upptäckte man att det särskilt bland pojkar var skillnader. Höginkomsttagarnas barn hette Gustav, Erik och Carl, medan låginkomsttagarnas barn hette Kevin, Muhammed och Alexander.

Det går också mode i namn. När jag föddes, på 1960-talet, var de här pojknamnen vanligast:


Hur många klasskompisar hade jag inte som hette nåt av de här namnen?.. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                             Populära flicknamn på 1960-talet var dessa:


Jaa, ett antal såna här flickor fanns också i klassrummet. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                          Men det var först på 1970-talet som både mitt och Fästmöns namn var populära samtidigt:


På 1970-talet var våra namn populära, men då hade vi ju redan hetat dem ett bra tag. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                  Annas popularitet fortsatte ända in på 1990-talet, medan mitt namn aldrig har haft nån storhetsperiod. Personligen hade jag svårt för det, men det var väl aningen bättre än mitt superflickiga förstanamn. Mitt andranamn, som alltså också är mitt tilltalsnamn, är för övrigt ett gammalt släktnamn från 1800-talet. Mitt tredje förnamn har sin förstadel från min pappas andra halva av hans dubbelnamn. Hängderume? 😉

Read Full Post »