Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förebilder’

Nej, jag tänker inte blogga om mitt liv. Däremot en norsk dokumentärserie om fyra delar. Jag har just sett den andra delen på SvT2 av Mitt liv som homo  som handlade om att komma ut.

Gah!

suckar en del och tänker:

Inte en till komma-ut-dokumentär!

Och det är det faktiskt inte! I den här serien får vi möta främst lite äldre homosexuella norska män och kvinnor som berättar om sitt liv och bland annat om hur det var att till exempel komma ut under 1950-talet. Eller tidigare. Eller senare.

Männen och kvinnorna återkommer i de olika delarna. De pratar om förebilder, fördomar och om hur de träffade andra med liknande känslor. En del reste till storstan, en del reste till och med utomlands.

Tyvärr finns den här serien inte att se på SvT Play, men delarna går i repris ifall man missar dem. Det är synd, för det här är en riktigt bra serie! Det jag gillar är det äkta tonfallet hos samtliga medverkande. För många av dessa äldre är det säkert inte alls lätt att ställa upp och prata om sin homosexualitet. Många av dessa har dolt sin hemlighet, några bland annat genom att gifta sig heterosexuellt och skaffa barn.

Högsta betyg!

Read Full Post »

Läser och förfäras över en artikel på Dagens Nyheters hemsida om trafikanter som stannat vid en olycka – för att fota och filma! Men FY! Hur kan man göra så?

Artikeln handlar om Lars som stannade vid en trafikolycka för nån vecka sen. Han och hans fru stannade sin bil och rusade ut för att hjälpa lastbilschauffören vars fordon hamnat i diket efter att ett däck exploderat. Hemskt! Men modigt och klokt av Lars och hans fru att stanna och hjälpa till samt larma räddningstjänsten.

Efter en stund stannade en motorcyklist och Lars blev glad över att det kom mer hjälp – det hade nämligen börjat läcka nånting ur lastbilen och chaufförens dotter satt fast inne i bilen. Men motorcyklisten stannade inte för att hjälpa till. Han stannade för att filma. Med en filmkamera, inte bara en mobil… Hur är man skapt då??? Samtidigt kommer fler bilar med både barn och vuxna – som filmar och fotar. SJUKT om du frågar mig. Och Lars.

I tisdags när jag åkte hem från mamma hade en långtradare vält i en kurva vid en påfart till motorvägen. Räddningstjänst var på plats och vägen var spärrad för framfart. Jag såg inte en käft som filmade eller fotade och hade jag gjort det så kan jag ärligt säga att jag hade gått i taket!

Vad är det som håller på att hända? För mig är det självklart att stanna och hjälpa om jag kan, behövs och inte är i vägen när det har skett en olycka. Kan jag inget göra därför att hjälp redan är på plats åker jag vidare. Utan att filma eller fota.

Tidigare i år la Handlingspliktsutredningen fram sitt betänkandet ”Allmän skyldighet att hjälpa nödställda?” Man konstaterade

[…] strafflagstiftningen bör inte användas för att förmå medborgarna att leva upp till sin moraliska skyldighet att bistå varandra i krissituationer […]

Men har vi inte några moraliska förpliktelser även om vi inte har skyldigheter??? Och ska vi inte som vuxna vara förebilder för barnen? Man kan ju inte låta bli att (för)undra(s) över de vuxna som filmade och fotade olyckan ovan i stället för att hjälpa till… Mitt sunda förnuft säger att jag som privatperson ska hjälpa till om jag kan och absolut INTE fota eller filma en olycksplats. Hur skulle DU göra???

Read Full Post »