Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fördel’

Ett deppo-inlägg.


 

Korta stunder går det att låtsas att allt är

som vanligt.

Eller i alla fall

rätt OK.

Glasögonbågar

Jag gillar bågen överst med träskalmar och den näst längst ner i orange.

Som idag. Fästmön är ledig och vi hade diverse ärenden att åka på. Bland annat kollade vi in glasögonbågar och priser på Stormarknaden, där det numera finns två optiker: Synoptik och Specsavers. Naturligtvis har de olika rabattsystem med mera, men vi fick bra service på båda ställena. Nu är det upp till Anna att bestämma sig vart hon vill gå. Det är besvärligt när man inte ser ordentligt och om man som Anna har ett jobb där man till exempel måste dela medicin är det ju en klar fördel för alla inblandade att hon ser bra så det blir rätt. Fast precis som med tandläkaren är det ju nåt kroppen behöver, men nåt som får plånboken att svida.

Själv behöver jag beställa nya linser snart, för mina är på väg att ta slut. Jag skulle också behöva gå till optikern och kolla synen och fixa nya brillor. Det har jag absolut inte råd med så länge jag bara får a-kassa. Men titta kan man ju. Jag såg två väldigt häftiga bågar som jag skulle kunna tänka mig: en med skalmar av trä och en i sniggt orange.

Monster

Så här kände jag mig inuti.

Så skulle vi sitta ner en stund och vila fötterna och jag gjorde misstaget att kolla mejlen på mobilen. Jag hade på ett par timmar fått tre nej på jobb jag har sökt hos en och samma arbetsgivare här i Uppsala. Det var väldigt svårt att bita ihop sen när jag skulle in på ICA Kvantum och köpa bröd, mjölk och toapapper. Men det gick. Det är bara att blinka bort tårarna och ta nya tag. Med tårar får man inget nytt jobb.

Jag har blivit ganska bra på att bita ihop. Jag kan säga till Anna att jag blir eller är jätteledsen. Några tårar släpper jag inte fram. Inte förrän jag är ensam. Jag kunde till och med bita ihop och låta snudd på glättig – eller i alla fall normal – när jag telefonerade med mamma nyss. Det är en viss konst, ska jag säga.

Det är korta stunder som jag kan glädjas – men dessa stunder är inte att förakta! I postboxen hittade jag tre räkningar på månadsavgifter för mitt hem samt en bensinräkning. Jag gläds åt att månadsavgiften (”hyran”) inte har höjts och att bensinräkningen var på endast 500 kronor. När jag pendlade låg den på cirka 2 000 kronor i månaden eller över. Och 500 spänn är ju bättre än 2 000.

I kväll blir det varma mackor med norsk makrill och Västerbottenost till middag. Anna är ute på en promenad i det vackra vädret. Jag sitter en kort stund (nåja…) vid datorn, som nu har en fungerande bredbandslina.

Vad händer hos dig i kväll? Är allt som vanligt, är det OK eller har du en kort stund av nåt ovanligt för dig? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det kan bli fel i semestertider.


 

Mörkare regnmoln

Typiskt åskmoln.

Det är jättekvavt idag. Varmt och klibbigt. Men jag klädde mig i rena jeans, linne och sidenskjorta (jajamens!), stegade ut till bilen och körde ungefär sju mil eller lite till. För att låna en toalett. Vadan detta dårå? För jag skulle ju på en anställningsintervju..?

För det första körde jag fel. Jag körde inte bara fel, jag körde rätt vilse. Men människor är snälla. De talar om för en stackars Toffla som är totalt vilse i pannkakan hur hon ska hitta fram till sylten, så att säga. Fast det krävdes tre människor – en joggande kvinna, en pappa med barnvagn och en taxichaufför. Jag anlände en kvart före utsatt tid. Det gäller att ta gott om tid på sig… Fast jag vet ju att det här med vägarbeten ställer till det medan de pågår. Jag skyller på dem. Mest.

Anländ till företaget möttes jag av en trevlig receptionist. Jag fick registrera mig. Receptionisten ringde efter mannen som skulle intervjua mig. Hon möttes av en inspelad röst som berättade att han var på semester.

Men han kommer väl in ändå!

sa vi båda två. Hoppfulla. Och medan jag väntade fick jag i låna en toalett. Det bubblade i mina öron vid det laget.

rosa toalett

Jag fick låna en toalett, dock inte denna.

Jag fick gå innanför spärrarna med mitt nytillverkade besökskort för att låna toa. Det gick bra att komma in, gå på själva Stället och sen komma ut igen. Men nån intervjuare såg jag inte röken av. Receptionisten ringde igen – och fick samma besked: semester.

Då föreslog jag att receptionisten kanske kunde ringa nån kollega till intervjuaren för att fråga om kollegan visste huruvida intervjuaren var på väg in till kontoret för att intervjua mig. Kollegan visste ingenting, men hade som tur var tillgång till intervjuarens privata telefonnummer. Kollegan lovade ringa intervjuaren och sen ringa receptionisten igen.

Under tiden kom en varuleverans. Leverantören blev inte insläppt nånstans, så den trevliga och mycket serviceinriktade receptionisten gick ut för att hjälpa leverantören till rätta. Under tiden ringde förstås receptionistens telefon… Jag berättade detta för receptionisten efter att h*n återvänt till sin desk (det heter väl så på svengelska?). Jaha, det var ju intervjuarens kollega som hade ringt. Receptionisten ringde upp. Det slutade med att även jag fick intervjuarens privata mobilnummer. Jag ringde upp omedelbums.

Intervjuaren råkade komma åt ett antal fel knappar på sin mobil, så samtalet bröts tre, fyra gånger. Men till sist fick vi kontakt. Det visade sig att det hade blivit fel i kommunikationen mellan bemanningsföretaget och intervjuaren. Datum och klockslag för intervjun med mig hade gått till fel e-post-adress. Sånt händer. Fel kan vi alla göra. Fast kanske bemanningsföretaget borde ha efterfrågat en bekräftelse från intervjuaren..? Det gjorde man från mig, i alla fall.

röd telefon

Intervjuaren och jag tar direktkontakt.

Överenskommet är nu att intervjuaren ringer mig direkt, utan att passera bemanningsföretaget, nästa måndag eller senast på tisdagen. Då bokar vi in en ny intervjutid. Vi kom också överens om att båda två ringa den kontaktperson på bemanningsföretaget som bokade tiden med mig via e-post. Det visade sig att en annan person hade haft kontakt tidigare med intervjuaren, men alltså skickat datum och tid till fel adress.

Jag var ganska jämn i munnen och bestämd i sinnet när jag ringde bemanningsföretaget. Nej, jag var inte otrevlig, men bestämd när jag bad om att åtminstone få ersättning för bensin- och parkeringskostnader för den uteblivna intervjun. Man har inte så stora marginaler och fet plånbok när man går på a-kassa, nämligen. Och det var ju ändå bemanningsföretagets fel. Eller nån människas fel. På bemanningsföretaget. Kontaktpersonen lovade kolla upp detta. Jag var väl inte så där jättesäker på att det skulle utfalla till min fördel. Men efter en knapp halvtimme ringde min mobil. Om jag skickar in parkeringskvitto samt uppgifter om resans längd (nej, jag la inte till för att jag hade kört fel!) och mitt kontonummer via vanlig, hederlig snigelpost så får jag ersättning.

Tack, Perido, för att ni inte bara tog på er ansvaret för felet utan också för att ni ersätter mig för mina utgifter! Så behåller man såväl kunder som konsulter.

Jag vill också tacka för att jag inte är ett dugg varm och för att linnet inte klibbar alls på kroppen – AC rules och bilturen var svalkande. Dessutom är det inte var dag jag åker fjorton mil allt som allt för att låna en toalett…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om arbetsmiljö.


 

För ett par månader sen skulle det göras skyddsrond på jobbet. HA! De passade på när jag var sjukskriven, vilket irriterar mig något. Det är ju inte världens bästa miljö att jobba i, nämligen, och jag hade ett antal synpunkter att lämna…

Att vara sex personer i ett utrymme dimensionerat för knappt hälften har sina nackdelar. Och fördelar. Personligen tycker jag att nackdelarna överväger.

Ingen som helst luftcirkulation gör att luften tar slut ganska snart. Det dröjer inte länge innan folk sitter och gäspar. Hjärnan känns trög.

Men värst av allt i arbetsmiljön är dessa sabla kablar som ligger överallt! Särskilt trådlöst är det ju inte ute i verkligheten. Här är en bild som jag tog idag på eftermiddagen på några av de kablar som ligger och ”skräpar”:

Kablar och sladdar på golvet

Några av alla de kablar och sladdar som ligger på golvet, strax till vänster om min arbetsplats.


Du kanske inte tycker
att det där ser så farligt ut. Men betänk då att alla dessa sladdar går mellan uttag och utrustning. På flera ställen… Jag sitter längst in i hörnet och tro mig, det är en hinderbana att ta sig dit!!! Det är inte bara en gång jag har snavat och nästan rivit ner eller haft sönder nånting.

Då och då tittar nån chef från IT in, glor på kablarna och skakar på huvudet. Säger:

Det där måste vi åtgärda!

Men nu har jag jobbat på samma ställe i snart sju månader och inget har hänt. Tänkte tipsa dem om KranEl AB som faktiskt har en hel del bra lösningar, bland annat vad gäller lyftanordningar. Kanske skulle det räcka med en enkel strömskena eller en pelare i vilken kablarna löper. Vi behöver kunna vara rörliga i vårt jobb och det behöver vår utrustning också. Framför allt behöver de hos oss som ska flytta och lyfta saker ha en bra och funktionell radiostyrd lösning. Det borde vara ganska enkelt ordnat med nån av de smarta produkter som företaget erbjuder. Jag ska nog skicka ett mejl… Eller bör jag ta det med snigelpost – ifall nån har råkat riva ur kablarna..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att skämta bort saker och ting.

 

Skrattande tjej

Är allt verkligen roligt jämt?

Det pågår en viss musiktävling i Sverige just nu och i flera länder i Europa. Senare i vår ska representanter från de olika länderna samlas för att tävla. Jag orkar inte med skiten i år. Det främsta skälet är att det alltid ska vara så jävla roligt. Varför? Varför ska program ledas av komiker? Varför, varför? Varför får manusförfattare i uppdrag att skriva skämtsamma manus? Varför? Noterat är ju att ingen skrattar och att många tycker att det är rent av pinsamt…

Ovanstående tävling är emellertid av det lättsammare slaget. Därför tar jag mig för min panna på riktigt när jag läser att yttrandefriheten ska diskuteras på en föreläsning den här veckan i Uppsala. Det är projektet Fredsåret 2014 som arrangerar nåt man kallar öppet samtal, så när jag skriver föreläsning är det ju fel uppfattat av mig. I pressmeddelandet står bland annat

[…] Yttrandefrihet är ett ständigt aktuellt ämne. Det finns många exempel på hur yttrandefriheten begränsas eller till och med stryps runt om i världen. Samtidigt är vi i Sverige extremt frispråkiga, speciellt på webben, vilket inte alltid är till fördel. Men det är självklart att vi ska beakta vår yttrandefrihet. Under seminariet kommer vi fördjupa oss i vad yttrandefrihet innebär men också hur den är kopplat till fred, […]

Hon som säger detta heter Sofie Blomgren och är projektledare för Fredsåret 2014. Riktigt kloka ord, tycker jag. (Notera också att det nu har blivit ett seminarium som ska gå av stapeln, varken föreläsning eller öppet samtal, IJENKLIEN, alltså.) Därför går jag i taket när jag läser vidare att bland de medverkande finns en journalist, en ledamot av ICORN (International Cities of Refuge Network) och så en… stå upp-komiker. Men hallå! Varför ska det skämtas nu igen? Varför ska det vara så jävla roligt jämt? 

Den som kan svara på min fråga får gärna göra det i en kommentar här nedan. Och även om du inte kan svara får du gärna skriva vad du tycker.


Livet är kort. Allt är inte skämt och trams.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndagsmorgon och dagens planer.


Vissa dar är jag alldeles övertygad om
att jag bor i ett dårhus. Och då menar jag inte nån modern institution där psykiska åkommor behandlas, utan ett sånt där gammalt dårhus man kan se på skräckfilmer, typ.

Det är söndag idag. Kan man få hoppas på lite söndagsro då? Nej – inte om man bor in this Nut house! För min del blev det ganska tidig sänggång igår. Trots det kunde jag ha tänkt mig att ta liiite sovmorgon idag. Omöjligt – i det här huset! Nån idiot började slamra och banka nån gång mellan sju och halv åtta. Visserligen är det helt OK enligt BRF-reglerna, men man kanske kunde vänta till åtminstone klockan nio en söndagsmorgon, eller??? Vid åttatiden, när jag slutligen gav upp, spelade nån musik som komplement. Högt. Man kan bli galen för mindre. Mitt tålamod är väldigt uttänjt just nu. Det beror inte bara på att jag glodde på film sent natten mellan fredag och lördag…

Skuttade upp och sökte två tjänster vars annonser har legat till sig i några dar. Båda tjänsterna är intressanta, men en bit bort.

Nu laddar jag för dagens promenad. Det är fortsatt fuktigt och blött ute. I morse var det disigt, nu regnar det. Väldigt typisk höstdag. Det får bli skorna utan hål idag.

Bänken o björken utanför 29 september

Bänken och björken utanför i morse. Den fula saken i nedre högra hörnet tillhör inte gårdens ordinarie accessoarer utan nån som bor i The Nut House.


Hösten blir mer och mer höstig
– och jag gillar det! Människor och saker flyttar inomhus – utom vissa, dårå. Se bilden ovan! (Man kan ju alltid hoppas att en del prylar pajar av höstregn och dito blåst. Verkar som om folk inte är rädda om sina grejor, i alla fall. I det här fallet en fördel för mig.)

Gårdagskvällen blev mest seg. Jag åt middag sent – bara för att jag lyckades glömma bort det! Satt och jobbade med ett skrivuppdrag och tiden bara försvann. Idag ska jag inte göra samma misstag utan vispa ihop min pulversoppa i normal middagstid. I kväll är det i alla fall lite sevärt på TV, till skillnad från igår. Naturligtvis ska jag se andra delen av Bron klockan 21 och direkt därpå, min söndagstradition Miss Marple. Jag har till och med kvar både lördagschoklad och fredagsostbågar till detta!

Idag blir det frukost innan jag går ut. Har en plan vart jag ska gå idag samt ett mål. Måste sen ringa mamma i eftermiddag. Jag pratade med henne två gånger igår och nu är hon dålig igen. Ibland vet jag inte om hon ropar på vargen som i nio fall av tio, men med tanke på att hon var riktigt sjuk i början av året blir jag lite orolig. Det går ju liksom inte bara att kvista över om det skulle behövas. Hon, å sin sida, är orolig för mig. Jag var så dum och sa att jag hade taskigt med pengar för nåt tag sen och sen dess ältar hon detta vid varje samtal. Mamma brukar ofta fråga om jag har pengar. Jag svarar nåt i stil med

Det ordnar sig.

Men det sa jag inte sist. Och nu har jag oroat henne. Dumt av mig! Jag har insett att krediter är nödfallslösningar som är väldigt bra att ha ibland. Det räddar mig i morgon, i alla fall.

Ha en go söndag! Och rattla gärna ner några rader om vad du håller på med – jag kanske blir inspirerad på ett eller annat sätt!


Livet är kort. Men inte alltid rofyllt.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!
Brit Stakston skriver också intressant om Twitter!


Tobias Brandel skriver ofta
intressanta krönikor i Svenska Dagbladet, under vinjetten Perspektiv. Den senaste handlar om sociala medier och den stora roll framför allt Twitter får i den kommande valrörelsen. Kanske blir Twitter till och med större än de traditionella opinionsmätningarna.

Skälet till att Tobias Brandel tror detta är de senaste sex veckornas Melodifestivalande. För även om han klassar Melodifestivalen som ytlig ger den oss kunskaper om hur sociala medier, främst Twitter, används. Han skriver bland annat:

[…] Flera unga it-företag har ägnat sig åt att med stor framgång förutspå vinnarna i SVT:s musiktävling genom att analysera data från Twitter, Facebook, Instagram, bloggar och andra sociala medier, som en sorts generalrepetition inför nästa års riksdags- och EU-val. […]

Sveriges Television köpte ett verktyg för att kolla av vad som skrevs om Melodifestivalen i sociala medier. Företaget som sålde verktyget hävdar att man prickade in åtta av tio vinnare i delfinalerna. Men naturligtvis räcker det inte att räkna hur många gånger en artist nämns. Man måste givetvis studera hur artisten nämns av folk som twittrar, facebookar och bloggar. Tobias Brandel skriver:

[…] Sean Banan exempelvis hade visserligen många (unga) supportrar på nätet, men också många motståndare. Medan vadslagningsfirmorna satte lägst odds på Amanda Fondell och Eddie Razaz i Melodifestivalens tredje delfinal, så kunde Notified efter fredagens genrep snabbt konstatera att de inte skulle gå vidare eftersom deras framträdande sågades på sociala medier. […]

De analysföretag som kollar in sociala medier är nu övertygade om att de också kan pricka in valresultaten, inte bara resultaten i Melodifestivalen. Opinionsföretagen, som är konkurrenter, hävdar motsatsen. Och man kan ju inte veta egentligen förrän det är dags. Det jag däremot är säker på är att man inte ska förakta sociala medier i sammanhanget. Jag tror att man visst kan spela en stor roll, inte minst därför att kanalerna i sig är så snabba. En viktig roll tror jag framför allt att Twitter får eftersom det, till skillnad från Facebook, är en helt öppen kanal. På Twitter kan man endast blockera vissa läsare, men de kan ändå läsa vad man skriver. På Facebook kan man låsa mer, om jag har förstått det hela rätt.

Intressant i sammanhanget är också, som Tobias Brandel skriver, att partiledarna för våra två största partier, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén, inte twittrar. Vad det beror på kan man undra – är det ren ovilja eller okunskap? Tobias Brandel sneglar åt Det Stora Landet i Väst där partierna har hela staber som ägnar sig åt att analysera vad som sägs på sociala medier. Och jag är benägen att hålla med honom när han avslutar sin krönika med detta:

Men den som förstår sociala medier-data, lyssnar av vad som sägs och vem som driver frågorna – och agerar utifrån det – kommer att ha en fördel i nästa års val.


Livet är kort.

Read Full Post »

Hela förmiddagen har jag ägnat åt mina artiklar och jag trodde för ett ögonblick inte att jag skulle lyckas. Det är både för- och nackdelar med att inte vara insatt i ett ämne… Men… den längsta och svåraste av artiklarna fick jag godkänd strax före lunch och det kändes jättebra! Det enda intervjuoffret ville ha med var två små tillägg.

Detta firade jag med denna smaskiga lunch, smakförstärkt med ketchup som jag hittade i kylen:


Pizza smakförstärkt med ketchup.

                                                                                                                                                                                                                                                   Nu i eftermiddag fortsätter jag med småpill kring nyhetsbrevet och forskartexterna till webben. Jag har fått in mer än hälften av de senare, vilket man får anse vara oväntat bra. Till nyhetsbrevet återstår också att göra en kortintervju, men det är med en kollega på samma avdelning – och då vet du hur det brukar bli: i sista stund…

I kväll arbetar Fästmön, men hon messade nyss att hon fått byta från kväll till dagtjänstgöring i morgon. Skulle vilja hitta på nåt kul/annorlunda med henne i morgon kväll…. *tänker*

Read Full Post »

Idag landade min trista facktidning. Jag brukar sällan fördjupa mig i några av artiklarna, men idag var det en av dem som fångade mitt intresse. Det handlade om a-kassan och ett fall där man kräver tillbaka ersättning från en medlem.

En manlig fackmedlem blev uppsagd från sitt jobb och gick arbetslös i åtta och en halv månad. Han fick ersättning från fackets a-kassa. Men uppsägningen visade sig vara fel och med hjälp av…  facket (!) fick han till stånd en uppgörelse med arbetsgivaren som gav honom ungefär det dubbla av det han fått i ersättning från a-kassan – det handlade om fyra månadslöner.

Efter några månader fick mannen ett krav från fackets a-kassa där han skulle betala tillbaka fyra månaders ersättning, eftersom han ju fått pengar från arbetsgivaren.

Alltså, snacka om att facket sätter snarskank – inte bara för sina medlemmar – utan för sig själv! Mannen fick hjälp av fackets jurister så att han skulle slippa betala tillbaka pengarna till fackets a-kassa. Länsrätten och kammarrätten kom nämligen båda fram till att mannen inte behövde betala tillbaka ersättningen eftersom fackets a-kassa inte kunde bevisa att pengarna kan ses som lön. Fackets jurister menar nämligen att det inte går att säga om pengarna är ersättning för lön eller sveda och värk…

Nu har emellertid ärendet hamnat hos Högsta förvaltningsdomstolen eftersom fackets a-kassa har valt att driva ärendet vidare. Fördelen med en dom där är ju förstås att man en gång för alla klargör vad som gäller. Nackdelen med ytterligare domstolsförhandlingar är förstås att det måste vara jättejobbigt för den drabbade fackmedlemmen.

När facket agerar på det här viset och slåss mot sig själv, på sätt och vis, men också mot en enskild medlem som man sägs företräda, ja, då blir det bara ytterligare ett argument för mig att lämna just det här facket så snart jag kan. Men om domen faller väl ut, ska jag överväga att stämma mitt fack för att man väntade i 23 månader, eller något mer, med att betala ut min a-kassa. För jag anser att mitt avgångsvederlag inte var nån lön utan för sveda och värk – en smärta som aldrig går över, kan jag meddela.

Det kan inte bli annat än en svart bak till SKTF! För övrigt tror jag inte ert kommande namnbyte hjälper, sånt där kostar bara pengar. Pengar som kunde ha använts till bättre ändamål som hade kommit medlemmarna till del.


Ett fack som tampas juridiskt med sig själv, varav den ena sidan mot en enskild medlem, är inte värt annat än en svart bak. Skäms!

Read Full Post »

Idag läser jag om lille Abbe på Dagens Nyheters hemsida. Abbe, som har fyra föräldrar – en mamma och tre pappor. Det var nämligen så att mamma och en manlig kompis beslutade sig för att skaffa barn tillsammans. Sen blev mamma kär i en man och pappa kär i en man. Och plötsligt var det fyra vuxna kring den lille pojken när han föddes.

Att ha bonusföräldrar och reservföräldrar kan vara otroligt bra. Alla föräldrar klarar nämligen inte av att till hundra procent vara föräldrar. Vilken fördel om det finns flera vuxna att tillgå då!


Barn är levande varelser. De låter. Ibland låter de illa. Ibland jollrar de mysigt.

                                                                                                                                                   Samtidigt tycker den moraliska tanten i mig att man nog ska tänka sig för både en och tre gånger innan man skaffar barn. För idag SKAFFAR man just barn. Barn blir inte till bara så där, de allra flesta är planerade. Det jag menar är att man ska tänka efter före. Att SKAFFA barn innebär ett livslångt åtagande med en massa skyldigheter och plikter. Men även, förstås, med en massa mysigt.

Barn är levande varelser. Ibland låter de illa, ibland jollrar de mysigt. Tyvärr ser jag alltför ofta – både här och där – att man SKAFFAR sig barn för att försöka rädda nåt, vanligen ett förhållande som är på väg att krascha. Då tror man att ett nytt barn ska bli kittet, limmet som håller paret samman. Det är naivt att tänka så. Lika naivt som att tänka att ett barn är en statuspryl som liksom blir pricken över i:et i en familj där saker och pengar går före allt.

Det viktigaste är kärlek. Kärlek är meningen med livet. Att skaffa ett barn innebär att (man måste) älska barnet hela livet. Man måste ta ansvar. Jag blev själv aldrig mogen för detta ansvar. Men jag har fyra fina bonusbarn som jag älskar mer än några andra barn. Bara så du vet!

Har du nån åsikt i frågan???

Read Full Post »

« Newer Posts