Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förbannelse’

Ett inlägg om en biografi över familjen Kennedy.


Som så många andra
har jag fascinerats av familjen Kennedys öden och äventyr. Jag hade nyss lärt mig gå när president John F, Jack kallad, sköts ihjäl i Dallas. Den där skakiga amatörfilmen har jag sett många gånger. Nu var ju John inte den ende med efternamnet Kennedy som avled i förtid. Nog undrade jag lite om det fanns nåt skäl till alla förtida dödsfall och mord eller om det helt enkelt vilar en förbannelse över namnet. Många böcker har skrivits om Kennedys. Nu har jag precis läst Lennart Pehrsons Familjen Kennedy. En amerikansk dynasti och fått lite mer kött på benen.

Familjen Kennedy

Ett gediget verk om en dynasti. Eller i alla fall en stor klan.


Mina första möten
med boken blev lite aviga. Jag köpte den på rea hos Historiska media. När fakturan kom baxnade jag: 118 spänn för en pocketbok… (inklusive frakt). Idag, efter rean (!), tar Historiska media 59 kronor + frakt för boken… Och när jag så öppnade denna fantastiskt dyra reapocketbok upptäckte jag direkt ett korrekturfel i bildtexten till inledningskapitlet… Kunde en bokbekantskap börja sämre, eller..?

Nu har jag läst hela boken och bildat mig en lite annorlunda uppfattning. Även om jag hittar språkliga brister lite här och var – vilket förvånar mig eftersom författaren är korrespondent – är detta ett av de mest gedigna och neutrala verk om klanen Kennedy jag har läst! Författaren går igenom vars och ens livshistoria och karriär. Privatlivet nämns, men väldigt neutralt, trots att författaren skulle ha kunnat brassa på rejält. Det handlar ju om snaskigheter som skilsmässor, droger, alkohol, sexmissbruk med mera.

Här är fokus på fakta och det man med säkerhet vet. Utrymmet för spekulationer är litet. Visst berörs några av skandalerna i familjen, men ytterst lite. Det är vars och ens gärning som är det viktiga här.

Det här är en mastig bok, men synnerligen gedigen faktabok. Biografin om familjen Kennedy får högt Toffelbetyg. Det som drar ner betyget är språkmissarna och att det bitvis känns som om författaren blundat för skandalerna och den roll de spelade för familjen och politiken…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.


Det är nog inte nån
som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

kikare

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…


Målet tre sökta jobb per vardag
anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Toffelfötter på balkongräcket

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.


Steg två
är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

blanketter

Formulär till förbannelse och förtret.


Steg fyra
innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…


Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det en strålande vårdag! Termometern på solsidan visar över 15 grader, medan den på skuggsidan håller mer jordnära temperatur på 2,5 grader. Fästmön sa i morse att det är som en dag gjord för den första glassen utomhus. Tyvärr får jag väl äta den själv i såna fall, för jag ska strax skjutsa Anna till jobbet. Där blir hon ända till klockan 21 i kväll.

Tänk en sån här i vårsolen…


I kväll är det Melodifestivalens Andra chansen
och det ska jag förstås se på och live-blogga från. Men jag får göra ett avbrott runt klockan 21 när jag åker och hämtar Anna. Välkommen att hänga på och kommentera! 

Eftersom det är så vackert väder tänkte jag försöka tvätta och polera Clark Kent*. Fast gissningsvis försöker nog Alla Andra göra det också. Vi får se. Han skulle behöva dammsugas också. Denna märkliga vinter har det ju sandats och grusats till förbannelse. En del av den förbannelsen ligger på golvet i min bil…

Nu är det dags att 

pusse tennerne

och ta en sittning på tryckeriet** innan vi far till Äldreboendet med arbeterskan.  Ha en go lördag – vad du än ska göra! Men vad SKA du göra idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

PS Toffel-Mamman låter hälsa att hon ska på 95-årspartaj idag! Häftiga faster E fyller 95 bast, fast egentligen först nästa helg, men firas denna.


*Clark Kent = min lille smutsgris till bil-man

** tryckeriet = skithuset 

Read Full Post »

I år är det verkligen arbetsgivarnas år. Inte bara så att det fortfarande är ont om jobb och arbetsgivare kan välja och vraka – och inte ens svara att de mottagit jobbansökningar via e-post. Det handlar om få antal lediga arbetsdagar.

Varje röd dag är en stor förlust för företagen i Sverige. Det handlar inte om lite pengar heller, utan om mellan fem och tio miljarder varor och tjänster som inte produceras. Men i år är det få röda dagar och få klämdagar. Antalet arbetsdagar varierar mellan 224 och 229 varje år. Först om tre år, 2014, jobbas det minst – bara 224 dagar. Naturligtvis är uträkningarna gjorda för kontorsråttor och andra som vanligen jobbar vardagar. Vårdpersonal och liknande står som vanligt utanför och jobbar enligt schema – strunt samma om där infaller röda dagar – och när de infaller.


Systrar och annan vårdpersonal får trösta sig med tårta i stället för lediga, röda dagar. Men de är ju å andra sidan vana vid scheman till skillnad från gnälliga kontorsråttor och annat folk.

                                                                                                                                                Taskigt med jobb är det som sagt här hemma, men den som vill pröva sina vingar inom vissa nya gebit kanske kan tänka sig att bosätta sig i Rumänien. Där har nämligen astrologer, häxor, siare med flera fått yrkesstatus. Fast syftet med det hela är nog att staten ska få intäkter genom skatter. Detta har upprört yrkesutövarna, naturligtvis – vem vill inte slippa skatt på sina inkomster? – så en häxa har uttalat en förbannelse över politikerna som fattat beslutet och hon har varnat om hämnd. Darra månde beslutsfattarna!


Häxor har fått yrkesstatus i Rumänien och måste därmed skatta för eventuella inkomster. Detta har lett till en och annan förbannelse över politikerna som har fattat beslutet.

Read Full Post »

Fyyyy, ingen rolig natt den som var. Det var väl straffet för att jag försökte leka sömntipsare i föregående inlägg. Jag blev säkert drabbad av nån häxas förbannelse, vi insåg nämligen att det uppenbarligen i Sverige firades Halloween igår. Massor av ungdjävlar – ja, de var ju utklädda till djävlar och häxor (fast en del behövde inte klä ut sig så mycket) – sprang omkring både i Himlen och här i Nyby och tiggde pengar och godis. Dock inte hos mig och det var tur för dem. Pengar skulle jag ALDRIG ge och mitt godis vill jag ha själv!


Typisk Toffelgodispåse som INTE öppnas för nån! Snål om smågodiset är bara förnamnet!

                                                                                                                                                              Ja som sagt, jag drabbades väl av nån förbannelse för jag har fått springa upp och ner ur sängen hela natten. Har precis hunnit till toaletten i tid innan nåt större blodbad, men det forsar rätt friskt för tillfället. Vilket ger mig huvudvärk och gör mig yr. Så jag SKA ringa doktor Anders idag om tid för provtagning. Bara det att det är måndag och många som ringer just nu säkert, så jag väntar efter klockan tio. Det brukar vara lättare att komma fram då.

Det var konstigt att sova ensam hemma i natt, men jag var trött igår kväll så det gick bra att somna. Det var ju först SENARE som helvetet bröt ut. Så det var nog tur att Anna sov hemma hos sig så att hon fick den nattsömn hon behövde – hon började jobba klockan sju i morse.

På agendan idag står som vanligt att städa och sen ska jag som sagt ringa doktorn. Nån duktig i huset har redan tvättat klart sin första maskin. Kan ge mig 17 på att vederbörande startade den klockan sju PRICK för efter det klockslaget är det som om alla hämningar släpper och ingen hänsyn behöver tas till klockan 22. Eller möjligen 23. Det figurerar ju lite olika tider där på slutet… För att säkerställa att alla i huset är vakna spikar man lite då och då också.

Jag pratade med mamma igår och hon satt och frös i sin lägenhet. Nog tycker jag att det är kallt hemma hos mig, men baske mig om det inte är kallare hemma hos henne! Hos Anna, däremot, är det varmt som i h-e. I köket är det ALLTID mellan 26 och 27 grader… Att det aldrig kan vara… lagom… Mamma har runt 19 grader i rummen i sin lägenhet. Här varierar det lite beroende på hur solen ligger på. Det kan vara jättevarmt i mitt kök på sommaren, men det kan vara motsvarande kallt övriga årstider. Fönstren är ju megastora och i rätt risigt tvåglasskick. Jag har tätat och tätat, men det hjälper inte. Och varför, finns det inte nåt vädringsfönster? Det är ju liksom ett kök…


Kanske dags att byta ut de gamla fönstren?

                                                                                                                                                              En tanke med de här dagarna ensam hemma är för övrigt att PUTSA fönstren. Vi får se hur det går med den idén. Som det känns just nu så orkar jag inte efter djävulsnatten, men jag vet hur jag blir. Myror i brallan är bara förnamnet, jag behöver nåt att göra!!!

Read Full Post »

I måndags var det exakt 40 år sen Janis Joplin dog, endast 27 år gammal. Janis Joplin, Jimi Hendrix, Brian Jones och Jim Morrison är de fyra grundbultarna i 27 Club. Denna makabra klubb bestående av rockstjärnor som dött endast 27 år gamla.

Man kan undra om det vilar en förbannelse över dessa, om det är en myt, en slump eller om det finns en förklaring. Det man kan säga är att rockmusikens värld är en sorts låtsasvärld med många farliga lockelser, såsom droger…

Jonas Inde har skrivit en pjäs, som ges på Maxim i Stockholm, och som har titeln 27 Club. Föreställningen bygger på musik av de sex mest kända medlemmarna i klubben: Janis Joplin, Jimi Hendrix, Brian Jones, Jim Morrison, Kurt Cobain och Robert Johnson.

Enligt Jonas Inde är män som starkast just i 27-årsåldern. Han tror inte att dödsfallen har skett på grund av otur. Men varför just 27 år? Om man tittar på en typisk medlem i 27 Club börjar det med genombrott och en karriär som pekar uppåt – för att sen ganska brant stupa neråt. Det är som om stjärnorna når ett tak vad gäller sina prestationer. De har liksom gjort sitt bästa väldigt fort och tidigt i livet.  Många har problem med droger och alkohol. Men trots att vi idag vet mer om drogers verkan har den här klubben nu ungeför 30 medlemmar…

”27 Club”spelas till och med den 18 december på Maximteatern i Stockholm.

 

Read Full Post »

« Newer Posts