Några tankar om… avundsjuka, missunnsamhet och vänskap

Jag är hemma och har plockat undan inför stamspolningen i morgon. Torkat ur, dammsugit, flyttat på prylar. Nöjd! Nu väntar strykning. Men först måste jag skriva av mig några saker som har legat inuti och gnavt några dar.

Det finns människor – flera stycken och jag tänker inte namnge dem alla, för det verkar vara ganska många! – som lägger stor skillnad vid orden

avundsjuk och missunnsam

Det gör inte jag. Och nu vill jag med en gång säga att andra får tycka vad de vill, men jag tycker att båda orden är negativa. Jag kan förstå att man är bitter. Jag kan också förstå att man känner känslor av avund och missunnsamhet. Det gör jag själv ibland. Men jag tycker att skillnaden mellan ordens betydelse inte är särskilt stor. När jag var/är utan jobb, till exempel, är jag jätteavundsjuk på folk som har jobb. Jag anser mig själv missunnsam när jag tycker att folk som gnäller på sina arbeten är just gnälliga och att de ska vara jävligt glada att de överhuvud taget har jobb. 

För mig är orden lika negativa. OK, missunnsam är aningen mer negativt. Så varför inte försöka tänka i positiva termer i stället. Om du inte har en kärlek kanske du i stället har en massa vänner, till exempel? Eller om det finns en kärlek i ditt liv, men få vänner – var glad åt såväl kärleken som de få vännerna. Vänner och kärlek kan ingen annan

skaffa 

åt dig. Det är helt upp till dig.

Vänskap kan ingen annan ordna åt dig.

Jag själv förlorade många så kallade vänner för tre år sen. Först var det många nyfikna (skadeglada?) vänner som hörde av sig. Några vänner hörde inte ens av sig utan snackade bakom ryggen. Och blev till sin stora genans outade på den här bloggen. (Tänk att trots alias så såg de vilka de var – och blev arga. Dåliga samveten, eller?). Sen fanns det vänner som bytte trottoar när vi möttes på stan.

Under de här tre åren har jag också funnit många nya vänner. En del har redan kommit och gått, medan andra har stannat kvar därför att vi betyder nånting för varandra och därför att vi antagligen kan ge varandra nånting – inte saker, alltså, utan i vänskapsväg.

Att vara en vän är ett sätt att få vänner.

Det blir svårare att knyta vänskapsband ju äldre man blir. Om man dessutom inte ingår i nåt socialt sammanhang är enda chanserna att träffa presumtiva vänner att ge sig ut i vimlet. Har man då vissa sociala fobier är det inte särskilt lätt. Men det går. Och vi vet alla att

träning ger färdighet

Social förmåga går att träna. Det är heller inte kört att träffa nya vänner trots att man är arbetslös eller börjar bli rätt gammal. Men det är svårare än när man  är yngre, helt klart.

Vänner som jag numera genast s0rterar bort  är såna som

1. inte hälsar
2. inte svarar på sms när man försöker bryta deras ensamhet
3. inte svarar på mejl när man frågar om man förargat dem
4. inte ringer tillbaka när de har lovat

För de vänner jag vill ska finnas i mitt liv nu är ärliga vänner. Och gillar man inte varandra eller det man står för ska man säga det rakt ut till den det berör. Inte till andra. Och nej, jag svarar inte på sms och mejl som innehåller skitsnack om andra. Grow up!

Och det här inlägget hade jag inte alls tid att skriva, men detta är nånting som har gnavt inuti mig sen förra veckan. I eftermiddag kom jag till insikt att jag faktiskt inte kan göra mer för att rädda vissa vänskaper. Det är kört.

Read Full Post »

Ett glas mjölk på en ledig kväll

Idag fick jag min a-kassa, den sista på ett tag. Hela 8 800 kronor. För en månads ”jobb”. Det räcker inte till mina månadskostnader. Tur att jag är en sparsam so-and-so.

Lite vill jag unna mig och Fästmön. Därför tog vi bilen till Restaurang Java efter att Anna varit på Öppet hus på Elias fritids – Förorten tur och retur för hennes del, jag hann ju inte med.

Så det blev ett glas mjölk. Ett STORT glas mjölk. Det är ju gott och ett livsmedel med högt näringsvärde.

Gott och nyttigt.

                                                                                                                                                            Anna satt intill akvariet, men vi åt faktiskt inte fisk eller skaldjur utan kyckling. Anna åt spett, jag åt nån gryta som skulle vara stark. Den var mesig och av kycklingen hittade jag bara spår. Resten var mest grönsaker. Men det var ändå ganska OK.

Ingen fisk saknades i akvariet när vi hade ätit klart.

                                                                                                                                                               Som vanligt var det kul att titta på och kommentera folk. Men jag kan ju naturligtvis inte blogga om dem, för alltid är det nån jag förargar då. Samtidigt vet jag ju att ”alla pratar om alla” – med största säkerhet pratar folk om mig också när vi är ute. Här får du i stället titta på den fina dekorationen av morot som smyckade min rätt.

Nej, jag åt inte upp denna, den var ju gjord av morot.

                                                                                                                                                            Magarna står i fyra hörn och kläderna stinker friterat. Men vi är ganska nöjda och glada ändå. Notan blev jättebillig, så jag stannade till vid ICA Heidan på vägen hem och köpte en bit paj till morgondagens lunch.

Nu hänger min jacka på vädring och vi hänger vid våra datorer en stund. Strax ska vi samla oss för en titt på Bron, som hade premiär på SvT1 igår kväll. Men då kunde vi inte titta eftersom vi befann oss mellan Annas jobb och här. Tur att DVD:n har en inspelningsbar hårddisk. Den använder jag flititigt.

Undrar du för resten om jag inte längre ser på Babel, litteraturprogrammet? Du har rätt! Jag orkar inte med programledaren som är alldeles för förnumstig för min smak. Och då låter jag bli att titta. Lästips får jag på annat vis! Men byt ut programledaren och Tofflan tittar igen.

I morgon är det fredag och Anna ska hem till barnen. Jag åker ut på lördag tillsammans med mina nyinköpta gummistövlar. Förhoppningsvis blir det en tur i svampskogen nån av dagarna.

Read Full Post »

I can see, I can see!

Ja jisses! Jag har liksom inte insett att jag i princip bara har ledsyn. Fattar inte hur jag i morse kunde köra bil och åka Ut på Uppdrag. Hem en stund för att fixa ett par saker samt duscha och sen köra bil till optikern igen. Jag var lite tidig så jag hasade runt på Stormarknaden bland annat i jakt på en present till Elias som fyller nio år nästa söndag. Jag hann precis i tid!

Som alltid hos den här optikern/butiken blir man väl mottagen av trevlig, hjälpsam och kunnig personal som är så där lagom personlig. Jag passade på att få hjälp med en lös skruv – ja, jag har ju några såna – i mina solbrillor medan jag väntade på optiker Karin. Själva undersökningen tog sen ungefär trekvart och jag gick därifrån 3 000 pix fattigare… Det vill säga, jag behövde byta glas på mina brillor, vars bågar, svindyra, jag vill behålla. Och dessa glas gick loss på 2 700 kronor. Sen köpte jag linser för en månad för att prova om den nya styrkan funkar.

Mina en gång så svindyra brillor ska få nya glas.

                                                                                                                                                                Linserna känns jättebra hittills. Jag fick den där härliga känslan så snart jag satte i de nya och starkare att jag hade varit blind, men nu återfått synen igen. Du vet

I can see, I can see!

Jag ska köpa fler av de starkare linserna, men beställer från nätet för det är billigare. (Usch, vilken otrogen kund jag är!) Det är dumt att det går så långt mellan gångerna att besöka optikern. Det är faktiskt fyra och ett halvt år sen. Men om man inte har arbete så har man inte råd med såna utgifter. Att jag hade råd just idag berodde på den pengen jag fick av mamma i namnsdagspresent tidigare i månaden. Och så la jag till lite. Det krångliga är att jag behöver olika styrkor på ögonen – det har jag ALLTID haft. Men jag har dessutom ett besvärligt brytningsfel. Idag var jag på gränsen för att diskutera progressiva glasögon och linser. Jag vill ju inte vara så gammal som jag är, så jag låtsas förstås inte om det. Faktum är att jag ser väldigt bra ut! 😛 (Nä, bara skojar!) – just nu, men det som kan vara besvärligt är att läsa. Slängde en bläng i lokalblaskan för nån timma sen och det gick bra, så jag tror nog att det funkar.

Det roliga är att jag ju lär känna igen folk som jag faktiskt känner när jag möter dem! Om det är så att jag har missat att hälsa på dig som jag känner när vi setts ute är det INTE för att jag är barnslig och omogen och inte hälsar för att du har förargat mig nån gång utan för att jag faktiskt inte sett och känt igen dig – på grund av dålig syn (och kassa linser). Nu ska det bli riktigt skoj framöver att hälsa på ALLA, även dem som behandlar mig som luft när vi möts. Det är ju liksom mest pinsamt för den som inte hälsar när andra ser och hör.

Belönade mig efter lyckade inköp med en kycklingburgare och strips med mjölk på Burger King. Denna hamburgerkedja har de bästa kycklingburgarna, tycker jag.

Man kan tro att bilden är tagen FÖRE jag bytte till starkare linser, men antagligen är jag så fet att jag inte når tillräckligt långt bort för att få skärpa i min tejpade, glappande mobilkamera…

                                                                                                                                                               Hemma igen tog jag reda på lite tvätt som behövde hängas. Ringde sen mamma som var lite ledsen idag eftersom det är fem år sen pappa dog. Vissa dar känns det mer, andra dar mindre. Men jag saknar min pappa alla dar och även sen jag fick alla fakta tycker jag att hans död var onödig.

Här är pappa på en tavla som han fick i samband med sin pension.

                                                                                                                                                                   I kväll blir jag kvar i stan. Hade tänkt åka ut till Himlen och Elias i morgon bitti, men snälla mormor vill träffa sitt yngsta pojkbarnbarn i morgon och då får Tofflan lite sovmorgon. Jag börjar liksom bli lite rädd om mina sovmorgnar nu, för om lite mer än en månad är de slut, i alla fall på vardagarna… Härligt!

Read Full Post »