Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘föraningar’

Idag på förmiddagen stack jag från regniga Uppsala neråt landet efter att ha skjutsat Elias till fritids och Anna till jobbet. Kände att min mamma var lite ensam och eftersom det är Mors dag på söndag passar det bra att åka över helgen. Anna har sina barn hos sig och är inte ensam. Beräknar landa i Uppsala igen på måndag, för nästa vecka har vi ju en student att fira!

Lite grann känner jag att jag behöver en paus. Inte från Anna och barnen utan från allt annat. Så det var skäl nummer två att jag gav mig iväg. Men igår kväll hade jag väldigt läskiga föraningar om att nåt skulle hända på resan, så jag var faktiskt på väg att ställa in. Fast en toffla ställer inte in nåt om hon inte är minst döende, så jag åkte. Tre timmar tog resan, det var bra flyt i trafiken och jag stannade bara en gång för ett kort toabesök.

Väl hemma hos mamma stack jag för att hämta var sin räkmacka som mamma beställt. Jag goffade min till lunch medan mamma åt den levererade lunchlådan med strömming och potatismos. Hon ska äta sin macka till middag i kväll och jag hämtar nog nåt mindre nyttigt.

Nu nåt helt annat: Ett av våra interna skämt i familjen handlar om ett gäng duktyngder. För två år sen gav jag mamma två paket med fyra stenar som duktyngder i födelsedagspresent. Jag blev väldigt förvånad när hon till födelsedagen året därpå åter önskade sig… duktyngder. Det visade sig att hon lyckats förlägga de första två paketen – trots att hon försökte få det till att hon aldrig fått några.

Jag argumenterade ett tag, men gav sen upp och köpte två paket med fyra i varje till förra årets födelsedag. Gissa om vi skrattade när mamma strax efter sin födelsedag hittade de första två paketen!!! Nåja, 16 duktyngder är ju inte fy skam. Allt frid och fröjd.

Tills nu. Mamma skulle lägga på en duk på nya balkongbordet – och hittade inte duktyngderna!!! Hmmm… Mitt första uppdrag här blev därför att leta efter dem. Jag var INTE glad när jag stod nere i källarförrådet och rev bland gamla julsaker och annat krafs. Dessutom hittade jag förstås inte tyngderna. Men… jag skulle kolla efter en kakburk i mammas skafferi – och bakom den låg… fyra askar duktyngder!!! Nu ligger de till höger om mig där jag sitter vid datorn som står på mammas köksbord. SE!


Alla paket med alla duktyngder är återfunna! Skam den som ger sig!

                                                                                                                                             Jag har varit en kort tur upp till stan för att inhandla några burkar öl samt lite snacks till kvällen. Ja visst blev det chilibågar. Passade på att kolla efter några billiga tofflor jag kan ha hos mamma, men alla sorter kostade minst 500 pix så jag får gå i strumplästen.

Mamma är hos frissan och jag ska hämta henne där om cirka en halvtimma. Då ska vi ta en promme längs sjön – om regnet håller sig borta! Solen har varit framme här sen jag kom, men nu börjar det faktiskt mulna på… I värsta fall får vi väl sitta inne och äta jordgubbstårtsbitar och titta på regnet. Och sen blir det bågar och bira, som en vanlig fredag… Fast jag saknar att inte ha min Anna att pussa på!!!!!!!!


Ingen fredag utan dessa!

Read Full Post »

Att från en dag till en annan gå från röd till död blev en chock för E. Och då ska du veta att han ändå anade detta. E var nämligen en av dessa människor som ofta hade föraningar om händelser. Men som människor väl är mest, blundade E ibland för budskapet han såg för sin inre blick. Han ville inte se. Han vände sig bort när bilderna kom. Bruset blev för stort vissa dagar. Tyvärr undkom han inte sitt öde – som bekant.

E var känd för sin otroliga intuition. Den var nästan besvärande för honom, emellertid och han såg den inte alltid som en gåva. Detta gällde även de föraningar han fick och de bilder från långt tillbaka i tiden som passerade vissa dagar. Det var bland annat på grund av dessa bilder han visste att hans kontor låg på en plats där mycket blod flutit.

Och så var det damen i solglasögon och med sin vita och svarta scarf knuten om huvudet. Hon som passerade utanför hans fönster – när det var svårigheter på gång för E. Första gången reagerade han knappt. Den andra gången han såg henne gjorde han emellertid det, eftersom han insåg att hon var så otroligt lik en person, en ny bekantskap, som några år tidigare dött hastigt i långt framskriden cancer. Kvinnan, som bjudit E till sina föräldrars sommarställe. Som pratade om sina söner och sin ex-man. Som var ganska ensam, men som inte låtit sig nedslås utan skaffat sig nya sysselsättningar i livet efter pensioneringen.

Det var hon! Det var helt klart hon som visade sig för E! När han förstod det välkomnade han henne – men bara henne! – de gånger hon passerade – just för att han visste att hon ville förvarna honom, göra honom beredd på att något svårt var på väg att inträffa. Utom den där sista gången. Då FLÖG hon nämligen förbi hans fönster. Sex gånger passerade hon. Och han vände sig bort för han insåg att det var slutet.

Read Full Post »