Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fönsterbräda’

Uppdaterat inlägg: Sedan jag skrev det här inlägget – och med tanke på den kommentar jag fick av en finsk läsare – forskade jag lite i de röda flaskornas ursprung. Och mycket riktigt är de inte svenska utan finska! Mina föräldrar besökte som nygifta det finska glasbruket Riihimäen Lasi. Två röda flaskor följde med hem – den ena behöll mamma och pappa, den andra skänktes till mina morföräldrar. Sedan ett antal år tillbaka står nu båda flaskorna på fönsterbrädan i mitt arbetsrum här hemma.


Det finns en del prylar
jag gillar i mitt hem – förutom böcker, dårå. Jag är lite grann av en glasfetischist, faktiskt. Vackra glas i olika former har alltid fascinerat mig. Jag minns så väl de vackert slipade kristallglasen hemma hos farmor och farfar, dem vi serverades lingondricka i till maten… Den röda drycken bröts så vackert i glasets slipning… Nu dricker ingen lingondricka i dem längre. De står visserligen kvar i farmors och farfars stora ekbyffé, men hemma hos mamma.

Från Reijmyre glasbruk, som faktiskt ligger i Östergyllen, kommer ett antal ganska enkla glasföremål. Enkla, men vackra! Monica Bratt är en av mina favoritformgivare därifrån. Glasbruket är nu över 200 år gammalt och det som är ganska typiskt för just Reijmyre är de rubinröda föremålen. Jag har till exempel två flaskor/karaffer som jag gillar jättemycket i min ägo.

Vackert rubinrött. 


Mamma har en hel del
glas, vaser, karaffer och skålar från Reijmyre. Allt är inte rubinrött, utan finns i färger som blått, grönt, rökgrått med mera. Enkla föremål, men otroligt vackra – och funktionella! – i just all sin enkelhet.

Nu går det ju inte så bra för våra glasbruk. Orrefors ska ju till exempel lägga ner och det tycker jag är synd. Men det är väl så att det inte lönar sig längre när det är billigare att tillverka glas utomlands. Sad, but true.

Jag har flera Orrefors-favoriter, bland annat de fina Coronaskålarna, designade av Lars Hellsten. Det började med att jag fick en av de stora Coronaskålarna efter min morfar. Sen har jag hittat mindre skålar på loppis och antikaffärer och köpt.

Corona.


Under 1980-talet
tyckte nån att jag skulle börja samla på fina vinglas. Jag fick mitt första Orrefors Optica-glas, desginade av Gunnar Cyrén då. Jag har mest rödvinsglas, men även två champagneglas. Samlingen var större tidigare, men förminskades i samband med en bodelning. Och faktiskt, det räcker med två champagneglas, för champagne dricker jag helst bara med Fästmön!

Optica.


Dessvärre är Opticaglasen
väldigt sköra. Och trots att jag är extra försiktig när jag använder dem och diskar dem går det oftast sönder ett glas varje gång. Detta gör att de för det mesta pryder sin plats i mitt vitrinskåp…


PS Om det är nåt värde i glasen?
Tja Reijmyres glas är eftertraktade och Orrefors glasföremål kanske, ironiskt nog, får stigande värde med nedläggningen.


Livet är kort. Ibland måste man få vara lite ytlig och beundra vackra saker.

Read Full Post »

Nej, vi är inte riktigt OK nån av oss. Fästmön har kill i halsen och hosta, jag har kli i ögon och näsa och båda är vi jättetrötta och lite småfebriga av och till. Men Anna var söt igår och både handlade och lagade maten, medan jag grejade klart här hemma. Och diskade, ska jag tillägga, för det hör till ovanligheterna! Anna skämmer bort mig totalt och brukar diska när hon är här. Hon vet att jag verkligen avskyr denna hushållssyssla…

Anna knaprade Ipren igår och jag tog till sist en Tavegyl för att få slut på kliande och nysningarna. Sen blev jag ju überskittrött, så vi glodde bara nån timme på TV innan vi kröp till sängs. Idag när vi vaknade var vi fortfarande skittrött trots en lång och god natts sömn. Det vete 17 om det är nån allergi för min del, jag känner nästan av lite ont i halsen. Skyndade mig att ta en ingefärskaramell ur asken jag har köpt på Thaistället på jobbet. Med dessa karameller – som är sega och smakar både sött och starkt på samma gång – brukar jag kunna mot Olle i grind, men nu vet jag inte om jag är försent ute.

Vi har ätit frukost och jag har tagit rätt på gårdagens torra tvätt. Anna rev ur sängkläderna och de snurrar just nu i maskinen. Passade på att ta några bilder på mitt hem med de nya fönstren, men det är verkligen skitsvårt att fota just fönster. Kameran tar in ljuset och gör bilden mörk – och då ser man ju inte vad den föreställer. Har Photoshoppat lite, men det blev inte mycket bättre.

Matsalsbordet vid fönstret i vardagsrummet.


Nån bild från sovrummet
kommer inte eftersom sängen inte är bäddad! Vi går vidare till gästrummet…

Gästrummet med kaktusparaden i fönstret.


Vägg i vägg
ligger arbetsrummet.

Arbetsrummet sett från datorn och mot fönstret.


Och så slutligen köket,
där stackars Anna äntligen fick lägga beslag på lokalblaskan efter att mina feta fingrar släppt den.

De nya fönstren i köket är de fönster jag tycker bäst om. Det var tidigare två stora rutor. Nu är det tre och alla går att öppna genom att vippa och jag behöver inte plocka bort nånting från fönsterbrädan.


Lokalblaskan innehåller idag en intressant artikel signerad dess kulturchef.
Ämnet är förstås bokmässan. En bra och läsvärd krönika, skriven av Alexandra Borg, behandlar e-boken. Rekommenderas! En tredje intressant artikel i dagens tidning – jaa, jag är förvånad att det är så många – handlar om sociala medier och att Twitter är överskattat! Tyvärr finns den inte att läsa (än?) på nätet.

Dagen i övrigt? Tja, himlen är regngrå och vi känner oss sega. Vet inte riktigt vad vi hittar på när sängen har blivit renbäddad och dagens tvätt har blivit upphängd. Man har mest lust att hänga över en god bok här hemma och det skulle hälen tacka för. Men mamma ska jag väl ringa. Eventuellt vågar vi oss ut till kvällen för att supera nånstans i stan, kanske italienskt..?


Livet är kort.

Read Full Post »

En solig och varm dag är på gång! Träffade en morgonpigg individ till på jobbet och frågade om kontoren blir varma under soliga dagar.

Nä, snarare tvärtom…

blev svaret. Och jag som lämnade min tröja hemma och bara tog min tunna jacka.

När jag anlände till kontoret var två isoleringskillar där och fixade mellan väggarna. Våra väggar här är alldeles för tunna och man hör vartenda ord rumsgrannen säger när h*n pratar i telefonen eller har besök. Nu ska ljudnivån reduceras med ett visst antal decibel. Ska bli intressant att höra om det funkar!

Solskyddsgardinerna hade tydligen kommit upp i fredags efter att jag hade lämnat byggnaden. Jag vet inte om jag ska tro på dem. De har samma färg som de fula gardiner jag nödmonterade, men de är betydligt tunnare…

Duvblåa, skira solskyddsgardiner är INTE sniggt med limegröna gardiner. Och frågan är om de ens är effektiva…


Jag fick ju tyvärr inte tag i några krukväxter
till min fönsterbräda i fredags, så den gapar fortfarande tom. Men jag är nog lite försiktig också, jag vill inte köpa en massa som jag sen får ta hem för att jag inte får jobba kvar…

Tom fönsterbräda. Bilden visar ungefär halva, så här finns mycket plats.


Jag fick ju en anslagstavla
till kontoret häromdan. Än så så länge sitter det mest tråkiga lösa lappar där. Det roligaste jag har satt upp är vykortet på Picassotavlorna som jag köpte på Elias skola när vi var där på Öppet Hus. Får försöka hitta nåt kul att sätta upp – idéer mottages gärna!

Tråkig, eller hur?


En ny arbetsvecka har snart tagit sin början.
Idag har jag tack och lov inga möten! Med det menar jag att det är lite jobbigt med blödningarna som gör att jag måste till toa en gång i timman. Resten av veckan är smockfull av möten, på torsdag är jag till och med dubbelbokad. Måste smita ifrån introduktionen för nyanställda för att prata på ledningsgruppen om min kommunikationsplan.

Igår tog jag det bara lugnt hemma när FEM hade åkt. Blödningarna tar på krafterna och det går inte att göra några längre utflykter utan att ha koll på om det finns toa i närheten eller inte. Jag tog en premiärfika på ballen, men sen mulnade det på. Framåt kvällen blev det en efterlängtad dusch och hårtvätt. Middagen, rökta tunna kalkonskivor och mimosasallad, körsbärstomater, svarta oliver och ett ciabattabröd. Ett glas amarone, kvar sen lördagens middag, slank ner till. Ringde till Fästmön och pratade en stund innan jag läste ut en bok och glodde lite på TV.

Även en del kvällar den här veckan är intecknade, men det är ju privata evenemang. I kväll ska jag träffa Agneta och käka kinamat och kolla på barnbarn. I morgon kväll är det årsstämma i bostadsrättsföreningen, men den person som fick i uppdrag att skriva motioner för ett gäng har inte gjort det, så jag tror inte att jag går dit. Har ingen lust att träffa på några puckon heller, såna finns det en hel del av här runt omkring. Ingen nämnd, ingen glömd. I stället blir det nog biltvätt på tisdag kväll, så att jag bara kan dammsuga bilen inuti och torka av paneler och sånt på onsdag kväll. För på torsdag eftermiddag är det ju besiktning!!! Jag brukar vara så nervös att jag mår illa då…

En måndag har just börjat och jag ska kolla om jag kan redigera vår webb och vårt intranät idag eller inte… Vad ska du göra???

Read Full Post »

Det är svårt att sätta balla och bra rubriker. Den ovan är på engelska. Ibland har jag lättare för engelska eftersom jag ser det som mitt andra modersmål – jag har bott i England i ungdomen. Hur som helst, rubriken betyder ungefär Drottningen av j***a post it-lappar. Och drottningen, det är förstås jag!


Min braiga kom-ihåg-grej för veckans medicin, inköpt i början av juli. Nu glömmer jag aldrig att ta mina piller mot brister …och glömska!

                                                                                                                                                                   Ett symtom på mina brister i blodet är att jag kan bli lite glömsk. Ett tag i våras tyckte jag att det hade förvärrats, men jag inser att det nog kanske alltid har varit likadant. Även innan min blodbrist upptäcktes… Men jag har det i blodet ändå, så att säga. När min pappa hade gått bort hittade vi en lapp på fönsterbrädan intill hans plats vid köksbordet. På den stod det

Soppåsen!

Idag måste jag skriva ner allt jag ska göra på lappar. Strategiskt placerade lappar, nota bene! En ligger på en av bänkarna i köket, den andra på skrivbordet. På dagens skrivbordslapp står det:

  • Mejla B!
  • TV-tidn.
  • Hämta Fästmön kl. 16
  • Linn + skärm i stan 16.15, Förorten
  • Cykel
  • Föd.kort MH
  • Tvätta
  • Säkerhetskopiera bilder
    √ Hjulhuset

En del av de här punkterna skrattar du säkert åt, som att jag ska komma ihåg att hämta Anna efter jobbet. Men se det gör inte jag! Det har hänt många gånger att jag har fastnat i nåt och sen – HJÄLP! – är det två minuter till hon slutar jobba och är trött och vill komma hem.

Detta är alltså vad jag ska göra idag. Notera att en punkt redan är avklarad – jag har kollat öppettiderna hos Hjulhuset som vi hoppas kan laga Annas cykel. Hon och Elias lär få cykla om morgnarna framöver när min bensin inte räcker till för att vara i Förorten under veckorna och jobba utanför stan.

Linn ringde igår och behövde få hjälp att ta hem en datorskärm. Vi hade först inte tänkt åka ut till Förorten i veckan, men nu blir det så i kväll. Anna behöver kolla sin post, om inte annat.

På en av bänkarna i köket har jag nästa lapp. Den är av mer långsiktig karaktär och ser ut så här (jag tar bara med de icke avklarade punkterna):

  • Frissan kl. 10 16/8
  • Ring Af kundtjänst 16/8
  • Elias 15/8
  • Coach 18/8
  • Ut på Uppdrag 14, 21 och 28/8
  • Start 1/9

Det här är en lite roligare lista, förutom samtalet till Arbetsförmedlingens kundtjänst som ger mig ont i magen. En del jag har pratat med där är jättevänliga, empatiska och har gett mig kloka råd, medan andra har gjort mig ledsen en hel dag. Det finns folk till allt, liksom.

Den 15 augusti är fritids stängt och då tänkte jag ta med mig Elias ut för att handla lite skolgrejor om det inte redan är gjort. Han behöver en ryggsäck och ett pennskrin och kanske nåt mer, vad vet jag. Men jag har inte pratat med honom än om detta, så vi får se om det passar unge herrn.

Att gå till frissan och få lägga huvudet i M:s kompetenta händer är bara positivt! Hon gör som vanligt underverk med mitt barr, men det är också en sorts belöning för mitt trötta huvud att få lite allmän omsorg – åtminstone på utsidan.

Coachen träffar jag gissningsvis för sista gången. Eftersom jag inte har sett nåt kontrakt har jag nästan ingen koll på detta. Det enda jag vet är tidsramarna – från slutet av april till slutet av juli, egentligen. Det här är nåt jag ska ta upp med min förmedlare, tror jag. Som kund (?) är man ju helt helt utlämnad åt vad andra säger gäller, men man behöver inte vara dum i huvet bara för att man är arbetssökande. Man behöver också få klara besked om vad som gäller. Hur man räknar. Timmar, månader och så. För man har ett liv vid sidan av arbetssökandet också, tro det eller ej.

Roligaste punkten är förstås den sista. Den som kanske leder mig ut på arbetsmarknaden igen. Vill jag hoppas…

Hur har du det med kom-ihåget??? Är du också en queen eller king of f***ing post it notes???

Read Full Post »

« Newer Posts