Sista kvällen på 40-talet…

Jaha. Här sitter jag nu och funderar över det här med ålder. Om jag ska känna mig konstigt äldre i morgon eller inte. Har ringt och grattat och konsulterat min ett år och en dag äldre vän Mia. Hon garanterade två saker:

1. det är ingen större skillnad
2. men vi är inte längre… tonåringar

Högen med kort och paket som ramlat in via snigelpost har växt sig betydligt större idag. Jag har inte öppnat nånting – det blir inte förrän i morgon – men jag har noterat avsändare som mammakusinen B, fru Klon och Arga Klara. Jag får tacka er på förhand, i morgon vet jag inte om det blir nåt bloggande! Men jag kanske är ursäktad..? 😉

En stor hög.

Annas snälla mamma har ringt och berättade bland annat att det finns ett paket till mig som jag får vid annat tillfälle, kanske tillsammans med en bit mat på Slottet.

Jag har jagat min lägenhetsvakt flera gånger och har terroriserat först äldsta dottern, sen yngsta dottern och sist maken. Men jag är inte orolig, det ordnar sig. Och när vi kommer tillbaka reser de bort. Perfekt att kunna hjälpa varandra.

Men jag var tvungen att städa av lite i badrummet och på toa idag. Det gick inte att låta bli – eller det behövdes. Nån annan städning blir det inte förrän nån gång nästa vecka. Nu ska jag vara ledig i sex dar…

Fästmön jobbar ända till klockan 21 i kväll. Det kom ett sms med några längtansfulla rader om kall öl – och vilken tur att jag har just var sin i kylen!..

Väskan är packad och nu borde jag in i duschen. Men jag blev så väldigt, väldigt trött… Kan det bero på att det är sista kvällen på 40-talet???

Read Full Post »

Att hämta kraft när det mesta går åt h-e

Efter en jobbig förmiddag, med ilska, förtvivlan, hoppfullhet och glädje för andras skull i en salig blandning träffade jag vännen M. Hon plockade upp mig i bilen och vi for ner till hamnen. Hittade ett bra, men varmt matställe.

Nummer 71 var vi.

                                                                                                                                                                    Jag tog en grekisk sallad, M fisk. Och sen pratade vi om ”allt” i två timmar – jobb, puckon, ex-män, ex-or, barn, dåligt ledarskap, psykopater, bröder, glömska, en gemensam vän, gamla klasskompisar… Med mera. Jag varken kan och vill berätta allt och jag vill inte heller lägga ut en bild på M eftersom jag aldrig bad om tillåtelse. Men jag är så tacksam för jag hämtade kraft ur vår dialog. Det var som om åren vi inte setts eller umgåtts var borta. Hade vi bott i samma stad hade vi nog varit vänner idag.

Jag lämnade löken eftersom den gör allt annat än underverk för såväl mage som andedräkt…

                                                                                                                                                                    Ett stort TACK till M ifall du läser det här (vilket jag inte tror att du gör, men ändå…)! Jag tror att du är jättebra på ditt jobb!!!

Vi skildes åt med en kram och jag traskade upp mot stan för att inhandla jordgubbar. Naturligtvis började det regna och jag hade varken paraply eller jacka. Och jordgubbsförsäljarna stod varken utanför banken eller Gallerian… Fruktansvärt kissnödig var jag också, men jag tog mig i kragen och släpade in mig i en leksaksaffär. Där hittade jag dessa tre paket till min favoritkille som fyller år om några veckor.

Tre paket till min favoritkille.

                                                                                                                                                              Fästmön messade från Berlin att hon längtar hem och jag försökte att inte kissa på mig. Mobilen har för övrigt gått varm idag! Stort TACK till ”ALLA” för det stöd ni visar!!!

Jag har insett att rosa foppatofflor är skornas haute coture här i Metropolen Byhålan. Ungefär som hemma, då. Fy f*n så fult, säger jag bara! Jag messade en kär vän som inte har så mycket till övers för dessa fotbeklädnader och kände sympatin strömma ut genom svars-sms:et. Ännu varmare sympati kände jag när jag gråtfärdig messade att jag var kissnödig, letade födelsedagskort till mamma, det regnade ute, jordgubbarna verkade vara slut i hela Byhålan och så om förmiddagens otur.

Hemma igen och jag hann precis in på toa. Mamma kom just innanför dörren efter att ha varit hos frissan. Det har slutat regna, jag får bara snälla sms hela tiden, jordgubbar köpte jag av en tjej som stod och sålde utanför Systemet. Jag tränar mig att tänka positivt, men idag är det svårt, mycket svårt.

Dessutom var det en närsynt unge med ett katt-namn som höll på att cykla på mig på vägen hem tre gånger och nyss gick en man med gula byxor förbi utanför fönstret. Förskräckligt! När det finns kläder i tjockis-svart!

I morgon åker vi till Uppsala, jag och mamma. På måndag fyller hon år och jag ska försöka fira henne efter bästa förmåga, men jag har blivit lovad ett samtal under den dan, ett samtal vars utgång jag inte är säker på… Jag lever i ett vacuum, jag orkar inte gråta mer, jag bara nickar luttrad och tänker

Jaha! Det var inte min tur den här gången heller.

Jag vet inte var eller ens när den här mardrömsresan slutar.

Read Full Post »