Stjärnorna på Slottet: Ewa Frölings dag

Den här (lör)dagen har jag väntat på, för den är Ewa Frölings på Slottet! Ewa Fröling är nämligen den stjärna på Slottet som jag har varit mest nyfiken på. Jag minns hennes utmärkta prestation i Fanny och Alexander, men vad har hon gjort mer?

Ewa Frölings dag inbegrep ingen cykeltur men… vattenlekallvar… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Det är väldigt många som har sökt på

Ewa Fröling alkohol

och hamnat på min blogg. Jaha. Jag har inte skrivit nånting om varför Ewa Fröling inte dricker alkohol. Däremot ska jag nu skriva lite kort om Ewa Frölings dag.

Ewa Fröling tog de fyra andra stjärnorna samt oss tittare med till sitt barndomsland. Frukosten intogs vid sjön där hon berättade om sin barndom där hon var lite av en Pippi. Dagens första övning skedde i vatten under fniss och glam. Stjärnorna var iförda simshorts och t-shirtar (männen) respektive särkar (kvinnorna). Priset blev… var sin daggmask.

Lunchen, som bestod av nyfångad firre, tillbringades också vid sjön. Ewa Fröling berättade om hur det var att jobba med Ingmar Bergman och Colin Nutley. Och sen kom det svarta. Kollapsen. Vistelsen på

klinik.

Vändningen med den finska sköterskan och tavlan lämnade inte nån oberörd.

Till middagen, som också den gavs utomhus, kom alla stjärnor med blommor i håren – utom Robert Gustafsson, för han har inte mycket hår på huvudet. Teater- och filmminnena fortsatte, bland annat om Margaretha Krook. Och så bjöds vi på en livfull beskrivning av det allra senaste jobbet som fotomodell i Italien. Kvällen avslutades inomhus med kaffe och utdelning av märket Silversälen på en märkessköld.

För modet att berätta om det svåra och samtidigt vara så enormt rolig – och svära som en borstbindare – får Ewa Fröling och hennes dag högsta Toffel-betyg!

Eh nej… Hon får dubbelt högsta Toffel- betyg!

Kvar är nu Robert Gustafsson och honom är jag minst nyfiken på. Jag tycker mest att han är jobbig och duracellkaninig.

Läs vad jag har skrivit om Claes Malmbergs dag, Philip Zandéns dag och Lill-Babs dag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsbilder

Fredagen var en dag som började med fniss och flams redan vid frukost. Dumma tanter ställde smutsiga tallrikar på vårt bord. Smaklöst klädda var de också, inte som vi i nedtonat tjockis-svart.

Vi startade med lite shopping. I min påse hamnade förstås en bok, i Fästmöns tre, samtliga fynd från antikvariat!

Klockan 13 besökte vi en författare. Sorgligt!

Klockan 13 såg vi en säng där en ensam man dog.

Vi KBT-tränade oss mot klaustrofobi i hissar och på allmänna kommunikationsfärdmedel. Ibland såg vi vackra fönster.

Klockan 13.45 såg vi ett vackert fönster.

Sen väntade en träff med en kär vän, en riktig drottning.

Klockan 14 hade vi träff med Queen of fucking everything.

Vi slaskade och mumsade på smörgåsar med handskalade räkor…

Klockan 14.30 blev det macka med handskalade räkor.

Lite sött till också, mazarin med hjärtor.

Klockan 14.45 – mazarin med hjärtor.

Efter en vansinnesfärd behövde vi lugna våra nerver – i alla fall mina – med en kall öl klockan 18.

En kall öl lugnade nerverna klockan 18.

Softade en stund på hotellet. Jag beundrade ett vackert kort jag hade fått, men det bubbliga får nog följa med hem till Uppsala eftersom nån hade snott ishinken… Mini-baren är just en mini-bar och där går inga champagne flaskor in.

Ett fint kort beundrade jag klockan 19.

Mamma bjöd oss på grekiskt till middag. Klockan 20 var det dags att provsmaka ett fylligt rött.

Fylligt, rött och grekiskt avsmakades klockan 20.

Vi åt tre rätter. Satt länge på obekväma stolar som stängde av blodtillförseln på tjocka lårs baksidor. Desserten orkade vi inte hyfsa utan lämnade var sin yoghurt-boll kvar…

En boll lämnade vi klockan 22.

Trötta slocknade vi i för våra kroppshyddor alldeles för mjuka sängar. Och sov ända till frukost när det åter blev dags att förfasa sig över folks smaklösa klädstilar, hårda sminkningar, nysningar och gapiga konversationer. Lugn och ro – forget it!

Idag ska vi titta på båtar, bland annat. Så jag hoppas att jag är ursäktad för att jag inte går in och läser era bloggar de här dagarna..?

To be continued…

Read Full Post »

Framme

Efter många asgarv och fnissningar är vi så framme. I väntan på tåget såg vi en urhäftig dam som var tatuerad – ända ner till tårna. Jag tog en bild i smyg, men Anna var nästan på väg att fråga damen om hon fick fota hennes ben. Så läckert!

Tatuerad ända ut i tåspetsarna. Man anar en tatuering på smalbenet också.

                                                                                                                                                  På tåget var det bara fullt av galningar, så jag hade svårt att fästa blicken rakt fram och se allvarlig ut, inte inbjuda till kontakt. Problemet var att jag blev så nervös att vad jag än började prata om så handlade det om psykiatri av ett eller annat slag. Jag blir sån när jag är nervös, jag är en sån som kan skratta på begravningar. Inte för att jag är elak utan för att jag blir så himla nervös och ängslig.

I vart fall kom vi fram, men rummet var inte färdigställt ännu. Vi satte oss och tog var sin kall.

Anna softar i soffan i uteserveringen med en kall Staropramen.

                                                                                                                                                Själv tyckte jag att det var underbart att få slänga upp Onda Benet. Fast ölen var inte dum, den heller…

Benet i högläge och en kall öl på ett ganska BALTIGT bord! Jag var dock oskyldig till baltet, det fanns redan där.

                                                                                                                                               Medan vi väntade passade jag på att skrämma upp en kompis med följande mms-bild:

”Vi är på väg…” skrev jag, fast det var ju inte sant.

                                                                                                                                                     Nu har vi packat upp och håller på att fräscha till oss. På Koh Phangan fanns inte ett enda bord för två att uppbringa under våra dar här – om vi inte ville äta middag klockan 14 på eftermiddagen (det ville vi INTE). Så i afton blir det middag i Gamla stan, resten lämnar vi öppet.

Hare king, tjingeling!*

                                                                                                                                              *Hare king, tjingeling! = töntfras för ”Hej då, hare bra!”

Read Full Post »