Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.
Äntligen! Sorlet har lagt sig, tystnaden har sänkt sig som mjuka gåsdun. Fluffiga moln som balsam för själen. Själen… Vilken själ?
– Å, du förväxlar själen med samvetet!
– Gör jag väl inte!
– Men samvetet kan tynga och du vet väl att en kropp blir 21 gram lättare när någon dör? Man brukar säga att själen har lämnat sitt skal. Jag vet att man ibland öppnar ett fönster så att själen kan flyga ut.
Om jag lägger mig här och blundar… Kan jag låtsas tillräckligt mycket så att jag somnar och aldrig mera vaknar? Min längtan efter ro är så stor. Men det är bruset jag vill slippa. Bruset från mina tårar, mina andetag. Jag vill bara ha tystnad. Absolut tystnad.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 