Nånting lockade

Ett lockande inlägg.

---

 

Inte bara en utan två tjusarlockar i pannan i morse.

Det känns så bra att få skriva locka och inte krocka i dagens inlägg! Jag tänker på gårdagen och den långa bilkö jag hamnade i på vägen hem. Mest synd var det förstås om dem som krockade. Även om det främst verkade vara materiella skador är det ju inte precis vad en önskar sig när det är jul nästa månad. Själv längtar jag till torsdag nästa vecka när Clark Kent* ska få komma till doktorn** igen – han börjar bli bra gnällig nu, kan jag meddela. Även om han mest gnäller en kort stund vid start är det ju lite pinsamt. Sen är jag självklart orolig för att den där jädra remmen ska gå av eller nåt. Fast det svider en del i plånboken också, förstås. Även jag ska ju köpa julklappar och julmat framöver.

Men vad var det som lockade idag då? I morse var det mitt hår. Jag vaknade med två tjusarlockar i pannan och kände mig så snigg att jag nästan kastade mig på mobilen till min frissa på studs. Och det var inte för att hon skulle komma och ta en bild av mig till sin portfolio… Fast… en ringer inte till sin frissa klockan halv sju på morgonen, när salongen öppnar klockan nio. Och förresten har jag klipptid snart och får försöka stå ut till dess. Samtidigt är det lite spännande att inte vara riktigt säker på vilken frilla en vaknar med på morgonen. Ett och annat gott skratt åt sig själv kan en få. Jag undrar hur många som kan roa sig så? I kväll ska jag försöka göra nåt åt eländet, det vill säga håret, på egen hand. I vart fall ska det tvättas direkt efter att jag har skrivit det här inlägget. Hemresan tog nämligen bara en kvart idag (45 minuter igår) och jag har lite annat att syssla med i kväll också.

Tomma stolar i Café Java idag.

På jobbet har det varit en intensiv dag. Jag hann inte så långt som jag hade hoppats, för det material jag tog tag i i morse tarvade en del efterforskningar med mera. Därför har jag inte jobbat med nåt annat än det hela dan. Plus att vårt rapporteringssystem, som legat nere sen i fredags eftermiddag, kom igång igår när det var dags att gå hem. Det behövde fyllas på med anteckningar om vad som är gjort. Systemet är enkelt men ganska funktionellt och framför allt väldigt bra att ha när det är flera kockar inblandade i samma soppa.

Men det var märkligt tomt på jobbet idag. Närmaste kollegan och jag var ganska solokvist under morgonfikat och vi undrade var alla höll hus. Hade de redan blivit bortrationaliserade i omorganisationen? Inte då! En del var på möten eller konferenser, medan andra grupparbetade för att hitta värdefulla ord som ska visa vilka de är och vad de står för. Tofflan förhörde sig lite senare och fick intrycket av ett gott arbete utan floskler.

Annars är det som det är med saker och ting. Men dagens lilla höjdpunkt blir eventuellt en chokladbit – det är ju Chokladens dag idag, vilket kollegan upplyste mig om. Och det finns faktiskt en liten chokladbit i köksskåpet som har lockat mig länge. I kväll blir den uppäten!

Ska DU äta choklad i kväll eller mumsar du på nåt annat??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Choklad ska det bli på Chokladens dag.

*Clark Kent = min lille bilman
**doktorn = bilverkstan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Yngre och… lite äldre…

Ett inlägg om att vara yngre och äldre och vilja passa in. Eller ha auktoritet. Bland annat.

Häromdan hamnade jag i en intressant dialog med en av mina mycket yngre kollegor. (Maj gadd, jag skulle kunna vara morsa till den kollegan, när jag tänker efter.) Vi pratade om glasögon. Idag tycks brillor ses som en accessoar snarare än ett hjälpmedel. Alltså har många yngre ganska stora glasögon. I min generation var det ett funktionshinder att vara närsynt. Och funktionshinder var nåt skämmigt som skulle döljas. Än idag är de brillor jag har – i princip endast hemma – mycket små och nästan båglösa… (De var emellertid svindyra ändå.)

Mina svindyra, men nästan båglösa.

Min mycket yngre kollega har upptäckt att glasögon till och med är en sån accessoar att de ger intryck av auktoritet… Och kanske är det just när man är ung som man för detta behöver accessoarer… Fast jag kanske ska prova nån dag och se om det gör nån skillnad i hur jag blir bemött när jag bär glasögon i stället för linser.

När jag var mycket yngre skulle man inte ha nåt funktionshinder som närsynthet. Den som hade hörapparat var ju förstås totalt ute och ofta klassad som mindre vetande. Hörapparaterna var stora, klumpiga och beige – och skitfula. Jag hade inte hörapparat, men skulle ha behövt glasögon redan på mellanstadiet. Jag klarade mig undan tills jag var 20 och började plugga vid universitetet. Då höll det inte längre.

Som barn var jag också överviktig. Strax före puberteten, i samma veva som skolsyster tyckte att jag skulle ha brillor, var jag lite överviktig. Jag fick gå och träna en gång i veckan i grupp med andra tjockisar. Jag fick lära mig att tjockisar klär sig i tjockis-svarta kläder – inte i nånting med färger i och absolut inte i ränder. Men ärligt talat var jag inte särskilt tjock då, på den tiden. Det var bara omgivningen som tyckte det. NU däremot, är jag tjock. (<= självinsikt)

För några år sen hade jag en kompis som var tjock som en gris. H*n klädde sig i både färggranna och randiga kläder, ofta grälla färger och paisleymönster till och med. Men h*n var typ tio år yngre än jag och hade inte med sig Jante på axeln från Metropolen Byhålan… För i Metropolen skulle man vara smal, vägra mössa på vintern, inte ha brillor, men vara socialdemokrat. Annars fick man inte vara med.

Grisar kan vara söta trots att de är tjocka.

Idag tycker jag att varken kroppsform eller brillor avgör om en människa är söt eller till och med vacker. I mina närsynta ögon med brytningsfel blir en människa riktigt jävla ful när hon är elak, bara. Jag har så många exempel på den typen av människor som jag skulle kunna radda upp här. Men jag avstår. Det räcker med att jag nämner mig själv. (<= självinsikt)

De senaste åren har jag lärt mig att auktoritet inte sitter särskilt mycket i kompetens. Som chef ska man vara karismatisk och framstå som obyråkratisk – men man ska kunna – och gilla! – att nypa till då och då. För att visa att man är chef. Sen kan man göra lite som man vill däremellan. Man kan ställa krav och regler på medarbetarna utan att för den skull följa dessa själv.

Det finns mycket mer jag skulle kunna skriva kring detta med yngre och… lite äldre. Jag inser att jag har blivit som mina föräldrars generation: jag tittar på de yngre och tycker att de är så otroligt naiva, samtidigt som de är väldigt bra på sina datorer, typ. Men vad har man för nytta av en dator om det plötsligt inte finns nån el, ungefär..? En fråga värd att tänka över.

Det finns flera såna frågeställningar man kan fundera över. En annan är att huruvida man ska kommunicera på samma nivå som den man kommunicerar med – om man vill nå fram. Om man bara har till syfte att förvirra mottagaren eller att få denn* att känna sig korkad och mindre vetande, är det hur lätt som helst att slänga sig med floskler och modeord.

Jag tycker för övrigt att det är mycket mer värt när nån berättar om sig själv på ett rakt och ärligt sätt. Jag gillar när människor är personliga. Jag lyssnar heller på nån som berättar hur svårt den har det just nu än en människa som bara visar upp en otrevlig attityd. Jag gillar inte när människor använder floskler. Och BTW*, jag är rätt bra på datorer jag också…

*BTW = by the way

Livet är kort.

Read Full Post »

Test: Vilken S-ledare sa vad?

Igår kväll lyssnade jag lite på en TV-intervju med Stefan Löfven, du vet sossarnas partiledare. (Det är visst sossekongress, om nån har missat det…) Jag tyckte att han inte gav ett enda svar på nån av journalistens frågor utan det var bara floskler och partimanisfest som bubblade upp ur hans mun. Nu vill jag dock ha till protokollet att de flesta partiledare gör på liknande sätt, men Stefan Löfven var nog den mest o-svarande politiker jag har hört! En konst det med…

Hittade ett roligt test hos Dagens Nyheter där du kan testa dina kunskapar i vilken S-ledare sa vad – Mona Sahlin, Håkan Juholt eller Stefan Löfven. Jag hade tre rätt av åtta och märkligt nog blandade jag mest ihop Mona Sahlin och Håkan Juholt (vad jag har förstått gillar de två inte varandra särskilt mycket och de hade dessutom lite olika fokus som partiledare för sossarna). Hur gick det för dig???

Livet är kort.

Read Full Post »

Färre unga arbetslösa i Uppsala

Läser en massa siffror och några politiska floskler ord om arbetslösheten. I mars var 5,3 procent av alla Uppsalabor under 24 år registrerade som arbetslösa. Den är en minskning från januari när siffran var 5,5 procent.

Folkpartisten Mohamad Hassan är ordförande i kommunens utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd. Han är inte nöjd med förändringen, men tycker ändå att det är

[…] en liten förändring åt rätt håll. […]

Och så har han den sunda inställningen att

[…] ingen ungdom ska behöva börja sitt vuxna liv som arbetslös. […]

Men vad är då lösningen på att få ner ungdomsarbetslösheten? Det allra viktigaste, enligt Mohamad Hassan, är att alla unga får en fullständig gymnasieutbildning. Kanske är det så att skälet till att siffran för unga i arbetsmarknadspolitiska program har sjunkit något också, till 4,9 procent, är att en del unga har börjat studera. Eller kanske har de fått ett riktigt jobb. Visst är det viktigt med en bra grundutbildning! Men frågan är om det räcker.

Orsakerna till de något bättre siffrorna är att ekonomin i stort har blivit bättre, men också på aktiva insatser från kommunen, anser Mohamad Hassan. Och så beror det lite grann på den borgerliga politiken eftersom alla har mer press på sig att ta ett jobb även om man inte vill. Vilka aktiva insatser som avses får den som läser artikeln inte veta.

Vad har politikerna och kommunen gjort för att få ner arbetslösheten?

Sossarnas Ulrik Wärnsberg tror inte att det lägre antalet unga arbetslösa beror på alliansens politik utan på konjunkturen. Han tycker också att en gymnasieutbildning är

[…] en inträdesbiljett till arbetsmarknaden. […]

Det är väl lite att generalisera, anser jag. Jag vet många unga som har fullständiga gymnasieutbildningar, men inga jobb. Däremot håller jag med honom om att den ökade pressen genom att sänka a-kassan inte kan ha gjort nån större skillnad för de unga – många unga har ju inte rätt till a-kassa.

Även totalt sett, i alla åldrar, har arbetslösheten sjunkit från fyra procent i mars 2011 till 3,8 procent i mars nu i år. Jag har svårt att se vad de förbättrade siffrorna beror på egentligen, men jag tror att många får tidsbegränsade anställningar under ganska långa perioder eftersom LAS är en sån urholkad lag.  Med en tidsbegränsad anställning är man långt ifrån tillsvidareanställd, men man kan leva betydligt bättre på en lön än a-kassa under en månad eller tre.

Men som sagt, jag undrar fortfarande vilka insatser kommunen har gjort. Nån som vet???

Read Full Post »

Moderat har samlat citat från fullmäktige

UppsalaTidningen är stundom en riktigt bra tidning – både underhållande och grävande. Ett problem har den emellertid – och det är att den kommer ut för sällan. En gång i veckan är alldeles för lite för att komma med de riktigt vassa och nya nyheterna.

Trots det… Idag skrattar jag så jag tjuter åt moderaten Christian Sonnenstein. Ja, jag skrattar lite åt honom också, men kanske mest åt de floskler och märkliga citat han har samlat av kommunens fullmäktigeledamöter. I samband med förra fullmäktiges sista sammanträde elade han ut ett häfte med ett fyrtiotal… ska vi säga märkliga citat och hopkokade fraser från ledamöterna. I sitt häfte medger han att det  smugit sig in en och annan floskel och språklig groda och nån högre skolas citat är det inte hans häfte. Inte heller är det nån större skillnad mellan de olika partiernas politiker. Min slutsats: är alla lika… korkade?

Några exempel ur Christian Sonnensteins citathäfte:

Gustaf von Essen, (KD):

Man har sammanfört tre ben under en hatt.

Maria Gardfjell, (MP):

Gunnar Hedberg står i badbyxor i snöstormen.

Ilona Szatmari Waldau, (V):

Jag vill fylla på med några korta orosmoln.

Ulrik Wärnsberg, (S):

Tillgången på hyresrätter är nyckelns kärna.

Liv Hahne, (M):

Vi står och pratar för tomma öron.

Karolina Hilding, (FP):

Man ska jämföra äpplen och päron för att se om det finns skillnader baserade på kön.

Lars O Ericsson, (C):

Kasta ut tvålen före badvattnet.

Slutligen kan jag ju inte låta bli att fnissa lite tyst också åt denne citatsamlande moderat som person. Jag undrar liksom vad han lyssnade på när fullmäktige debatterade och vad han gjorde på sammanträdena – mer än antecknade märkliga citat. Hade han kanske

1. lite att göra?
2. tråkigt?

Nåja, alla sätt är bra utom de dåliga* 😉

                                                                                                                                                   *Gammalt Byhåleordspråk

Read Full Post »