Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flickvän’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Igår kväll gick säsongens fjärde och sista del av Unge kommissarie Morse. Avsnittet hade titeln Neverland. Fästmön och jag kollade eftersom det följde direkt på Stjärnorna på Slottet. Det blev ett helt annorlunda program än det om Harriet Andersson trots att även Morse handlade om övergrepp på barn (vilket Harriet Anderssons program också gjorde).

Den unge Morse

Den unge Morse har nu avslutat sitt sista fall den här säsongen.


Den här gången 
hittas en journalist mördad, en liten pojke försvinner och ett gäng unga män beter sig konstigt. Som vanligt hänger allt ihop. Den gemensamma nämnaren är en före detta uppfostringsanstalt. En del pojkar skickades dit för att de var bråkiga, andra för att de bara var barn och inte hade nån som kunde ta hand om dem. Morse funderar samtidigt över sitt liv och om han ska överge polisbanan och ge sig ut på resa med sin flickvän. Ett skäl till detta är den pågående översynen av polisorganisationen, nåt som kan innebära att Morses chef Thursday får sluta. Självklart löser de båda emellertid fallet, men slutet blir en riktig cliffhanger – en av dem åker iväg i ambulans, en av dem i polisbil, som gripen…

Det var lite halvsegt igår kväll, men självklart väldigt spännande när slutet blev som det blev. En fortsättning är ju därför given!

Toffelomdömet blir lite högre än medel och det handlar mest om slutet…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det premiär på TV3 för den nya serien Mordet. Tyvärr är webbplatsen dåligt byggd med länkar som inte fungerar, så det är osäkert hur många fall som ska visas. Det verkar som om vissa delar har visats tidigare på Play. Jag själv har tittat på lite andra saker i afton, bland annat filmen Pride och Veckans brott. Därför blev det en inspelad titt på Mordet för min del.

Mordet

I kväll inleddes serien Mordet med fallet Anna Norell.

 


I den här serien 
är det mordoffren som berättar sin historia. Ja, dramaturgiskt, alltså, via skådespelare. Men händelser spelas upp och vi tittare får även ta del av autentiska förhör med mera. Kvällens avsnitt handlade om mordet på Anna Norell. Den unga mamman mördades i sitt eget kök, medan pojkvännen Tommie låg och sov. Tommie greps för mordet, men visade sig vara oskyldig.

Jag kommer ihåg det här hemska mordet. Det jag minns mest av allt är pojkvännen Tommie, som då, när han berättade i Efterlyst, kanske det var, såg ut som en liten pojke. Jag minns särskilt när han berättade att han sprang ner till sin pappa när han påträffat Anna och mördaren. Det hela är så oerhört sorgligt, för den unga mamman fick aldrig se sin son växa upp och sonen fick inte ha sin mamma i livet. Tommie miste sin flickvän just när de hade blivit en familj. Sorgligt och grymt.

Den verkliga mördaren dömdes till rättspsykiatrisk vård. Men först hade h*n haft ihjäl ytterligare en ung kvinna. Annas son Mario dömdes till ett liv utan mamma. Tommie blev dömd av samhället innan mördaren hittades. Och allt sedan mordet äter han medicin. Det är tio år sen i mars.

Det blev en stark och känslosam start på den här serien. Blandningen av dramatisering och autentiskt material påverkar mig mycket.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om människor med märkliga missbruk.


Fästmön
och jag bänkade oss i afton,
inspirerade av den sjuka Hortellskan, för att se The Real L WordTV 11. Så långt var allt coolt och normalt och rätt roligt. Men sen kom programmet Mitt märkliga missbruk.

Först ut var en kvinna som åt toalettpapper. Jag bara kände hur det vände sig i magen på mig. Jag kände det där torra pappret på tungan och… usch! Men nästa kvinna var värre! Tack vare allt rengöringsmedel hon ätit under många år hade hon förstört de flesta av sina tänder. Anna och jag var förvånade över att hon inte hade först mer av sin insida.

toapoesi en gång till
Äta toapapper? Nej tack!


Nästa märkliga missbrukare
var programmets enda man. Hans missbruk var jämförelsevis harmlöst – han hade en plastdocka till partner. På gång var också en flickvän, även hon i plast. Inget som skadade varken honom eller nån annan.

Kvinnan som var tvungen att sova med en hårtork var ju däremot livsfarlig! En påslagen hårtork bland sängkläder kan ju orsaka såväl brand som död. Kvinnan hade bränt sig flera gånger.

Även nästan kvinna hade bränt sig, men på solarium. Hennes missbruk var att sola, för det mesta i solarium, flera gånger om dan. Trots att hon var ung hade hon fått en hud som en 40-åring i ansiktet.

En kvinnlig städmaniker fanns också i gänget. Kvinnan städade typ åtta timmar varje dag. Hon skällde ut sin man för att han skitade ner och hon gick och handlade iförd gummihandskar.

städhandskar
Mja, lite städmanisk kan jag vara, men inte så att jag städar åtta timmar varje dag. Och jag har inte gummihandskar på mig när jag handlar!


Men värst av alla missbruk
stod nog den sista kvinnan för. Hon som åt skumplast, sånt som finns i kuddar och soffor. Helst skulle skumplasten vara rullad i jord först så att den blev krispig. Hennes missbruk eskalerade så att hon även ville ha rosa lotion på skumplasten. Hon blev väldigt sjuk, men inte heller de rena fysiska plågorna kunde stoppa henne – hon började till och med äta sina BH:ar.

skumbanan
Skumbananer kan jag äta, dock inte skumplast. Uschaaaaaaan, på ren östgötska!


Först ska jag ärligt erkänna
att jag skrattade. Sen mådde jag illa och fick ont i magen. Och slutligen tyckte jag förstås synd om dessa kvinnor (mannens missbruk var ju bara lite konstigt och inte skadligt). Samtliga försökte bryta sina missbruk, men långt ifrån alla klarade det.

När Anna skulle gå på toa i en paus undrade jag om hon skulle äta toapapper. Hon sa att hon inte skulle det, men man vet ju aldrig med henne, hon kan vara ganska lurig.

Nej fy, riktigt fruktansvärda missbruk dessa! Och nu vill jag förstås veta om DU eller nån du känner knaprar på nåt konstigt, kanske farligt..?


Livet är kort. Ät nåt gott i stället för nåt skumt!

Read Full Post »

Ibland önskar jag att jag hade en touch av Aspergers, just den där touchen av känslofrihet. Men nej, alla människor med Asperger har inte den delen. Asperger är en mycket mer komplex diagnos än så. Ja, den är till och med så komplex att den är på väg att upplösas till fler och mindre diagnoser. Därför var det med stor nyfikenhet jag tvingade Fästmön att sitta ner och glo på I rymden finns inga känslor på SvT 1 när hon nu äntligen har kommit hit.

I rymden finns inga känslor

En film om en kille med Asperger.


Bröderna Sam och Simon
delar lägenhet. Simon har Asperger och behöver ha fasta rutiner för att tillvaron och livet ska funka. När Sams flickvän gör slut blir tillvaron kaotisk. Sam mår naturligtvis inte bra och Simon har svårt att hantera förändringen. Hans mål blir att hitta en ny tjej till brorsan. Fast det blir ju lite svårt för det här med känslor är inte riktigt Simons grej…

Jag kan förstå att den här filmen har fått kritik och kallats överdriven. För om man inte skulle överdriva, vore det ju svårt att se egenheterna hos Simon, som ju ser rätt normal ut. Det är ungefär som när homosexuella ska skildras på film, det måste, på sätt och vis överdrivas för att det tydligt ska framgå vad det är för typ.

Den här filmen är bra. Den ger glimtar av olika aspergersymtom, men visar också på konsekvenser som dessa får för personen själv och omgivningen.

Det blir inte högsta betyg, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.


Vi intog glassen
vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.


Vi kikade på klockor och böcker,
men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.


För att jag skulle orka med att få håret klippt
tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.


Anna var så söt
så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.


Så blev det dags för mig att lämna Anna
för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!


Jag skrattar alltid elakt för mig själv
och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.


Jag tittade på mina inköp
och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.


Så började det dra sig mot middagsdags.
Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 


Vi satte oss inomhus
och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.


Vi väntade på bussen
hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »

Idag hittade jag en intressant artikel hos Dagens Nyheter. Den handlar om provokativ reklam, den reklam som tar till exempelvis ironi och når fram genom bruset.

I artikeln nämns tre reklamkampanjer som provokativa exempel. Det är GIL, Göteborgskooperativet för independent living, som vill lyfta frågan om hur personer med funktionshinder dagligen blir behandlade, Öppna Ögons kampanj mot kvinnovåld samt Stockholm Prides sommarkampanj ”Bli Homo”.

GILs CP-docka i den senaste reklampkampanjen. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)


När det gäller GILs kampanj
är syftet att få slut på gullandet och särbehandlingen av personer med funktionshinder. I kampanjen säljs en docka som man kan gulla med i stället för att man gullar med nån som har funktionshinder.

Öppna Ögons kampanj består av affischer med rubriken ”Försvunnen” och en text som handlar om att nåns flickvän har försvunnit efter ett bråk som ledde till våld. Där finns ett telefonnummer som går till sajten Öppna Ögon, på vilken det finns ett manifest mot mäns våld mot kvinnor. Provocerande, tycker många.

Stockholm Prides kampanj ”Bli Homo” går ut på att man med olika slogans ska övertyga heteros om att bli homo, bi, trans eller queer. Ironi och framför allt humor är vapnen här.

Provokationer anses numera av PR-konsulter vara ett sätt att nå igenom bruset. Det gäller att sticka ut, att vara annorlunda. Men får man sticka ut hur mycket som helst? Jag tycker att jag som homosexuell kan driva ganska mycket och långt med mig själv och min läggning, men jag skulle nog inte gilla om nån icke-HBTQ-person gjorde det, varken i reklamkampanjer eller för övrigt. Vad anser du? Får man driva med sexuell läggning, funktionshinder och våld i reklamkampanjer och i såna fall hur mycket?

Read Full Post »

Om Tofflan vågar ge sig på ax är tveksamt, än mindre att baka nån kaka. Men däremot är jag bra på att ÄTA kakor, vilket syns. Jag har funderat på om jag vågar mig på en spaning i omvärlden utan att folk blir upprörda, men beslutat mig för att skita i konsekvenserna och braka på. Jag är inte mer än människa och jag har ett behov av att skriva ner mina tankar om saker och ting. Sorry, men om du inte gillar, sluta läs.

  • Man flydde från flickvän och fastnade i sopnedkast. Detta hände i Tiumen i mellersta Ryska federationen. Eller Sibirien, dårå. Räddningstjänsten kom till undsättning, men det gick inte att dra loss mannen utan man fick använda verktyg. Snacka om att hoppa i galen tunna…
  • Sportsko gav varken bättre hälsa eller viktminskning. Ett amerikanskt företag i sportskobranschen tvingas betala skadestånd sedan det visat sig att skorna varken får folk att må bättre eller gå ner i vikt. 300 miljoner kostade den falska marknadsföringen företaget. (I DN-artikeln står det kronor, men har de inte dollar i USA?) Tydligen föll många för reklamen…
  • Gaser drabbar kvinnor svårast. Hälften av oss svenskar har problem med våra magar. Men när det gäller gaser i magen är det fler kvinnor än män som är drabbade, visar en undersökning som gjorts av Novus på uppdrag av Kronans droghandel. Jag skulle vilja säga att när Fästmön och jag umgås är det 100 procent av kvinnorna som är drabbade.
  • ADHD-inflation ifrågasätts. Ja, det låter lite märkligt att ”alla” plötsligt får diagnosen ADHD. För några år sen var det bipolär sjukdom och innan dess depression. Nej, det känns som psykiska och neuropsykiatriska sjukdomar behandlas enligt nån sorts modetrend och inte riktigt seriöst!!!
  • Tyskar är nakna och svenskar är sportiga – på stranden. Detta enligt en undersökning som nätresebyrån Expedia har genomfört om turisters strandvanor.
  • Norsk prinsessa ser ut som gangster. Men nu får ni väl ge er?! Bara för att hon bar en  toppluveliknande kreation på 17 maj… Jag tycker att hon ser… norsk ut. Och lite frusen.

Read Full Post »

Older Posts »