Posted in Familj, Ironi, Personligt, tagged arbetsrumsfönster, åldrats, öppna ordalag, banka vett, betongklump, blogg, blotta mig totalt, blotta sig, dö, dölja, dela för mycket tid, dela saker, duktig, erkänna fel, ett före detta liv, falla, försöka förklara, förstå, fötter, flera skäl, framtid, gammal, göra ont, glad, grå, hänga ut andra, hemma, himmel, hjärta, hpnskratta, ilsken, ja-sägare, känna mig, kommentera, kväll, läsa, livegenskap, misshandla mig själv, nå fram, obehaglig, ord, raljera, rätt sätt, robot, självförtroende, självkänsla, skämt, skriva, smart, spy galla över, stå för mina handlingar, tacka, tappa, tappa fotfästet, trampa, trampa på mina känslor, träffas, tro, tycka om, umgås, upplevelser, vänlig, verkliga livet, vissa blogginlägg, vuxen on 18 juni 2014|
6 Comments »
Ett inlägg, bara.
Det känns som om jag håller på att tappa fotfästet. Faller, fast jag borde ha en förvärvad betongklump runt fötterna. Och inte bara jag. Det gör ont att se människor runt omkring mig falla och tappa fotfästet. Duktiga, smarta, vänliga människor. Snart är det bara robotar och ja-sägare kvar. Tyvärr är det så att nån ja-sägare blir jag aldrig. Lyckades inte DLF* banka vett i mig kring detta, lyckas ingen annan heller. Jag är vuxen. Jag står för mina handlingar. För övrigt kan jag erkänna när jag har fel också – vilket ju inte är särskilt ofta (<=== ironiskt skämt!).
Himlen utanför mitt arbetsrumsfönster hemma igår kväll.
Även om jag försöker förklara hur det känns kan jag inte göra det fullt ut och i öppna ordalag. Det finns flera skäl till det. Ett av dem är att jag skulle hänga ut andra människor då. Människor jag tycker om och som behöver få bestämma själva om de vill blotta sig eller inte. För egen del har jag inte så mycket att dölja, egentligen. Det handlar mest om att jag inte vill blotta mig totalt. För övrigt finns det ju människor som tror att de känner mig bara för att det läser (vissa av) mina blogginlägg och kanske har gjort så under lång tid. Men vi har inte träffats i verkliga livet, vi har inte umgåtts, vi har inte delat saker. Det är bara jag som har delat med mig av vissa känslor och upplevelser – på bloggen. Det är inte du som läser. Du har, på din höjd, kommenterat. Men du har också trampat på mina känslor och upplevelser ibland – kanske för att jag inte skriver ut ”allt”.
Jag har också trampat. Jag har trampat, hånskrattat, raljerat, spytt galla över… många. Men glöm inte bort att den jag allra mest har misshandlat är mig själv. Har du inte sett det, då har du inte förstått det jag har skrivit. Eller då har mina ord inte nått fram på rätt sätt till ditt hjärta.
Livegenskapen närmar sig… Varje gång dör en liten del av mig. För varje dag tappar jag en bit av den som var jag. Från att ha varit en ilsken – men glad – person med stor självkänsla och hyfsat självförtroende har jag blivit en grå gammal människa som inte tror sig ha nån framtid. Jag har åldrats 50 år under fem år. Och nej. Jag kommer aldrig att tacka DLF för det, trots att h*n en gång trodde det.
*DLF = Den Lille Fjanten, en obehaglig person som jag delade alltför mycket tid med i ett före detta liv
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 