Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fjortisar’

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

Med tanke på rubriken skulle man kunna tro att jag har suttit och tittat på ett visst musiktävlingsprogram för fjortisar. Det har jag inte. Jag har sett ett väldigt intressant och seriöst program om barnskådespelare. I kväll visade SvT2 Liten & Berömd, en dokumentärfilm av Michaela Brådhe Hennig och Rex Brådhe.

Inger Nilsson

Inger Nilsson spelade Pippi Långstrump – och blev sin roll, enligt många. (Foto: SvT)

Det var en märklig känsla att se några av sina barndoms film- och TV-skådespelare som vuxna. I mitt minne är de ju fortfarande de barn de var när de spelade Pippi, Pojken med guldbyxorna, Fideli. Och det är en del av det som har varit jobbigt för dem, att de alltid – eller väldigt ofta – har blivit och fortfarande blir förknippade med en roll de hade som barn. Allra tydligast blir det när Inger Nilsson berättar om sitt liv efter Pippi. Om hur folk klev rakt in i familjens hus, journalister och fotografer trampade in i klassrummet. Men också om hur svårt det var att få andra roller än Pippi Långstrump, som hon i mångas ögon ”blev”.

Naturligtvis har de alla positiva minnen också. Bertil Guve, som spelade Alexander i storfilmen Fanny & Alexander, minns de häftiga stunderna med den store Ingmar Bergman. Demonregissören, som kunde bli helt rasande, men också vara otroligt generös.

Julia Hede Wilkens, Fideli i Den vita stenen, är sig väldigt lik på TV-skärmen idag. Allvarlig, intensiv blick. Hon påminner lite grann om min kollega och vän ”Lisbeth” på SLU. För jag är säker på att Julia Hede Wilkens är lika rolig som hon är seriös – precis som ”Lisbeth”.

Pojken med guldbyxorna, Harald Hamrell från Uppsala i verkligheten, hade tidigt en dröm om att bli regissör. Och det blev han senare också.

Ytterligare några före detta barnskådespelare berättar i filmen. Men det är just Inger, Bertil, Julia och Harald jag själv har starka minnen av från min barn- och ungdomstid. Det är riktigt intressant att höra dem berätta om hur deras liv var – och blev. Lite sorgligt också, för all del. Bara det faktum att det inte finns nåt liknande STIM-pengar för barnskådespelare. Skådespelare, som därför gång på gång kan exponeras på TV utan att de får en spänn. Mitt futtiga

TACK till er för att ni förgyllde min barndom!

betalar inga räkningar. Men ändå…

TACK för att ni fanns där!

Toffelomdömet om den här dokumentären blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Missade du den kan du se den på SvT 2 i morgon, lördagen den 20 september SVT2 klockan 14.55 eller samma kanal fast på onsdag den 24 september klockan 23.15.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.


Det blev en dag
med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

 Walnut whip

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 


Jag köpte ju
en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

 Påsar med julklappar

Delar av gårdagens skörd.


Jag hade lite sms-kontakt
med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

 Utanför garaget

Plogat och fint utanför garaget.


Vaktis var nog ute
en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga

Fotspår i snön och fotografens skugga.


När jag återvände till hemmet
i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

Hyacint

En blå hyacint från Anna.


Vidare ska jag göra en lista på julmat
som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

Gösta o Fem 78

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för snuskiga skämt!

Idag hade vi bestämt oss för en blomdag. Vi åkte alltså och tittade på blommor. Och fnissade. Det gör vi alltid. Vi är som två riktigt pinsamma fjortisar. Igår kväll, för resten, fnissade vi åt två fjortisar, fast vi då är fyrtisar. Men kan man annat när två tjejer kommer i var sin onepiece? De ser ju ut som Teletubbies. Var de siktades? Tja, på Tokerian, förstås, where else, liksom..?

Först tog vi en tur till en blomsterhandel. När vi såg skylten ovanför en hög med blommiga kuddar sa Fästmön:

Kan de som jobbar här inte heller säga f???

Vi har nämligen ett skämt i familjen där vi uttalar f som s. Och vad blev det av detta då? Läs och skratta.


Ja man undrar om de på affären kan säga f eller inte…

                                                                                                                                                                   Sen vände jag mig om och i all hast såg jag en skylt som jag trodde att det stod… ett ord med två t:n i. Började genast undra vad man ska ha en sån kruka till…


Titta snabbt! Vad står det egentligen på skylten???

                                                                                                                                                                    Inte nog med att affären ifråga hade roliga skyltar. En del av kaktusarna var… roliga också och påminde om nåt heeelt annat. Eller vad tycker du?


Konstiga kaktusar…

                                                                                                                                                               Nog med snusket nu! Vi såg en del häftiga växter också, till exempel det här citronträdet… Tänk att ha ett sånt hemma…


Tänk att ha ett sånt här hemma…

                                                                                                                                                                     Nåt som jag INTE skulle vilja ha hemma, däremot, är en oätlig jordgubbstårta i en glaskupa. Varför då, liksom? känner jag bara.


Varför då, liksom?

                                                                                                                                                                   Sen åkte vi till en annan blomaffär. Där hade de många rätt fula arrangemang, bland annat detta. Det såg ju ut som korv med bröd…


Korv med bröd bland suckulenterna.

                                                                                                                                                                   Om jag köpte nåt? Jaa, trots att jag inte skulle det… Jag hittade en spretig, men lila hänglobelia som blir fin i min lila ampel – när blomf*n frodar till sig lite. Och det gör den, annars åker den ut. 👿 Den hänger i solen hela dan – om nu bara solen ville visa sig lite, tack.


Jag brukar ha svårt att få tag i lila hänglobelia, men lyckades hitta ett spretigt exemplar. Om ett tag är den frodig och fin, jag lovar!

                                                                                                                                                                  Anna har länge retat sig på mina döda kaktusar, så idag slog jag till och inhandlade inte bara en ny utan två (2). Dessa tronar nu i mitt gästrumsfönster så att alla gäster som sover i gästsängen sticker sig på taggarna. Men de två nya är inte så taggiga, den ena är bara lite vass. Och afrikansk.


Den till höger är afrikansk och vass.

                                                                                                                                                             Slutligen föll jag för en skönhet. En skönhet som jag alltid har velat ha – en riktig Mårbacka-pelargon. Egentligen söker jag en pelargon av sorten Apple blossom, men den är stört omöjlig att få tag i. Den påminner lite om Mårbacka till färgen. Men visst är väl denna ”Måris” tjusig???


En skönhet, eller hur?

                                                                                                                                                                 Och NEJ, jag har inte alls råd med dessa blommor eftersom jag inte vet om jag får nån ersättning från a-kassan i slutet av månaden och det är två födelsedagar i familjen nästa månad. A-kassan tycker att det är roligt att tjafsa om sex (6) timmars arbete, som jag redan har uppgett att jag har utfört – det kallar man en deltidstjänst. Så lite var nog dagens blomköp en tröst…

Nu ska jag strax ställa mig vid spisen och laga till nån smaskig lördagsmiddag till Anna och mig. Det finns nåt som heter tröstäta också…

Read Full Post »