Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fjollig’

Ett rapporterande inlägg.


 

Nu är vinterns alla storhelger över. Den som går i skolan kan se fram emot februarilov och den som jobbar kontorstid kan längta efter påsken. Vi som befinner oss i tomma intet bara är.

Jag har bara varit i några dar. Det har varit helt rätt för mig. Sen tycker familjen kanske inte att jag är så rolig alla gånger, men jag har inte hört några klagomål öppet. Fästmön får mig att skratta och när jag har gråtit har hon funnits där.

 Brunt på fingret

Bajs på fingret? Det fick mig i alla fall att skratta.


Vi tog en gofika igår. 
Anna köpte fyra riktigt kladdiga chokladkakor, men vi orkade bara äta var sin. ”Barnen” fick inga, förstås. Vi har haft två ”barn” hemma.

Chokladkaka

Chokladkaka av kladdig sort.


Vi gjorde tabberas 
på Annas stympade och lemlästade pepparkakor. Vi åt kroppar utan huvuden och armar eller bara huvuden separat.

Lemlästade pepparkakor

Lemlästade pepparkakor.


Nog trodde jag 
att min tomtesamling var stor, men Anna har nog baske mig en större. En del tomtar var söta, andra lite läskiga och den här lite… fjollig.

Fjolltomte

Fjollig tomte.


Före maten tog vi 
drink (öl) med tilltugg (torrostade jordnötter).

Torrostade jordnötter

Torrostade jordnötter.


Som den kycklingexpert jag är 
ställde jag mig vid spisen och stekte filéer. Anna fixade sallad och gratäng. Jag stekte och stekte och stekte och till sist luktade hela jag stekt. Det blir en dusch och hårtvätt senare.

Kycklingfile i pannan

Jag stekte och stekte och stekte…


Anna dukade med finporslinet.

Finporslin

Annas finporslin.


Det var lite oklart 
hur många vi skulle bli till middagen, men vi blev alla mätta och magarna lika trinda som en av Annas tomtar.

Trind mage i randig tröja

Så här trinda blev allas magar, ungefär.


Jag pratade alldeles för länge 
i mobilen med en kompis. Hon ringde aldrig tillbaka sen. (Hon sa att hon skulle göra det, men jag förstår varför hon inte ringde igen.) Pratade en hel del med äldsta bonusdottern som var hemma över helgerna från studier i norr. I skrivande stund är hon på väg mot flyget.

Linn

Äldsta bonusdottern.


Vi myste med ljuslyktor. 
Slumrade lite. Pratade. Såg CSI MiamiFOX.

Ljuslykta

Ljuslykta som kunde ha blivit en julklapp till ett barn.


Vi blev nästan för trötta 
för att gå och lägga oss i sängen.

Marge och Tuppen på en stol

För trötta för att gå och lägga sig i sängen var visst även Marge och Tuppen.


I natt hade det snöat. 
Jag grät mig till sömns och vaknade med svullna ögon och kände mig som ett utskitet kvarglömt päron på vardagsrumsbordet.

Ett kvarglömt päron

Ett kvarglömt, rätt torrt päron.


Efter frukost 
grävde jag fram min bil, borstade av den och for till Tokerian för att köpa en liter mjölk och en liter fil. Jag har tittat till husdjuren jag vaktar, jag har sökt ett par jobb och jag ska glo i dagens papperstidningar som jag gratis-prenumererar på ett tag till. I kväll ska jag ringa min mamma för att kolla att hon inte har fått ont efter sitt fall och kanske har jag ork att ringa en av mina läsare också. Annars är jag väldigt, väldigt trött…

Jag är på sätt och vis stolt över att mina ord berör. Men det här inlägget är mest dravel. Till skillnad från den kärlek och omtanke jag kände under dagarna i Himlen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lördagens utflykt och om att våga bada.


För ganska precis sju år sen
drunknade min pappa. Både han och jag är uppvuxna vid vatten och lärde oss simma tidigt. Det hjälper inte alltid. Det har varit svårt för mig att bada och simma utomhus sen dess (det handlar inte bara om att jag är badkruka). Men idag vågade jag – för andra gången sen pappa gick bort!

Fästmön och jag tog bilen och reste söderut. Enligt Ajfånen var vi i Knivsta, men det var vi INTE! Stället hette Sandviken. Och det var inte heller Sandviken vid Gävle, vi åkte ju åt söder. Ja ja, vi hamnade på en lite strand där vi inte behövde trängas alltför mycket. Där var lagom med folk och barn. Barnen var inte jobbiga alls utan lekte och hade roligt. Idag var det papporna som var jobbiga. En pappa höll en lång föreläsning om Harry Potter, tror jag. Totalt ointressant för mig. En annan pappa blev biten i tån av nånting i vattnet och skuttade upp fortare än kvickt på spinkiga ben, fjolligt kvidandes:

Det var nåt som bet mig, det var nåt som bet mig! Det ÄR nåt där i vattnet!

Sen gick han upp på filten och satte sig och beklagade sig över myggen i stället och att han varken hade långärmat eller byxor med sig.

Men asså, vi var ju ute i naturen! Lite får man väl tåla! Och ja. I vattnet fanns det fiskar. Kanske en och annan kräfta..? I alla fall fanns där ett tag en oxe (= jag) och en vädur (= Anna).

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddags bestämde vi oss för att strunta i ekonomiproblemen, matlagningen och disken. Vi käkade middag på Kreta. Kanske hade jag önskat att det var på ön Kreta, men restaurang Kreta i Förorten är helt OK!


Restaurang Kreta – för grillkåta? Nej, en grillkåta för 20 personer… Men… vad har den HÄR bilden med vår middag att göra?..

                                                                                                                                                       Vi lämnade Clark Kent* hemma och tog en promenad för att få fläsket i gungning – så vi skulle få ork att stoppa i oss rejält. Passade på att fota ett vårtecken, de första blåsipporna som jag har sett.


Så små och fina blå blommor med gröna blad i den för övrigt ganska grå naturen…

                                                                                                                                                      På ett ställe i skogen tycktes snösmältningen ha kommit så plötsligt att en färgklick från vintern glömts kvar.


Röd och grann pulka – men nu är det väl dags att ställa undan den?

                                                                                                                                                      Vi fick ett bord för sex (PERSONER, alltså, snuska där!). Menyerna granskades och alla hittade nåt ätbart.


Alla var där – även om Frida gömde sig bakom mamma vid fönstret. Bara pappa Jerry saknades, fast han var medbjuden. Men det var nåt idrottsevenemang som lockade mer… 😉

                                                                                                                                                   Jag och sport… Jag hade ju missat att Förorten var i innebandyfinal… Visste väl inte jag förrän på eftermiddagen idag… Däremot fick jag nyss veta att Förortens lag vann, så även en tråkmånsa som jag får väl gratulera till SM-guldet!

Frida var nyttigast och valde en kycklingsallad, Johan åt kebabtallrik, Elias tog en pizza och Anna och jag fileto kotas med potatis, tzatziki och grönsaker. Linn beställde souvlaki, men det hade kocken missat… Som kompensation fick hon tzatziki och bröd att inleda med.


Min middag!

                                                                                                                                                  Elias chockade personalen på restaurangen med att äta upp en hel vuxenpizza! Dessutom klämde han ner en stor coca cola och två klubbor. Han orkade emellertid ingen dessert…


Renrakat!

                                                                                                                                                            Till dessert valde tjejerna glass, Johan Banana split och Anna och jag – lika som bär IGEN (är det varning, eller?) – tog friterad camembert med glass och hjortronsylt.


Min favoritdessert!

                                                                                                                                                      Vi blev ganska mätta (litotes… Vet du inte vad litotes är? Slå upp det i ordlistan/sök på nätet, det här är ingen svenskalektion!) och Elias tyckte att vi var tråkiga som åt och åt och åt. Storasyster lyckades roa honom med diverse små knep (TACK, LINN!). Bland annat fick han testa hennes solbrillor och såg så här läcker ut:


Ugglan? Näää, Elias med Linns solbrillor.

                                                                                                                                                       Vi orkade med nöd och näppe ta oss hem. Linn tog bussen halvvägs – men hon skulle ju in till stan för att träffa kompisar. Killarna hade spring i benen och var hemma en kvart före oss andra… Kanske berodde det på att vi skrattade åt en finklädd gubbe med lustig uppsyn och fjollig gång som vi mötte. Somliga skrattade nog så det hände en liten olycka, rentav… Eller???

Nu har vi gömt lördagsgodiset, för det vete 17 om vi orkar pressa ner nåt mer i kväll. Elias pizza har emellertid sjunkit undan och nyss tog han en glasspinne från Hemglass

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min bil

Read Full Post »