Semester, rentav..?

Ett inlägg om läget.

---

 

Nä, nån kontraktsskrivning blir det inte på måndag. Idag har det varit en rätt pirrig dag. Kanske inte för dig, men för mig. Det skulle nämligen tas referenser. Under dan har jag fått signaler om att referenser har tagits. Var de dåliga? Får jag inte uppdraget? Framåt seneftermiddagen mobiltelefonerade rekryteraren och jag. Referenserna var utmärkta, men troligen måste mitt blivande arbetsställe invänta överklagningstiden. Detta innebär att jag tidigast onsdag kan fara in till Stockholm och skriva kontrakt och tidigast måndagen den 28 september tillträda. Och det i sig innebär att jag plötsligt får en veckas semester! Det passar bra, för idag trillade det in en nyutkommen bok av en Uppsalaförfattare som gärna vill bli läst och recenserad…

Det kom en bok till kulturredaktionen…

Under eftermiddagen hörde min handläggare på Arbetsförmedlingen av sig också via mejl. Jag blir utskriven (det låter som om jag varit tvångsintagen på nåt dårhus och på sätt och vis har jag det också…) så snart jag meddelar startdatum. Blir det före den 1 oktober innebär det att jag inte behöver aktivitetsrapportera resten av året. Det betyder också att jag inte är piskad att söka en massa jobb under den här tiden, utan jag kan i stället välja ut jobb som jag tycker är extra intressanta att söka.

Så. Nu ska jag lämna ämnet Nytt jobb för helgen. Jag har faktiskt gjort andra saker än fixat jobb i veckan, till exempel läst, gullat med småkissar, klarat av ett besök på Stormarknaden, sett sista delen av Safe house (ja, den slutade som jag trodde, MEN enligt Michael Crompton, manusförfattaren som kommenterade mitt snåla medelbetyg, kommer en säsong två och DET låter bra!), fotat, ätit upp en choklad till pojken (internt skämt mellan Fästmön och mig), sett en film, glatt min mamma, blivit glad, gråtit, skrattat, kokat soppa, pratat med väggarna, pratat med goa vänner, fått fin post från Elliot, fått en generös påhälsning av Karl-Bertil och en massa annat…

Jag lämnar dig med några bilder från den gångna veckan och går och värmer min soppa. Detta har jag också gjort de senaste dagarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

(Nu vore det väl tusan om inte bloggutrymmet krymper med alla bilder…)

Jag tar lite semester, jag…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu blommar det…

Ett förundrat inlägg.

---

 

Nu blommar det! En av de tre pelargonerna jag fick av Lucille är i farten.

Just som en av pelargonerna jag fick av Lucille, hon som egentligen heter nånting heeelt annat, har börjat blomma slog det om och blev kallt där ute. Termometern visade under nollan i morse. En fördel med det är i alla fall att jag anar lite, lite värme i mina element. Med betoning på lite, visserligen, men ändå. Och ute lyser solen, så idag har jag INGET alls att skylla på: jag ska UT och promenera. Efter gårdagens tur kändes det nästan ingenting i mina fötter. Jag vill tro att den senaste hälsporren håller på att läka ut. EN fördel med att gå hemma och inte springa till nåt jobb varje dag…

Om jag finge välja mellan att klättra på väggarna gå hemma eller jobba, vore förstås mitt val att jobba. Men blir det inget av de här senaste, är min intention att påbörja del två i min trilogi den 1 december. Blir det däremot jobb, får tvåan vänta en stund till. Man får hanka sig fram, liksom. Precis som de flesta andra har jag fixat alla mina jobb själv (maj gadd, det är väl ingen annan som fixar jobb åt en, hur kan man tro det???), via kontakter de tre senaste gångerna. Det är så man skaffar sig jobb idag, verkar det som. Jag undrar vad som hände med att efterfråga kompetens… Är det lättare och snabbare för arbetsgivare att plocka in en kompis än att göra en seriös rekrytering? Ibland kan man undra. Det finns förstås undantag. Arbetsgivare som tittar noga på ens kompetenser och bakgrund. Och även om det återigen blir nej inte bara en gång utan flera för min del, känner jag mig trygg i förvissningen att jag har bedömts seriöst de senaste gångerna.

För att få tiden att gå lite fortare – eftermiddagarna är klart värst! – flyttade jag om lite i köket igår. Det vill säga, jag frigjorde yta på en av köksbänkarna. Hur många gånger har jag inte blivit galen av att det inte ens finns nån lämplig plats att fixa sallad eller ens skiva bröd på?! Men NU finns det det! Och ändå kunde jag flytta dit saker, som den lilla elektroniska vågen. (Inte för att vi väger mat så ofta här, men…)

Frigjord yta på en av bänkarna i köket. Nu kan man både hacka och blanda till sallad samt skiva bröd här.

 

Det är minusgrader idag.

Vad ska jag hitta på idag då, förutom att ta en promenad när det har blivit lite varmare? Jo jag behöver fiffa till mig lite och duscha och tvätta håret, för Fästmön påminde mig just per sms om att jag ju ska till Förorten på middag i kväll. Innan dess hoppas jag att jag har kommit en bra bit in i recensionsex nummer två. Det är en väldigt rolig och intressant bok i en helt annan genre än den jag läste ut igår. Därför är det tur att de två böckerna inte tävlar i samma klass för Augustpriset 2014! Som det känns just nu vill jag att båda ska vinna sina respektive klasser. Men sen har jag ju en tredje bok att läsa och skriva om också…

Mamma borde få ett samtal och tvätten borde tvättas… Vilken tur att det finns en dag i morgon för vissa av oss… Eh ja… så jag får nog ringa mamma idag. Igår fram på förkvällen fick jag äntligen telefonkontakt med en vän som tycks ha bott på sjukhus de senaste dagarna. Inte för egen räkning utan för andras. Sånt är väldigt jobbigt också. Att sitta bredvid och inget kunna göra är en tung del när man är närstående. Hoppas att vårt samtal gav ett uns av kraft så att vännen kan blomma lika kraftfullt som en av mina pelargoner…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndag med verkliga överraskningar… och vanliga

Ett överraskande inlägg.

---

 

Överraskningar… De kan ju vara av den trevliga arten och den mindre trevliga arten. I mitt nuvarande jobb är de dessutom av den vanliga arten. Det vill säga, det går inte att planera nästan nånting utan att planera att planeringen ska falla. Den här måndagen var inget undantag. Jag hade just skrivit ut veckans planering för vårt intranät, när det trillade in en krav-nyhet.

Nånting som händer här just nu är att det vimlar av nyanställda människor. Bara den här veckan ska fem personer presenteras på intranätet. Låter väl enkelt, tänker du, och föreställer dig en person per arbetsdag. HA! Det finns lite andra nyheter att lägga ut också, liksom…

Vidare inträffade en något ironisk överraskning: i morse ringde en kvinna, vars namn jag inte minns, och presenterade sig som min nya handläggare på Arbetsförmedlingen. Hon frågade om läget och jag berättade att jag har cirka en och en halv månad kvar på min nuvarande visstidsanställning.

Jag har nog aldrig i hela mitt arbetslösa liv varit med om att en handläggare på Arbetsförmedlingen hör av sig innan jag blir arbetslös. Antingen var hon synsk eller också hoppades hon på att få stryka mig ur rullorna. Tyvärr fick jag göra henne besviken och meddela att jag tänker inställa mig på det där hemska stället, Den Förnedrande Glaskupan, den 1 juli. Om nu inget mirakel inträffar. Och mirakel tror jag inte längre på. Har för mycket i bagaget för att kunna tänka positivt och hoppfullt kring detta. Jag berättade lite om min situation och om förra handläggaren som dabbat sig med både på- och avanmälan till a-kassan, vilket fördröjde utbetalningen av ersättning med två månader, nästan.

Så frågade jag hur hon vill ha kontakt med mig i fortsättningen, om vi ska träffas och så. Jag tror inga personer är så ovilliga att träffa sina ”kunder” som handläggarna på Arbetsförmedlingen! I stället hänvisade hon mig till Kundtjänst, dit jag kan ringa och bli peppad. Jo det vet jag, de flesta som jobbar i Kundtjänst är riktigt bra på sina jobb. Men de kan ju bara lyssna, inte fixa nåt jobb. Fortfarande har jag emellertid Ingmari i färskt minne, hon i Kundtjänst som lyfte mig den där dan när tillvaron var totalsvart. Tänk om alla vore som hon! Nej, hon fixade inte heller nåt jobb åt mig, men hon bemötte mig som en människa som faktiskt vill ha ett nytt jobb, inte bara lura till sig ersättning.

Eftersom jag sitter i kontorslandskap gick jag ut ur rummet när handläggaren ringde. Man vill ju inte att alla ska höra, precis. Jag hade därför inget att anteckna på, så vi kom överens om att min nya handläggare skulle mejla sina kontaktuppgifter till mig. Det har nu gått flera timmar och något mejl har ännu inte kommit. Så… det i sig överraskande samtalet från Arbetsförmedlingen innebar bara en vanlig överraskning. Igen.

Vidare har även ryggen kommit med sin vanliga överraskning också: den gör ont. Igen.

Har du råkat ut för några överraskningar idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »