Vecka 24: Eskil och Fjäskil

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Det är torsdag och jag sammanställer som vanligt den Tofflianska veckans höjdpunkter (Eskil) respektive dalar (Fjäskil). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Eskil

• Kvällsmat i Förorten (Med människor som vill hänga med mig.)
• Gubbar jag gillar (Röda, förstås!)
• Vårt drömrum finns på IKEA! (Böcker, fåtöljer, fotpallar, en snygg matta och bra lampor.)
• Recensent-Toffla (Recensera är roligt!!!)
• Balltrallat (Och fint blev det!)

Fjäskil

• A-kassans bemötande (Under all kritik.)
• Folk som kör firmabilar på farligt sätt (Hört talas om varumärkeskrossande? Hört talas om trafikoklyckor?)
• Dålig arbetsmiljö 1 (Snusk-mugg!)
• Dålig arbetsmiljö 2 (Sabla kablar!)
• Blomkruka på balkongräcket (Nej, det är inte tillåtet. Men förekommer ändå.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag är arg

Ett argt inlägg.

---

 

Ganska arg

Det kliar i pannan idag. Det är hornen som vill tränga ut genom huden. Jag är arg. Generellt sett tycker jag att det är bättre att vara arg än att vara ledsen. Ilska kan ge styrka. Men det är inte alltid så konstruktivt det heller.

Tålamodet är kort. Redan i morse blev jag ilsken på tre personer eller företeelser i ganska snabb takt. Först folk som försöker vara roliga (människor som inte försöker vara roliga, däremot, är oftast skitroliga när de råkar vara… roliga, typ).

Sen irriterar jag mig på alla som kommenterar blogginlägg på Twitter. Varje gång jag skriver ett blogginlägg skickar jag en puff till Twitter att det finns nåt nytt att läsa. Ska man kommentera texten ifråga bör man ju göra det här och inte på Twitter, tycker jag. Det är ungefär som om du gör radioreklam för en vara du vill sälja – och så försöker folk beställa vara genom att kontakta radion. Lika dumt, tycker jag. Och ilsknar till varje gång jag tycker att nån gör fel. (Det tycker ju säkert inte de som gör det, men…)

Ovanpå det… turkost… Alltså, turkost får mig att se rött! Det är ingen färg och det gör ont i mina ögon att se nåt turkost. Det gjorde extremt ont i morse att i förbifarten råka se att nån har turkosa jävla persienner! URRRRRRRRRRRRK!

Droppen kom på vägen till jobbet. Hur i helvete kan man köra som om man fick sitt körkort på postorder när man åker omkring i en firmabil, väl uppmärkt med firmanamnet? Hört talas om varumärkesbyggande respektive – krossande??? Alltså, som medtrafikant vill man ju aldrig bli/inte fortsätta vara kund där. Hade jag varit riktigt elak så hade jag lagt ut namnet på företaget i fråga här. Men jag är inte elak idag. Bara arg. Eller jävligt förbannad.

För övrigt är jag felfri. (<== ironi)

PS Kom på en sak till! Folk som pratar lååångsamt… Alltså, jag blir så nervös att jag börjar stamma! Och det spelar ingen roll om vi pratar svenska eller engelska. Jag stammar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mårran speaking!

I morse var det två grader kallt när jag klev upp. När jag passerade termometern nästa gång, för att inta min frukostyoghurt, var det tre grader kallt. Och när jag skulle åka var det fyra grader kallt. Hur kan temperaturen sjunka så fort på nån timma? Är jag nån sorts Mårran, eller? (Det tror jag många skulle skriva under på!.. Jag är ju en sån åsiktsmaskin och dessutom väldigt elak. Är man kvinna ska man passa sig för att vara nåt av dessa – för då blir framför allt vissa andra kvinnor så… avundsjuka/bittra/arga – välj det alternativ som önskas! Men jag är ju å andra sidan Mannen i familjen när det gäller Fästmön och mig själv – för jag kör ju bilen.)

Tänkte pigga upp mig lite och stoppade ner händerna i mina nya, fina vantar, men fick tyvärr byta dem till mina sedvanliga svarta handskar för prinskorvsfingrar. Handskarna funkar nämligen bättre att köra bil i, stickade vantar gör att min läderratt bara glider. Och eftersom det fortfarande är snorhalt är det väsentligt att kunna ha ett bra grepp om ratten. Nån muff har jag för övrigt inte på den. Det försämrar greppet ytterligare.

Kunde inte ha dem idag.

Det är som sagt fortfarande väldigt halt ute och ganska moddigt. Vaktis brukar ploga hemma precis innan jag ska ge mig ut till garaget och det är ju bra. Bara det att det blir snorhalt på gångbanorna eftersom han inte sandar. Än så länge har jag klarat såväl handleder som lårbenshalsar.

I morse höll jag på att få vänstersidan på bilen och mig själv, dårå, intryckta av en firmabils förare som uppenbarligen varken är bekant med högerregeln eller hur man kör i en rondell. Men jag hade låg fart och kunde bromsa. Lite ironiskt var det dock att läsa den lilla dekalen som satt på en av firmabilens bakdörrar:

Vi gynnar dem som håller avstånd.

Man skulle ju kunna ändra texten till

Vi hoppas att du håller rejält med avstånd från vår bil, för det är åtminstone två basala trafikregler våra förare inte kan.

Då skulle dekalen täcka kanske båda bakdörrarna därmed  få en bättre och varnande funktion.

Sen kunde man ha isprinsessor som åkte före och efter firmabilen i varnande syfte.

Jag var och klippte mig igår efter jobbet. Det var skönt att få rensa skallen, men som du nu har noterat kan min duktiga frissa inte göra nåt åt insidan. Utsidan blev jag emellertid nöjd med, men eftersom jag nu har legat på frisyren lägger jag inte ut nån bild.

Idag är det webberier för hela slanten, både externa och interna. Jag har hur mycket som helst att lägga ut och det verkar inte minska på nåt sätt… Så lite behövd är man nog. Frågan är om jag ska be om ett möte med prefekten på institution 2 eller om jag ska avvakta. Min tid här rinner ju ut, sakta men säkert. Kanske ska kolla lite med M först…

I morgon ska jag presentera ett förslag till husets interna webbplats för ML och sen är det bara att vänta och se tills IT har gjort den tillgänglig!

Händer det nåt som du irriterar dig på idag eller är dan ett enda stort solsken???

Livet är kort.

Read Full Post »

Några ärenden, köande och knastertorrt

Nåt promenadväder var det då rakt inte idag! Vi promenerade endast till soprummet med en stinky-bag och därpå till Tokerian. Inne på affären blev jag irriterad som så ofta på sista tiden. Först var det en tjej som glodde jättemycket på mig. Om det var så att hon kände igen mig nånstans ifrån kunde hon väl ha sagt nåt. Eller så. Sen retade jag mig på en gubbe med stor bakdel som tycktes ha en förmåga att parkera sig och sin varuvagn och sagda bakdel i vägen för min framfart. Hela tiden. Dessutom hade han en färggrann logotyp på byxbenet.

Vi blåste upp till hemmet med matkassen och for sen ett ärende till Stormarknaden. Där inhandlade vi en lila påse och nåt att stoppa i den.

En lila påse och ett innehåll till den inhandlades.

                                                                                                                                                        Clark Kent* var verkligen supersmutsig så jag tvingade med Fästmön på en liten åktur för att tvätta bilen. Idén att tvätta bilen var jag inte ensam om idag. Därför fick vi sitta i kö i nästan en timma…

Tråååkigt att vänta…

                                                                                                                                                    Svenskar kan inte köa. Och att köa till biltvätten – att sitta i kö inne i en bil –  är ju tydligen ännu svårare än att bara stå i kö. Bilen framför oss var en firmabil som kördes av en ung kille med öppen gylf. Fast han var nästan aldrig i sin bil utan i bilen bakom oss där han uppenbarligen kände nån. Detta medförde att han inte körde framåt i kön tillräckligt snabbt för att jag skulle vara nöjd, så vid ett tillfälle startade jag min bil, blinkade vänster och började svänga ut för att köra om. Då fick han bråttom! Moahahahahaaaaa…

En stund senare startade jag min bil – och då for han ut som ett skott för att trodde att det var dags att köra fram. Men det var det ju inte, jag bara lurades! Ännu mer moahahahahahaaaaaaa…

Slutligen var det en dam som försökte göra en suverän trängning i kön. Men då klev jag faktiskt ur min bil, gick fram till henne och talade om var kön började och slutade. Damen körde där ifrån.

Anna satt tyst och stilla inne i bilen och mumsade på en chokladbit. Hon hade nämligen hört av sin son att han brukar få biltvättargodis när vi åker och tvättar bilen. Och inte kunde jag neka min söta älskling nåt sånt! För övrigt var jag jättesugen på choklad själv, så…

Äntligen kom vi så in i biltvätten. Det spolar, det bullrar och det låter illa. Och är allmänt läskigt.

Det är lite läskigt…

                                                                                                                                              Borstarna dissar jag helt sen en borste på en annan biltvätt rev upp hela bakre kofångaren på Fina Fifi Ford**.

Borstarna dissar jag. De fick hänga oanvända.

                                                                                                                                                    Efter en tio – tolv minuter börjar det bli färdigt och man ser ut genom rutorna igen. Dropparna rinner liksom uppåt när maskinen blåser luft på den blöta bilen.

Dropparna rinner uppåt, men det syns ju inte här eftersom det är en stillbild.

                                                                                                                                                     Efter tvätten blev det torkning för hand av fönster och speglar samt runt gummilister. Jag noterade att jag hade touchat en röd bil – eller tvärtom – med höger bakdel på Clark. Bara det att jag inte kan minnas nån sån incident så det är väl en röd bil som har touchat mig. Blir så himla irriterad på folk som inte stannar då eller skriver en lapp eller nåt! Nu är det inget större märke och jag kan säkert polera bort det, men beteendet är fruktansvärt nonchalant.

Hemma igen noterade jag ett bekant ”hö-hööande”, men man behöver ju inte hälsa på alla man känner igen tack och lov.

Vad det var i systempåsen? Ja, tyvärr var det INTE champagne för nåt att fira har vi INTE ÄN. Men jag köpte en flaska knastertorrt chardonnayvin från Dunavar till räkorna vi ska äta i kväll.

Dunavar Chardonnay (2009). Torrt så det knastrar, ska det vara.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min nuvarande bil-man
** Fina Fifi Ford = min före detta bil-flicka

Read Full Post »