Finansdepartementet behövde hjälp med att förenkla texter

Finansdepartementet har anlitat en PR-byrå för att förenkla departementets texter. Rätt, tycker somliga, fel tycker andra. Rätt vanligt tror jag – men tycker därmed inte att det är hundra procent rätt…

Byråns uppdrag var att göra det hela begripligt, alltså texter, grafik och upplägg – troligen avses hemsidan. Att hjälpa departementet att lyfta fram de viktiga delarna. Men en annan viktig del av uppdraget var också att

[…] undersöka om departementet skulle kunna skapa ett underlag för bedömningar avseende kommunikationen av regeringens ekonomiska politik bland relevanta målgrupper i Sverige. […]

Eh..? Jag fattar knappt uppdraget, men läser det om och om igen. Till sist fattar jag – och inser att finansdepartementet behöver hjälp, ja. Men frågan kvarstår om det är rätt eller fel att koppla in en extern byrå – NÄR MAN HAR ÅTMINSTONE EN INFORMATIONSCHEF (och troligen en liten informationsstab också).  Jag undrar alltså: vad gör informationschefen?

Enligt informationschefen bestämmer i alla fall finansdepartementet själv sina budskap (tack och lov, får man väl säga!). Och i budgetprocessen har nån byrå INTE varit inkopplad.

Det blir allt vanligare att

lägga ut

jobb på externa konsulter och byråer. Men frågan är vad som händer med kompetensen hos beställaren? Den måste ju då rimligtvis minska eftersom man inte behöver bekymra sig om att hålla vissa kunskaper och kompetenser levande. Jag är nämligen inte så korkad att jag tror att en informationschef blir hemmablind på departementets texter. En informationschef är en tjänsteman, inte en politiker. En informationschef BORDE kunna få rätten att

ställa de dumma frågorna

för att få underlag till att själv producera informationen. I det här fallet rörde det sig även om

kommunikation

det vill säga tvåvägs-information (finansdepartementet vill kommunicera med medborgare, journalister med flera). Och I DESSA FRÅGOR tror jag man hittar bäst hjälp – och framför allt bollplank – externt. Det är vad jag tror. Vad tror du???

Read Full Post »

Hånfullt eller bara tanklöst?

Det är inte bara andra som klantar sig ibland. Jag klantar mig ofta. Och ofta tror jag att man uppfattar mig som hånfull, men lika ofta är jag bara tanklös. Men ändå. Jag har sett prov på andras… tanklöshet också…

Den så kallade Långtidsutredningen har levererat sitt slutbetänkande. Utredningen har genomförts av tjänstemän vid finansdepartementet. Och dessa herrar, gissningsvis, har konstaterat att det finns brister i hur arbetsmarknaden fungerar… (jahaja… = hånfull kommentar av mig). Därför föreslår de att anställningsskyddet ska baseras på uppsägningsavgifter som är högre för dem med lång anställningstid och lägre för dem med kort anställningstid. Enligt tjänstemännen skulle detta minska risken för att nyanställda sägs upp. Men det skulle också öka arbetsgivarnas möjligheter att behålla dem de vill ha.

Vidare föreslår utredarna

• alla som har varit arbetslösa i minst tre månader ska ha rätt till a-kassa
• a-kassan ska vara högre än dagens socialbidrag om de arbetslösa deltar i nåt program
• arbetsförmedlingens jobb med så kallade svaga grupper (vilka de nu är… = min hånfulla kommentar) ska förbättras

Och nu protesterar facken eftersom de länge sägs ha värnat om turordningsreglerna vid uppsägningfar. HA! (= hånfullt från mig)

Jag kan berätta att en av länets offentliga verksamheter redan införde dessa förändringar som NU föreslås år 2007 kring åtminstone två personer. (Sen gjorde man i princip likadant två år senare med ytterligare minst två personer.) Vad gjorde facken då? Såg till att arbetsgivaren fick betala höga uppsägningsavgifter (på pappret kallat avgångsvederlag) för de två medlemmar som sas upp. Så himla ”clever” att föregå ett förslag till förändringar inom den svenska arbetsmarknadspolitiken!

En resa hit kan ju den göra som har råd. Jag tillhör inte den kategorin.

                                                                                                                                                            I mindre skala kan det upplevas som hånfullt eller tanklöst när nån skickar en inbjudan till nåt som ska ge den som registrerar sig bra rabatter på resor – hånfullt eller tanklöst därför att man knappt har pengar till bensin ut till Förorten. Jag menar, hur ska man kunna resa då?

Under kategorin tanklöst snarare än hånfullt vill jag stoppa in när man (= jag) desperat försöker sälja nåt via sin blogg och nån säger ungefär att ”jag har en annan sort” (jaha, OCH?..), en annan säger ”jag såg nån annonsera ut detta mycket billigare där och där” (hjälpsamt – presumtiva köpare dirigeras från mig till billigare inköpsställe..) och en tredje säger ”jag vill inte köpa just den, men jag vet att du har Den och Den vill jag köpa i stället”.

Ja jag är trött, besviken, ledsen och fattig. Förlåt om jag har varit tanklös mot nån!

Read Full Post »