Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fiktivt grevskap’

Ett inlägg om säsongsstarten av en TV-serie.


 

Äntligen är midsommar passerat så att Midsomer kan ta vid! Igår kväll gick säsongspremiären Morden i Midsomer, The Dagger Club. Falsksång ville varken Fästmön eller jag lyssna till, men att glo på en och en halv timmes fiktiv mordhistoria i ett lika fiktivt grevskap, det går an, det! Synd bara att det endast blir tre gånger till i sommar som SvT 1 visar detta.

Morden i Midsomer 2015

Morden i Midsomer hade säsongspremiär igår klockan 21 i SvT1. Det blir ytterligare tre avsnitt. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det första som slår en 
är att det numera finns en Baby Barnaby. Äntligen har det lätt åldrade paret Barnaby fått en bebis. Kommissarien och hans fru är trötta av allt nattskrik, så när ett mord dyker upp verkar John nästan lättad. Som vanligt är modus operandi av det underliga slaget: en kvinna har mottagit ett paket med ett rouletthjul. På en bifogad lapp står det att hon absolut inte får sätta igång snurran – vilket hon förstås gör. Och då dör hon eftersom hon får en elchock. Det är deckarfestival och i samband med mordet, som strax blir ytterligare ett, stjäls ett dittills okänt manus till en deckare av en avliden författare. I en av hans böcker mördas två kvinnor – genom elchocker via ett roulettehjul…

Det allra bästa med det här långfilmslånga avsnittet är förstås att det till stor del utspelar sig i en bokhandel. Redan tidigt anar man irritation, avund och ilska bland deltagarna. Det blir lätt spännande, men mest underhållande. Och naturligtvis fångas mördaren till sist. Intrigen är inte särskilt komplicerad, men just denna brittiska polisserie förlåter jag för nästan vad som helst. Morden i Midsomer hör sommaren till, så är det bara. Och by the way, Sykes rules! (Det är hunden.)

Toffelomdömet blir medel. 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om säsongens första avsnitt av Morden i Midsomer.


Är det nånting som hör sommaren till
är det Morden i Midsomer, tycker jag. Jag skiter i Skrålsång från Halsen, Potta på Fiseberg och andra såna TREVLIGA TV-program. Det ska vara mord. Helst lustifika sådana. Säsongsstarten av Morden i Midsomer: Death and the Divas visade upp ett antal sådana när Fästmön och jag tittade igår kväll.

Jones o Barnaby
Jones och kusin (ja, för den riktige har ju slutat) Barnaby löser mordgåtor fyra gånger i sommar.


I detta första av fyra sommaravsnitt
hamnar vi på skräckfilmsfestival. Midsomer har förstås en egen skräckfilmsförfattare. Fast när hennes mer kända skådespelande syster återvänder efter 40 års bortavaro ökar de riktiga morden rejält till antalet. Först ut att dräpas är en journalist som skriver om systrarna. Hon får en stekgaffel i halsen. Nästa som mördas får stekgaffelns tillhörande kniv (!) i ryggen. Nästa blir mumie. Och så vidare. Mordsätten följer filmmanusen, men vad händer när manusen tar slut?

Som vanligt är modii operandi ovanliga och snudd på komiska mitt i det otäcka. Men hela grejen med Morden i Midsomer är att det innehåller mycket humor och inte särskilt mycket otäckheter – trots alla mord. För det fiktiva grevskapet Midsomer har mycket gemensamt med vårt Gotland: var och varannan person där blir mördad. Att det överhuvudtaget finns några levande människor kvar är en gåta.

Lite gulligt, inte särskilt läskigt och aningen för mycket trams ger ett medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »