Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fiktiv historia’

Ett inlägg om en bok.


 

Låt mig ta din handBland det bästa jag vet är att upptäcka av mig olästa författare, gärna deckarförfattare. I mitten av april hittade jag Låt mig ta din hand för 15 spänn hos Erikshjälpen. Detta är den tredje av Tove Alsterdals böcker, men eftersom böckerna inte hänger ihop kunde jag läsa den utan att missa nåt. Nån regelrätt deckare visade sig boken inte vara. Däremot är den en riktigt spännande psykologisk thriller om en familj.

Camilla Charlie Eriksson faller från en balkong på valborg och dör. Det tycks vara självmord. Systern Helene tvingas ta itu med att städa systerns lägenhet. Systrarna har för länge sen brutit med varandra. Deras mamma övergav systrarna när de var små för att flytta med en älskare till Argentina och deras pappa blev alkoholist. Charlie hade svårt att skilja på verklighet och fantasi. Men Helene hittar saker i Charlies hem som får henne att undra om systern verkligen tog livet av sig. Dessutom verkar Charlie ha varit nära att få reda på hemligheter.

Även i den här boken går flera berättelser parallellt. Tiden växlar mellan nutid och 1970-talet och miljön mellan Sverige och Argentina. Det kan tyckas som ett uttjatat grepp, detta med parallella berättelser, men den som är duktig på det får till en riktigt bra bok. Tove Alsterdal är duktig och hon har använt greppet på ett lyckat sätt. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Sen jag började jobba tog jag tillvara på varenda liten möjlig stund till att läsa den. Eftersom handlingen berör verkliga händelser i Argentina får boken rätt stor touch av realism. Det höjer omdömet, för trots att det är en fiktiv historia känns den oerhört äkta.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagligt inlägg.


 

Vin de la maison 2007

Vin de la Maison 2007 smakade rustikt och plommon.

Vad bjuder du på när du får oväntat besök? Ja här fick jag minsann riva fram ytterligare en kycklingfilé och tina upp. En öppnad flaska Villa Puccini räckte knappt till var sitt glas, så jag slog på stort och korkade upp en flaska Vin de la Maison från 2007. Sen var det ingen som ville smaka den. Hmpfff… Jag tog ett glas till Mr Selfridge och det smakade… rustikt och plommon. Inte alls dumt!

Det var inte mycket som hände igår. Därför blev det ett välkommet avbrott i tristessen att få sällskap. Jag lagade mat, vi åt, softade, glodde på TV – och körde vår egen variant av Earth Hour. Jag passade på att slänga en bläng på fönstren i närområdet. De flesta var upptända hela kvällen. Men man ska inte leka med elden. I Helsingborg började en eldartist brinna i samband med firandet av Earth Hour, enligt Aftonbladet.

Anna letar efter nåt med ficklampa

Anna letar efter nåt med ficklampa under min soffa.

Vårt Earth Hour då? Tja det gick i stort sett ut på att Fästmön lekte kontrollant med ficklampa och kollade läget under min soffa. Där hittade hon, förutom damm, en och annan godisbit och en ostbåge. En får ju skämmes när en sade sig ha städat så sent som i torsdags… Att få skratta lite lättar upp. Så till den milda grad att jag hällde kaffe på vardagsrumsbordet, mattan och min arm. Ifall nån undrar brände jag mig inte särskilt mycket.

Alla klockor flyttades fram innan läggdags. Det blev en lagom sovmorgon idag också, för Anna hade fått ledigt. Tyvärr är vädret inte nåt som inbjuder till promenader – vårsolen lyser med sin frånvaro och regnet smattrar mot rutorna. En perfekt dag att sitta inne och läsa, med andra ord. Igår började jag på en liten bok som nån tipsade mig om, Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Det är en roman med en fiktiv historia, men författaren Anneli Jordahl har ändå baserat den på brevväxlingen mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen. Fast det är bara en uppsättning brev till en av de tu som finns sparad. Intressant är den och personligen tycker jag att den slår Lena Anderssons till skyarna höjda Egenmäktigt förfarande med hästlängder.

Regn på fönstret och mussvans

Det regnar idag. Till och med musarna rymmer.


Men vi ska ut på en tur strax 
till Förorten där vissa litterära och andra ärenden ska utföras. Clark Kent* ska plöja genom vattenmassorna. Belöningen blir förhoppningsvis en kopp gott kaffe i Himlen nånstans.

Slutligen en förfrågan: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.


 

Tofflan i hjärta

Det slår, det slår, det slår. Du-dunk, du-dunk, du-dunk… Nånstans ifrån skickas han tillbaka. Han vill inte. Han vill vara kvar i det vita, luddiga, mjuka, varma. Inte känna, inte… tänka… Bara flyta omkring i varat. Utan tillstymmelse till… ansvar.

Han vrider lätt på huvudet. Ser hennes hår flyta ut över kudden som en kopparröd solfjäder. Ögonlocken fladdrar. Hon drömmer. Hon är här och ändå inte.

Han vänder blicken mot taket. Hur ska det bli? Hur ska han orka vara stark när allt han vill är att somna och aldrig vakna.

Det där jävla hjärtat! Det slår, det slår, han lever, hurra! Säger vem? Vem hurrar? Vem är glad? Vem faaan vågar vara glad över det? Ska det vara så här? Ska det kännas lika eländigt varje gång han skickas åter från det vita? Varför får han inte välja?

Och hon bara ligger där. Drömmer och andas och fladdrar med ögonlocken. Han slår. Han slår. Han SLÅR!

Nu slår det inte mer. Nu är han ensam i hela världen. Ingen där som älskar honom.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påhittat inlägg och en rent fiktiv historia. Alla likheter med verkliga händelser är bara tillfälligheter.


 

Silhuetthand

Jag vet inte vad det är jag ser! Men jag försöker få ihop scenen. Misslyckas. Tittar, som den livsåskådare jag är, på flyttkartongerna på balkongen, barnstolen. Vem ställer ut sånt i regnvädret?

Det byts saker i fönstren. Lampor tänds och lampor släcks. Jag vet inte vad det är jag ser. Bara ljuset som kommer och går. Annat ljus än det som har varit. Är det mina ögon som lurar mig?

En äldre man jobbar hårt under eftermiddagen. Hämtar saker, fyller sin bil. Det ska alltså flyttas. Eller? Och vem är det som ska flytta? En eller alla? Vems bohag ryms i en personbil? Vems liv?

Jag vet inte vad det är jag ser! Kan inte tolka det ögonen tar in. Mannen arbetar systematiskt. Var är de som bor där?

Framåt kvällen ser jag paret. Silhuetter. Kvinnan plockar matvaror ur en kasse och ställer in i kylen. Mannen står vid spisen. Är det vad jag ser?

Kökslampan i taket får figurerna på scenen att bli helt svarta, medan scenen är vit. Två personer utför var sina handlingar, med ryggarna mot varandra. Dessa två, som skrattande och halvnakna brukade busa inför öppen ridå. Det är inget bus i bilden nu. Jag vet inte vad det är jag ser.

Ljuset släcks. Ridå.

Men jag vet vad det är jag inte ser: Barnet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mellan sommarens längtan o vinterns köldAtt jag gillar Leffe vet den som läser min blogg. Han är rolig, ironisk, vass och skärpt som tusan. Sen kan han vara lite underlig också – precis som vi alla kan vara. För ett tag sen lånade jag en hel hög med böcker av Fästmön. I den låg bland annat Leif GW Perssons bok Mellan sommarens längtan och vinterns köld. Nu har jag läst den tegelstenen på nästan 600 sidor.

En amerikansk student tar livet av sig genom att hoppa från fönstret till sitt studentrum. Det är helt klart ett självmord. Men en synnerligen envis polis gör en märklig upptäckt i studentens klack. Plötsligt rullas en underlig historia upp. Försent inser polisen att det egentliga offret hela tiden har varit Sveriges statsminister.

Det här är en fiktiv historia. Boken är också den första delen av Leffes trilogi om mordet på Olof Palme. Därför kan och bör man som läsare läsa boken med den vackra titeln på lite olika sätt. Personligen tycker jag att historien blir alltför utdragen. Boken är för tjock, helt enkelt. Den blir seg bitvis.

Det samlade Toffelomdömet når upp till medel i alla fall.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »