Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fiender’

Den smärtan jag såg i hans ansikte… Inte ens i döden var den utsuddad. Och detta stärkte mig i min känsla av att jag gjorde rätt som vigde resten av MITT liv till hämnden.

Efter en period av djupaste depression, följd av en annan i rödaste ilska, kom så en tredje som bestod av förföljestankar. Vart han än blickade såg han fiender. De var efter honom på promenad, de var efter honom i svarta bilar, på internet, via telefonen, posten… Detta gjorde att han slöt sig ännu mer inom sitt skal och det fanns inte någonting jag kunde göra för att locka ut honom.

Ibland klev han emellertid ut av egen kraft. Ibland kunde vi ha riktigt normala stunder, till och med dagar, tillsammans när vi gjorde normala saker och ägnade oss åt sådant som normala människor gör som lever. Men så kom de svarta tankarna och han flydde längst in i garderoben med sitt täcke över sig och lampan släckt.

Read Full Post »

E hade en liten egenhet som inte var känd av så många. Men när den väl blev känd, upplevde de ”drabbade” den som snudd på en förbannelse, en utdrivning.

E var i grund och botten en mycket social varelse. Han tyckte om att föra diskussioner av olika art – på såväl hög nivå som lägre, allt beroende på sällskap, stämning och tillfälle. Detta var nog ett skäl till att han noga valde ut dem han ville bryta bröd med. Ty hans egenhet bestod i att inte dela måltid och bord med någon han inte kunde fördra. Han vägrade helt enkelt. Blev som ett tjurigt litet barn. Placerade sig vid ett annat bord.

Problemet var att ingen visste VEM han inte kunde fördra vid just det tillfället. Detta var naturligtvis en hemsk känsla för de närvarande. Men E höll hårt på detta. Hade en oförrätt drabbat honom var han dessutom otroligt långsint. Personen som sårat eller gjort honom illa fick ofta böja sig både en och två gånger bakåt för att återvinna E:s gunst. Det handlade inte om fjäsk, ty fjäsk fanns på listan över sådant E verkligen inte kunde fördra. Det handlade om att man åter igen måste förtjäna hans gillande. Eller att man helt enkelt skulle be om ursäkt.

Det som sårade E mest av allt var orättvisor. När man dömde folk efter det yttre och inte det inre. När somliga åtnjöt privilegier, medan andra, helt utan anledning, blev utan. Och eftersom det var de överordnades uppgift att bestämma vem som var gullegris respektive syndabock, vände sig E:s vrede ofta uppåt. Vad han inte insåg var att han slogs med väderkvarnar, att han slogs som David mot Goliat och att endast ett under hade kunnat rädda honom.

I sammanhanget blev då hans egenhet att inte dela bröd med sina fiender till stor nackdel för E. Detta för att han naturligtvis gick miste om väsentlig information som bjöds likt tillbehör till måltiden vid sådana tillfällen.

 

Read Full Post »

« Newer Posts