Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fiender’

Läser en intressant artikel idag i lokalblaskan med rubriken Skryt dig lycklig på Facebook. Själv finns jag ju inte på Facebook, men har naturligtvis övervägt att ta steget även dit. Emellertid har jag inte hittat nåt eller några bra SKÄL till att göra det, så till dess att jag gör det är det bloggen och bloggen enbart som gäller för mig.

Men åter till artikeln! För även om jag inte finns på Fejan är jag ju nyfiken! Artikelskribenten Anna Hellberg menar att

[…] Det går alldeles utmärkt att använda den sociala nätverkssajten Facebook för att designa ett bättre jag – och bli sedd. […]

Enligt artikelskribenten läggs det ut stylade bilder, foton av lyckade semestrar, strålande barn och kompisgäng. Folk delar intressanta nyheter, you tube-klipp och favoritlåtar. Och det är väl bra och trevligt. Eller? Nja, så odelat positiv är inte Anna Hellberg. Hon menar man kan använda Fejan för att ge en bättre bild av sig. En bild som kanske INTE RIKTIGT stämmer med verkligheten. Detta grundar hon på socialogen Martin Bergs forskning. Han hävdar nämligen att

[…] På Facebook ger man en bättre, mer fördelaktig bild av sig själv än i den analoga verkligheten. Kommunikation på nätet sker utan att vi behöver visa upp vårt fysiska jag och det är fritt fram att överdriva sin egen förträfflighet. Men man ska komma ihåg att det som visas upp är oftast socialt accepterade beteenden […]

Och i stället för att skriva att man inte orkar gå iväg till gymmet skriver man kanske

Hemma efter ett tufft träningspass.

Men att framställa sig själv i en bättre dager är inte nåt vi bara gör på Facebook, tydligen. Fast kanske är det enklare på Fejan därför att vi inte behöver visa upp oss hur vi EGENTLIGEN ser ut. Martin Berg säger:

[…] Vi behöver inte visa upp vårt fysiska jag, ingen ser att jag sitter i morgonrock i en ostädad lägenhet och tycker synd om mig själv. I det verkliga mötet med människor avslöjar däremot kroppsspråket och vårt tonfall hur vi mår. […]

Olika generationer använder Facebook på olika sätt. Många yngre använder Fejan för att

[…] peppa sig med skryt […]

enligt artikeln, medan en äldre generation kan ha ett annat förhållningssätt – även om det självklart finns exhibitionister även bland dessa!..

Men på Facebook har alla chansen att visa sitt eget, personliga varumärke. Här hittar man bekanta från förr – och viktiga kontakter för livet som det är just nu. Och sociala medier är en utmärkt kanal att visa vad man kan, menar Martin Berg. Kommentarer från vänner ger en kick – men den som möts av tystnad känner sig säkert rätt ensam och värdo.

Facebook utvecklades i USA och där är det fortfarande så att de flesta kommentarer är positiva och uppmuntrande. Hur är det här? Är vi snälla eller är vi negativa och kritiska i våra kommentarer? Personligen, när jag kommenterar på folks bloggar, är jag nog mest snäll – om det är nån jag känner. Har jag helt motsatt åsikt än min bloggande vän väljer jag nog hellre att inte kommentera – eller att skriva ett inlägg om ämnet på min egen blogg. Fegt, kanske..?

I vart fall är alla dessa reflektioner över självet och vilka vi är ett typiskt tecken för vår tid, menar Martin Berg. Många drabbas till och med av uppdateringsångest, nåt som psykologen Anna Kåver fått erfara. Hon har träffat på många nätmissbrukare som tillbringar nästan all vaken tid framför datorn. Och gränserna suddas hela tiden ut. En känsla av intimitet sprids, men det kan vara en skenbar sådan. Anna Kåver säger:

[…] Att uttrycka sig gränslöst eller utge sig för någon man inte är på bloggar, twitter eller facebook är riskfyllt och inbjuder till att bli utnyttjad, kränkt och mobbad. Du öppnar dig då för negativa reaktioner som inte är lätta att hantera på egen hand […]

Nu finns det till och med en diagnos för uppdateringssjukan, SUA, Social Update Anxiety. Denna sjukdom drabbas man av när livet kretsar helt kring Facebook. Symtomen är, enligt beteendevetaren Nina Jansdotter:

  • ständiga uppdateringar och funderingar kring vad man ska skriva
  • rastlöshet och till och med ångest när man inte är inloggad
  • Facebook tar tid från familjen och vänner i verkliga livet

Låter ju rysligt förskräckligt och negativt! Men Nina Jansdotter säger också:

[…] Samtidigt kan man bli mer medvetet närvarande i sitt eget liv om man sätter ord på sina handlingar. Om jag skriver ”nu dricker jag en kopp grönt te ” måste jag verkligen känna efter hur det känns att dricka den där koppen. […]

Och Nina Jansdotter tror INTE att det är realistiskt att helt stänga av sig från Facebook eftersom man hamnar utanför då. Dessutom har jag hört att det ju inte går att stänga av sig från Fejan. Medlemskapet är på livstid.

Personligen är jag medveten om att jag bloggar alldeles för mycket. Men bloggandet har flera syften för mig som jag faktiskt rättfärdigar det med:

  • jag skriver min subjektiva berättelse om mitt liv
  • jag kan ösa ur självömkanspåsen och sen förhoppningsvis gå vidare med en lättare packning (att blogga är gratis, det är inte en psykolog…)
  • jag tränar mitt skrivande
  • jag reflekterar över mitt eget beteende vilket gör att jag förhoppningsvis utvecklas
  • jag får nya vänner
  • jag får nya fiender
  • jag lär mig en massa

…med mera… Men det TAR väldigt mycket tid att blogga. För tillfället råkar jag emellertid ha rätt gott om den varan…

Hur använder DU Facebook och bloggandet???? Och förskönar du dig själv och din familj och ditt liv rent allmänt?

Read Full Post »

Provrören är nu avlämnade och vid det här laget analyserade. Jag orkade faktiskt inte stanna och vänta på provsvaren. Doktor Anders var ute på äventyr idag, så jag gissar att jag får ett mejl eller en signal på måndag. Det är helt OK, det kan jag leva med.

Hemma igen satte jag mig datorn och krafsade ner några ord på datorn. Tog inte många sekunder innan den kära, kära fru Hatt ringde! Vet inte varifrån eller hur hon har fått sin RADAR, men den finns där. Uj uj uj! Hon hör ALLTID av sig när man bäst behöver höra en VÄNLIG stämma i telefonluren!


Bara till fru Hatt. Ett RÅÅÅÅÅÅSA hjärta!

                                                                                                                                                           Sen blev det då dags för frukost. Vid lunch. Men det var OK, jag är ju aldrig hungrig nu för tiden, bara yr och illamående. Och idag bar det sig inte bättre än att det blev Drattan Cullus som gästspelade inne badrummet. Det vill säga jag yrslade omkull. Kära ovänner och fiender, TYVÄRR slog jag inte ihjäl mig, jag slog mig inte ens. Segnade tjusigt ner och landade på mitt mjuka hull. Och där låg jag tills jag orkade komma upp på benen igen, som värsta 100-åringen! (Jag tror att jag måste läsa den där boken du skickade NU, Åsa!!!) Efter en stund ringde jag Fästmön för att beklaga mig lite.


Drattan Cullus – eller Björnen sover. Nån av lekarna lekte jag förut idag.

                                                                                                                                                    Oändligt försiktigt har jag, efter att ha vilat på gästsängen, steppat nerför trappan till postboxen. GULP! Idag låg där minsann ingen rolig bok från Åsa eller nåt vykort från Jonas eller fina kylskåpsmagneter från FEM – utan… ETT BREV FRÅN BANKEN! Höll på att knappt ta mig upp igen… Torr i munnen… Darrande på handen… Slet upp kuvertet redan i hallen och läste: 

Inbjudan till höstens frukostmöten. Endast till dig som är PRIO PRIO ETT-kund i banken!

(Ja, citatet ÄR något förvanskat…) Tre frukostmöten om juridik, reavinst och sparande. Om jag orkar så vill jag gå på alla tre! OSA senast om en vecka, så jag får tänka några dar.

Nu ska jag vila lite till. En tur till Apoteket får vänta och snabeldraken* står fint i städskåpet. Jag orkar inte.

                                                                                                                                           *snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Oj så länge vi sov idag! Klockan var nästan tio när jag slog upp mina blå och så sov fortfarande resten av familjen utom Linnsan, som skuttat (?) upp tidigt för att åka till jobbet. Jag hade lite bråttom upp idag, för jag har ju en dejt med kvinnan som tar hand om min huvudvärk a k a Mona, min frissa, i eftermiddag. Det ska bli så skönt att få lägga huvudet i hennes händer! Jag är alltid så nöjd när jag går därifrån. Idag blir det slingor och klippning. Uppe på huvudet är kalufsen tät och det blir ju svettigt när det är så här varmt som det är.

Just idag är det grått och mulet och när jag hade intagit hallon och jordgubbar med mjölk och lite annat gott som älsklingen serverade till frukost, gick jag ut till bilen för att åka hem. Då regnade det… Och inne i stan regnade det ÄNNU mer… Trots det är det varmt och klibbigt och man måste nästan gå i shorts och linne inomhus…


Regn, regn, regn… Men det är faktiskt lite skönt, också…

                                                                                                                                                           Några som INTE vill ha regn är Anna, Elias och Frida, för de planerar en tripp till Kolmården i veckan. Eventuellt blir det redan i morgon och då får jag nattgäster i natt eftersom det är enklare att starta tidigt från stan. Bussen går nämligen från Stockholm vid åtta-tiden, redan, så jag har lovat att skjutsa dem till ett tidigt tåg från Uppsala central.

För jag följer inte med. Lårkan är inte riktigt bra och jag tror inte att en långkörning på ett par timmar är så lysande. Igår kväll hade jag riktigt ont, nu vid slutet av ”piskrappet”, det vill säga nära knävecket. Annars funkar det bra att ha jeans på sig, men det gör ont i vecket när jag går. Känns det inte bättre i morgon ska jag faktiskt ringa till doktor Anders och försöka få en tid. Han kanske ska få titta på ”hjärnan” som jag upptäckte i nacken i lördags också. Den är oförändrad, men lika fullt kvar.

Igår la jag ut en ny omröstning, en fråga som kändes lite aktuell med tanke på att Prideveckan just passerat. Och jag tycker inte vi ska glömma bort HBTQ-frågor, jag ska själv bli bättre på att blogga om dem. Lite förundrad blev jag emellertid över att en två tre fyra av mina läsare klickat i att de TYVÄRR känner en HBTQ-person. Jag undrar bara i mitt stilla sinne vad de hittar för intressant på min blogg att läsa då, jag som i allra högsta grad är en HBTQ-person… Fast i och för sig kan jag mycket väl tänka mig vilka det är och även om jag inte älskar alla barn i hela världen så tackar jag för höjningen av min besöksstatistik. Samtidigt är jag väl medveten om att man bör känna sina fiender ännu bättre än sina vänner. Mycket väl medveten…

Tvättmaskinen arbetar en stund nu, men jag ska strax pausa den för att åka in till stan. Regnet öser ner fortfarande. Inte så kul om man är nyfixad i håret, så jag får väl försöka hitta en parkering nära salongen.

Read Full Post »

Den smärtan jag såg i hans ansikte… Inte ens i döden var den utsuddad. Och detta stärkte mig i min känsla av att jag gjorde rätt som vigde resten av MITT liv till hämnden.

Efter en period av djupaste depression, följd av en annan i rödaste ilska, kom så en tredje som bestod av förföljestankar. Vart han än blickade såg han fiender. De var efter honom på promenad, de var efter honom i svarta bilar, på internet, via telefonen, posten… Detta gjorde att han slöt sig ännu mer inom sitt skal och det fanns inte någonting jag kunde göra för att locka ut honom.

Ibland klev han emellertid ut av egen kraft. Ibland kunde vi ha riktigt normala stunder, till och med dagar, tillsammans när vi gjorde normala saker och ägnade oss åt sådant som normala människor gör som lever. Men så kom de svarta tankarna och han flydde längst in i garderoben med sitt täcke över sig och lampan släckt.

Read Full Post »

E hade en liten egenhet som inte var känd av så många. Men när den väl blev känd, upplevde de ”drabbade” den som snudd på en förbannelse, en utdrivning.

E var i grund och botten en mycket social varelse. Han tyckte om att föra diskussioner av olika art – på såväl hög nivå som lägre, allt beroende på sällskap, stämning och tillfälle. Detta var nog ett skäl till att han noga valde ut dem han ville bryta bröd med. Ty hans egenhet bestod i att inte dela måltid och bord med någon han inte kunde fördra. Han vägrade helt enkelt. Blev som ett tjurigt litet barn. Placerade sig vid ett annat bord.

Problemet var att ingen visste VEM han inte kunde fördra vid just det tillfället. Detta var naturligtvis en hemsk känsla för de närvarande. Men E höll hårt på detta. Hade en oförrätt drabbat honom var han dessutom otroligt långsint. Personen som sårat eller gjort honom illa fick ofta böja sig både en och två gånger bakåt för att återvinna E:s gunst. Det handlade inte om fjäsk, ty fjäsk fanns på listan över sådant E verkligen inte kunde fördra. Det handlade om att man åter igen måste förtjäna hans gillande. Eller att man helt enkelt skulle be om ursäkt.

Det som sårade E mest av allt var orättvisor. När man dömde folk efter det yttre och inte det inre. När somliga åtnjöt privilegier, medan andra, helt utan anledning, blev utan. Och eftersom det var de överordnades uppgift att bestämma vem som var gullegris respektive syndabock, vände sig E:s vrede ofta uppåt. Vad han inte insåg var att han slogs med väderkvarnar, att han slogs som David mot Goliat och att endast ett under hade kunnat rädda honom.

I sammanhanget blev då hans egenhet att inte dela bröd med sina fiender till stor nackdel för E. Detta för att han naturligtvis gick miste om väsentlig information som bjöds likt tillbehör till måltiden vid sådana tillfällen.

 

Read Full Post »

« Newer Posts