Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘festlokal’

Ett hushållsligt inlägg.


 

Pojke i porslin s håller för öronen

Hushållsnära oljud är hänsynslöst.

Den lediga fredagen försvann i ett nafs. Vi åt middag ganska sent. Vinflaskan i förra inlägget tömde vi helt. Maten var god. Ja, det hade varit en fin fredagskväll… om vi inte hade lidit av hushållsnära oljud.

Att det låter lite i ett flerfamiljshus en fredagskväll kan jag acceptera. Det är svårare att acceptera att det är oljud framåt småtimmarna. När vi kröp i säng vid ett på natten var det som mest livat. Vi lyckades somna, men Fästmön vaknade nån timme senare – av det hushållsnära oljudet.

Jag tycker att det är dålig stil. Ja, inte att vakna, utan att föra sånt oljud så att man väcker andra. Det är brist på hänsyn eller brist på god uppfostran. Oavsett, vi har en festlokal som ligger precis bredvid huset jag bor i. Den kan man hyra till ett otroligt lågt pris. Den är fullt utrustad med bord och stolar, porslin och köksredskap. Där finns spis, micro, kaffebryggare och diskmaskin sist jag tittade. På baksidan finns en stor, fin murad grill. Varför inte hålla till där om man ska ha många gäster sent? Det är hänsynslöst mot andra som bor i huset och som kanske ska upp och jobba dan därpå, trots att den dan är en lördag.

Och ja. Jag är fullt medveten om att min blogg läses av kreti och pleti, förutom såna som jag gillar. Men om man inte kan ta artiga tillsägelser och lyssnar på skvaller i stället får det bli så här. Förutom att jag har försökt prata med berörd vid tre (3) olika tillfällen har jag också kontaktat bostadsrättsföreningens styrelse. Jag har gjort det jag själv har kunnat alltså för att tala om att jag inte accepterar detta. Varför är det ändå jag som är skurken?

Pelargon nära

Den har blivit avnupen.

När det gäller det egna hushållet har jag hittills idag ägnat mig åt nära tjänster. Fast jag får så väldigt dåligt betalt av mig. Jag får liksom betala för att bo här. Hmpfff… Och så får jag arbeta. Idag har jag slitit lakanen ur sängen för att bädda rent. Nu tvättar min maskin. Vidare har jag tagit itu med en strykhög som bara har växt. Och nupit av ett och annat dött blomblad på pelargonen, så där som gamla tanter gör.

Vi har ätit frukost – jag fixade den, Anna tog disken. Den senare ska iväg och jobba i eftermiddag, men jag ska ordna lite mat innan dess. På dagens matsedel står det rotmos och kycklingkorv stekt i skivor samt kokta grönsaker. När Anna har kommit hem i kväll blir det var sitt glas vin, röda druvor, kex och goda ostar, Cambozola finesse (med vitlök), Baby Bel (cheddar) och Lucifero (gorgon-zolaost med chili). Eftersom jag vanligtvis handlar på Tokerian hade jag väldigt mycket orörda hushållspengar på ICA-kortet (jag har en automatisk överföring av en tusenlapp varje månad). Därför hade jag råd att köpa goda ostar igår så att vi kan lyxa lite i afton.

Nu ska jag bara PLOCKA UNDAN ett och annat som NÅGON har ”glömt” att lägga i tvättkorgen. Vem kan det vara, tro? Inte är det väl hon som alltid rättar till saker och ting..?

Smutsiga strumpor i kökssoffan

Smutsiga strumpor funna i kökssoffan. Dessvärre hittar de inte själva till tvättkorgen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både-och-inlägg.


 

Himmel motljus

Soligt igår, mulet i morse.

I natt drömde jag en fantastisk dröm! Det insåg jag klockan fyra när jag vaknade och behövde gå på toa. Jag skulle verkligen komma ihåg drömmen, för den var ett sånt bra underlag till ett blogginlägg. Naturligtvis är drömmen borta nu på morgonen…

I stället vaknade jag till en mulen morgon. Märkligt, för gårdagskvällen var solig och lagom varm. Jag satt på ballen* fram till klockan var tjugo i nio. Läste min spännande Stephen King-bok. (Jag har knappt 200 sidor av de cirka 500 kvar nu.) Det var förvånansvärt tyst runt omkring. Senare på kvällen insåg jag att jag troligen hade missat bostadsrättsföreningens årsstämma… Ja, mitt minne är inte som tidigare… Fast å andra sidan har jag ganska mycket annat som jag tänker på just nu. För övrigt tror jag inte att kvällens tystnad berodde på att ”alla” var på årsstämma. Det skulle möteslokalen inte palla för. Vi har 300 lägenheter. Möteslokalen, som också är festlokal, tar väl cirka 50 pers, skulle jag tro. Kanske 100, om folk står.

Vid 21-tiden åkte jag och bytte in min trissvinst mot en ny lott. Passerade macken, där jag hjälpligt torkade av vindrutan på Clark Kent**. Igår när vi åkte hem från jobbet blev han nämligen nerstänkt av en bil som strax före avfarten till vårt hem började släppa ifrån sig lerigt vatten! Inte kul när det skvätte, för det var ju inte bara på vindrutan, som jag kunde hålla hjälpligt ren med spolarvätska och vindrutetorkarna… Hämtade Fästmön när hon slutat jobba och skjutsade hem henne. Gissade att hon vill komma hem så snart som möjligt eftersom hon hade fått spolning av rören i ett av våtutrymmena hemma under eftermiddagen. Man vet ju aldrig vad hantverkare lämnar efter sig. Jag hoppas att det inte var en massa ”skit” så att hon fick städa det sista hon gjorde före sänggång igår kväll…

Idag står det tankning och handling på min agenda efter jobbet. I övrigt ska jag ägna min bok lite tid. Den är så spännande nu!

Ölglas nära

Kanske blir det en sån här efter jobbet och bilverkstan på torsdag, hemma eller ute.

På torsdag kväll fanns det planer på en mini-after-work för några av oss som bor i Uppsala och i mitt närområde (ja det finns både grannar och kollegor som jag vill umgås med). Nu blir vi en decimerad skara eftersom en person hellre vill ta en öl med kollegorna på orten där vi jobbar och en annan person kanske måste åka utomlands och ordna med en fastighetsförsäljning. Själv ska jag ju lämna Clark på bilverkstan på morgonen och hem och hämta honom vid 16-tiden på torsdag. Det är en evig tur att jag får lånebil – tågen går fortfarande inte som de ska!

På fredag är det ledig dag igen. Det känns underbart, för då slipper jag ut och trängas i trafiken. Det är betydligt fler bilar ute på morgon och kväll nu när tågen inte går som de ska… En tur till IKEA har jag lovat Anna på Nationaldagen. Vi får se om det följer med trall även hem till mig. Det kanske blir så att jag siktar in mig på drömmen om ett hus i skogen i stället…

Den kommande helgen behöver jag städa. Igår hittade jag dessutom en lapp i min postbox. Lappen aviserade:

Garage städning

med just den särskrivningen, på måndag kväll. Kanske börjar jag på söndag. Om jag får tag på i en kvast. Jag tänker inte slösa pengar på att köpa en. Kollar nog runt i stället bland alla häxor jag känner…


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur svårt det är att kommunicera.


 

Communication Error

Med detta på skärmen är det svårt att kommunicera…

Mina luftrör mår fortfarande inte bra idag efter dubbel-grillningen och cigarrettrökningen under min balle* igår kväll. Jag var inte tillräckligt kvick att hoppa in och stänga fönster och dörrar, helt enkelt. Om sommaren, som knappt har börjat, ska fortsätta i samma stil är det ju ingen mening med att jag investerar i trätrall till min balle – jag lär ju inte kunna sitta där när det grillas och röks.

Vi har en jättefin murad grill med tillhörande bänkar och bord på området, knappa fem minuters gångväg från huset där jag bor. Den får vi som bor här utnyttja så länge inte festlokalen, som grillplatsen ligger i anslutning till, är uthyrd. Gratis. Men alla som bor i vår bostadsrättsförening kanske inte vet det. Det kanske inte har kommunicerats på rätt sätt så att alla mottagare har tagit emot och förstått budskapet?

Men jag förstår självklart att man hellre grillar på sin altan än att gå runt huset för att laga mat. Samtidigt har jag svårt att förstå att man inte fattar att rök stiger uppåt och att det kanske inte är så roligt för den som sitter en trappa upp att få in rök – vare sig på ballen eller i lägenheten. En del tycker inte bara att det är okul, vi är många som blir sjuka av rök.

Jag förstår inte heller hur man vågar ha en elektrisk golvfläkt påslagen vid sin kolgrill, en fläkt som igår bara stod några decimeter från grillen ur vilken det flög glöd. Eller att man kör igång grillning efter klockan 22 på kvällen. Och sist, men inte minst, förstår jag inte hur man kan röka. Jag har själv rökt i nästan 30 år och lyckats sluta. Min mamma rökte i 50 år och kunde sluta. Det går alltså att sluta röka. Om man vill. Och det är faktiskt inte upp till var och en om man röker eller inte eftersom man sprider sin giftiga rök till andras kroppar, inte bara sin egen.

När jag försökte kommunicera med tidigare grannar om detta fick jag inledningsvis suckar och stön till svar samt att man flyttade sin rökspridare en meter (vilket inte hjälpte). I stället för att jag vände mig till styrelsen då, skrev jag av mig på min blogg. Jag skrev ganska elakt. Då gick rökspridarna till styrelsen i stället. När styrelsen skrattade åt dem, gjorde man som man brukar göra med människor som är obekväma eller inte passar in: man gick med en lista bland övriga grannar och försökte få mig vräkt. (Flera såna listor ur dessa grannars händer cirkulerade. En lista handlade om att man vill få en utvecklingsstörd man vräkt för att man påstod att han glodde på deras barn. I själva verket snuskringde han – till mig, inte till några barn.)

Inte heller med hjälp av nån lista gick det att bli av med mig. Så jag är kvar och mina kassa luftrör blir sämre och sämre. Igår medicinerade jag. Idag fick jag fortsätta medicinera. Det är väldigt ångestladdat att ha svårt att andas. Det gör ont att andas dessutom. Och så hostar jag. 

Frågan är nu hur jag ska kommunicera detta till mina nya grannar, att jag faktiskt blir sjuk av deras matlagning och av att de röker cigarretter och vattenpipa. Mina nya grannar, till skillnad från de förra, kommer från en annan kultur. Jag har hejat på dem, men jag har ingen aning om de pratar svenska. Som ensam är det inte alltid så lätt att våga möta och kommunicera med flera…

Hur är det i DIN bostadsrättsförening? Vad har ni för regler kring rökning och grillning??? Och hur kommunicerar ni föreningens regler??? Skriv gärna några rader och berätta!


*under min balle = under min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om grannar.


 

snusklutt

Snuskluttar på balkongen från grannar kan vara lika äckligt att hitta som stenar och fimpar. Trust me, I know. Fast den på bilden hittade jag i bilen.

Grannar – antingen gillar man dem eller så gör man det inte. Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) har tagit reda på vad man stör sig mest på hos grannar.  Listan består av tolv punkter. För det mesta handlar det om oreda/städning, oljud eller snusk av annat slag, såsom rökning.

Rökning på balkongen gillar man inte. Själv kan jag tillägga att jag inte gillar rök på altaner – helt enkelt därför att rök stiger. Men det väljer en del att inte förstå när de sitter nedanför till exempel min balkong.

Stök i tvättstugan gillar man inte heller. Det berömda luddet i torktumlaren… Ärligt talat är det skönt att ha egen tvättmaskin uppe i lägenheten och slippa gå till tvättstugan där Kreti & Pleti tvättar.

Oljud gillas inte. Och det kan handla om allt från grannar som pratar högt i mobilen på balkongen (även där vill jag lägga till altanen – jag vill liksom inte höra allt, jag är inte intresserad), skällande hundar, hög musik, klamp i trappuppgången (har vi hört några gånger; här vill jag lägga till smälla i ytterdörrar), fulla grannar (har vi också hört några gånger), pensionärer som hör dåligt och har TV:n på högsta volym samt barn som skriker och leker (fast det är faktiskt värre när föräldrar skriker åt sina barn. Eller struntar i sina skrikande barn, såna gillas inte heller. Av mig.)

grill

En granne har sin grill ute på framsidan nästan jämt.

Till min förvåning finns inte grillning på listan. Själv mår jag oerhört dåligt när nån grillar och använder tändvätska. Det känns som om jag har glas i luftstrupen då. Mina nya grannar grillar ofta och gärna, men tack och lov använder de inte tändvätska som sina företrädare!

Men om man nu bor i ett flerfamiljshus får man stå ut med en hel del. Det har i alla fall jag fått höra och det säger även SBC:s jurist Monika Jukic. Barnskrik och fester då och får man liksom tåla. Det håller jag med om. Ifall att det är då och då. Där jag bor kan man hyra en festlokal för en billig penning. Där stör man ingen – om man inte har fönster och dörrar öppna. Jättebra!

Men om nu grannarna stör? Det bästa är förstås att prata med sina grannar. (Det funkar inte i vissa fall och det har inte med språkförbistring att göra…) Bor man i bostadsrätt kan man kontakta sin styrelse som gör en objektiv bedömning. Eller skrattar åt ens klagomål, har jag hört. Att gå med listor för att få grannar vräkta funkar inte. I alla fall inte där jag bor. Har jag hört.

Det finns emellertid störningar som kan leda till att en bostadsrättsinnehavare sägs upp från sin förening. De delas in i två grupper:

  1. störningar som kan vara skadliga för hälsan
  2. störningar som försämrar boendemiljön

Man ska självklart inte acceptera att grannar har partaj nätterna igenom. Men ibland gör vissa grannar saker som stör, trots att de inte menar att vara taskiga. Juristen på SBC säger:

[…] I vissa fall kan det handla om personer som har psykiska störningar eller om tragiska familjeförhållanden […]

Hur har du det med dina grannar? Skriv gärna några rader och berätta! För egen del kan jag säga att jag trivs med vissa, med andra inte. Grannar som skriker går fetbort, liksom de som smäller i sina ytterdörrar. Men för det mesta bryr jag mig inte utan försöker se grannar som… luft. Nåt vi alla måste dela.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Kära nån då, vart tog den här dan vägen? Tycker att jag har farit som ett så kallad skottspole – nån som vet vad det är??? – mellan Nyby och Himlen. Efter att presentinköp och skrivstund blev det som återfärd till Himlen för frakt av gosse till kalas samt söndagsmiddag. Gossen var nervös inför kalaset – som ju var ett tjejkalas.

Det liksom pirrar i magen!

sa han och for omkring och utstötte märkliga ljud.

Allt medan Fästmön försökte fixa några korvar till den pirrande lilla magen innan tårta, godis och kanske glass skulle ner i den…

Vi var tidiga till kalaset, för vi är väl inte riktigt att räkna som fint folk även om Elias verkar poppis bland tjejerna! Bara tre killar, varav han var en av dem, var bjudna på detta tjejkalas. Kalaset skulle hållas i en lokal under en kyrka i Förorten. För att hitta ingången till själva festlokalen (kan man säga så när det gäller en kyrka?) fick man gå runt, runt och man fick forcera grindar som var både stängda och låsta. Vi kom fram i tid!

Hemma i Himlen hade Anna påbörjat söndagsmiddagen, som blev en sorts Hänt i Veckan. Men det var alldeles förträffligt gott!

En kvart i 18 var det så dags att packa in oss och tjejerna i bilen och åka och hämta kalaskillen. Nästa stopp var hos pappa i Morgonen. Och vad händer då? Vi inser att vi har glömt en salva. Tillbaka till Himlen igen och Anna, nu kallsvettig, skenar in och hämtar kletet. Därpå avfärd igen till en ONÄMNBAR AFFÄR i Förorten där jag ALDRIG mer handlar efter deras snorkiga bemötande gentemot mig och Frida. Men Anna behövde handla och eftersom detta var enda öppna affären i byn så blev det så. Under tiden for jag och avlämnade salvan. Slutligen hämtade jag Anna IGEN och så blev det färd till Himlen. Anna blir hemma nu och kryar på sig i några dar. Själv styrde jag kosan mot Tokerian…

Jaa, för att återknyta till inledningsorden, kära nån då! På Tokerian var det helgalningar ute och skenade i kväll, så här kommer en rapport:

  • en ung kille hade käkat blängsylta och glodde som f*n på mig. En tant. Varför då då?
  • en liten unge ville köpa Kalles randiga kaviar, men pappa sa ”Usch!” och ”Fy!” och ”Nej det är ost i den där!”, medan jag mimade: ”Den är SKITGOD!
  • bakom mejeriprodukterna hade personalen uppenbarligen hårdrocksfest för mjölkpaketen hoppade i sina hyllor. Rödmjölken var slut, men det var liksom omöjligt att påkalla hjälp från personal (tänkte att de kanske hade en kossa där bakom…) efter de inte hörde nåt annat än sin musik.
  • bröna var hårda och såg inte så inbjudande ut, men eftersom min brödburk var tom fick det bli en Balder. Och då menar jag inte Balders balle, snusker!
  • Vintervit-kartongerna lyste hotfullt halvtomma, så jag ryckte åt mig två chokladkakor. En kvinna vet aldrig när hon kan tänkas hamna i nöd!!
  • vid utgången noterade jag en tjej med keps vars brätte var så ENORMT att jag gissade att den något äldre kvinnan i hennes sällskap var ledsagare. Tjejen såg ju f*n ingenting!

Sen fattades det väl bara att jag skulle möta nåt gammalt ex-pex-kex vid parkeringen, men som tur var lyste h*n med sin frånvaro och jag kunde pusta ut när jag kommit innanför dörrarna här hemma och låsa med dubbla lås.

Jag är trött nu, men jag ska vattna krukväxter och gå en surfrunda för att kolla vad ni andra har haft för er idag. Sen blir det kollaps i fåtöljen med dagens lokalblaska, som jag ännu inte hunnit läsa, och så en bok.

GÄSP!..

Read Full Post »